Tvåstatslösningen allt avlägsnare...

Jag ville så gärna tro att det skulle vara möjligt att fortsätta fredsprocessen i Israel/Palestina-konflikten. Jag hoppades på att israeliska myndigheter för en gång skull skulle ta sitt förnuft tillfånga och visa lite respekt för världssamfundet, för palestinska araber, för freden, för USA, för EU.
Dessvärre visade sig alla dessa förhoppningar vara förgäves, som vanligt.

Israels regering är som vanligt inte intresserade av fred. De lever på krig, deras makt är beroende av osämja och konflikter. Utan det överhängande hotet om ett fullskaligt krig (vilket aldrig kan bryta ut eftersom palestinierna inte har de militära resurserna som behövs för att bedriva någon form av reell krigföring) så kan inte Likud och de andra högerextremisterna och fundamentalisterna i Israels regering hålla sig kvar vid makten. De är beroende av rädsla, av ett "vi och dom"-tänk.

Det är mycket enkelt att jämföra med ett visst parti som varit mycket aktuellt i den svenska eftervalsdebatten...
Sverigedemokraterna lever, och växer pga. och med hjälp av rädsla och fingerade hotbilder, genom att skapa ett "vi och dom"-tänk och genom att utnämna sig själva till ständigt förfördelade och genom det skapa ett martyrskap. På samma sätt har Israels regeringar arbetat under mycket lång tid. Tekniken är uråldrig, och borde kunna genomskådas av människor. Framförallt i Israel där utbildningsnivån är oerhört hög!

Israels regering hade chansen att visa lite god vilja genom att förlänga byggstoppet i bosättningarna på Västbanken, men vad gjorde man? Jo, redan första minuten efter att byggstoppet hävdes så började grävmaskinerna arbeta. Fullständigt utan hänsyn till och respekt för det fredsavtal som förhandlades med de palestinska myndigheterna ledda av Mahmoud Abbas.

Återigen visade sig de israeliska myndigheterna totalt ointresserade av fred.

Jag tycker synd om Mahmoud Abbas. Han lovar, och hoppas och kompromissar och förlorar allt mer förtroende från det palestinska folket. Att han i inofficiella förhandlingar eventuellt har godkänt vissa bosättningar och utbyggnad av dessa, så länge det inte utgör något "besvär för palestinierna", riskerar att än mer urholka förtroendet för honom. Abbas vill uppnå ett fredsavtal och vill sätta sin namnteckning i historien, men tyvärr tror jag att han får ge upp den förhoppningen för Netanyahu är inte intresserad av att skriva den andra namnteckningen.

Det är med stor sorg som jag lägger det sista hoppet om en tvåstatslösning åt sidan. Låt oss nu som sista möjlighet sätta hoppet och tron på en eventuell sekulär stat för både israeler och araber. Religionen måste bort från politiken om detta skall få någon lösning. Drömmen om två stater var god, och det hade nog fungerat om Israel hade varit beredda att kompromissa överhuvudtaget, men någon sådan vilja har dessvärre aldrig funnits.

Nu kommer jag i vanlig ordning säkerligen anklagas för att vara antisemit trots att jag absolut inte har någonting emot en enda människa med anledning av dennes etnicitet, sexuella läggning, hudfärg, religion vare sig denna människa är jude, muslim, homosexuell, svart, vit, gul, röd, blå, lila, grön, rosa, tjock, smal, lång, kort, handikappad.
Det enda jag bygger mina åsikter på är aktioner och handlande, värderingar och människosyn. Vad man gör, hur man gör, och varför man gör någonting helt enkelt.

Att fördöma den israeliska regeringens och bosättarnas respektlöshet är enbart att visa solidaritet, att visa sin avsky mot folkrättsbrott, att visa sitt engagemang för fred och rättvisa.
Bosättningarnas blotta existens är ett brott mot en mängd internationella avtal och konventioner som måste beivras! EU har makt att sätta ordentlig ekonomisk press på Israel, och USA likaså. Detta måste göras någon gång! Jag förstår inte denna eviga släpphänthet gentemot världens största skurkstat (om man räknar till antalet folkrättsbrott och brott mot FN:s internationella konventioner)!

Läs gärna:
Annarkia
Ulf Bjereld

Intressant