söndag 25 september 2011

Järnet i ladyn borde förvandlats till rost vid det här laget...

Detta är mitt femhundrade inlägg i denna blogg :)
En liten fanfar kräver detta. Jag har valt en fanfar av Giuseppe Verdi eftersom namnet Verdi betyder grön :)



Nu över till det faktiska inlägget:

Jag förfasas över artikeln i aftonbladet tidigare i veckan om Margaret Thatcher som idol för ett antal unga kvinnliga borgerliga politiker. Vad är det som får dessa unga kvinnor att sätta upp ikonbilder på en av 1900-talets absolut värsta ledare i sina arbetsrum?

Inte nog med att Thatcher gav stöd åt både Pinochet, Apartheidregimen och hade ett djupt samarbete med Ronald Reagan, hon fullständigt krossade den brittiska fackföreningsrörelsen, sålde ut i stort sett allt som staten ägde inklusive järnvägen och tågtrafiken vilket orsakat förödelse både socialt och miljömässigt i Storbritannien. Landet har fortfarande inte hämtat sig från Thatcherismen. Idag ser man hur dåligt den privatiserade järnvägen fungerar i England och man vill återreglera så mycket som möjligt av den.

Thatcher var fobiskt rädd för socialism och hävdade att Labour-partiet (Den brittiska socialdemokratin) i genom sin högskattepolitik skulle göra Storbritannien kommunistiskt... Jag har svårt att se vad hon menade med detta och tror att alla, utom de som lider av kommunistfobi och paranoia mot allt som kan tolkas som rättvisa, har svårt att förstå hennes syn på saken. Hon raljerade ofta över oppositionens inställning till hennes förda politik och hävdade att de skulle föra Storbritannien in i Warszawapakten och östblocket.

Jag hade kunnat beundra Thatcher för att hon var en stark kvinna som slog sig fram i en mansdominerad miljö, om det inte var så att hon var en mansgris själv i mångt och mycket. Att vara klädd i kvinnokläder och bära handväska innebär inte per automatik att man är en progressiv och modern kvinna. Hon ledde Storbritannien på männens vis och gjorde snarare bu än bä för jämställdheten. En enda (!) kvinnlig minister togs in i Thatchers regeringar under hennes 11 år vid makten. Nedmonteringen som "Järnladyn" stod för orsakade mycket lidande för många kvinnor, barn, familjer, fattiga och inte minst miljön. Jag tror att Kinberg-Batra, Arkelsten och Lööf väljer ut en tidig kvinnlig ledare, hemmahörande i ett industriland lite på måfå och ser denne som en förebild. Detta utan någon egentlig kännedom eller förståelse för vilken förödelse hennes politik orsakat. Utan kännedom och förståelse för att hon snarare bromsade jämställdhetsutvecklingen än satte fart på densamma. Det visar på oerhört dåliga historiekunskaper, och sådana har ju Lööf uppvisat även i andra sammanhang...
Thatcherismens och Reaganekonomins arv ligger ännu tungt över Europa och USA och deras nyliberalism och överdrivna marknadstilltro är till stor del det som skapat den nuvarande krisen i ekonomin.

Intressant

Sjöstedt, både bra och dålig...

Har precis lyssnat på Jonas Sjöstedt, i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio P1.

Jag tycker att han blandar och ger ganska friskt. Stundtals blir jag lycklig och känner nästan för att byta parti till Vänsterpartiet medan andra saker är helt uppåt väggarna enligt mig, och får mig att fundera en gång till. Jag har nog ändå valt rätt parti...

Jag tycker till exempel att borttagandet av arvs- och gåvoskatten var mycket bra vilket inte alls Sjöstedt tycker. Att beskatta mindre arv och gåvor slår hårt mot människor och blir bara en straffbeskattning för att tidigare generationer lyckats spara lite pengar för att kunna överlämna till efterlevande tycker jag och håller därför inte alls med Sjöstedt. Det känns inte som en rättvis beskattning helt enkelt. Då känns kapitalbeskattning rimligare då man faktiskt inte själv väljer att få ett arv eller en gåva. Däremot väljer man ju sedan hur mycket kapital av det aktuella arvet eller gåvan som van vill fortsätta att spara.

Vidare tycker jag att han är ute och svirar rejält när det gäller den svenska vapenexporten. Att hänvisa till att en del krig är korrekta gör enligt mig inte vapenexporten mer rimlig. Visst finns det lägen där våld nästan är ofrånkomligt för att försvara de mänskliga rättigheterna hur paradoxalt det än kan låta, men flera av de krig som även Sverige deltar i är inte försvarskrig utan regelrätta anfallskrig.
Sjöstedt försöker visserligen säga att han inte vill att exporten skall ske till diktaturer och krigförande länder, vilket förvisso är bra - men jag tycker fortfarande att det är inkonsekvent, om man på allvar skall vara för en global nedrustning, att samtidigt vara positiv till export av svenska vapen till andra länder. Fler vapen betyder enbart mer krig och konflikter, det är ganska enkel och självklar logik. Det finns betydligt bättre saker som man kan exportera och producera än vapensystem och krigsprodukter.

När det gäller ekonomisk politik i övrigt håller jag dock med Sjöstedt i mångt och mycket och tycker att investeringar i Järnvägen är betydligt viktigare än en sänkning av restaurangmomsen som dessvärre mitt eget parti varit med på. Att lyfta fram den Schweiziska järnvägen som ett positivt exempel är bra, och Schweiz är också ett av de länder i Europa som börjat bygga (sök efter vakuumtåg i länken om du inte vill läsa all text) för vakuumtåg istället för de höghastighetståg som just nu är dominerande på marknaden.

Jag håller också med Sjöstedt när det gäller stödpaketen till Grekland och Portugal. Det är helt felaktiga krav som ställs på länderna och skjuter bara upp de statskonkurserna. Det är inte länderna och framförallt inte skattebetalarna som orsakat krisen, och skall rimligtvis inte heller behöva betala för den.

Jag tycker dock precis som jag alltid tyckt att det är Vänsterpartiet som borde vara Miljöpartiets främsta allierade och de som vi borde ha lättast att komma överens med i de allra flesta frågor. Vi har dessutom ett gemensamt mål, och det är att få bort sittande regering och i och med detta också krossa alliansen. Vi måste få bort det definitiva högerblocket. Jag skulle helst av allt se en regering bestående av Miljöpartiet som största parti tillsammans med Vänstern, Centerpartiet (om de hade valt en annan väg än den de nu tog med valet av Annie Lööf...), Folkpartiet och Gröna Partiet. Någon sådan regering är väl dock inte mycket mening att hoppas på i nuläget :(

Det skulle dock vara spännande att se vart man kunde föra Sverige utan vare sig Sossarna eller Moderaterna som styrande parti. Vilket av dem som än regerar så äter de upp de andra partierna genom att vägra kompromissa. Moderaterna är dessutom PR-genier som lyckas få både alliansmedlemmarna och väljarna att tro på att Moderaterna faktiskt gör kompromisser, och att de faktiskt förändrar sin politik. Den någorlunda kloka ser dock att så inte är fallet.

Strunt samma...
Mitt betyg på Sjöstedt i Ekots lördagsintervju är en 4:a trots allt av 5 möjliga :)

Intressant