Sossarna ett parti för förr i tiden - framtiden finns någon annanstans...

Socialdemokraterna försöker förtvivlat finna en ny partiledare, en ny partilinje, nya hjärtefrågor, nya fiender, nya vänner och nya väljare.
Eftervalsdebatten när det gäller Socialdemokratin har varit livlig i media, men jag undrar hur den har låtit internt i partiet. Denna debatt hör man nämligen väldigt lite om. Finns den?

Utan tvekan har Socialdemokratin fyllt en enormt viktig roll i historien. Utan sossarna hade inte Sverige varit det välståndsland som det är idag. Inte heller hade vi haft den arbetsrätt och det sociala skyddsnät som vi kunnat förlita oss på de senaste 50-60 åren.
Det hör dock till det förgångna i mångt och mycket. Och även om man bör fortsätta slåss för de sociala skyddsnäten och social rättvisa så kan man inte leva på dessa meriter.
Socialdemokratin har varit vågmästaren mellan arbetstagarna och arbetsgivarna, man har varit bron mellan etablissemanget och fotfolket. Idag är inte fåran mellan dessa grupper lika djup och bred dock och bron behövs kanske inte på samma sätt.
Detta betyder dock inte att arbetstagarna inte behöver företrädas, inte heller betyder det att man skall sluta kämpa för rättvisa och solidaritet. Det är däremot så att just Socialdemokratins sätt att kämpa och det de kämpat mot inte är relevant idag. De allra flesta människor bekymrar sig om helt andra saker än det som Socialdemokratin traditionellt sett kämpat för eller emot. Dessutom har sossarna själva sålt ut sin själ genom att vara delaktiga eller aktivt tagit strid för avregleringar och utförsäljningar av allmän egendom samt att lyfta in våra pensioner på börsen.

Socialdemokratin bestämde sig redan då Palme dog för att svänga åt höger och denna svängning har blivit ännu tydligare på senare tid. Företrädare som Ilja Batljan, Niklas Nordström talar sig varma för tillväxt, sänkta skatter, RUT- och ROT-avdrag, kärnkraft, förbifart Sthlm, mot trängselskatter, mot fastighets- och förmögenhetsskatter- Mona Sahlin talar positivt om tidsbegränsningar i de sociala trygghetssystemen etc. Högervindarna i partiet är lössläppta och vänsterkrafterna verkar ha förlorat allt hopp, tro och vilja. Är det någon som kan visa på skillnaden mellan Socialdemokraterna anno 2010 och Moderaterna anno 2010?! Det krävs atomforskare och mikrobiologer för att se de skillnaderna i så fall, för det måste vara på molekylär nivå dessa finns.

Vi lever inte och kommer framförallt inte, i framtiden, att leva i ett samhälle präglat av industri, konsumtion och nyproduktion. Om man motsäger detta så vet jag inte vilken verklighet man tror sig leva i. Om Socialdemokratin skall finna ett reellt existensberättigande och till och med återfå positionen som "folkets parti", så måste de inse att de inte bara kan leva i dåtid eller ens i nuet. De måste skapa ett samhälle för framtiden. De kan inte lösa sina politiska problem just här och nu och leta röster genom att anpassa sin politik till här och nu. De måste finna lösningar på framtidens problem, förmedla sin bild av det framtida samhället.

Jag tror inte att Socialdemokratin har förmågan att göra detta - däremot anser jag att Miljöpartiet de Gröna har denna möjlighet vilket gör att det är det självklara partiet för mig att vara med i. Mp har möjlighet att träda in och bli allvarliga utmanare till Moderaterna som största parti. Miljöpartiet är det enda av de större partierna som har en verklig och realistisk vision om ett annat samhälle (Vänstern vill också förändra samhället men verkar inte ha en självklar bild hur detta samhälle skall se ut och hur vägen dit skall vandras). Miljöpartiet har ett gäng lösningar, om än inte alla, och har visioner om HUR vi skall ta oss till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Det är oerhört viktigt att vi Gröna inte avviker från denna plan, att vi inte anpassar oss alltför mycket och blir alltför pragmatiska. Vi måste värna om våra grundidéer och tro på dem. Vi måste fortsätta visa på att konsumtionssamhället är ohållbart, förödande och fullkomligt absurt. Vi måste hålla fast vid omtanken om våra egna liv, våra omgivande varelsers liv samt framtida generationers liv. Miljöpartiet de Gröna är det enda parti i Sverige som överhuvudtaget på allvar värnar om träd, natur, djur, vattendrag, planeten vi bor på. Vi är också det enda parti som inser att det finns andra miljöproblem än bara växthuseffekten även om många av miljöproblemen är kopplade till denna.

Jag undrar var de tydliga gråblå högersossarna Nordström, Sahlin, Batljan. Jämtin etc. finner grund för sina stolliga idéer bland de Socialdemokratiska grundtankarna.
Var i Nordström, Sahlin, Batljans åsikter finns de Socialdemokratiska idéerna om allas lika värde, rättigheter, möjligheter? Var finns fördelningspolitiken och tron på "Av var och en efter förmåga, Åt var och en efter behov"?
Hur kommer man till insikten om att ekonomisk tillväxt är något positivt som leder till jämställdhet, jämlikhet och rättvisa?! Utan en miljö att leva i och utan resurser som tillåts växa i åtminstone samma takt som de förbrukas så är mänskligheten på utdöende och det kommer ske genom allt mindre åt allt fler. Allt färre kommer äga och förbruka det som finns kvar att äga och förbruka. Detta är vad tillväxt och konsumtion leder till - och självklart inget som en rättrogen sosse kan ställa sig bakom.
Batljan & co. är inte Socialdemokrater utan makthungriga och pengakåta. Sahlin försökte väl på något sätt vara duktig som partiledare och i möjligaste mån samla sitt splittrade parti, men hon själv stod alltför långt från den valplattform som de RödGröna utformade för att kunna vara en trovärdig företrädare för denna i valrörelsen.

Nästa val kommer bli väldigt intressant, och jag tror att vi då kommer se Mp som den ledande utmanaren till Alliansen. Om sossarna och vänstern vill ge sitt stöd till Mp får de gärna göra det, men de kommer få acceptera att det är den Gröna Politiken som kommer att vara ledande i ett sådant samarbete.

Intressant