torsdag 23 december 2010

Tillväxt och Kielos

Katrine Kielos skriver idag i Aftonbladet en artikel om sossarnas eftervalsdebatt och tillväxten. Då man läser den så slås man över hur långt ifrån varandra ett grönt och ett rött parti faktiskt står.
Kielos ord och argument är precis de som gjort att jag valde Miljöpartiet de Gröna och inte Socialdemokraterna de Gråa eller andra liknande partier. Kielos och jag (liksom många miljöpartister) står varandra nära i sociala frågor och jämlikhetsfrågor - men när vi kommer till ekonomi och miljö så har inte Kielos, enligt mig, riktigt kommit till insikt ännu - utan har en hel del kvar att fundera över.

Kielos tänker nämligen på ekonomisk tillväxt som en samhällsekonomisk vinst. Pengar som kan ge bättre välfärd - skola, sjukvård, omsorg och sociala skyddsnät. Det är bara det att man då har glömt bort att det blir en summa också av alla de tal man lägger ihop, och då det gäller resurser på planeten Tellus så kommer summan till slut att bli noll - anledningen till detta är att tillväxt inte alls är plus på kontot utan minus.
Hur då undrar kanske den frågvise då.
Jo, den ekonomiska tillväxten bygger först och främst på olja, på metaller, på produktion av apparater och saker som sedan skall konsumeras och kastas för att man skall kunna konsumera nytt och nytt och nytt och nytt. Det är också så att allt fler människor i allt fler länder ger sig in i detta mönster av slit och släng, köp och kasta.
Problemet är bara att allting bygger på uttag från jordens resurskonto. Man tar alltså från jordens ändliga resurser och ger inte tillräckligt tillbaka. Om man tar två tuggor av en portion potatismos, men spottar ut en halv, så kommer man förr eller senare att ha ätit upp allt moset.

Detta är ett perspektiv som man måste få in i skallen på alla de ekonomer och politiker som inte har förstått hur det hela fungerar ännu! Vi måste sluta utgå från att jordens resurser är oändliga!
Joakim Pihlstrand-Trulp skriver också mycket klokt om tillväxt och den snudd på religiösa fanatism man möts av ibland från tillväxtvurmare. Det fanns makthavare som en gång i tiden hävdade att jorden var platt och att jorden också var hela universums medelpunkt...
De som pratar sig varma för tillväxt idag kommer att göras till åtlöje av historiker i framtiden (om det nu blir någon framtid där människor har tid att ägna sig åt historia).

Låt oss bara hoppas att vi hinner vända på atlantångaren innan det är fullständigt totalt försent!

Intressant

Skämtar ministern?

Vi har nyss blivit av med Åsa Torstensson och nu sitter nästa klåpare och försöker bli av med ansvaret för tågkaoset.
Catharina Elmsäter-Svärd heter den relativt nya infrastrukturministern. Även om hon inte bär ansvar för de senaste 30 årens negligerade järnvägsunderhåll så bär hon ansvaret här och nu. Hon är den som måste ryta i och ta i med hårdhandskarna och det är henne och hennes kollegor i regeringen som skall angripas av allmänhet och journalister, inte de som trafikerar den värdelösa järnvägen. Anders Borg kan inte sitta och försöka hålla i sina slantar längre - det är nog nu! Istället för att ta i med dessa hårdhandskar och ryta i som en drakhona i de uråldriga bergens berg så sitter hon och ger myssvar på mysfrågor om sin dotter som vilken b-kändis som helst! Återigen skall journalisterna i Sverige ha en rejäl känga över deras totala oförmåga att kritiskt granska makten, deras totala brist på förmåga till analytiskt tänkande och deras fruktansvärt tydliga högervridning. Vad hände egentligen med den rödvinsdoftande halvkommunistiska journalistkåren som dominerade press och TV ända fram till 1990-talet åtminstone?
Idag verkar ju till och med Janne Josefsson vara smygmoderat!

Ja ja, nog om denna sorgliga skara låtsasprofessionella stolpskott som kallas journalister...

Efter 30 år då man satsat varenda statlig infrastrukturkrona på bilvägar så får det lov att vara STOPP! Lösningarna på detta tågkaos är relativt enkla; nämligen att tillföra pengar till Trafikverket för järnvägens underhåll och att samordna trafiken ordentligt under en aktör där SJ återtar sitt monopol och slipper konkurrera, utan kan koncentrera sig på att sköta sitt samhällsansvar.
Allting löses naturligtvis inte av dessa åtgärder för vädrets makter kan fortfarande i extremfall skapa vissa störningar, men det är fullständigt orimligt att biltrafiken tar sig fram fullständigt obehindrat medan den spårbundna trafiken står helt stilla. Är det någon som i detta läge vill välja kollektivt färdsätt, för att ta sig hem till familjen där man skall fira jul, i första hand? Nej, knappast.

Det är tragiskt att det sitter så tafatta politiker i regeringen, men det är kanske det som är hemligheten och det är nog reinfeldts medvetna val... det gör det lätt för honom att kontrollera underhuggararna. Han har visserligen haft problem med att kontrollera Bildt, men å andra sidan behöver statsministern inte oroa sig över denne - reinfeldt vet att Bildt aldrig skulle gå till vänster om den yttersta högerkanten i någon fråga därför får utrikesministern relativt fria tyglar.

Jag fylls av obehag, ilska och frustration över allmänhetens missriktade klagomål (alla skäller på SJ). Samma känslor väcks av politikernas ovilja att göra något åt situationen. Jag väcks av samma känslor över att vi de facto har en regering som inte vill att vi skall åka tåg (och har haft likadana regeringar sedan 1970-talets slut)!
Nu måste vi börja protestera på riktigt, gå ut och visa vårt missnöje, kräva ministeravgångar om ministrarna inte börjar agera och visa lite handlingskraft etc.

UPP TILL KAMP!

Intressant

måndag 20 december 2010

Ohly har både rätt och fel

Lars Ohlys bitska debattartikel i vilken han kritiserar främst Socialdemokraternas, men även Miljöpartiets eftervalsdebatter har en mängd poänger och träffar mitt i prick på många punkter. Jag anser dock att han har fel när det gäller att Miljöpartiet internt skulle hävda att valförlusten beror på alltför lite högersväng. Jag har inte hört något sådant prat överhuvudtaget nämligen. Jag befinner mig visserligen inte i partitoppen, men jag har snarare hört tongångar som går åt det motsatta hållet. Nämligen att Miljöpartiet trubbades av i och med samarbetet och att vi var alltför icke-radikala. Socialdemokraterna var bromsklossen i det RödGröna samarbetet och har under de senaste 30-35 åren varit ett splittrat parti med högerrävar som Kjell-Olof Feldt och Björn Rosengren samtidigt som de haft vänsterlirare som Sten Andersson och Olof Palme.

Ohly har helt rätt i att det RödGröna samarbetet, trots dess brister, var enda möjligheten till att utgöra ett reellt hot mot alliansen i slaget om regeringsmakten. Problemet var just precis som Ohly säger att de RödGröna inte i slutändan utgjorde något alternativ. De stod för en light-variant av alliansens politik och detta beror inte på varken Mp, eller V utan på Socialdemokraterna. Valförlusten berodde på sossarnas oförmåga att välja rätt frågor och deras oförmåga att visa var de står. Jag kan hålla med Ohly om att Mp förlorade en hel del väljare på att fokus inte lades på miljöpolitik - frågan är dock om det verkligen var Mp:s fel eller om det var medias... Jag tror inte heller att Ohly är riktigt rätt ute då han bara skyller ifrån sig på sina RödGröna "partners" för ärligt talat lyckades inte han själv på något särdeles lyckat sätt förmedla varför vinstutbetalingar i skola och omsorg är ett samhällsproblem (vilket jag absolut anser att det är).

Vi skall också komma ihåg att det på allianssidan finns tre partier som borde ha exakt samma diskussioner som de RödGröna partierna har, men media glömmer alldeles bort det faktum att det fanns hela 5 förlorare i höstens riksdagsval. V och S gick visserligen bakåt, men det gjorde också Kd, C och Fp. Var finns krisdebatten om de tre utdöende borgarpartierna? Har någon hört något om Centerpartiets kris? C var nämligen det riksdagspartiet som förutom S gick bakåt mest jämfört med förra riksdagsvalet. Vi har ett backande parti med en impopulär partiledare och utan profil som sitter med i regeringen, och detta står inte en rad om i media.
Inte heller verkar det så värst intressant att man skall skjuta ytterligare 20 troligtvis ganska friska vargar i vinter. Media väljer istället att tokfokusera på Sossarnas, Vänsterns och Miljöpartiets eftervalsdebatter samt på misslyckade självmordsbombare (vilket naturligtvis är intressant och självklart skall finnas med i nyhetsrapporteringen jag önskar bara lite rimligare proportioner).

Jag tror inte oppositionen skall hålla på att kasta skit på varandra egentligen även om jag inte kan låta bli att kasta lite skit på sossarna över deras arrogans och oförmåga till självkritik, och oförmåga till att förstå att deras problem inte alls är valet av samarbetspartners, utan att deras problem är vandringen mot mitten eller till och med åt högersidan.

Intressant

söndag 19 december 2010

Sossarna ett parti för förr i tiden - framtiden finns någon annanstans...

Socialdemokraterna försöker förtvivlat finna en ny partiledare, en ny partilinje, nya hjärtefrågor, nya fiender, nya vänner och nya väljare.
Eftervalsdebatten när det gäller Socialdemokratin har varit livlig i media, men jag undrar hur den har låtit internt i partiet. Denna debatt hör man nämligen väldigt lite om. Finns den?

Utan tvekan har Socialdemokratin fyllt en enormt viktig roll i historien. Utan sossarna hade inte Sverige varit det välståndsland som det är idag. Inte heller hade vi haft den arbetsrätt och det sociala skyddsnät som vi kunnat förlita oss på de senaste 50-60 åren.
Det hör dock till det förgångna i mångt och mycket. Och även om man bör fortsätta slåss för de sociala skyddsnäten och social rättvisa så kan man inte leva på dessa meriter.
Socialdemokratin har varit vågmästaren mellan arbetstagarna och arbetsgivarna, man har varit bron mellan etablissemanget och fotfolket. Idag är inte fåran mellan dessa grupper lika djup och bred dock och bron behövs kanske inte på samma sätt.
Detta betyder dock inte att arbetstagarna inte behöver företrädas, inte heller betyder det att man skall sluta kämpa för rättvisa och solidaritet. Det är däremot så att just Socialdemokratins sätt att kämpa och det de kämpat mot inte är relevant idag. De allra flesta människor bekymrar sig om helt andra saker än det som Socialdemokratin traditionellt sett kämpat för eller emot. Dessutom har sossarna själva sålt ut sin själ genom att vara delaktiga eller aktivt tagit strid för avregleringar och utförsäljningar av allmän egendom samt att lyfta in våra pensioner på börsen.

Socialdemokratin bestämde sig redan då Palme dog för att svänga åt höger och denna svängning har blivit ännu tydligare på senare tid. Företrädare som Ilja Batljan, Niklas Nordström talar sig varma för tillväxt, sänkta skatter, RUT- och ROT-avdrag, kärnkraft, förbifart Sthlm, mot trängselskatter, mot fastighets- och förmögenhetsskatter- Mona Sahlin talar positivt om tidsbegränsningar i de sociala trygghetssystemen etc. Högervindarna i partiet är lössläppta och vänsterkrafterna verkar ha förlorat allt hopp, tro och vilja. Är det någon som kan visa på skillnaden mellan Socialdemokraterna anno 2010 och Moderaterna anno 2010?! Det krävs atomforskare och mikrobiologer för att se de skillnaderna i så fall, för det måste vara på molekylär nivå dessa finns.

Vi lever inte och kommer framförallt inte, i framtiden, att leva i ett samhälle präglat av industri, konsumtion och nyproduktion. Om man motsäger detta så vet jag inte vilken verklighet man tror sig leva i. Om Socialdemokratin skall finna ett reellt existensberättigande och till och med återfå positionen som "folkets parti", så måste de inse att de inte bara kan leva i dåtid eller ens i nuet. De måste skapa ett samhälle för framtiden. De kan inte lösa sina politiska problem just här och nu och leta röster genom att anpassa sin politik till här och nu. De måste finna lösningar på framtidens problem, förmedla sin bild av det framtida samhället.

Jag tror inte att Socialdemokratin har förmågan att göra detta - däremot anser jag att Miljöpartiet de Gröna har denna möjlighet vilket gör att det är det självklara partiet för mig att vara med i. Mp har möjlighet att träda in och bli allvarliga utmanare till Moderaterna som största parti. Miljöpartiet är det enda av de större partierna som har en verklig och realistisk vision om ett annat samhälle (Vänstern vill också förändra samhället men verkar inte ha en självklar bild hur detta samhälle skall se ut och hur vägen dit skall vandras). Miljöpartiet har ett gäng lösningar, om än inte alla, och har visioner om HUR vi skall ta oss till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Det är oerhört viktigt att vi Gröna inte avviker från denna plan, att vi inte anpassar oss alltför mycket och blir alltför pragmatiska. Vi måste värna om våra grundidéer och tro på dem. Vi måste fortsätta visa på att konsumtionssamhället är ohållbart, förödande och fullkomligt absurt. Vi måste hålla fast vid omtanken om våra egna liv, våra omgivande varelsers liv samt framtida generationers liv. Miljöpartiet de Gröna är det enda parti i Sverige som överhuvudtaget på allvar värnar om träd, natur, djur, vattendrag, planeten vi bor på. Vi är också det enda parti som inser att det finns andra miljöproblem än bara växthuseffekten även om många av miljöproblemen är kopplade till denna.

Jag undrar var de tydliga gråblå högersossarna Nordström, Sahlin, Batljan. Jämtin etc. finner grund för sina stolliga idéer bland de Socialdemokratiska grundtankarna.
Var i Nordström, Sahlin, Batljans åsikter finns de Socialdemokratiska idéerna om allas lika värde, rättigheter, möjligheter? Var finns fördelningspolitiken och tron på "Av var och en efter förmåga, Åt var och en efter behov"?
Hur kommer man till insikten om att ekonomisk tillväxt är något positivt som leder till jämställdhet, jämlikhet och rättvisa?! Utan en miljö att leva i och utan resurser som tillåts växa i åtminstone samma takt som de förbrukas så är mänskligheten på utdöende och det kommer ske genom allt mindre åt allt fler. Allt färre kommer äga och förbruka det som finns kvar att äga och förbruka. Detta är vad tillväxt och konsumtion leder till - och självklart inget som en rättrogen sosse kan ställa sig bakom.
Batljan & co. är inte Socialdemokrater utan makthungriga och pengakåta. Sahlin försökte väl på något sätt vara duktig som partiledare och i möjligaste mån samla sitt splittrade parti, men hon själv stod alltför långt från den valplattform som de RödGröna utformade för att kunna vara en trovärdig företrädare för denna i valrörelsen.

Nästa val kommer bli väldigt intressant, och jag tror att vi då kommer se Mp som den ledande utmanaren till Alliansen. Om sossarna och vänstern vill ge sitt stöd till Mp får de gärna göra det, men de kommer få acceptera att det är den Gröna Politiken som kommer att vara ledande i ett sådant samarbete.

Intressant

fredag 17 december 2010

Jisses vad glad jag är!

Tack Herr Fridolin från Vittsjö och alla nära och kära till Gustav som uppenbarligen valt att ställa sig bakom honom i hans kandidatur till manligt språkrör för Mp i vår!
Det har nog inte varit helt självklart att ta detta steg men jag och de allra flesta Mp-medlemmar är överlyckliga!
Jag hoppas att några fler herrar kandiderar så att det finns valmöjligheter för kongressen, men jag har samtidigt svårt att se att någon annan än Fridolin kommer att ta hem omröstningen.

Svårare är det då på den kvinnliga fronten. Mikaela Valtersson har ju varit "näst på tur" i ett antal år, men saknar kanske egenskaper som kompletterar Gustav, för det är nog dessvärre så man får lov att tänka. Gustav Fridolin är alltför självklar. I mina ögon vore Åsa Romson ett betydligt vassare kvinnligt språkrör och skapa en oslagbar duo med Gustav. De är båda oerhört kunniga och har olika profilering. Gustav har ju mer inriktat sig på sociala frågor, arbetsmarknad, integration, medan Åsa profilerat sig hårdare på miljö-, jordbruk- och EU-området vilket behövs i dessa tider och det är trots allt Mp:s traditionella paradfrågor.
Jag tror just miljöprofileringen är det som framförallt saknas för Mikaela. Hon är nämligen mycket kompetent och kunnig på många områden (liksom miljöområdet) men hennes profilering är alltför lik Gustavs och dessutom i mina ögon lite för tydligt till höger.

Nog om detta. Jag är i alla fall glad att vara del av ett parti med framtidstro. Ett parti som har ett växande medlemsantal till skillnad från ALLA andra riksdagspartier (SD möjligen undantaget, det vet jag ej). Miljöpartiet är den framtida motparten till moderaternas eviga tjat om tillväxt och nedmontering av den sociala välfärden. Vi är det parti som tror på lösningar och som också har en hel del svar på hur problemen med en växande världspopulation och miljöförstöring kan lösas. Vi är ett parti för alla, lång som kort, gammal som ung, mörk som ljus, tjock som smal, kvinna som man, hetero-, bi-, trans-, eller homosexuell, invandrad eller infödd, hörselskadad eller synskadad. Det finns utrymme för alla i Miljöpartiet de Gröna! Jag hoppas att vi fortsätter att växa, men att vi samtidigt fortsätter hålla fast vid de saker som skiljer oss från andra; Nämligen våra stadgar som hindrar människor från att bli livstidspolitiker, vår öppenhet, den öppna och tillåtande dialogen inom partiet, möjligheterna till att få vara med och påverka genom medlemsomröstningar och nämnuppdrag på kommunal- eller landstingsnivå och slutligen grunden med den gröna politiken och våra tre solidaritetet som inte har någon placering varken till höger eller vänster på den traditionella skalan utan enbart är just GRÖN.

Intressant

Rasistmedia fortsätter

Jag har undvikit att läsa kvällstidningarna de senaste dagarna, jag har också undvikit i möjligaste mån att titta och lyssna på nyhetssändningar. En del har man dock inte kunnat undgå, och det man har sett, läst och hört får mig att må illa! Jag mådde ännu mer illa då jag läste Dagens Arena vilka hänvisar till ett flertal öppet rastistiska och islamofobiska skribenter som fått mediautrymme de senaste dagarna.
Rasismen frodas, islamofobin frodas och hatet underblåses flitigt. Detta hat underblåses inte längre av bara sverigedemokrater och nationaldemokrater, utan även av journalister som skall vara professionella.

Jag ställer mig oerhört frågande till vad det är för undervisning som ges på journalistutbildningarna runtom i Sverige. Vad är det för människor som undervisar och vad är det för utgallring som sker vid intaget till skolorna. De journalister som idag arbetar vid kvälls- och dagstidningar, vid nyhetsredaktioner och i radio har absolut inte tagit till sig det faktum att de skall vara objektiva i sin nyhetsrapportering. De har inte lärt sig att tänka analytiskt och ifrågasättande. De köper med hull och hår det som "experter" säger, och de har dessutom valt ut sina experter utifrån vad andra "experter" har sagt till dem att göra.

Okunniga föredettingar som Ulf Nilsson tillåts skriva krönikor som luktar rasbiologi, kristallnätter och bokbål. Ulf Nilsson pratar om att Sverige skall försvaras, Ulf Nilsson pratar om "pursvenskar" han generaliserar oerhört och verkar dessutom se islam som synonym till religiös fundamentalism och terrorism - detta trots att de allra flesta muslimer i Sverige är allt annat än fundamentalistiska, allt annat än hundraprocentigt rättrogna. De allra flesta är till och med sekulära. Nilsson skriver på fullaste allvar att svenskar är på väg att avskaffa sig själva genom att föda färre barn än invandrare och ser detta som ett jätteproblem (som om svenskar tillhörde en annan ras, som är lite finare och klokare än andra). Detta tramssvammel plockas dock snabbt sönder i minsta beståndsdel av Henrik Ekengren Oscarsson.
Expressen borde förbanne mig skämmas!!! Hur i hela fridens namn kan en sådan rasistisk tokdynga slippa igenom redigering? Expressen MÅSTE gå ut med en rejäl dementi och ställa sig i skampålen. Det är inte värdigt ens en kvällstidning att publicera den typen av texter och så aktivt uppmuntra en redan växande rasism med muslimer som mål.

Visst har han rätt i att militanta islamister för ett krig mot "otrogna", men dessa extremister är inte någon stor minoritet. De är en försvinnande liten minoritet! Det enda som möjligen kan få denna grupp att växa är fler korståg likt det som nu förs i Afghanistan eller det som förts i Irak. Människor blir frustrerade och arga av förklarliga skäl. Redan utfattiga människor tvingas lida i ännu större armod enbart därför att amerikaner och multinationella företag råkar ha ekonomiska intressen i de fattiga människornas hemtrakter. Vi skall dessutom återigen komma ihåg att terrordåd utförda i Europa de senaste 4 åren som hade kopplingar till extremistisk islamism utgjorde mindre än en procent. Varenda journalist bör veta om att över 99 % av alla terrordåd utförs av nationalister, separatister, vänster- och högerextremister och intressegrupper av olika slag. Detta borde göras en större sak av istället för att faktiskt spela terroristerna rakt i händerna genom att uppmuntra till skräck och fobiska tankegångar.

Man måste se orsaken till VARFÖR saker och ting sker. Det handlar nämligen inte alls om ren ondska som bor i en särskild sorts människor. Det handlar om uppgivenhet, maktlöshet, frustration och år efter år av förtryck. Någon gång briserar bomben! Jag försvarar inte vansinnesdåd, jag tvärtom föraktar våld, men jag har  också intellekt nog att förstå att det inte är så värst konstigt att våld, tortyr, förtryck och kränkningar förr eller senare utlöser reaktioner. Nilsson är ute och cyklar långt ute i grumliga vatten på en trasig cykel och bör portas från de större nyhetsmedierna i fortsättningen. Den typen av tyckare klarar vi oss nämligen alldeles utmärkt utan!

Aftonbladet har lyckats betydligt bättre i Peter Kadhammars krönika där skribenten koncentrerat sig på den sällsynt värdelösa intervju som Lennart Nilsson gjorde i SVTs Aktuellt med islamiska förbundets Omar Mustafa.

Vad skedde i media då allting hände i Knutby för några år sedan? Var det då en massa kristna människor i Frankrike eller Malaysia, eller var sjutton som helst som fick stå i nationell TV, radio och press och svara på dumma frågor om varför kristna människor gör på det här viset? Då den galna pastorn i de amerikanska sydstaterna för någon månad sedan fick för sig att han skulle elda koraner på ett bokbål, var det någon som frågade Caroline Krook eller KG Hammar varför han skulle göra det, och om KG Hammar kände sig medansvarig till det eventuella bokbålet? Inser verkligen inte journalisterna vilken oerhörd skillnad de gör på saker och ting?

Jag ber om skärpning från journalistkåren! Jag ber om skärpning vid intaget till journalistutbildningarna, jag ber om skärpning vid jobbrekrytering och jag ber om skärpning från hela samhället. Dessutom vädjar jag till myndigheter att se till att få ett slut på militära samarbeten med USA! Dessa djupgående samarbeten är precis det som förvandlar Sverige till ett legitimt mål för mer eller mindre förvirrade motståndsmän.

Intressant

måndag 13 december 2010

Självmordsbombare och korkade journalister

Får man fråga vad meningen egentligen är att ens ta upp att den misslyckade självmordsbombaren, som sprängde sig själv till döds i helgen i Stockholm, var muslim? Är journalistkåren medveten om att en extremt liten del av alla terroristhandlingar är kopplade till islamism? Av de senaste 1770 utredda terrorfallen i Europol-området så hade endast 6 (!) koppling till Islamism (länkarna leder till rapporter från Europol från 2007,2008,2009 och 2010, märkbart är att radikala islamister i högre grad än andra blir tagna av polis, men "lyckade" terrordåd är det sällan islamister som utför). 
Idioter i journalistkåren och mängder av "vanliga" människor verkar trots detta se terrorism som någon slags synonym till Islam.


Knäppgökar kommer alltid att finnas och deras vrede eller frustration kommer alltid hitta någon anledning till utlopp.
Att vi deltar i amerikanska korståg gör naturligtvis liknande attacker som den i helgen fullt förståeliga om än djupt beklagliga och sorgliga både för de inblandade (bombaren, familjen, de människor som drabbades av hörselskador i samband med bombdådet etc.) och det öppna samhället.
Vi måste inse att vårt deltagande i Afganistan enbart har gjort och kommer fortsätta göra Sverige till en osäkrare plats även om försök liknande det som nu skedde i helgen aldrig kommer höra till några vanligheter.
Vi skall därför absolut inte gå runt och oroa oss och inbilla oss, att det kommer smälla när som helst var som helst, på det sätt som amerikaner gjorde efter 11/9 och Londonbor gjorde i samband med tunnelbane- och bussattackerna där. Vi måste dock förstå att vårt deltagande i amerikansk imperialism och korståg med ekonomiska och religiösa förtecken är förödande för vår säkerhet och vårt förtroende runt om i världen. Sverige som förr kunde stå vid sidan om och vara någorlunda objektiva i de allra flesta konflikter - som kunde medla och komma med kloka lösningar är tyvärr ett minne blott. Vi har i praktiken bakom låsta och hemliga dörrar lurats in i NATO, in i vår lagstiftning har dessutom en mängd lagar införts som inte har i ett öppet och demokratiskt samhälle att göra.


Journalister i Sverige, i USA, i England, i Danmark, i Israel, i Tyskland, i Frankrike, i Spanien, i Italien, i Holland, i Österrike etc. fortsätter i och med rapporteringen av den sorgliga fd. Tranåsbon att likställa ordet terrorism med Islam. All västvärldens media koncentrerar sig på mannens ursprung, mannens religiösa övertygelse och visst har det med saken att göra i detta fall - MEN, media har en skyldighet att klargöra distinktionen mellan islam och islamism, mellan extrem fundamentalism och vanlig religiös fromhet, mellan våldsbudskap och kärleksbudskap. Det finns undantag i mediabruset som faktiskt ger lite mer nyanserade bilder av verkligheten men då handlar det oftast om dokumentärer. Nyhetsmediernas sensationsjournalistik däremot enbart megafoner för den skrämmande islamofobin som växer sig allt starkare i vår del av världen och som, vilket framhålls av Jan Guillou, klingar tyskt 1930-tal. Islam är en religion som liksom kristendomen predikar ett kärleks- och fredsbudskap ingenting annat.

Läs gärna:
Jinge
Alliansfritt Sverige
Svensson
Röda Malmö
Fjärde internationalen
Tokmoderaten (för ovanlighetens skull)
Intressant

söndag 12 december 2010

Ytterligare ett misslyckande!!!

Att hävda att Cancún har varit ett steg i rätt riktning är i mina ögon allt annat än sanning. Det är verkligen att föra människor bakom ljuset. Visst har vissa länder tagit en del av sitt ansvar, men det hade de redan gjort sedan länge. Det är nämligen de som skrivit under Kyoto-protokollet som fortsätter att ta sitt ansvar medan världens skurkstat och klimatets fiende nummer ett och två, USA och Kina fortsätter sin förintelse och sitt förakt för människor, djur och natur.

Det avtal som nu skrevs i Cancún "manar" till än det ena och än det andra. Det finns dock inte något juridiskt bindande i avtalet och de utsläppsminskningar som manas till är fullkomligt otillräckliga för att uppnå målet om en maximal global temperaturökning på 1,5-2 grader.
Jag skulle vilja se att alla världens länder manade USA till att ta sitt ansvar som den absolut största klimatboven. Att alla länder i världen gjorde gemensam sak mot faran från väster. Det är ett skämt hur undfallande man är mot denna ondskans makt. USA är visserligen ett relativt fritt land i många hänseenden, men att kalla nationen en demokrati är ett skämt. Detta land som ligger på topp-5 över vilka länder som avrättar flest människor varje år...

Just nu skriver jag i ilska och frustration så en del av mina ord kan tyckas vara överdrivna, men jag kan inte spara på krutet i detta inlägg. Jag känner en sådan besvikelse över att det sitter så många män(niskor) på ledande positioner utan insikt och förståelse för vad de håller på med. Män(niskor) utan empati, utan solidaritetskänsla och utan visioner. Jag skulle önska att det fanns en ynka amerikansk diplomat och politiker som vågade sätta sitt politiska liv på spel genom att sätta sin underskrift på en internationell överenskommelse. En politiker eller diplomat som vågade gå emot oljeindustrin och vapenindustrin. En politiker eller diplomat som vågade tro på fred och som ens ville uppnå fred och samförstånd. En politiker eller diplomat som inte tänkte på ekonomi i första hand och de varelser som finns på planeten Tellus överlevnad i sista hand.

Vi får inte heller glömma bort Kina som leder listan över klimatbovar. Kina räknas i nuläget som u-land och bär därmed inte samma ansvar som i-länderna när det gäller klimatutsläpp vilket jag tycker är BS! Kina har världens snabbast expanderande ekonomi och har mer än väl råd att ta sitt ansvar. Ingen kan bortse från det faktum att nationen står för mest växthusgasutsläpp i världen! De tidigare u-länder som tar sig ur fattigdom kan inte tillåta sig själva att göra detta på exakt samma sätt som västvärldens länder har gjort! De måste inse att deras väg ur fattigdom MÅSTE bygga på alternativa lösningar och på långsiktig hållbarhet. Man kan inte bygga upp nya bilberoende samhällen och koleldade kraftverk i mängder!

Någon måste våga slå näven i bordet på de här farserna som kallas klimatkonferenser! Bolivia försökte göra det i Cancún men misslyckades dessvärre med att få med sig fler länder.

Slutligen mår jag fysiskt illa då miljöminister Carlgren hävdar att han är nöjd. Han är till råga på allt nöjd trots att han konstaterar att de utsläppsminskningar som manas till i avtalet är fullkomligt otillräckliga.

Jag är på väg att tappa hoppet fullständigt skall jag erkänna... :(

Läs gärna:
Svensson
Ekobloggen


Intressant

måndag 6 december 2010

Wikileaks och regeringars panik

Det är obehagligt att se hur sk. demokratiska regeringar agerar för tillfället. Efter Wikileaks publiceringar har kanadensiska och amerikanska regerings- och parlamentsföreträdare uttalat dödshot, rena "fatwor" mot sajtens grundare Julian Assange. Istället för att bemöta det som står i dokumenten väljer statsmän och tjänstemän att säga "inga kommentarer" och utfästa belöningar till den som hjälper till att gripa "de ansvariga". En del hävdar att vi eventuellt blickar in i en framtid där internet inte är tillgängligt för gemene man.

Visst finns det baksidor med publiceringarna och det kan kanske vara så att enskilda personers säkerhet sätts på spel, men frågan är om dessa enskilda personer inte själva har satt sig i denna position och frågan är om det inte är värt det för demokratins skull.
Regeringar, tjänstemän, politiker, organisationer och underrättelsetjänster har gått bakom ryggen på de folk som de skall företräda. I demokratier är nämligen regeringar och parlament folkets representanter, folkets armar, ben, ögon, öron och hjärnor. De är valda att leda landet å folkets vägnar. Det är inte upp till enskilda personer att smyga med information, att göra upp hemliga informella samarbetsavtal som överskrider gränser som utgörs av nationers lagar!

I ljuset av de avslöjanden som gjorts de senaste veckorna måste vi börja fundera över vad det är för ett gäng som sitter i Rosenbad. De tre regeringspartier som agerar stödpartier till Moderaterna borde också fundera över om de skall fortsätta stödja myglet.
Naturligtvis är det inte bara nuvarande regering som står bakom alla dessa informella samarbeten med främst USA, utan detta är något som pågått ända sedan 1950-talet åtminstone. Samtidigt verkar samarbetet faktiskt ha fördjupats. Sverige har smugit med i ett NATO-medlemskap i praktiken trots att det inte finns stöd för något sådant i Sveriges riksdag eller i folkopinionen.
Jag ser ingen annan utväg för regeringen i nuläget än att utlysa nyval och det bör även inledas förundersökningar mot de tjänstemän och politiker som nämns i dokumenten angående landsförräderi.

Sverige ÄR lagstadgat alliansfritt som nation och det är definitivt inte upp till någon regering, inte upp till någon tjänsteman eller enskild riksdagspolitiker att försöka ändra på detta genom att ingå informella och hemliga avtal med främmande makt vare sig denna makt är USA, Ryssland, Kina, Saudiarabien eller Australien!

Jag ser med spänning fram emot nästa steg i denna härva och hoppas att människor i allmänhet börjar fundera över vad regeringarna i så kallat demokratiska länder egentligen håller på med. Jag hoppas också att dessa så kallat demokratiska regeringar inte lyckas tysta sanningen och stoppa möjligheterna för Wikileaks att fortsätta sitt arbete.

För övrigt vill jag också poängtera att vi har ministrar som utöver att omnämnas i wikileaksdokumenten, bland annat som "en medelstor hund", också sysslat med andra skumraskaffärer vilka borde offentliggöras ordentligt.

Läs Gärna:
Jinge
Jinge igen
Annarkia
Annarkia igen
Anna Troberg
Kulturbloggen
Nyhetsverket
Mats Engström

http://intressant.se/intressant

onsdag 27 oktober 2010

Borde byta till Greider!

Det är väl knappast min sak, som miljöpartist, att bry mig om vem som skall leda Socialdemokraterna egentligen men jag kan inte låta bli - uppväxt i Socialdemokratin som jag är.
Jag har under ett par år funderat över varför Socialdemokraterna begick misstaget att tillsätta Mona Sahlin och hela tiden funderat på en viss ledarskribent som ersättare. Mona är en skicklig politiker, en nytänkare (i jämförelse med andra sossar) och besitter stor erfarenhet av både med- och motgångar, dessutom är hon kvinna vilket var en mycket viktig sak för partiet. Man ville visa att Sossarna minsann inte var ett gubbparti fyllt av pampar utan ett jämställt och modernt parti. Problemet var att Mona hade för mycket i bagaget och inte hade känts modern sedan 1994 vilket sänkte väljarnas förtroende för henne som statsminister. Det pratas om att sossarna förlorade på det RödGröna samarbetet vilket inte alls är sant. Utan samarbetet hade sossarna gått ännu sämre eftersom de då inte ens hade kunnat erbjuda något regeringsalternativ.
Miljöpartiet tappade enorma mängder väljare på att vara i maskopi med den svagare statsministerkandidaten så jag tycker att det är pinsamt dålig journalistik som bedrivs i media nu där man pratar om att det var Mp och V:s fel att sossarna gick dåligt. Det var helt och hållet sossarnas eget!

Det finns en journalist som skriver om sanningen, nämligen Göran Greider. Greider är själv sosse ända in i benmärgen och ledarskribent på Dalademokraten men inser trots detta att problemet är att sossarna själva inte har förnyats överhuvudtaget på 50 år. Det enda man har gjort är att man har slutat ifrågasätta borgerligheten, slutat ifrågasätta orättvisor, slutat ifrågasätta den fria marknaden, slutat ifrågasätta kapitalismen.
Om ett RödGrönt samarbete skall återupptas inför valet 2014 så måste statsministerkandidaten vara en annan än Mona Sahlin och Socialdemokraterna måste våga förnya sig och staka ut en ny politik för ett annat samhälle än det ultramarknadsliberala som vi lever i nu. Socialdemokraterna skall vara ett parti som står för demokratisk socialism, inte ett marknadsliberalt parti i den fullkomligt sönderplöjda mittenfåran. Är det någon som kan se skillnaden på Moderaterna och Socialdemokraterna idag? Möjligtvis finns skillnaden i att de ena vill ha fastighetsskatt och de andra inte...

Det finns i mina ögon endast två möjliga partiledare för Socialdemokraterna och de heter Göran Greider och Nisha Besara. Greider är kanske det allra bästa alternativet eftersom det inte finns många i detta land med mer kunskap och ideologiskt fotfäste än Greider. Besara som är ledarskribent på socialistiska Dagens Arena vilar också på en stabil ideologisk grund men saknar kanske lite väl mycket erfarenhet för att kunna bli partiledare.

Läs gärna:
Jinge
Lasse Strömberg (Extrem pessimism, men kanske tänkvärt ändå)

Intressant

måndag 25 oktober 2010

När skall karln inför rätta?!

I lugn och ro njuter numera den före detta presidenten George W. Bush av sin pensionsledighet.

Han har skrivit en bok om sin tid som president som snart skall utges. Han håller föredrag och ger intervjuer.
Allt detta trots att Bush är en av de allra största despoter, krigsförbrytare och människorättsföraktare som världen har skådat! Det har passerat ett gäng riktiga mörkermän under 1900-talet såsom Stalin, Hitler, Pinochet, Somoza, Georges Rutaganda, Pol Pot, Saddam Hussein, Ayatollah Khomeini, Ceausescu, Milosevic etc. Bland dessa bör också George W. Bush nämnas för det är inte alla av dessa tidigare nämnda ruskiga män som har lika mycket oskyldigt blod på sina händer som Bush.

Vi har de senaste dagarna fått ta del av Wikileaks rapporter, eller läckta hemliga dokument, om alla de civila människor som föll offer under Irakkriget samt ett stort antal fall där tortyr använts systematiskt i förhörssituationer. 60 % av alla döda var civila under detta folkrättsvidriga krig och den som stod som ansvarig för det hela går idag och klagar över att han får plocka hundbajs i grannens trädgård istället för att klaga över att sitta bakom lås och bom för gott!

Hur kommer det sig att ingen, på någon högre politisk nivå, har krävt att Bush ställs inför rätta?! Hur kommer det sig att denna man får låtsas som att ingenting har hänt? Hur kan han leva med sig själv, trots att han har 100 000-tals civila människors blod på sina händer (om man slår ihop Irak, Afghanistan, Somalia etc.), och detta är bara om man räknar de som haft "turen" att dö av sina skador. Mängder av människor är krigsinvalider, skadade psykiskt, barn föds med missbildningar, de drabbas av svält, törst och ekonomiska bekymmer. Jag hoppas verkligen att historien kommer att döma George W. Bush och sätta in honom i den kontext där han hör hemma.
Vi i Sverige skall inte sitta och tro att vi är duktiga och bara peka finger åt andra då även vår regering och vår industri har ett finger med i spelet. Svenska vapen dyker upp både här och var i världens konflikter och få människor verkar bry sig.
Dessutom verkar alla politiker vara mer rädda om jobben på Bofors än irakiska, afghanska, somaliska, eritreanska, sudanska, kongolesiska etc. etc. människors liv och hälsa. Fy f-n säger jag!
Hur kan jobben på Bofors vara viktigare än mänskliga rättigheter? Viktigare än folkrätten, viktigare än de lagar och regler som finns angående vår vapenexport vilka skall reglera vår försäljning av krigsmateriel men som i praktiken mest fungerar som toalettpapper åt regeringen och de inblandade utskotten?

George W. Bush har tillsammans med Ronald Reagan, Margaret Thatcher och sin far George Bush d.ä. skapat en helt ny värld. De senaste 30 åren har nämligen en värld skapats som inte längre strävar efter fred, en värld som inte längre har någon större framtidstro, en värld där främlingsföraktet, rädslan för det okända och därmed uppdelningen och segregationen blir allt mer markant både nationellt och internationellt. För detta och för alla de tydliga brott mot folkrätt samt mänskliga rättigheter borde George W. Bush skaka galler under de sista åren av sitt liv. Han borde sitta i en cell på Guantanamo i åratal utan kontakt med någon anhörig eller advokat. Han borde utsättas för både musikalisk och temperaturbaserad tortyr i likhet med de fångar han själv höll. Ett öga för ett öga var något som låg Bush varmt om hjärtat under ämbetstiden så han borde ha full förståelse för en dylik behandling.

Intressant

måndag 18 oktober 2010

Militär lösning är ej möjlig!!!!!!

Det är inte enkelt att finna lösningar för Afghanistan varken för oss som sitter på andra sidan jorden, eller för de som befinner sig i Afghanistan. Det är inte enkelt vare sig man är Afghan eller av någon annan nationalitet, vare sig man är Pashtun, Tadjzik, Hazar eller Kirgis.

Vad som dock är uppenbart är att det krig som fortfarande härjar i Afghanistan efter 9 år inte är ett krig som går att vinna. Det är inte möjligt att vinna vare sig för Isaf/NATO-styrkorna, eller för talibanerna. Jag vet inte heller vad en vinst egentligen är och hur denna skulle se ut. När har man vunnit ett krig? Eller handlar det kanske om att förlora minst...

Jag vet ej hur man skall lösa säkerhetsfrågorna då hjälporganisationer av förklarliga skäl vägrar ge sig ut i allt för oroliga områden ifall man drar tillbaka militärerna, men jag är övertygad om att farligheten i områdena minskar omedelbart vid ett militärt tillbakadragande. Det är självklart så att man inte kan göra ett villkorslöst tillbakadragande utan en omfattande diplomatisk och politisk lösning måste ligga bakom, men man kan inte fortsätta som nu och bara offra liv på båda sidorna utan något som helst mål i sikte.

Då talibanerna förlorade kontrollen över Kabul och södra Afghanistan 2001-2002 så gavs nya möjligheter till kvinnor i dessa områden. Kvinnor fick möjlighet till utbildning och arbete, etc. Detta var dock innan nya lagar utformats och innan Karzai-regimen börjat koppla sitt grepp över dessa delar av landet. Jämställdheten har sedan dess snarare gått bakåt än framåt. Dessutom har en omfattande korruption som tidigare varit fullständigt främmande brett ut sig och existerar idag inom nästan varenda myndighet i hela landet. Biståndspengar blir till lyxvillor och bilar snarare än sjukhus och skolor.

I norra Afghanistan där talibanerna aldrig haft makten får de nu allt större stöd och gör framryckningar. Även i norra Afghanistan har kvinnorna burit burka trots att inte talibanerna haft makten här. Det går inte att beskylla alla jämställdhetsproblem och fattigdomsproblem i Afghanistan på talibanerna. Afghanistan är ett konstruerat land där klan- och stamkultur varit och är starkt rotat som aldrig haft någon stark centralmakt vilande på hela folkets förtroende. Det är ett land i djup fattigdom och med hög arbetslöshet. Det är ett land som till stora delar lever på att odla olagliga grödor (främst opium).

Lösningarna för Afghanistan är, har alltid varit och kommer alltid att förbli att utbilda, utbilda och åter utbilda och genom utbildning krossa fattigdomen! Det spelar inte någon roll hur många kulor man avlossar - det går helt enkelt inte att skjuta bort fattigdom, det går inte att skjuta bort traditioner, det går inte att skjuta bort kulturer, det går inte att tvinga människor till lydnad för detta kommer att slå tillbaka förr eller senare, var så säkra!

Det är nu dags för Sveriges riksdag, och alla andra parlament att ta ansvar för Afghanistan och den situation som skapats i landet mycket till följd av kriget som härjat de senaste 9 åren!

Fredrik Malm och andra människor som verkar älska blodbad och krig hävdar att slutdatum ökar attacker och att "Afghanistan kollapsar om vi lämnar landet".
Det är enligt mig totalt felaktigt! Afghanistan har som nation i princip aldrig varit i något annat tillstånd än en pågående kollaps. Så fort inte en despot suttit vid makten och styrt landet med järnhand så har landet slagits i spillror! Malm snackar bara goja ärligt talat och jag vet inte hur han kommer fram till sin slutsats angående Afghanistan.
Vi som inte tror på en militär lösning tvivlar inte alls på de svenska soldaternas professionalism och engagemang. De gör sitt jobb efter bästa förmåga utifrån det uppdrag som givits dem. Jag vet inte alls vad Malm vill komma fram till genom att hylla soldaternas professionalism, det hör inte till saken och ifrågasätts ej av oss "icketroende"!

Vidare hävdar Malm att Socialdemokraterna har gått med på "Vänsterpartiets linje" när det gäller trupptillbakadragande. Detta är direkt felaktigt. ALLA partier i risdagen röstade för ett svenskt deltagande i Afghanistan då FN bad om detta, även Vänsterpartiet.
Kritiken mot insatsen har gällt sedan NATO tog över det operativa ansvaret 2006. Vänsterpartiet hade en helt annan linje än ett slutdatum för tillbakadragande 2013. Deras linje var omedelbart militärt tillbakadragande. Jag skulle önska att Malm, Bildt och andra krigsherrar kunde vara lite mer professionella i sin politikerroll än att försöka lura i allmänheten rent nonsens, och försöka tillskriva andra partier saker som de varken står för nu eller någonsin har stått för (Vänsterpartiet är en mycket ivrig påhejare av engagemang i FN:s regi, medan NATO är en organisation som vi INTE är med i och inte heller skall vara med i. Mp är i grunden ett pacifistiskt parti som vill verka för FN:s mål om total nedrustning, men är också positivt inställda till insatser i FN:s regi, dock ej i NATOs)!

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kompromissade och överlade och analyserade sig fram till en mycket rimlig och oerhört klok ståndpunkt angående den svenska Afghanistaninsatsen och bör stå fast vid denna tills vidare.

Ett trupptillbakadragande är nödvändigt för att Afghanistan skall få en möjlighet att formeras och att en någorlunda fungerande nation skall kunna uppstå. Ett slutdatum för när detta skall vara genomfört är lika nödvändigt då detta ger soldater och politiker en dead-line att arbeta utifrån istället för att utsiktslöst och i blindo famla i mörkret efter något som man inte vet vad det är.

Intressant

lördag 9 oktober 2010

Tänk om människor tänkte efter...

I torsdags besökte jag en mycket intressant föreläsning rörande sojaproduktionen i Latinamerika.

Sojabönor odlas i enorma monokulturer. 80 % av all soja är genmodifierad för att motstå bekämpningsmedel och man besprutar fälten med enorma mängder bekämpningsmedel för att döda ogräs, annan växtlighet och insekter. Man skövlar mängder med tropisk regnskog för att få jord att odla på, bekämpningsmedlen rinner ut i vattendrag och orsakar försurning och förgiftning. Multinationella företag som odlar sojan tvingar med hjälp av polis bort småbönder, från mark som odlats av kollektivjordbruk under hundratals år, genom att vifta med papper om att marken har köpts efter alla juridiska regler. Trots att småjordbruken har odlat marken och bott i byarna under många generationer har man inte juridiken på sin sida utan tvingas lämna sina hem och åkrar.

Mer än 75 % av sojan blir till djurfoder - Djurfoder som inte äts av den inhemska boskapen utan som äts av boskap i USA och Europa. Svensk nötboskap, grisar, höns och får äter denna soja och slutar sedan på våra köttfyllda tallrikar. Stora delar av sojan blir också till biobränsle och en försvinnande liten del blir till vegetarisk mat i vår del av världen.

Den stora boven i detta är alltså den Europeiska och Amerikanska köttproduktionen och vi skulle kunna göra enorm skillnad bara genom att skära ner på vår köttkonsumtion. Om alla svenskar valde att äta vegetariskt minst en dag i veckan skulle man minska vår klimatpåverkan motsvarande 233 000 avställda bilar!

Den genmodifierade och tungt besprutade sojan har fullständigt slagit ut småjordbruket och den ekologiska odlingen av soja i Latinamerika. I Sverige odlas inga proteinväxter överhuvudtaget idag, utan allt importeras från framförallt Sydamerika.

Vad är problemet? Bryr människor i vår del av världen sig inte om att regnskogen skövlas?Bryr människor i vår del av världen sig inte om att andra människor tvingas bort från sina hem och sina ägor? Bryr människor i vår del av världen sig inte om att vattendrag förstörs och förgiftas? Bryr människor i vår del av världen sig inte om att djurarter och växtarter dör ut och att varje djurart som dör ut drar med sig 100-tals andra djurarter och växtarter i sitt fall?

Jag tror att människor gör det, men kunskapen är otroligt liten om vad som pågår. Kunskapen om vad som händer innan köttet kommer på tallriken, eller aluminiumburken fylls med Coca Cola existerar knappt. De scener som nu utspelar sig i Ungern hör i stort sett till vardagen i många fattiga länder, men detta hör vi sällan talas om. I Indien tvingas arbetare inom textilindustrin stå med kemikalieinnehållande vatten upp till knäna då tyg skall färgas, I Afrika dumpar multinationella företag mängder med miljögifter i områden där fattiga människor bor eller där ingen bor men mängder av endemiska djurarter och växtarter lever.

Vi behöver en folkstorm, vi behöver engagemang ifrån medier, vi behöver hjälp att förändra vårt tänkande. Vi utarmar jorden, vi förstör för människor och vi dödar hela djurarter i en rasande takt - detta mina vänner är allt annat än hållbart!

Vad detta och en mängd andra problem visar är att kapitalismen INTE är något bra system och verkligen inte det minst dåliga system som utformats. Kapitalismen är det system som orsakat mest lidande på vår jord faktiskt, även om vi i västvärlden och i de rikare områdena i USA inte märker av detta i någon större utsträckning ännu. Kapitalismen har ökat fattigdomen i Afrika, ökat fattigdomen i Sydamerika och ökat fattigdomen i Sydostasien i precis samma takt som rikedomen ökat i vissa andra länder. Kapitalism och framförallt nyliberala ekonomiska idéer ger ökade klyftor, ökade vinstkrav, ökad miljöförstöring, kortsiktighet och bidrar till enormt lidande för människor, växter och djur.

Jag är orolig, men samtidigt hoppfull. Det finns massor av människor världen över som engagerar sig för miljön, för en omställning till ett mer hållbart samhälle, det finns regeringar som har uppmärksammat problematiken och börjar vidta åtgärder, men det går ännu alltför långsamt och alltför många motståndare till förändring finns kvar. Jag vet inte vad man skall göra med alla dessa förnekare och strutsar som stoppar huvudet i sanden och tror att de åtminstone skall hinna leva sina egna liv innan det går åt he-v-te. Opinionsbildningen fortsätter dock och för eller senare skall vi som förstått gå segrande ur kampen!

Intressant

tisdag 5 oktober 2010

Den nya regeringen är tillsatt

En ny regeringsuppställning offentliggjordes idag av statsminister reinfeldt. Inga superskrällar förekom och inga direkt upprörande nyheter presenterades utöver den lilla aktionen att utöka antalet ministrar till 24. Möjligtvis är 2010 års regering en lite tråkigare regering (med undantag för namnet Hatt, det är faktiskt roligare än Sven-Otto Littorin... lol) än den som tillträdde 2006, men vi kommer också ihåg vad färgstyrkan innebar då med avgångar på löpande band inom en vecka. Reinfeldt har väl varit mer mån om vilka som tillsätts den här gången.
Det finns dock några upprörande undantag. För mig som miljöpartist är det främst två saker som är upprörande.

En är att Andreas Carlgren, trots Svenska NaturskyddsFöreningens omfattande kritik och mottagandet av årets Green Wash-award, får sitta kvar som miljöminister. Jag hade stora förhoppningar på Carlgren då han tillträdde 2006 eftersom han är gammal kärnkraftskritiker och vad jag förstod vargkramare, han har hyst många sunda åsikter på miljöområdet i sina yngre år, men tyvärr grusades allting av den extrema svaghet ministern har visat under de gångna fyra åren. Jag önskade nu verkligen att all kritik från expertis och intresseorganisationer skulle leda till en förnyelse i ledningen på miljödepartementet, men vi kommer fortsätta ha en svag miljöminister som fortsätter slåss för kommersiell valjakt, licensjakt på varg och utbyggnad av kärnkraft. USCH!

Det andra stora avbräcket på miljöområdet är att en moderat utsetts till ny infrastrukturminister. Jag tror visserligen inte att någon kan göra ett särskilt mycket sämre jobb än Åsa Torstensson och är mycket nöjd med att denne försvann från en post där hon inte lyckats med någonting på de senaste fyra åren. Elmsäter-Svärd har stor erfarenhet av arbete inom miljöområdet då hon både suttit i miljö- och jordbruksutskottet samt trafikutskottet. Att ha erfarenhet och kunskap inom området innebär dock inte nödvändigtvis att man företräder de bästa lösningarna för framtiden. Elmsäter-Svärd har nämligen bara pengar till vägbyggen i sin del av budgeten de närmsta åren. Den eftersatta skötseln och bristen på utbyggnad av järnväg kommer fortsätta vem som än sitter på Infrastrukturministerposten. USCH!

Jag tycker också att det är intressant att titta på hur mycket utrymme olika områden fick i regeringsförklaringen, miljö- och energiområdet levde ett undanskymt liv i slutet av talet och omfattade några enstaka meningar utan några som helst nyheter. Statsministern skall dock ha en stor eloge, och denna skall han erhålla pga. sitt tydliga ställningstagande mot den israeliska ockupationen av palestinskt territorium samt den israeliska bosättarpolitiken. All heder åt reinfeldt för detta!

Läs gärna:
Peter Andersson
Mats Engström
Alliansfritt Sverige (oerhört pricksäker analys, borde nästan skriva Måste Läsas...)

Intressant

Sverigedemokraterna visar sitt rätta ansikte

Ur Storkyrkan med pompa och ståt stegade ett större antal Sverigedemokratiska riksdagsledamöter då biskopen talade om tolerans och alla människors lika värde samt rättigheter. Biskopen nämnde också de manifestationer som hölls under gårdagen mot främlingsfientlighet, rasism och för tolerans vilket tydligen upprörde vissa människor med rasistiska åsikter.
Att bli så förnärmade av talet och känna sig träffade av det som sades visar tydligt var SD:s företrädare står och vilka åsikter de hyser. Att dessutom lämna kyrkan på detta sätt är direkt pubertalt. Det är oerhört märkligt att vuxna människor sittande i landets lagstiftande församling beter sig på detta sätt! Inte en enda mening i biskopens tal innehöll ordet "Sverigedemokraterna" eller "ett främlingsfientligt parti".

Hur skall SD:s ledamöter reagera när det debatteras i riksdagen? Särskilt spännande blir det när integrationspolitik och invandring kommer upp till debatt. Skall de resa sig och stega ur plenisalen då?

För övrigt måste jag poängtera hur osmart SD agerar under sin uppstart i riksdagen. Genom att klart och tydligt idag (genom vice partiordförande Jonas Åkerlund) säga att man aldrig kan stödja varken en Alliansbudget eller en RödGrön budget punkterar man effektivt det lilla lilla förhandlingsutrymme partiet möjligtvis hade kunnat ha och förminskar den egna makten. Det var kanske ändå ingen som trodde eller förväntade sig att SD skulle agera på något annat sätt, men de har onekligen ändå förstört för sig själva genom att så tydligt ta ställning offentligt.

Läs Gärna:
Tankar i natten (kristen bloggare)
Kent Persson (moderat i Örebro)
Peter Andersson (alltid klok)



Intressant

måndag 4 oktober 2010

Nu vet vi...

Så har då SD gjort entré i riskdagen.

Det första beslut som fattades var vem som skulle inneha talmansposten, och vi fick genast se vilken sida det är som SD har tänkt sig att stödja i första hand. Vi vet också vilken sida som är både direkt och indirekt beroende av SD:s röster för att få igenom sin politik, nämligen regeringen. Oppositionen har inget krav på sig att få igenom sin politik, och skall enbart i första hand lägga sina förslag. Om sedan SD råkar rösta på dessa bra förslag är ju knappast oppositionens problem eller skuld. Regeringen är den största minoriteten i riskdagen och tänker sig att regera, men vi har en mycket stark opposition och dessutom 20 futtiga röster som tillhör Sverigedemokraterna i riksdagen. Dessa futtiga 20 röster är utslagsrösterna som avgör varje beslut i riksdagen och då regeringen inte har varit intresserade av att kompromissa med oppositionen, och inte heller varit beredda att erbjuda ministerposter till andra partier för att skapa en majoritetsregering så gör sig Arrogansen beroende av SD på det sätt som vi sett i riksdagen idag. Nu måste reinfeldt sluta upp med barnsligheterna och låtsas sitta i opposition. Han måste börja regera, måste börja ta det ansvar som han tjatat om hela valrörelsen.

För SD var det viktigt att visa var lojaliteten ligger redan från början för att kunna ha ett förhandlingsutrymme då väl inbjudan kommer från reinfeldt. För denna kommer att komma, var så säkra. När väl SD hotar med att rösta emot regeringen (vilket kommer att dröja ett tag för först kommer lojaliteten bekräftas), så kommer reinfeldt mjukna i inställningen till rasisterna.

Vänta och se...

Jag vill också passa på att gratulera min partikamrat Ulf Holm som blev andra vice talman i riksdagen i konkurrens med Sverigedemokraternas Mikael Jansson som erhöll röster endast från sina egna partikamrater.

Läs Gärna:
Veronica Palm
Ett hjärta rött

Intressant

söndag 3 oktober 2010

Moderaternas skuggspel

De sk. nya moderaterna fortsätter sitt sökande efter väljare genom att i nästa steg inrikta sig på miljöpartister som står och velar, var nu dessa velande miljöpartister finns...

Det är kusligt att se hur viktig makten verkar vara för detta stora visionslösa partiet som är och alltid har varit ett högerparti som framförallt syftar till att göra livet bättre och lättare för adel, rika, chefer, arbetsgivare, höginkomsttagare, fastighetsägare och alla som heter Krull Von Tottensparre.

Ingen kan beskylla reinfeldt för att vara något annat än lyckosam i sitt lurendrejeri. Moderatledaren har lyckats med att bedriva exakt samma politik som Bo Lundgren gick till val på 2002, och då fick 15,2 % av folkets röster, helt genom att låtsas vara arbetarnas företrädare och en politisk nytänkare. Nu står statsministern med dubbelt så stort stöd utan att ha förändrat något annat än partiets färger, retoriken och bytt ut några personer i partitoppen. Politiken är densamma, men numera struntar man att tala om vad målsättningen och visionerna för framtiden är, vilket man vågade göra förr. Om man skulle göra det idag är nämligen risken mycket stor att väljarna skulle svika och vandra bort från dessa sk. nya moderater. Dessutom har moderatledaren lyckats med konststycket att trots den förda politiken vinna stöd bland vanliga människor som har fått för sig att de har fått det bättre.

Får man då det egentligen bättre av att ha mer pengar att röra sig med? Svaret är nog trots allt ja, men endast till viss del. Det är nämligen så att ökade ekonomiska klyftor i samhället bidrar till en otryggare värld där även sociala klyftor samt kriminalitet ökar. Man umgås allt mindre med människor ifrån andra samhällsskikt dessa människor blir främmande. I det långa loppet kommer "vi och dom"-känslan öka. "Vi" som har arbete och gott ställt och "Dom" som inte har arbete och som bara vill åt våra pengar och vårt välstånd.
Ingen människa mår bra av att se misär och olycka utanför sin dörr vilket bidrar till att man söker sig bort ifrån varandra alltmer och bosätter sig på olika platser bostadssegregationen (mellan de som har och de som inte har) ökar (vilket redan pågått under en längre tid). Samtidigt är det naturligtvis så att många människor tycker om att ha råd att handla en extra tröja i månaden etc. Vad man inte tänker på är att man när som helst utan någon som helst förvarning kan stå utan jobb, eller arbetsförmåga. Man glömmer bort att skattepengarna är en investering i den egna framtiden. Just nu betalar man mycket av den hjälp som går till sjuka och äldre, men vem skall betala för oss yngre människor när vi blir gamla?

Solidaritetskänslan och stoltheten i att bidra och hjälpa andra verkar ha försvunnit och här har reinfeldt lyckats storartat.

Om man har varit utanför Sveriges gränser och sett hur det kan se ut i länder där klyftorna tillåtits växa, så tror jag att man har en ganska klar bild av vad man vill se i Sverige. Problemet är att alla kanske inte har bevittnat favelas i Rio de Janeiro, ghetton i USA:s storstäder, kåkstäder i Banjul mer än på TV. Det är svårt att sätta sig in i människorna i dylika miljöers tillvaro där de varje dag ser extrem rikedom passera förbi samtidigt som de själva lever på luft och i skit. Jag tror kanske att det dröjer innan Sverige befinner sig på de nämnda ländernas nivåer, men det är ditåt det barkar om vi inte aktar oss!

Vi kan aldrig och bör nog aldrig heller utradera inkomstklyftorna så länge kapitalismen är det rådande systemet som vi har att förhålla oss till, men vi måste definitivt aktivt minska klyftorna. Inte bara mellan de som arbetar utan också mellan de som arbetar och de som inte arbetar.

Man tar sig inte närmare arbetsmarknaden genom att hamna under ekonomisk press, där man har svårt att betala sina räkningar och har ett ständigt vräkningshot hängande över sig.

Inte heller löser man klimathotet genom att vara ordförande vid den största klimatkonferensen hittills, och inte våga styra dagordningen överhuvudtaget, samt inte våga tvinga fram ett bindande avtal. Om ordföranden på denna oerhört viktiga konferens bara ett par år tidigare sagt att hans parti inte skall syssla med miljöfrågor så förstår man kanske varför Köpenhamnskonferensen inte ledde någonstans egentligen.
Man löser inte heller klimathotet genom att anställa Fia Arkelsten som partisekreterare. Arkelsten har säkert ett visst miljöengagemang, men det handlar inte om ett engagemang för att förbättra miljön utan snarare om ett intresse för miljöpolitik och ett intresse av att ifrågasätta de som har någon kunskap på området. Att vara för förbifart Stockholm i nuvarande utformning, att vara emot utbyggnad av cykelbanorna i Stockholm etc. är knappast något som visar på ett brinnande miljöengagemang och tro på en grönare framtid i mina ögon i alla fall.

Jag har vädjat förut, och gör det igen; Läs på, tänk kritiskt, lyssna inte bara på vad som sägs, läs mellan raderna, läs i partiprogram, ställ fördelar mot nackdelar, sätt er in i andra människors tillvaro, inse att vi alla är medborgare på samma jord. Vi har bara ett jordklot och detta jordklot tillhör inte bara några få människor. Det tillhör alla människor, alla djur, alla växter och alla framtida människor, djur och växter. Vi är inte den första, och förhoppningsvis inte heller den sista generationen som lever här, naturen känner inte till några nationsgränser eller klocktid och det är i naturen vi lever.

Intressant

lördag 2 oktober 2010

Moderaterna är ju inte kloka!

Moderaterna har redan snott åt sig epitetet arbetarparti från de riktiga arbetarpartierna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, trots att man knappt förändrat sin politik överhuvudtaget utan endast retoriken.
Nu har moderaterna fått för sig att de ska sno väljare från Miljöpartiet också utan att förändra sin politik utan enbart få folk att rösta på retorik och personer, genom att tillsätta Sofia Arkelsten (tidigare miljötalesman för moderaterna) som partisekreterare. Agerandet är direkt löjeväckande, och snart måste väl ändå människor få upp ögonen för detta trams! Dessutom misstar sig reinfeldt rejält om han tror att det går att sno röster från Miljöpartiet med hjälp av retorik och personer. Mp har aldrig haft någon moderat personkult och väljare har aldrig dragits till Mp pga. personer utan pga. politik, väljarna väljer Mp för att de för en riktig miljöpolitik, miljöpartister är i hög utsträckning högutbildade människor med stora kunskaper och stort miljöengagemang de kommer inte köpa reinfeldts lögner och skuggspel.

Intressant

Humorbefriade klimatförnekare

Människor har upprörts över 10:10-reklamfilmen i vilken människor tillfrågas om de kan tänka sig att sänka sin påverkan på klimatförändringarna genom att minska sina egna koldioxidutsläpp med 10 %. De som tackar nej sprängs i luften och likdelar samt blod regnar över de överlevande.

Jag kan förstå om man upprörs - ifall man är fullkomligt humorbefriad...

Om man har något sinne för humor är det fullkomligt obegripligt varför man upprörs.



Det viktiga är att budskapet når ut, i det här fallet använder man splatterhumor. Jag förstår ärligt talat inte problemet.

Se själva och njut...

intressant

Löjliga anklagelser!

Borgerliga bloggare har fått fullständig krupp på hela nätet över det faktum att oppositionen i riksdagen existerar och har tänkt sig att föra oppositionspolitik, vilket är brukligt i en demokrati. Dessa borgerliga bloggare verkar ha fått för sig att den som nästan vinner valet skall få bedriva sin politik ostört i fyra år och att det är oppositionens plikt att lägga ner sina röster i varje riksdagsvotering.

Välkomna till Alliansdiktaturens Sverige!

Talmannen är en viktig symbol, precis som Ulf Bjereld uttryckte i en intervju gjord av DN. I ett läge där statsministern avgår är det nämligen talmannens uppgift att delegera regeringsbildningsuppdraget. I det svåra parlamentariska läge som vi befinner oss i är det inte helt omöjligt att så sker under kommande fyra år och att talmannen därför kan få en större och viktigare roll än vanligt. Det finns en mängd andra mer symboliska orsaker till varför de RödGröna lanserar ett alternativ till talman och jag tycker att det är djupt obegåvat av alliansen att anklaga oppositionen för att ge SD inflytande över politiken, då det troliga i nuläget är att SD kommer att rösta på alliansens nominerade Per Westerberg som talman.

Vilka är det då som ger SD inflytande egentligen? Jo varken den ena eller andra såklart! SD har inte lämnat något förslag, och inte heller har något block bett SD att rösta på den ena eller andra kanditaten. SD har enbart att ta ställning till en RödGrön talman eller en blå talman. Inte heller kommer SD:s röstande ge något inflytande i några andra frågor.

Anklagelserna från de barnsliga sandlåde-bloggarna på högerkanten handlar om Mona Sahlins tal på jobbkongressen 2009:


”Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.”

Om man är läskunnig så ser man att det står regeringsalternativ, mig veterligen så sitter inte de RödGröna i regering till att börja med. Deras möjligheter att bilda majoritet är bortblåsta. Nu är det de RödGrönas jobb att bedriva oppositionspolitik och det är precis vad alliansen hade gjort i samma läge. Dessutom så är det ju, vilket jag redogjorde för här ovan, så att SD inte alls får något inflytande utan bara möjlighet att välja mellan två fasta alternativ över vilkas nomineringar SD haft NOLL inflytande.

Att med hänvisning till detta tal beskylla Sahlin för att ljuga är fullkomligt oerhört!

Jag beskyller inte alliansens för att förlita sig på SD:s röster, vilket de de facto gör i samma omfattning som de RödGröna. Parlamentets arbete kan nämligen inte helt avstanna pga. de 5,7 % av rösterna som ett litet pluttparti erhöll. Regeringen måste fortsätta lägga sina propositioner, och oppositionen likaså. Regeringen måste få rösta med eller mot förslag, och oppositionen likaså. Det är när SD lägger egna förslag som alla andra partier måste säga stopp och belägg. Det är när SD hotar med att rösta åt det ena eller andra hållet som övriga partier måste säga stopp och belägg. Man får aldrig någonsin gå in i samtal och försöka kohandla med partiet. Så länge de i det tysta sitter och röstar åt det ena eller andra hållet så har de absolut inget egentligt inflytande och står helt utan makt.

Läs gärna:
Kloka Ord av Jerry
Extremt skrattretande Res Nullius, jag vet ärligt talat inte om det är allvar eller sarkasmer (hoppas på det senare dock)...
Alltid kloka och pålästa Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm - Mitt i Steget
Röda Berget
En klok alliansröst Ellias Gierz



Intressant

Alliansen står handfallen...

I Kina utvecklar man höghastighetståg och förnyelsebar energi i ett rasande tempo. Ekonomin går som tåget och Sverige står och tittar på. Visst finns det stora problem i Kina också, de producerar stora mängder energi med hjälp av kolkraft vilket knappast är positivt, men de satsar som sagt enorma resurser på alternativen vilket kommer leda till en successiv utfasning av de fossila bränslena.

I Sverige har regeringen bestämt att vi och de själva inte behöver göra någonting för framtiden... här är vi tydligen färdiga med utvecklingen, och bör vara nöjda med oss själva för all framtid.
Hur är det möjligt att leva så verklighetsfrånvänt?! Hur är det möjligt att blunda så för en utveckling där Sverige mycket väl skulle kunna gå i bräschen tillsammans med Kina, Brasilien och ett antal länder till?

Vi måste finna en väg för Sverige, en nisch där vi kan bli ett föregångsland! Vad sägs om att i vårt glesbefolkade land plantera mängder av träd som motvikt till växthuseffekten (eftersom träd och andra växter binder koldioxid och ombildar det till Syre)? Vad sägs om att bygga ut järnvägsnätet, bygga fler spår, öppna ut tidigare stängda stationer, sammanlänka fler spår med varandra.
Kina leder världsligan överlägset när det gäller utbyggnad av järnvägstrafiken och spåren. I Sverige skall vår regering inte satsa en krona på detta de närmsta 5 åren!!!!!
Istället finns det diverse kommunala förslag (exempelvis i Örebro) om satsningar på små flygplatser i syfte att öka inrikesflyget. Det finns förslag, också här i Örebro, om att sila biltrafik genom stadskärnan och bygga fler parkeringsplatser i innerstaden, och därmed riva ner stora delar av det som Miljöpartiet drivit igenom de senaste fyra åren.

Vad har hänt med politiker och människor i Sverige? I anslutning till Köpenhamnskonferensen förra året så var alla plötsligt medvetna om hotet från klimatförändringarna, och de miljöproblem och utmaningar som mänskligheten står inför. Efter mötets misslyckande verkar alla lika plötsligt ha antingen glömt bort, gett upp eller bara satt på sig skygglapparna. Det kommer hållas en ny konferens i Mexico City i slutet av november/början av december och då måste handlingskraften vara större från regeringar runt om i världen. Dvs. ett bindande avtal måste uppnås!
Det är dock så att det borde vara möjligt för kommuner, landsting, regeringar, parlament att göra något även om inte alla länder kunde komma överens om ett bindande avtal i Köpenhamn. Att det inte finns något bindande avtal innebär inte att hotet är borta eller att ansvaret för att kämpa emot klimatförändringarna fråntagits oss människor! Varje individ, varje auktoritet, varje kommun, varje landsting, varje riksdag/parlament, varje regering, varje statschef president, kung, drottning, kejsare eller kejsarinna måste dra sitt strå till stacken! Varje beslut som fattas måste tas med hänsyn till miljön!

Jag skäms över att bo i ett land som har förlorat sin topp-3-placering i kampen mot miljöförstöring och klimatförändringar!

Intressant

fredag 1 oktober 2010

Ecuador, Palestina och Afghanistan

Varför har inte den svenska regeringen fördömt kuppförsöket i Ecuador? Detta trots att både USA, EU, FN, Kanada, Colombia m. fl. har uttryckt sitt fulla stöd till Correas demokratiska regering, och fördömt kuppförsöket.
Varför är kuppförsök mot socialistiska folkvalda presidenter inte något som upprör den svenska regeringen?

I Latinamerika har vänsterregeringar som Lula Da Silva i Brasilien, Christina Fernandez de Kirchner, Hugo Chavez, Tabaré Vasquez Rosa/José Mujica m.fl. äntligen lyckats bromsa nyliberalismens ohindrade framfart och har dessutom lyckats med att någorlunda komma överens med varandra och organisera sig. Man kan skönja en ljus framtid för Latinamerika efter decennier av amerikansk exploatering och utländskt stöd för odemokratiska regimer vilka gjort allt för att förbättra tillvaron för de redan välbärgade samt underlätta utnyttjandet av de fattiga länderna.


Ecuador, Venezuela och Bolivia skulle behöva hela omvärldens fulla stöd för att förhindra att statskupper genomförs då regeringarna i dessa länder spelar ett mycket högt spel genom att sätta sig upp emot mycket starka ekonomiska intressen. De tre länderna som jag här nämner är mycket fattiga och har alla precis som många andra länder i Latinamerika, starka traditioner av statskupper som avlöst varandra. Länderna har också långa traditioner av förtryck mot båda fattiga och framförallt ursprungsbefolkningar.

Amazonas regnskogar som växer i alla dessa länder är ett av vår jords allra viktigaste resurser och verktyg i kampen mot växthuseffekten och skogarna behöver politisk stabilitet och handfasta regeringar som vågar stå upp mot den ekonomiska makten för att få stå kvar och för att de skall få möjlighet att växa snarare än minska vilket de gör i nuläget. Det krävs starka presidenter och regeringar för att förhindra den pågående skövlingen.

Att Correa, Chavez och Morales dessutom lyckats med att minska den extrema fattigdomen borde ge dem högt anseende och beröm från Europeiska och Amerikanska regeringar, men detta har hittills lyst med sin frånvaro.

Som Miljöpartist kan man uttrycka en viss oro över att reformerna i främst Ecuador och Venezuela är helt beroende av oljepengar, och därför beroende av oljepriset. Dels därför att olja är ett opium som förstör mer än gör gott, och dels därför att oljeprisets upp- och nedgångar resulterar i politiska problem och tillbakadragna löften som upprör på det sätt som nu skett i Ecuador.

Det positiva är dock att exempelvis Venezuela investerar stora delar av dessa oljepengar i förnyelsebar energi, exempelvis ökade energiutvinningen från vattenkraft med 12 % mellan 2000 och 2005, solenergiutvinningen är dessutom snabbt växande i hela Latinamerika (Kuba är ett av de mest långsiktigt hållbara länderna i världen idag) och ett flertal företag investerar i både vindkraft och geotermisk energi på flera håll i Latinamerika.

Jag undrar varför det är så intressant att kriga och kämpa "för solidaritetens skull" i Afghanistan, men det är tydligen totalt ointressant att bara med ord fördöma odemokratiska handlingar i Latinamerika, eller att strängeligen fördöma Israels ageranden i Palestina.
Varför skickar vi inte svenska soldater till Västbanken och Gaza? Varför slåss vi inte för det palestinsk-arabiska folkets rättigheter, om nu internationell solidaritet är anledningen till att vi befinner oss på vissa platser i världen med svensk trupp?

Det luktar illa då Sveriges utrikesminister (ni vet han som sitter i styrelsen för Lundin Oil, ett bolag som anklagas för att ha varit inblandade i folkmord) talar om internationell solidaritet!

Läs gärna:
De la reguera
Natasa Mirosavic
Intressant

onsdag 29 september 2010

Så börjar det spricka i alliansknutarna...

Alldeles nyss kom beskedet som de mindre allianspartierna fasade för, och alla borgare oroades över. Moderaterna driver stenhårt linjen om att de skall ha fler ministerposter och Fp, C samt Kd skall bli av med varsin statsrådspost.

Visst kan man se det som att detta speglar valresultatet, men det riskerar att splittra en allians som redan tidigare slagit de mindre partiernas egna politik i spillror.

Jag vet ärligt talat inte vad statsministern och hans anhang håller på med, men jag har svårt att se att alliansen verkligen kan komma överens om detta.

Det finns två tänkbara scenarion; ett är att de små partierna går med på moderaternas krav men det kommer leda till att Moderaterna ännu mer på egen hand får styra Sverige i sin riktning samt att de mindre partierna kommer bli allt mer irriterade. Om irritation uppstår och splittringar uppstår i olika frågor blir alliansregeringen än mer försvagad än vad de redan är av sin minoritetsställning. Allt detta kommer kosta ännu fler väljare för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna i riksdagsvalet 2014, och kanske till och med för Moderaterna.
Det andra tänkbara scenariot är att de andra partierna vägrar gå med på detta vilket också kommer sätta käppar i hjulet för samarbetet och kanske till och med öppnar upp för en RödGrön regering i slutändan med Centern eller Folkpartiet som fjärde parti i församlingen. De två förlorarna på denna hårdnackade linje är Moderaterna själva och Kristdemokraterna som blir allt mindre, svagare och inte har någon annanstans att vända sig när det gäller samarbete.

Nu är det väl visserligen ingen som kommer att sakna Åsa Torstensson eller Mats Odell, men att se en högerpartist på dessa ministrars plats känns inte lockande. Att dessutom Birgitta Ohlsson sägs sitta löst, regeringens kanske enda vettiga människa, är mycket oroande. Vad ministerplatserna egentligen fyller för funktion för småpartierna kan man undra.

Jag njuter ärligt talat i fulla drag över reinfeldts märkliga agerande och lutar mig tillbaka inväntande de omstruktureringar som ofrånkomligen kommer ske inom mandatperioden 2010-2014.

Intressant

Tvåstatslösningen allt avlägsnare...

Jag ville så gärna tro att det skulle vara möjligt att fortsätta fredsprocessen i Israel/Palestina-konflikten. Jag hoppades på att israeliska myndigheter för en gång skull skulle ta sitt förnuft tillfånga och visa lite respekt för världssamfundet, för palestinska araber, för freden, för USA, för EU.
Dessvärre visade sig alla dessa förhoppningar vara förgäves, som vanligt.

Israels regering är som vanligt inte intresserade av fred. De lever på krig, deras makt är beroende av osämja och konflikter. Utan det överhängande hotet om ett fullskaligt krig (vilket aldrig kan bryta ut eftersom palestinierna inte har de militära resurserna som behövs för att bedriva någon form av reell krigföring) så kan inte Likud och de andra högerextremisterna och fundamentalisterna i Israels regering hålla sig kvar vid makten. De är beroende av rädsla, av ett "vi och dom"-tänk.

Det är mycket enkelt att jämföra med ett visst parti som varit mycket aktuellt i den svenska eftervalsdebatten...
Sverigedemokraterna lever, och växer pga. och med hjälp av rädsla och fingerade hotbilder, genom att skapa ett "vi och dom"-tänk och genom att utnämna sig själva till ständigt förfördelade och genom det skapa ett martyrskap. På samma sätt har Israels regeringar arbetat under mycket lång tid. Tekniken är uråldrig, och borde kunna genomskådas av människor. Framförallt i Israel där utbildningsnivån är oerhört hög!

Israels regering hade chansen att visa lite god vilja genom att förlänga byggstoppet i bosättningarna på Västbanken, men vad gjorde man? Jo, redan första minuten efter att byggstoppet hävdes så började grävmaskinerna arbeta. Fullständigt utan hänsyn till och respekt för det fredsavtal som förhandlades med de palestinska myndigheterna ledda av Mahmoud Abbas.

Återigen visade sig de israeliska myndigheterna totalt ointresserade av fred.

Jag tycker synd om Mahmoud Abbas. Han lovar, och hoppas och kompromissar och förlorar allt mer förtroende från det palestinska folket. Att han i inofficiella förhandlingar eventuellt har godkänt vissa bosättningar och utbyggnad av dessa, så länge det inte utgör något "besvär för palestinierna", riskerar att än mer urholka förtroendet för honom. Abbas vill uppnå ett fredsavtal och vill sätta sin namnteckning i historien, men tyvärr tror jag att han får ge upp den förhoppningen för Netanyahu är inte intresserad av att skriva den andra namnteckningen.

Det är med stor sorg som jag lägger det sista hoppet om en tvåstatslösning åt sidan. Låt oss nu som sista möjlighet sätta hoppet och tron på en eventuell sekulär stat för både israeler och araber. Religionen måste bort från politiken om detta skall få någon lösning. Drömmen om två stater var god, och det hade nog fungerat om Israel hade varit beredda att kompromissa överhuvudtaget, men någon sådan vilja har dessvärre aldrig funnits.

Nu kommer jag i vanlig ordning säkerligen anklagas för att vara antisemit trots att jag absolut inte har någonting emot en enda människa med anledning av dennes etnicitet, sexuella läggning, hudfärg, religion vare sig denna människa är jude, muslim, homosexuell, svart, vit, gul, röd, blå, lila, grön, rosa, tjock, smal, lång, kort, handikappad.
Det enda jag bygger mina åsikter på är aktioner och handlande, värderingar och människosyn. Vad man gör, hur man gör, och varför man gör någonting helt enkelt.

Att fördöma den israeliska regeringens och bosättarnas respektlöshet är enbart att visa solidaritet, att visa sin avsky mot folkrättsbrott, att visa sitt engagemang för fred och rättvisa.
Bosättningarnas blotta existens är ett brott mot en mängd internationella avtal och konventioner som måste beivras! EU har makt att sätta ordentlig ekonomisk press på Israel, och USA likaså. Detta måste göras någon gång! Jag förstår inte denna eviga släpphänthet gentemot världens största skurkstat (om man räknar till antalet folkrättsbrott och brott mot FN:s internationella konventioner)!

Läs gärna:
Annarkia
Ulf Bjereld

Intressant

söndag 26 september 2010

Chavez hotad!

I Venezuela skall parlamentsval hållas inom kort. Den sittande presidenten, som är mycket populär i landet bland medel- och låginkomsttagare, riskerar att få sin makt begränsad genom att övriga partier har bildat en koalition med enda syfte att bromsa presidentens politik så mycket som möjligt.
Detta kan tyckas rimligt då större delen av västvärldens media verkar överens om att Chavez är en farlig diktator som förtrycker sitt folk.
Det är bara det att detta är inte Hugo Chavez. Chavez enda brott är att han är skeptisk mot kapitalismen, USA och att han ser ett reellt hot mot människors frihet och nationers suveränitet då multinationella företag innehar alltför stor makt.

Chavez är inte smidig och han är inte heller särdeles diplomatisk. Vad han däremot är - är demokratiskt vald. Chavez är Venezuelas obetvivlade president och är, enligt mig, mycket klokt kritisk mot det hot som de facto vissa multinationella företag utgör.
Att bannlysa Coca Cola kan ses som smått galet, men om människor var mer medvetna om vad Coca Cola är och har varit inblandade i så kanske nyhetsrapporteringen skulle vara något mer nyanserad. Att Barbiedockor (och liknande symboler) förbjudits är inte heller det något som är mig främmande. Jag önskar att Sverige följde detta mycket goda exempel! Barbie och många liknande dockor är knappast jämställdhets- och jämlikhetsverktyg. De bidrar till den utseendefixering som vår värld är fullkomligt insörjad i.
Att ge Venezuelanska leksakstillverkare uppdrag att ta fram pedagogiska leksaker istället för leksaksvapen eller dataspel med krigiska inslag är väl knappast något Chavez skall skämmas över utan snarare vara stolt över! Jag önskar att inte svenska leksaksaffärer var överfulla av dessa sköldar, M-16-gevär, svärd, salongsgevär, knivar, knogjärn, stridsyxor etc. Tänk vad skönt om både leksakstillverkare och politiker tog sitt ansvar för en bättre värld på det sätt som Chavez faktiskt försöker göra!

Det finns självklart baksidor med Chavez politik och dessa måste man rapportera om, men var är artiklarna om de fantastiska framsteg som Chavez lyckats med?! Var finns rapporterna om Att fattigdomen minskat enormt mycket under Chavez tid vid makten (inte mindre än 70 %), Att barnadödligheten minskat med 30 %, Att sjukvård och utbildning är tillgängligt för alla samhällsgrupper, Att antalet högskoleutbildade har fördubblats, Att analfabetismen minskat lavinartat?

Ett flertal storjordbruk, affärer, exportföretag samt fabriker har återtagits i statlig ägo vilket kanske kan ses som odemokratiskt, men syftet är att kunna tillföra pengar till folket som idag försvinner pga. den socialismskräck som finns i stora delar av världen och som lett till att många länder och företag slutat handla med Venezuela.

Jag har själv en vän från Venezuela som är oerhört kritiskt till Chavez och de reformer han har genomfört under sina år vid makten, men anledningen till detta är följande: Min vän är uppvuxen i ett välbärgat hem och är akademiker vilket gör att hon är höginkomsttagare. Hennes familj har alltid varit höginkomsttagare och haft det gott ställt. Hennes familj har inte fått det sämre under Chavez tid vid makten och har varken förtryckts, hotats eller blivit bestulna på sina egendomar, men de har fått en del höjda skatter som har hjälpt landet att bygga ut sjukvården och utbildningsplatser. Min vän och hennes familj bygger sina åsikter enbart på rädslan för ordet socialism.

Jag hoppas verkligen att president Chavez får fortsätta sitt arbete med Venezuela, även om det naturligtvis är positivt om det finns en opposition i parlamentet (vilket det inte har funnits de senaste fem åren efter att motståndarsidan bojkottade förra parlamentsvalet).

Jag önskar att omvärlden slutade upp med sina värdelösa handelsbojkotter och sanktioner mot demokratiska länder med demokratiskt valda presidenter, jag önskar att Venezuela inte var så beroende av att pumpa upp stora mängder olja och jag önskar att tidningar började rapportera objektivt och verkligen följde sitt uppdrag!

Självklart måste man ställa krav på en regim om de beter sig på ett sätt som bryter mot mänskliga fri- och rättigheter, vi skall dock komma ihåg att även Sverige mottagit kritik från Amnesty International. Venezuela är ett demokratiskt land under utveckling, och den utveckling som sker nu var nödvändig för att komma bort från de nyliberala reformer som genomfördes under 1970- och 1980-talen och fullkomligt körde landet i botten.

Intressant