fredag 4 februari 2011

Skall revolutionen ta slut nu?

I Egypten har under de senaste dagarna nu våldet trappats upp mot både demokratiaktivister, journalister och diplomater. Det är betalda huliganer som sägs vara Mubarakanhängare men som snarare är rena ligister som står för merparten av våldet. Dessa ligister har samtidigt stöd av polis och säkerhetstjänst. Vilken sida militären egentligen står på är oklart och jag tror inte militärerna själva vet vilket ben de skall stå på. Egypten har nämligen i första hand en värnpliktsarmé och denna består till största delen av fattiga människor av samma skrot och korn som demonstranterna på Tahrirtorg. Samtidigt som soldaterna naturligtvis känslomässigt har starkare band till demonstranterna så är de i statlig tjänst och det är Mubarak som betalar deras lön så länge han sitter kvar på sin post, vägrar lämna landet och vägrar att släppa greppet.

Jag är djupt oroad över utvecklingen de senaste dagarna där Mubarak uppenbarligen medvetet riktat in sig mot journalister för att få ett stopp på nyhetsflödet och jag vädjar till EU och USA att ta sitt förnuft till fånga och inse att revolutionen är på väg att slås ner av odemokratiska krafter. Denna revolution som skulle kunna innebära en ny ordning i hela arabvärlden och som kan innebära räddningen ur fattigdom för många miljoner frihetstörstande människor. Det är inte heller upp till västvärlden att avgöra vilken oppositionsfraktion man skall stödja eller inte, för i nuläget finns inte några sådana fraktioner. Dessa kommer utkristalliseras i demokratiska val. Om då folket väljer Muslimska brödraskapet så måste man acceptera detta, och samtala även med dessa - inte bara få panik och göra som man gjorde med Gazaremsan efter att det Palestinska folket röstade fram Hamas som styrande parti. Jag tror dock att sannolikheten för att Brödraskapet skall bli framröstade att leda en Egyptisk regering är mycket liten. Folket vill ha frihet och demokrati, inte en teokrati! Risken är dock att uteblivet stöd från västvärlden ger västfientliga krafter luft under vingarna. Därför är omvärldens stöd till demonstranterna oerhört viktigt!

Jag är helt emot militära interventioner normalt sett, men i detta fall är frågan om inte USA, EU och FN borde gå in och säkerställa säkerheten för de fredliga demonstrationerna och journalisterna som befinner sig i landet. Om man inte går in aktivt med trupp så måste man åtminstone föra samtal med höga officerare i armén och se till att de ger folket sitt stöd. Det är demokratins stora chans, och enda chansen för revolten att fortsätta i Egypten och övriga omkringliggande länder.

Det har varit så lätt för USA att traska in i Vietnam, i Irak, i Afghanistan och i Kuwait och kriga. Vid dessa tillfällen har det pratats om att man slåss för demokratin, för kvinnor, för fattiga människor och för mänskliga rättigheter. I vart och ett av dessa fall så har USA haft ekonomiska intressen som motiverat krigföringen. I Egypten talar snarare de ekonomiska och politiska intressena emot en militär inblandning och genom detta blir det så otroligt tydligt vad USAs världspolisroll egentligen handlar om - nämligen att först och främst säkra olje- och gastillgångar (och andra värdefulla råvaror), säkra Israels ställning, säkra att inte några socialister eller andra vänstergrupper tar makten i länder samt utesluta riskerna för islamiska styren i stater (det sistnämnda är dock av mycket underordnad roll, med tanke på att man stöttade Ayatollah Khomeini 1979 i rädsla för vänsterorganisationer).
Folkmordet i Rwanda, folkmordet i Darfur ja listan kan göras lång över tillfällen där det hade behövts en internationell "polis" som gick in och satte stopp för slakten av oskyldiga människor eller demokratiaktivister men där ekonomiska intressen ledde till passivitet (i bästa fall, i värsta kanske till och med stöd åt tyrannin). Jag skäms och upprörs otroligt mycket över den fruktansvärda passivitet som USA, FN och EU nu uppvisar, och är fylld av oro för vad som kommer hända med kämparna på Tahrirtorget under natten och morgondagen.

Låt oss alla hoppas, hålla tummarna, de som tror på gud bör be för att demokratin segrar i Egypten, för att USAs och EUs påtryckningar som har börjat bli lite lite tydligare ger effekt och att Mubarak tar sitt förnuft till fånga och börjar förhandla med Muhammed El Baradei i första hand om en överlämning av makten tills demokratiska fria val kan hållas!

Intressant

torsdag 3 februari 2011

Inte igår heller

Jag har inte varit så flitig här på bloggen då det gäller det jag sysslar med till vardags, nämligen kommunal politik, men idag så kommer ett undantag (vilket eventuellt kommer bli regel vad det lider :) ).

Igår hoppades man återigen för sjuttionelfte gången att ett besked skulle komma ifrån Valprövningsnämnden angående kommunalt omval i Örebro kommun. För sjuttionelfte gången fick man dock beskedet att något beslut inte hade fattats men att ett sådant kommer den 11/2 efter ett extrainsatt möte. Som en partikollega till mig sa igår så får man hoppas för deras skull att de har gott kaffe med tanke på hur många och långa möten de tvingas sitta i. Eller också är det just för att de har så gott kaffe som de vill dra ut på det. Hmm. I vilket fall som helst så råder politiskt vakuum i Örebro kommun och så har det gjort nu i ca 3 månader sedan överklagandet om felaktigheter begångna under rösträkningen samt under valrörelsen inlämnades.

Det verkar nu i stort sett klart i mina ögon, och även de flesta andra bedömares ögon, att ett omval trots allt kommer att bli av. Då kommer dock nästa fråga upp. Dvs. om ett sådant skall ske i hela kommunen eller endast i den nordöstra valkretsen där resultatet var jämnast och där också den Socialdemokratiska valskolan (i Vivalla, känt från TV-serien "Svensson Svensson") bedrevs vilken också har fått kritik från både borgerligt håll, mitt eget parti samt privatpersoner. Jag tänker inte gå in här på någon analys angående valfusk eller ej för det är inte upp till mig att avgöra, även om jag kan ha förståelse för både kritiken samt Socialdemokrater som anser sig ha bedrivit en lyckad valrörelse (Alla har ju heller inte varit inblandade i de eventuella övertramp som gjorts och övertrampen är inte begränsade till Socialdemokraterna).

Jag tycker emellertid att det är högst intressant att partierna i Örebro kommun enbart koncentrerat sig på det lilla ynka ensamma kommunfullmäktigemandatet som svängde fram och tillbaka under veckorna efter valet i september. Detta lilla ynka mandat förändrar nämligen inte situationen överhuvudtaget. Varken koalition Örebro eller S + V kommer kunna hålla ihop i sina tidigare konstellationer och bilda någon majoritet om det nuvarande valresultatet står sig eller om det blir ett omval och det nya valresultatet är snarlikt det gamla. I båda fallen är nämligen fortfarande Sverigedemokraterna då vågmästare. Vi måste sluta blunda för detta faktum och sluta se gammal blockpolitik eller ingångna koalitioner som heliga och obrytbara! Efter ett omval så sitter 7 + 1 partier i kommunfullmäktige. Det är 7 + 1 partier med egna partiprogram och egna åsikter. Det är 7 + 1 partier som utifrån den storlek som de når sedan kan sätta sig ner och försöka få ihop en rimlig majoritetskoalition där Sverigedemokraterna naturligtvis får sitta med i nämnder och annat men där man ser till att de lämnas helt utan inflytande i omröstningar. De skall inte ges möjligheten att kunna ställa krav på förhandlingar, krav på kompromisser  där övriga partier blir fullständigt handlingsförlamade om man inte väljer att samarbeta med dem. Det är betydligt bättre att kasta prestigen åt sidan och erbjuda kommunalrådsposter och formella samarbeten till partier som man normalt sett inte skulle se som självklara att samarbeta med. Det är också viktigt att en nya partner i en koalition hur denna än ser ut ges precis lika stort utrymme som övriga. Dvs. om koalitionen efter valet ser ut S + V + MP + C så måste alla dessa partier ges utrymme. Det skall inte vara S + stödpartier. Om koalitionen ser ut M + Fp + C + Kd + Mp + V så måste V ges samma utrymme som övriga och inte köras över bara för att de är nya i samarbetet. Helst av allt skulle jag se ett så liberalt och grönt samarbete som möjligt och det troligaste är väl att koalitionen + Vänsterpartiet skulle utgöra detta, men att lämna S utanför styrandet i Örebro kommun då de har ca 40 % av rösterna går ju bara inte. För att ett eventuellt samarbete med S skall vara möjligt för något parti så måste ledningen i S inse att inga andra partier är beredda att bara vara knähundar. Det skall utformas handlingprogram för kommande 3 1/2 år som alla deltagande partier kan ställa sig bakom.

Vi får som sagt se om det blir något omval och vad resultatet blir. Enligt mig är det dock uteslutet att hålla ihop vare sig den ena eller andra koalitionen om vi återigen får ett valresultat med Sverigedemokraterna som vågmästare och därmed basta!

Intressant

onsdag 2 februari 2011

Patetiska statschefer och ängsliga västvärlden

Revolten sprider sig som en löpeld genom Nordafrika och i arabvärlden. Det som började med att Tunisiern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv har nu ombildats till den kanske största demokratirörelsen sedan den europeiska arbetarrörelsens kamp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, eller åtminstone sedan Östblocket föll i Europa. Diktator efter diktator skakar nu av skräck då risken finns att de förlorar sin makt (t. o. m långt borta i Kina har regeringen stängt ner Youtube i skräck över att folks demokratidrömmar skall väckas). Folket visar återigen att det är de som styr och att ledarna enbart är representanter. Folket visar nu att det alltid är möjligt att med samlade krafter sätta P för förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Låt oss hoppas att detta leder till fred och frihet och att det sprider sig till alla andra länder i regionen!

I Jemen har presidenten sedan 30 år tillbaka Ali Abdullah Saleh tillkännagivit att han inte vågar ställa upp för omval (jag tror att han kommer tvingas bort tidigare än så dock). Mubarak i Egypten försökte igår samma sak, men folket låter sig inte luras av dessa dimridåer som ledarna lägger ut för att ge sig själva manöverutrymme. I Jordanien har kung Abdullah II sparkat regeringen och tillsatt en ny premiärminister. Det är bara det att han inte lyssnat alls på demonstranternas och folkets vilja och den nya premiärministern är precis lika impopulär som den förre. I Sudan har röster höjts och uppmaningar till protester börjat spridas. I Syrien har regimen vidtagit åtgärder för att stoppa informationsflödet så att människor inte skall inspireras av grannländerna.
Snaran dras därmed åt också runt den andra stora elefanten i området nämligen Saudiarabien.

Hittills har protesterna och demonstrationerna i Saudiarabien varit av fredlig natur och relativt lugna, men jag tror bara att det är en tidsfråga innan världens absolut mest hårdföra och stängda monarkiska diktatur är ett minne blott. Saudiarabien får nämligen Nordkorea att framstå som ett paradis i människorättsligt hänseende. Skillnaden är att Saudiarabien i likhet med Egypten under lång tid ansetts vara en viktig bundsförvant till USA och EU (däribland Sverige) samt att Saudiarabien sitter på världens största oljetillgångar. Landet styrs strikt enligt den muslimska sektläran wahabism och kvinnors rättigheter är långt mer begränsade än de någonsin har varit i exempelvis Iran som sedan länge, av USA, målats ut som det stora hotet.

Återigen kan man inte annat än uttrycka glädje över det som sker och de enorma steg som nu tas mot en naturlig demokratisering (istället för av USA och NATO påtvingad sådan) av denna del av världen. Vi måste nu ge vårt stöd i alla de former vi kan! Vår egen regering, EU, USA och alla andra demokratiska länder borde ha varit mycket tydligare redan från första början i sitt stöd för folket och i sin kritik mot Mubarak. Det är fruktansvärt att se hur man ser politik och framförallt ekonomi före människor och deras rättigheter. Först efter en veckas protester tog Carl Bildt någorlunda tydligt ställning för fria val, men ändå med viss reservation, han var nämligen snarare emot folket i deras krav på Mubaraks avgång! Det är oerhört obehagligt att se detta maktspel som riskerar att gå ut över människorna som sätter sina liv och sin hälsa på spel i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter och jag skäms å det grövsta över att ha en så feg regering!
Alla demokratiska rörelser världen över måste nu ge sitt stöd till partierna och organisationerna i de aktuella länderna, alla medel måste ges för att partier skall kunna bildas, och organiseras samt att partiprogram skall skrivas i de länder där partier tidigare inte har haft möjlighet att existera.
Det är viktigt av många anledningar och det minskar också riskerna för att vi får ett gäng nya Iran.
Vi skall dock komma ihåg att de allra flesta bedömare ser det som högst osannolikt att Egypten exempelvis skulle tas över av islamistiska krafter och bli en islamisk stat. Det viktigaste i nuläget är emellertid inte att motverka en sådan utveckling då denna inte ens verkar sannolik utan först och främst att ge stöd och support så att fria och demokratiska val kan hållas. Om då folket väljer att ge sitt stöd till islamiska organisationer såsom Muslimska brödraskapet så är det folkets vilja och ingenting som västvärlden har någon rätt att tycka bu eller bä om, Vi har ingen rätt att anse att några andra röstar "fel" bara för att de inte ser på världen exakt som vi i den kalla nord gör. Vi får inte göra om Gaza-misstaget!
Brödraskapet har för övrigt hittills överhuvudtaget inte visat någon vilja att sno åt sig makten utan enbart stöttat Mohammed El Baradei som oppositionsledare. Det bör också tilläggas att Brödraskapet inte traditionellt sett heller har varit inriktade på en islamisk stat utan snarare stött en demokratisk utveckling. Brödraskapet har snarare varit inriktad på social och religiös verksamhet och vad jag har förstått så tyder ingenting på att någon annan utveckling är nära förestående även om det finns militanta element inom rörelsen.

Jag stiger ur sängen på morgnarna med glädje och längtar efter att läsa nyheterna om framstegen i Nordafrika och på Arabiska halvön! Jag hoppas att man får fortsätta med det ett tag till!

Läs Gärna:
Bodil Ceballos



Intressant

tisdag 1 februari 2011

Läs Romsons inlägg!

Jag ber alla att läsa Åsa Romsons inlägg på politikerbloggen idag. Det hon tar upp är av absolut största vikt, inte bara för djuren, naturen och människorna i och runt Arktis utan även för resten av världen.

Vi måste sätta ner foten gentemot oljebolagen och säga STOPP! Hit men inte längre. Det räcker nu! Vi kan inte ta upp mer olja och gas! Vi kan inte fortsätta förlita oss på råvaror som smutsar ner, förstör och förorenar på det sätt som råoljan och naturgasen och dessas avkommor gör.

Sverige har ett gyllene tillfälle att dra sitt strå till stacken som kommande ordförande i Arktiska rådet. Jag har dock svårt att se Carl Bildt, mannen med de blodiga händerna, mannen som doppat hela kroppen och huvudet i världens smutsiga oljeindustri, vara aktiv i kampen mot oljebolagens ondskefulla girighet då han själv varit en del av denna under många år.

På Grönland, i Arktis, i Nordnorge, i norra Ryssland och norra Kanada finns ett oerhört rikt djurliv och mänskliga kulturer som levt sida vid sida med naturen i någorlunda harmoni under mycket lång tid. Allt detta riskerar att förstöras i ett nafs om man tillåter exploatering av de enorma olje- och gasresurser som gömmer sig i norr. Låt fossilen ligga!

Om haven runt Arktis förstörs eller temperaturen börjar pendla upp och ner står vi inför en fullskalig ekologisk katastrof då mängder med plankton, krill, tång och alger kommer dö. Valarna förlorar sin föda, fiskar förlorar sin föda, räkor förlorar sin föda och om fiskar och räkor börjar dö så börjar sjöfåglarna dö. Många sjöfåglar kommer drabbas dubbelt då deras häckningsplatser också förstörs av oljebolagen. Valarnas utdöende kommer få konsekvenser på andra håll eftersom valarna "vandrar" över stora avstånd och är delar av ekologiska system på flera andra platser.

Jag förstår inte hur man kan sitta på sina utbredda svullna bakdelar i styrelserum långt borta och totalt ignorera alla forskarrapporter och all kunskap som finns om sårbarheten i ekologiska system, enbart därför att man vill få något så löjligt som mer pengar (detta trots att man redan har hundratals miljoner i många fall)!

Jag håller med Romson om att Bildt måste ge ett svar på hur Sveriges agenda ser ut under ordförandeskapet i Arktiska rådet, men jag vet inte om jag vill höra detta svar...

Intressant

måndag 31 januari 2011

Tvingades ner av resebolag?

Jag satt just och tittade igenom mediaflödet som handlar om Hibiskusrevolutionen i Egypten som pågår just nu och fastnade för en snudd på komisk artikel i Aftonbladet. Jag skall säga att det egentligen inte alls är komiskt utan enbart tragiskt och att jag naturligtvis hoppas att det löser sig för de personer som intervjuas i artikeln!

I artikeln hävdas att resebolagen Fritidsresor och Apollo "tvingade" ner resenärer till Egypten. Detta skulle bolagen ifråga ha gjort genom att inte erbjuda återbetalning av resor eftersom UD ännu inte avrått från "onödiga" resor till Egypten, vilket i sin tur lett till att de resenärer som egentligen inte alls ville åka till Egypten längre åkte ändå. Dvs. man tycker att det är viktigare med valuta för de pengar man betalt än den egna hälsan och de etiska aspekterna som omger resor till totalitära regimer.

Jag undrar följande: Har man inget eget ansvar alls? Om man känner att det inte är läge att åka - om man känner oro, skall man då åka enbart eftersom man inte får sina pengar tillbaka?! Är det etiskt försvarbart att åka ner till ett lyxhotell med "all inclusive" under rådande omständigheter? Risken finns att man faktiskt inte har möjlighet att ta sig hem igen om en vecka eller två. Är det då svenska statens skyldighet att hjälpa en hem igen? Kan man verkligen inte kräva av turister att ha lite bättre koll på vart de faktiskt reser?
Ingen vet vad som kommer ske i Egypten om Mubaraks regim faller. Ingen vet heller vad som kommer ske om Mubarak sitter kvar. Det är ett mycket osäkert läge och att då ändå fatta beslutet att åka eftersom man betalt in x antal kronor till ett resebolag är - förlåt för att jag säger detta - rent ut sagt korkat. Självklart gör det ont att låta de surt förvärvade slantarna som man sparat ihop för att kunna åka till "paradiset" rinna ut i sjön, det har jag full förståelse för och känner självklart med de människor som utsätts för ett svårt val, men man måste också kunna analysera situationen själv och tänka ett steg längre.
Tänk efter en extra gång innan ni bokar nästa resa till någon paradisisk resort i Thailand, Marocko, Israel, Förenade Arabemiraten etc. Jag säger nämligen inte att man inte ska åka, det avgör man själv. Jag önskar bara att man kunde vara medveten om vart man faktiskt åker och hur landet ser ut bakom kulisserna...

Samtidigt tycker jag självklart att det är oerhört dåligt av resebolagen att inte ställa in resor (vilket faktiskt nu görs) och att inte återbetala resenärer som inte vill åka och att man även från storbolagens sida sätter ekonomiska intressen före människors hälsa och välbefinnande. Naturligtvis har resebolagen egentligen ett stort och tungt ansvar, men å andra sidan är de organisationer styrda av plus och minus på kontot och på kontot syns inte mänskligt lidande eller andra tragiska företeelser.
Man kan tyvärr svårligen utkräva av resebolagen att ta någon form av etiskt ansvar med tanke på att de under många år bedrivit verksamhet i stater med totalitära regimer, stater med stora demokratiska brister, stater där korruptionen är mycket omfattande och stater som konsekvent bryter mot folkrätt och mänskliga rättigheter såsom Thailand, Egypten, Tunisien, Marocko, Turkiet, Kuba, Gambia, Malaysia, Indonesien, USA m. fl. Resebolagen gör inte politiska analyser, de struntar blankt i hur det ser ut i länderna där de bedriver verksamhet. De vill tjäna pengar och gör allt för att göra detta.

Jag tycker att det är bra om svenskar i gemen får upp ögonen för hur det ser ut i de länder som ses som paradis. Jag tycker att det är bra att man får se att dessa länder gömmer annat än vackra stränder, leende människor, god mat och billig sprit. Naturligtvis önskar man att länderna var de vackra paradis som de är på ytan, men dessvärre gömmer sig enorm fattigdom, förtryck, tortyr, fängslande av demokratiaktivister och många andra hemskheter bakom fasaden.

Trots att jag stödjer den folkliga resningen till fullo så följer jag den spännande utvecklingen med ett vakande öga för det finns inte mycket till organiserad opposition i Egypten. De rörelser med bäst organisation är idag islamistiska rörelser såsom Muslimska brödraskapet. Man vill ju inte gärna se ett nytt Iran där folket gör uppror och makten övertas av än mörkare krafter, om inte detta är folkets vilja. Man måste utlysa fria val om revolten lyckas - ingen skall överta makten utan att folket får säga sin vilja. Brödraskapet har dock lyft fram Muhammed El Baradei som oppositionens ledare vilket ändå får ses som positivt. El Baradei har hög internationell trovärdighet och med honom som ledare för revolten finns åtminstone en chans att Egypten är på väg mot demokrati.

Jag äcklas slutligen av rapporteringarna angående börser runtom i världen och stigande oljepriser, återigen kommer allting tillbaka till pengar, pengar, pengar och åter pengar. Jag hoppas på en dominoeffekt som går igenom hela regionen och fortsätter österut till Saudiarabien. Om en revolt inleds och lyckas där så kan vi prata om stigande oljepriser vilket faktiskt vore mycket välkommet. Då skulle folk kanske inse att det är ohållbart att vara så beroende av en enda basvara som vi idag är av oljan.

Läs gärna:
Effekt
Susanne Nyström
Röda Malmö
Jinge
Fanny
Göran Jacobsson
Flutetankar
ASPOSverige

Intressant

söndag 30 januari 2011

Vapenexporten har ökat ännu mer än vad som tidigare uppgetts!!!

Nu måste vi Gröna göra vår röst hörd! Vi måste göra allt för att få ett stopp för den svenska vapenexporten och framförallt reversera den lavinartade ökning som skett de senaste 10 åren! I nuläget är det endast Vänsterpartiet som gör högljutt motstånd mot vapenexporten, vi Gröna måste slå oss samman med Vänstern i denna kamp där det folkliga stödet är massivt dessutom.

Jag har tidigare skrivit om lagar och regler gällande svensk vapenproduktion och export och att dessa lagar och regler i praktiken aldrig har följts samt att man under de senaste åren från försvarsmaktens och regeringens håll har arbetat allt hårdare för att finna kryphål i syfte att kunna utöka exporten till krigförande nationer och odemokratiska regimer. Den svenska vapenindustrin skall egentligen enbart försörja det svenska försvaret med materiel, men detta är idag inte ekonomiskt möjligt då det svenska försvaret är alltför litet för att fungera som enda köpare. För att vårt eget försvar skall få materiel anses det därför försvarbart att vi utvecklar produkter men säljer merparten av dessa till andra länder. Problemet är ju bara att det svenska försvaret inte ens använder många av de ruskiga produkter som exporteras!

ISP (inspektionen för strategiska produkter) myndigheten som kan ge tillstånd för utförsel av svenskt krigsmateriel, vilket är förbjudet utan tillstånd har ett regelsystem att följa och detta är i runda slängar följande:


  • ISP skall aldrig bevilja utförsel (ovillkorliga hinder) om exporten skulle strida mot internationella överenskommelser, gå emot beslut av FNs säkerhetsråd eller strida mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig.
  • ISP bör dessutom inte bevilja utförsel (villkorliga hinder) om tillståndet avser stat där omfattande grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer, om staten befinner sig i väpnad konflikt med annan stat eller befaras bli det eller om staten har inre väpnade oroligheter.


Med vissa länder har Sverige samarbetsavtal vilket gör att regering och ISP mer eller mindre kan kringgå riktlinjerna. Det finns nämligen en regel om att det kan vara OK att exportera vapen om det är säkerhetspolitiskt önskvärt. Bland dessa länder finns USA, EU-länderna, Chile, Malaysia, Sydafrika, Saudiarabien, Thailand och Israel. Märk väl att det är ett antal rena diktaturer bland dessa länder och att flertalet av dessa länder praktiserar omfattande begränsningar av de mänskliga fri- och rättigheterna.

Trots alla regelsystem och kontrollinstanser har vi alltså ökat vår vapenexport kraftigt under de senaste 10 åren i direkt strid med svensk lag, i direkt strid med FNs mål om total nedrustning och direkt strid med ISPs uppdrag. Svenska vapen dyker upp i konflikthärdar världen över såsom Colombia, Thailand, Burma/Myanmar, Kongo Kinshasa, Pakistan, Afghanistan och Somalia.

De ärenden som ISP behandlar blir offentliga först då beslut är taget och avtalen är påskrivna vilket gör att media, riksdagsledamöter och andra aldrig får möjlighet att kritisera och granska ärendena. Detta är en oerhörd demokratisk brist som måste få ett slut!
År 2006 exporterade vi exempelvis vapen för 1,2 miljarder kronor till diktaturer runt om i världen - diktaturer som sedan använde dessa vapen för att kuva sin egen befolkning och för att spänna sina muskler gentemot omkringliggande länder.

Ben Alis tunisiska diktaturregim har under många år varit köpare av svenska vapen och annan krigsmateriel, likaså Mubarak i Egypten. Den israeliska kvasidemokratiska staten är också en storkonsument av svenska vapen och har använt dem till att förtrycka människor på Västbanken och på Gazaremsan under många år trots att Israel uppfyller flera krav för båda Ovillkorliga och Villkorliga hinder.

Flachettegranater, ammunition till granatgeväret Carl-Gustaf är en storsäljare idag - en typ av granater som i praktiken fungerar som klusterbomber. Ett regn av metallpilar skjuts ut och dödar och skadar allt mjukt i sin väg. Vapen är till för att döda människor, skada människor, sprida skräck och tvinga fram underkastelse. Vapen är ren och skär ondska.

Sverige är idag sett till befolkningsmängden den näst största exportören av krigsmateriel vilket är fullkomligt oerhört och måste få ett slut! Vi måste sätta press på politikerna i riksdagen som i sin tur måste sätta press på regeringen och vi måste reagera som folk mot att Sverige är ett av de länder i världen med mest blod på våra händer trots att det sällan är svenska fingrar som har kramat avtryckarna, apterat minorna eller släppt bomberna.

Jag undrar: Varför är det nästan enbart Vänsterbloggare som tar upp problemet med vapenexport - var är ni arga Gröningar?

Läs gärna:
Leif Mettävainio
Homo politicus
Isak Gerson
Valbloggen (som var tidigt ute med de uppgifter som riksmedia kommer med först nu nästan två månader senare!)

Intressant

Pär Holmgren sprider musik :)

Pär Holmgren skriver idag i Aftonbladet angående elupproret som har pågått den senaste veckan och jag håller med honom till fullo!

Folk använder lika mycket elektricitet som de alltid har gjort, de förväntar sig att den skall levereras precis som den alltid har gjort och de förväntar sig att detta dessutom skall kosta lika lite som det alltid har gjort.
Detta är ohållbart och utopiskt! Vi måste inse att vi måste spara på elen, vi måste också inse att el kommer fortsätta kosta så länge vi använder oss av sinande resurser såsom olja, kol, gas och uran för att framställa elektriciteten. Vi måste bli bättre på att använda oss av de hållbara lösningar som finns och vi måste stötta de som vill utveckla nya hållbara lösningar!

Precis som Holmgren skriver så är solenergin den kanske allra mest hoppingivande resursen - vind- och vågkraft måste i det långa loppet ses som komplement till solen. Solen är nämligen vårt eviga kraftverk som kommer fortsätta lysa så länge vi människor existerar.  Den dag solen lägger av är det nämligen adjöss med mänskligheten också. Det är dessutom den energikälla som på sikt kan utnyttjas bäst i de delar av världen som idag är allra fattigast - istället för att man låter Afrika söder om Sahara, Centralasien etc. begå samma misstag som vi i Västvärlden har begått de senaste 50-60 åren.

Solens energi används av i stort sett varenda organism på jorden och utan solen skulle i stort sett ingenting överleva. Om vi kan bli bättre på att kopiera växternas och andra levande organismers förmåga att fånga solljuset så har vi antagligen löst energi- och elproblemet för all framtid. Trots detta sitter skeptiker och ifrågasätter lösningen, klagar över kostnader och längtar tillbaka till 1950-talet. Jag måste då göra dessa människor besvikna här och nu; VI LEVER INTE PÅ 1950-TALET LÄNGRE! Vi lever inte längre i en era där allting från Amerikas förenta stater är fantastiskt och vi lever inte längre i en värld där olja, kol och gas är lösningen på allt.

Solen ger dock inte alltid all den energi som behövs så länge man inte har bättre möjligheter till att spara solenergin utan vi behöver än så länge komplement under sollösa och molniga dagar i form av vindkraft, vågkraft och vattenkraft (i det sistnämnda fallet den vi redan har och ingen nyutbyggnad). Vi måste också ges bättre förutsättningar för att själva kunna producera vår el och bättre förutsättningar för att kunna sälja överskottsel. Den nuvarande regeringen hindrar aktivt detta med diverse svammel om marknad hitan och marknad ditan. Om nu regeringen på allvar vill driva den mest progressiva klimat- och miljöpolitiken (dit är det en oerhört lång väg dock) så är en förenkling och förbättring för enskilda elproducenter en mycket enkel sak att starta med.

Den allra största insatsen du och jag kan göra för klimatet ligger dock i energieffektivisering samt minskad förbrukning.

Elpriserna kommer INTE gå ner med nybyggnation av kärnkraft, inte heller kommer de gå ner så länge Vattenfall exempelvis investerar i kolkraftverk eller borrar efter naturgas. I och med den "fria marknaden" så måste vi som konsumenter ta ett större ansvar för ursprunget på de varor och tjänster vi köper. Vi måste själva se till att allting sköts korrekt då det inte finns någon garant för att så är fallet. Alla de som ställer sig så rysligt positiva till privatiseringar, avregleringar, marknadsliberalism och frihandel verkar inte riktigt ha greppat detta.

Intressant

En folklig resning KAN leda till demokrati

Tunisien var först, Egypten följer nu i samma fotspår.
Den arabiska revolutionen pågår och är en folklig resning som kan leda till en demokratisering av den del av världen som hittills varit nästan totalt "förskonad" från demokrati. Det som sker visar att militära interventioner i syfte att demokratisera tidigare diktaturer inte har någon egentlig mening annat än att snabbt säkerställa ekonomiska vinster.
Den arabiska revolutionen visar att de militära inblandningarna i Irak och Afghanistan hade helt andra bakomliggande orsaker än att ge folket en bättre plattform för att införa demokratier.
Jag tror att folket förr eller senare hade rest sig ur förtrycket även i dessa nationer ty människor vägrar finna sig i förtryck - vägrar finna sig i att enbart ledas i strama koppel och vägrar att låta sig kuvas av despoter. Interventionerna i Irak och Afghanistan skedde eftersom man från främst amerikanskt håll var oroade över att regimerna i dessa nationer var allt annat än vänligt sinnade gentemot västvärlden och USA och därför att det fanns enorma ekonomiska intressen i dessa länder.

Självklart gråter varken jag eller några andra som var emot dessa militära insatser några tårar över att Saddam Hussein eller Talibanregimen inte längre innehar makten i Irak respektive Afghanistan, men man måste ställa sig frågan om demokratisering verkligen var och är det främsta målet med krigen.

I många år har hårdföra regeringar förtryckt människor, nekat människor yttrandefrihet och låtit sociala klyftor växa i Tunisien, Egypten, Saudiarabien och flera andra länder i mellanöstern. Dessa länders regimer har emellertid varit viktiga samarbetspartners för makten i Washington D.C. och har därför tillåtits göra livet surt för nationernas invånare. Nu har folket fått nog och det som i de allra flesta fall har lett till omvärldens hurrarop, nämligen folkliga resningar mot diktatorer bemöts nu med rädsla och oro från USA och många andra västländer.

Istället för att ge folk stöd i deras kamp mot despoterna kallar man hem sina medborgare och avvaktar vad som skall ske. Risken finns att militären i Egypten lyckas kväsa upproret eller kanske utnyttjar det för att själva ta makten. Risken finns också att vi kommer få se fängelsestraff, tortyr och kanske till och med avrättningar av aktivisterna som satt så mycket på spel med målet att äntligen få lite mer social rättvisa och demokrati. Chansen finns dock att armén (vars soldater ofta kommer från fattiga förhållanden) väljer att ställa sig bakom folket och därmed hjälper dem att avsätta Mubarak.

Det är djupt beklagligt och direkt obehagligt att se länder som talar sig varma för demokrati och yttrandefrihet så tydligt bli passiva när risken finns att det folkliga upproret leder till en mindre USA-vänlig men fullt demokratiskt vald regering.

Jag hoppas att denna revolution lyckas även i Egypten, jag hoppas också att den leder till en folklig resning i Libyen, Marocko och Saudiarabien m.fl stater i Nordafrika och Mellanöstern. Mänskliga rättigheter och demokrati måste stå över "stabilitet" och "viktiga allierade". Jag hoppas också att man slutligen från EU, FN och USAs håll väljer att ge folket det stöd de behöver för att uppnå sitt mål, nämligen att genom fria val få välja sina egna företrädare. Det är nämligen av största vikt att stötta de sanna demokratiska krafterna i dessa länder som vill få till stånd fria val så att man inte lämnar fältet fritt för andra antidemokratiska makter att ta över vilket skedde i exempelvis Iran 1979.

Låt oss hoppas att diktaturerna snart är ett minne blott - vare sig det är i Iran, Nordkorea, Zimbabwe, Kuba, Myanmar eller Libyen.

Jag hoppas också att folk får upp ögonen för dessa "snälla" diktaturer som finns världen över och som fungerar som samarbetspartners för främst USA och därför inte ses som något problem. Människor behöver bli medvetna om att allt inte är frid och fröjd bara för att ett land har stora fina turisthotell och goda relationer med EU och USA.

Låt oss också hoppas att USA, och övriga allierade till det stora landet i väster, inser att vägen till demokrati går genom folklig resning utan våld, protester som skapar en ohållbar situation för landets ledare - inte genom bombningar. Våld föder enbart mer våld.

Läs gärna:
Åsa Linderborgs artikel i AB
Dick Bengtsson (vi är inte överens om mycket, men åtminstone på en punkt är vi uppenbarligen det :) )
Jonas Sjöstedt
Rawia Morra (på Jinges blogg)
Annarkia
Rasmus Lenefors

Intressant