fredagen den 24:e september 2010

En fars... men den kan få ett lyckligt slut

Jag vill varna läsare för att följande text är relativt ointressant om man inte är Örebroare, Kommunpolitiskt intresserad, Nördig, Socialdemokrat, Miljöpartist, Vänsterpartist eller borgare...

Valresultatet skapar oreda och kaos över hela Sverige och Örebro kommun är inget undantag. Här är läget minst sagt oklart. På valnatten gick sossarna ut och sa att de tillsammans med Vänstern hade vunnit och skulle söka "en bred majoritet" (dvs så bred att man uppnår minst de 33 mandat som krävs för att befinna sig i majoritet i Kommunfullmäktige). Då hade de röda partierna 31 av Kommunfullmäktiges 65 mandat och "Koalition Örebro" (de borgerliga + Mp) 30, medan SD belönats med 4 mandat. Sedan blev det efter nästa rösträkning ombytta roller och Koalitionen hade plötsligt 31 mandat mot de rödas 30. Då gick koalitionen ut och höll presskonferens där man hävdade att man skulle regera Örebro i minoritet. Idag blev rollerna ombytta igen och det officiella valresultatet säger nu efter länsstyrelsens kontrollräkning att S+V nu har 31 mandat igen. Man kan ju bli tokig för mindre... Det är ju farsartat att en röst hit eller dit skall spela så här stor roll, samtidigt som det faktiskt är ett tydligt besked till väljarna att utnyttja sin rösträtt för - Varje röst räknas.

Vad ska då ske nu? Läget är ju nämligen i praktiken oförändrat. S + V har inte egen majoritet i KF och inget av de borgerliga partierna eller Mp är berett att villkorslöst agera stödparti till sossarna på det sätt som vänstern ställer upp på.
Situationen är minst sagt svårlöst.

För att en lösning skall stå att finna så måste sossarna i Örebro vara beredda att göra det som sossarna har gjort på riksplanet, nämligen samarbeta och kompromissa. Miljöpartiet står ideologiskt sett något lite närmare de röda partierna än de borgerliga, men de borgerliga i Örebro har varit betydligt öppnare för att kompromissa och Mp måste ju få igenom delar av sin politik för att ett samarbete skall vara tänkbart.

Sossarna kan inte fortsätta sitta på sina höga hästar om de verkligen är intresserade av att skapa ett majoritetsstyre.

Dessvärre har sossarna gått till val på att de vill köra in biltrafiken på stortorget igen och utöka antalet parkeringsplatser i Örebro. Detta gör de samtidigt som de pratar om kollektivtrafiksatsningar och cykelbanesatsningar, vilket jag inte förstår. Meningen är väl att styra persontrafik från bilarna till buss, järnväg och cykel och att då samtidigt uppmuntra till mer biltrafik och underlätta för densamma känns direkt kontraproduktivt. Sådana saker måste de röda partierna vara beredda att släppa på om ett RödGrönt samarbete skall funka i kommunen. Dessutom tycker jag att det är onödigt att lägga pengar på att bygga helt nya skolor istället för att investera resurser i den pedagogiska verksamheten i nuvarande skolor, minska barngrupperna, anställa fler lärare etc. Däremot är det vettigt att lägga pengar på upprustning och energieffektivisering av lokalerna.

Jag förstår heller inte riktigt tanken med att bygga nytt bibliotek för jag tycker att Örebro stadsbibliotek är ett väldigt välfungerande bibliotek med bra läge och stort utbud.

I övrigt ser jag inte det stora problemet med att komma överens om politiken för oss från grönt håll. Visst finns det personliga saker som måste redas ut ordentligt, men politiken, miljön och väljarna skall kunna räkna med att deras vilja och förhoppningar företräds oavsett personliga relationer politiker emellan. Jag har full förståelse för känslorna efter de klavertramp som har gjorts framförallt av sossarna under valrörelsen och en offentlig ursäkt ifrån Socialdemokratiskt håll är absolut första steget mot en försoning.

Ett exempel:
Igår närvarade jag vid en manifestation mot främlingsfientlighet och rasism på Våghustorget. Denna manifestation var enligt mig ett mycket gott initiativ och jag tycker att det är bra att människor från alla politiska läger sluter upp bakom en gemensam sak som denna. Trots att denna manifestation skulle vara öppen för alla oavsett politisk färg, religion, hudfärg, etnicitet, sexuell läggning etc. tyckte vissa talare för ett icke namngivet väldigt väldigt stort parti att det var det rätta forumet för att kritisera andra partier och ropa slagord för det egna partiet. Miljöpartiet anklagades bland annat för att vara ansvariga för att Sverigedemokraterna får inflytande i Örebro kommun, vilket var oerhört malplacerat och direkt felaktigt. Det fanns till exempel en hel del miljöpartister på plats på torget!
Jag skämdes å talarens vägnar då ett försök gjordes att göra denna goda manifestation till en plats för politiska tjuvnyp och kampanjande trots att valet är avgjort.

Jag hoppas att dylika manifestationer inte bara hör denna vecka till utan att kampen fortsätter och att Sverige nu inser att vi inte får låta samhället göra samma vägval som det danska samhället exempelvis har gjort.

Det allra sista som sagts är trots allt att Sossarna och Vänstern ser det som självklart att det handlar om ett majoritetsstyre av Örebro kommun och att det därmed kommer ges reellt inflytande över politiken för det parti som lockas med av S + V samt ordförandeposter i nämnder och utskott.
Jag hoppas själv att det parti som lockas med blir Miljöpartiet de Gröna. Detta förutsätter dock självfallet att vi får igenom tillräckligt mycket politik och att vi slipper gå med på allt för mycket dumheter. Det är nu upp till sossarna framförallt att bortse från betongpolitiken om de vill skapa ett RödGrönt starkt majoritetsstyre i Örebro kommun.

Jag håller tummarna!

Intressant

onsdagen den 22:e september 2010

Väl talat Per Gahrton!

I Aftonbladet idag finns en rad spekulationer om sossarnas framtid, de RödGrönas framtid och Mona Sahlins framtid.
Den enda artikeln av alla dessa som har någon vettig idé är Per Gahrtons.

Det är nämligen så att Mona har varit förklaringen till att ett samarbete varit möjligt och därmed ett alternativ till regering har varit möjligt att bilda.
Utan samarbetet inom de RödGröna hade naturligtvis regeringsmakten varit betydligt längre bort för alla de tre partierna.
Det är direkt löjligt att skylla något nederlag på samarbetet och den ena eller andra samarbetspartnern. Samarbetet var helt enkelt nödvändigt för att kunna utmana Arrogansen. Dessvärre blåser en generell egoism-vind och därmed högervind över hela vår värld och både den internationella och den nationella solidaritetskänslan har försvagats kraftigt hos gemene man.
Att det finns så många väljare som går högerut idag är knappast en anledning för de Röda partierna att vandra högerut för detta skapar utrymme för en extremvänster. Nej sossarna bör vandra "grönerut" och anpassa sig till Mp. Det är dels möjligheten att ta tillbaka storstäderna, och det är lösningen för framtiden generellt. Vi Gröna vet att de andras politik är ohållbar i längden, och innerst inne vet nog de flesta människor det också. Om då vårt största parti visar att de är beredda att och kan skapa en lösning på våra utmaningar så kommer människor följa efter. Alla de gammelgubbar och surkarter i Socialdemokratin som vurmar industrin, vurmar kärnkraften, vurmar licensjakt på varg, vill ha fler svenska soldater under NATO-flagg har gjort sitt. Partiet behöver förnyas, partiet behöver staka ut en ny riktning och detta behöver göras UTAN att tappa alla metallare, byggnadsarbetare och andra stora fackförbund som sossarna fullständigt har tappat de senaste åren. Detta beror inte på samarbeten utan på brist på egna initiativ och tydlighet. Man har misslyckats att slå Moderaterna på fingrarna när det gäller att föra Sossepolitik, trots att Moderaterna knappast kan sägas göra detta i praktiken. Det finns dock en del betongsossepolitik som ryms i "de nya" Moderaterna.

Jag håller till viss del med en del människor om att blockpolitiken urholkar demokratin och jag önskar att alla partier gick fram som egna partier för att sedan skapa samarbeten efter valen och regeringskoalitioner efter valet. Detta skulle vara mycket rättvisare mot väljarna, men som läget är nu så måste samarbetet de RödGröna få fortsätta utvecklas med Mona Sahlin som självklar ledare i detta.

Sossarna får absolut INTE gå den brittiska vägen och försöka lära sig av Tony Blair. Det vore en fullkomlig katastrof för både Sverige, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och inte minst Sossarna själva, dvs. fler röster skulle eventuellt vinnas, men det skulle kosta hela den ideologiska själen och jämlikhet- och rättvisesträvan som partiet alltid stått för.
I så fall kan sossarna lika gärna slå ihop sig med Moderaterna och bilda ett enda stort framtidsfientligt mastodontparti utan förankring i verkligheten, där målsättningarna man har är att slåss för storindustrin, slåss för ohållbar samhällsutveckling, sträva mot evig ekonomisk tillväxt och se till att få mera och flera krig där man kan tjäna pengar på storskalig vapenexport.



Intressant

tisdagen den 21:e september 2010

Om att öppna upp för att skylla ifrån sig

Statsminister reinfeldt deklarerade på valnatten att man minsann skulle höra av sig till Mp om valresultatet stod sig och vi därmed inte hade någon majoritetsregering och låtsades då att Mp skulle kunna vara beredda att stödja en borgerlig politik.

Moderatledaren har nog egentligen vetat att så inte är fallet, och det hela är enbart en manöver för att kunna skylla på Mp om det uppstår parlamentariskt kaos eller de borgerliga tvingas förhandla med SD.

Carl Bildt verkar tro att de RödGröna ska förhandla med SD eftersom Carl Bildt har fått för sig att SD och Vänsterpartiet skulle stå för "samma linje" i en rad frågor. Då skall vi bara komma ihåg att SD och Moderaterna också står på samma linje i en rad frågor. Alla partier har fått frågor stulna ur sina partiprogram och placerade i det Sverigedemokratiska. Anledningen till att Carl Bildt slänger ur sig sådana fruktansvärda anklagelser är flera. En är att Carl Bildt är en uppblåst adelsmannastropp med alldeles för mycket pengar, för lite omtanke om andra människor. En annan är att Carl Bildt hyser en fullkomligt orimlig kommunistskräck och tydligen har förbenat dåligt minne, eftersom han inte kan komma ihåg att Vänsterpartiet inte kallat sig kommunister sedan Carl Bildt själv var statsminister i början på 1990-talet. En annan är att Carl Bildt är djupt okunnig om vad Vänsterpartiet står för, och dessutom lika okunnig om vad SD står för. Han är engagerad i två frågor och det är vapenexport till krigförande och folkrättsbrytande nationer och att bli rik på oljeborrning i fattiga och utarmade länder.
Trots detta har Bildt mage att tala om att det skulle vara Vänsterpartiet som inte bryr sig om internationell solidaritet! Detta är självfallet ögonbrynshöjande och direkt vomeringsframkallande.

Så här är fallet: SD vill dra tillbaka trupperna från Afghanistan av just den anledning som Bildt framhöll, men det är knappast internationell solidaritet att ockupera mark under NATO-flagg. Inte heller är det internationell solidaritet inblandat i Lundin Oils affärer runt om i vår omvärld.
Carl Bildt är en av de absolut fulaste politiska fiskarna vi har i Sverige och borde rimligtvis granskas i allt han företar sig. Jag undrar bara om det är någon som har sett en enda artikel i något rikstäckande medium om Bildts fula affärer under hela valrörelsen?
Mig veterligt är svaret nej. Ändå får Bildt stå och haspla ur sig grova osanningar om både det ena och det andra partiet, och om både den ena och den andra politikern.

Om någon förhandlar med Sverigedemokraterna så är det enbart den som inleder de förhandlingarna som kan beskyllas för någonting! Miljöpartiet kan för rackarns aldrig beskyllas för att de vägrar samarbeta om en politik som är nästan lika illa som Sverigedemokraternas (naturligtvis en viss överdrift).

En borgerlig allianspolitik står dock mycket, mycket långt ifrån allt som Mp står för och det är fullkomligt omöjligt att överhuvudtaget förhandla utan att i princip alla alliansens överenskommelser rivs upp och görs om från början.

Jag tycker att det är oerhört naivt av reinfeldt att tro att Mp skall stödja en högerpolitik som så tydligt är ett steg bakåt för Sverige i utvecklingen. Det är dessutom fruktansvärt fegt av statsministern att lägga över sitt eget ansvar på Mp. Maud Olofsson beklagade sig idag över Mp:s "vänstervandring" och säger att det gör ett samarbete problematiskt. Olofsson verkar inte riktigt ha förstått att det är hennes eget parti som svängt så långt åt höger så till och med Moderaterna har svårt att hänga med. Mp står för samma politik som man alltid har stått för. Den gröna ideologin bygger på ett hållbart samhälle för alla. Olofsson står för en ruskigt blå ideologi med små gröna prickar i (prickar som är mindre än Folkpartiet eller KD:s till och med enligt Svenska NaturskyddsFöreningen).

Det är upp till statsministern att lösa nuvarande situation. Nu sätts Statsministerns ledarskap på prov på allvar. Är han kapabel att lösa denna situation? Är han kapabel att bilda en majoritet?
I mina ögon har jag svårt att se detta lyckas.
Det betyder nämligen troligtvis att alliansen måste brytas upp om man vill skapa en majoritetsregering. Bryts alliansen upp är ett nyval det enda rätta eftersom inget av de borgerliga partierna har fått väljarnas mandat för att bilda regering med andra samarbetspartners.
Inte heller riksdagens största parti sossarna kan bilda majoritetsregering med nuvarande valresultat och därför bör nyval utlysas.

Intressant

Vad ska ske?

I Örebro kommun är läget minst sagt svårt och osäkert precis som det är i de allra flesta kommuner i Sverige.
Vi har gått till val som en del av "Koalition Örebro" och ett samarbete med de borgerliga partierna. Detta har vi gjort eftersom ett samarbete med sossarna, enligt de insatta, varit mycket knepigt att få till stånd, och för att de borgerliga har varit mer benägna att diskutera och kompromissa och släppa igenom mer av Mp:s politik.
Nu ser det dock ut som att vi, för att förhindra att SD får inflytande över den kommunala politiken, måste ändra riktning och börja förhandla med sossarna trots allt. Detta är dock inte helt säkert ännu, och vilket valet nu än blir, så måste detta förankras i medlemsskaran för att inte missnöje skall uppstå. I grunden står vi ju trots allt närmare de röda partierna i jämlikhetsfrågor, i solidaritetsfrågor, i miljöfrågor (främst då kanske Vänsterpartiet snarare än sossarna) så ett samarbete borde inte vara så svårt att få till stånd. Det svåra är att få sossarna att dela med sig av riktiga maktpositioner och inflytande över politiken istället för att förvänta sig enbart passivt stöd för något sådant kommer det naturligtvis inte att bli tal om.

Då vi gjorde valet att samarbeta med de borgerliga innan valet så finns ju dessvärre risken att vårt förhandlingsläge inte är lika stort som det hade varit med de borgerliga om koalitionen fått sitta kvar, men detta är ju endast spekulationer och det skall bli intressant att se om nuvarande sosseledning är beredda att göra större eftergifter och kompromissa mer än tidigare.

I varje kommun och varje landsting i Sverige måste alla partier ta sitt ansvar för att förhindra inflytande och makt för de främlingsfientliga makterna. Vi får inte låta rasismen få fäste i Sverige på det sätt som skett i Danmark. Vi måste lära oss av de misstag Anders Fogh Rasmussen gjorde med Dansk Folkeparti under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Jag har själv en hel del personliga erfarenheter och inblick i det danska samhällsklimatet och har sett vad det kan få för konsekvenser om man ger ett dylikt parti allt för stor synlighet och inflytande.

Det är paradoxalt att SD kommer in i riksdagen och förstärker sina ställningar i precis varenda kommun i Sverige trots att undersökningar gjorda de senaste åren visar på att svenskarna har en alltmer positiv inställning till invandring och invandrare generellt.
Jag kan inte förstå logiken riktigt, men troligt är väl att det stora flertalet röster på SD är missnöjesröster lagda av människor som inte riktigt greppar vilka konsekvenser detta kan få för det parlamentariska arbetet på alla nivåer.

I nuläget har jag svårt att se att de parlamentariska problemen på risknivå kan lösas på ett enkelt sätt så nyval är ju knappast uteslutet.
När det gäller den kommunala politiken måste man vara mer pragmatiskt och försöka lösa situationerna på bästa möjliga sätt. Det får dock inte bli så att det generellt är Miljöpartiets ansvar överallt att bilda bryggan som räddar varje kommun där SD riskerar att bli vågmästare. Inte heller får det bli enbart Miljöpartiets uppgift på riksnivå att lösa den parlamentariska situationen. Det är ALLA partiers ansvar!

Läs Gärna:
Röda Malmö
Peter Andersson
Intressant

måndagen den 20:e september 2010

Demokratin skulle ju vinna!

Det är en sorgens dag.

Visst, man kan väl glädjas åt att Mp gick framåt jämfört med förra riksdagsvalet, men vi gjorde trots allt ett sämre valresultat än alla opinionsmätningar visade på, vi förlorade slaget om regeringsmakten, och ett främlingsfientligt parti kom in i riksdagen. Det är bara förluster idag som man kan rada upp. Förlust för demokratin, förlust för hoppet, förlust för framtiden, förlust för miljön, förlust för Mona Sahlin, förlust för jämställdheten, förlust för jämlikheten, förlust för rättvisan, förlust för minskade samhällsklyftor, förlust
för Sverige som nation.

Sverige har anslutit sig till raden av rasistländer i Europa med små missnöjes- och främlingsfientliga partier som skapar parlamentariska kaos, vi har anslutit oss till Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, Ungern, m. fl.
Låt oss bara hoppas att vi inte låter de andra partierna influeras på det sätt som skett i dessa länder.
I Danmark har Dansk Folkeparti fått sätta den politiska agendan fullständigt de senaste 5 åren utan att ens ha en ministerpost. I Frankrike ser vi nu behandlingen av romer som en förlängning av det inflytande som Jean-Marie Le Pen och hans Front National givits under hela 2000-talet. I Holland har de främlingsfientliga partierna rivit upp hela systemet och landet har stått utan en ordentlig regering sedan februari i år trots att nyval genomförts under sommaren. I Belgien har man inte heller någon stabil regering utan leds sedan i april av en interimsregering.

Det är också tydligt att de högerpopulistiska och främlingsfientliga partierna är samordnade över hela Europa. Dansk Folkeparti har tydligt samröre med Sverigedemokraterna t. ex. Och då man tittar på de olika partiprogrammen för alla dessa partier verkar det vara samma typ av retorik och samma grupper som angrips. Vi är helt enkelt långsamt på väg mot 1930-talets Europa igen, vilket är djupt djupt oroande!
Alla dessa obildade och ärligt talat ointelligenta människor som röstar på främlingsfientliga partier i ren rädsla eller protest förstår nog inte riktigt vad det är de är på väg att skapa, och frågan är om vi lyckas få stopp på utvecklingen innan det är för sent. Sverigedemokraterna är ju inte det enda partiet med främlingsfientlighet av olika slag på agendan. I Västgötska Grästorp har nämligen f.d. Nationalsocialistisk Front, som idag kallar sig Svenskarnas parti, vunnit mandat i Kommunfullmäktige!

De borgerliga partierna verkar inte ha förmåga att se sin skuld i framväxten av dessa politiska vindar trots att det är uppenbart att ekonomisk nedgång och oförmåga att hindra att en sådan bidrar till ökade sociala och ekonomiska klyftor skapar frustration, missnöje och främlingsfientlighet.
Det är naturligtvis inte bara de borgerligas fel, och inte heller är de ekonomiska bekymmer som världen befunnit sig i borgarnas fel. Det är däremot deras fel att konsekvenserna har blivit som de har blivit. Naturligtvis är inte detta varken reinfeldt, hägglund, borg, olofsson, erlandsson, björklund, carlgren eller någon annan borgerlig politikers vilja, men faktum kvarstår: Borgerlig politik leder till ökade skillnader mellan fattig och rik, mellan gammal och ung, mellan invandrare och "inföding" och ökade skillnader leder som sagt direkt till missnöje, rasism, misstänksamhet, avundsjuka, ilska, frustration.

Förstår de människor som röstat på SD vad de har gjort?
Jag tror tyvärr inte det.
Det är nämligen så här att vi de närmsta fyra åren kommer att ta stora kliv i riktning mot ett amerikanskt samhälle och i nuläget har vi dessutom ett rasistiskt parti med inflytande i det parlamentariska arbetet.
I USA är det illa ställt med välfärden, men att dessutom dras mot ett alltmer rasistiskt samhälle samtidigt som man har ett "själv är bäste dräng"-samhälle är oerhört skrämmande!
Vi skall dock komma ihåg att vi har sett något i Sverige som vi inte har sett i någon högre grad i andra länder; nämligen att precis alla de etablerade partierna så oerhört tydligt tar avstånd från och markerar mot rasisterna. Låt oss hoppas att detta håller i sig!

Problemet är att det i dagsläget är uteslutet och omöjligt för Mp att ge sig in i ett samarbete med alla fyra allianspartier. Framförallt eftersom man ingår i ett samarbete med V och S som skall stå sig över mandatperioden, men det kan ske förändringar då ingen vill att SD skall vinna makt. För att Mp skall kunna gå in i ett samarbete så finns det några rejäla justeringar som måste göras och några av dessa skall jag rada upp här:

Precis som K-G Bergström sade igår så är Vice Statsminister-posten självklart Mp:s i ett dylikt regeringssamarbete då Mp skulle vara näst största parti. Dessutom måste miljöminister, infrastrukturminister och förmodligen även näringsminister gå till Mp. Dvs. 3 av de 4 statsrådsposter som Centern har idag. Detta kommer inte kunna vara möjligt utan att Centern drar sig ur samarbetet.
Dessutom måste energipolitiken rivas upp och arbetas om, Mp kan inte sitta i en regering som vill bygga ut kärnkraften!
Sjukförsäkringsreglerna och A-kassesystemet måste också rivas upp och göras om. Miljöpolitiken måste även den göras om rejält och målsättningarna måste höjas rejält. Utan att allt detta går igenom är ett samarbete fullkomligt uteslutet och frågan är om allianspartierna kan tänka sig att göra sådana eftergifter och uppoffringar samt vara så prestigelösa.

Jag har rysligt svårt att se detta. Vi kommer (hoppas jag) fortsätta i opposition och jag tror att vi får se ett nyval inom de närmsta 1-2 åren.

Läs gärna:
Alliansfritt Sverige

Intressant