torsdagen den 6:e januari 2011

Massdöd över hela jorden!

Det är onekligen lite märkligt att det flyter upp mängder med fiskar och att det från himlen regnar ner fåglar lite här och var jorden runt denna första vecka 2011.
Det händer visserligen titt som tätt att lokala giftutsläpp eller extrema vädersituationer får samma effekter, men nu rör det sig inte om lokala enskilda incidenter utan globala mängder med incidenter.

Det rapporteras om många ton fisk som flutit upp på stränderna i ett flertal städer i delstaten Paraná, Brasilien (artikeln är på portugisiska).
I Italienska staden Scarlino rapporteras också om massdöd av fisk och skaldjur (Här kan det dock röra sig om ett utsläpp från avfallsförbränningen som sker i området).
Nya Zeeland hittades mängder av döda snappers på en strand och ute i vattnet låg de enligt vittnen som en lång matta över ett större område.
I Falköping hittades en mängd kajor döda på vägen, en lastbilschaufför hävdar att han kört ihjäl dem men det förefaller inte troligt att kajorna i normalt tillstånd inte skulle ha flugit undan då en lastbil dundrar emot dem. Uppenbart är att något var fel på kajorna redan innan. Man har dock inte kunnat finna att fåglarna skulle ha varit drabbade av någon typ av infektion.
I Arkansas i USA har både fiskar och fåglar hittats döda.
Tydligen skall fiskar och fåglar också hittats döda i hundra- och tusental i Kina och Japan också.

Man skall inte automatiskt dra för stora växlar av det inträffade, det kan bero på idiotiska mänskliga aktiviteter såsom nyårsraketer, eller ännu dummare - människor som helt enkelt har förgiftat djuren av ren jävelskap eller okunskap. Detta i sig är naturligtvis fruktansvärt och värt att fördöma, men tänk om det inte är pga. enskilda människors handlingar... Tänk om det är effekterna av det extrema vädret som gör sig gällande både på norra och södra halvklotet i olika former. Tänk om det är åratal av utsläpp av kemikalier och gifter som får effekter? Jag oroas faktiskt en hel del över detta, och naturligtvis av den massutrotning av arter som just nu pågår på vår jord i en takt som aldrig tidigare skådats under jordelivets enormt långa historia på flera miljarder år!

Läs gärna:
Omvärldsanalys
Supermiljöbloggen



Intressant

onsdagen den 5:e januari 2011

Bravo Romson!

Under tisdagen lämnade Åsa Romson (miljöpartistisk riksdagsledamot och kandidat till språkrörsvalet i maj) in en KU-anmälan mot miljöminister Andreas Carlgren angående den planerade vargjakten som enligt beslut skall ha sin start den 15/1 trots EU-kommissionens kritik och skarp kritik från forskare, naturvårdsorganisationer samt politiska partier (Mp och V). Dessutom pågår ju en utredning om vargjakten strider mot EU-direktiv och lagar.
Det är beklagligt att Sverige, som brukar vara halvbra när det gäller att följa EU-direktiv, väljer att trotsa i just denna fråga. Vargstammen är långt ifrån livskraftig på nuvarande nivå (som ligger någonstans mellan 180 och 220 individer) och att då sätta en övre gräns på 210 individer är i alla hänseenden befängt och tyder på en djup okunskap samt oförmåga att stå emot starka lobbyorganisationer. Det minsta man kunde begära är ändå att man beslöt att ställa in jakten i år i väntan på beslut angående om den strider mot EU:s art- och habitatdirektiv.

Som boende i närheten av ett vargdistrikt så är detta en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. I "mitt" län skall det skjutas två vargar och det är hittills 341 onda jägare som anmält sitt intresse för att delta i slakten. 341 högteknologiska vapen med kikarsikte mot 2 biologiska varelser utrustade med det som evolutionen har ansett dem behöva för att vara effektiva jägare och välanpassade varelser till sin livsmiljö - känns detta som en rättvis kamp? I mina ögon är det allt annat än rättvist. Jag vill också påminna om att både jägare och bilar dödar fler jakthundar än vad vargar gör. Jag vill påminna om att bilar utgör en konkurrent till jägarna när det gäller villebråd såsom älg och rådjur. Jag vill påminna om att vargar inte utgör något som helst hot för människor så länge det finns älg, rådjur, ren, hare etc. att tillgå i skogen. Jag vill också påminna att tamboskap föds upp för att dö i de allra flesta fall - om då några enstaka stackare faller offer för vandrande ensamvargar eller om de hamnar på hominida köttätares tallrikar, spelar det någon roll?

Det är bra att Romson nu KU-anmäler miljöministern, även om KU-anmälningarna dessvärre alltför sällan, om ens någonsin leder nånvart. Det är dock den enda instansen som finns för att anmäla ministrar då de begår grova överträdelser och tjänstefel och bör utnyttjas. I detta fallet borde utfallet naturligtvis vara kraftig kritik riktad mot Carlgren och då detta fall inte är begränsat till en enskild händelse så borde ärendet leda fram till misstroendevotum. Jag har inte stor tilltro till att så blir fallet, men man kan ju alltid hoppas... å andra sidan vet man ju aldrig vad man får istället då Centerpartiet bara radar upp grodor i medierna och har gjort under en längre tid.

Intressant

tisdagen den 4:e januari 2011

Betyg på lärare?!

Ärligt talat så trodde jag att Maud Olofsson var näringsminister...
Tydligen känner hon att hon inte klarar av det riktigt så bra som hon skulle vilja, så hon ger sig ut på nya äventyr på andra områden där hon är ännu mer inkompetent...

Centerledaren föreslår nämligen att elever skall få betygssätta lärare för att förbättra skolan. Vid första anblick kanske ett sådant förslag kan väcka tanken "ja, det låter ju bra". Det är bara det att om man besitter någon form av analytisk förmåga och om man kan tänka kritiskt så inser man snart att förslaget är uppåt väggarna idiotiskt.

Varför då då, frågar kanske den spontana rump-nissen?

Jo, lärare genomgår en lång utbildning över 4 år eller mer där man vid ett stort antal tillfällen i seminarieform diskuterar betygssättning. Hela delkurser under lärarutbildningen koncentrerar sig på bedömningsarbetet eftersom betygssättning är något som, fel använt, kan få mycket djupgående negativa konsekvenser (jag är vilket kanske är bekant inte positivt inställd till betyg överlag och har svårt att se det positiva med denna typ av bedömning).
Det kräver helt enkelt en hel del kunskap och förmåga att bortse från personliga relationer då man bedömer en elevs kunskapsnivå, vilket inte alltid är lätt att göra men trots allt ingår i den professionella lärarens uppdrag.

Skall nu stora delar av grundskolans fyra första år reserveras för elevernas utbildning i att bedöma? Skall eleverna få betygskriterierna redan under förskoletiden så att de är väl förberedda då de kommer till grundskolan och skall börja betygssätta lärare?

Självklart skall elever kunna tycka till om lärarnas insatser. Ju äldre eleverna blir, desto mer bör de få att säga till om - både när det gäller lektions- och terminsplanering, men också när det gäller lärarens insats. Detta sker dock bäst genom utvärderingar och samtal. Att icke myndiga elever skulle besitta kompetensen och förmågan att bedöma lärare objektivt oavsett vilken personlig relation man har med varandra är fullkomligt befängt, om detta håller jag för en gångs skull med ubildningsminister Björklund!

Jag undrar förresten också vem det är som skall utarbeta betygskriterierna och hur betygsskalan skall se ut...

Det finns på varje skola en rektor som har det pedagogiska ansvaret för verksamheten och denna person skall bedöma lärarnas kompetens samt bestämma lönenivån.

Läraryrket är redan idag ett mycket utsatt jobb, kraftigt underbetalt och av någon outgrundlig anledning ett lågstatusyrke.
Man är som lärare ständigt utsatt för granskande ögon från skolinspektion, föräldrar, kommunpolitiker, rektor, elever och inte minst sig själv.

Tycker Olofsson att svenska folket skall få bestämma ministrarnas löner? Väljarkåren är ju åtminstone myndig... jag undrar jag vad lönechecken skulle visa då.

Intressant

måndagen den 3:e januari 2011

Riksdagsbeslut den 15/12

Jag satt just och läste igenom riksdagens protokoll och tittade på riksdagsdebatten från den 15/12 2010 och främst då debatterna om Afghanistaninsatsen samt kulturpolitiken. Kulturdebatten var direkt löjeväckande eftersom SDs Mattias Karlsson var mycket aktiv i replikerandet. Det handlade mest om debatt mellan V/Mp/S och SD medan alliansens företrädare gick upp och hyllade den nuvarande kulturpolitiken. Mattias Karlsson skämde som förväntat ut sig fullständigt genom att svamla om den svenska kulturen och att miljöpartister samt vänsterpartister skulle skämmas över svensk folkmusik, och tycka att det är töntigt med konsthantverk, knyppling och fäboddrift. Vad Mattias Karlsson inte förstått är att man kan lära sig av varandra, och att kulturer kan berikas genom uppblandning. Jag är oerhört glad över de musikaliska influenser som kom från Polen, Irland, Ryssland, Tyskland, Storbritannien, Nederländerna etc. vilket har givit oss den svenska folkmusiken. Jag är överlycklig över de kulinariska influenser som kommit från både södra Europa, Asien, Sydamerika och Afrika. Jag vill inte gärna gå tillbaka till att äta dillkött och pölsa med kålrot istället för potatis (potatisen är ju nämligen ytterligare en import) tills jag storknar.

Det finns mycket, mycket mer att ta upp när det gäller kulturpolitiken, men jag har inte tänkt göra det i detta inlägg. Istället har jag tänkt mig att skriva om det beslut som fattades angående den svenska närvaron i Afghanistan. Ett beslut som dessvärre mitt eget parti slöt upp bakom (med några enstaka undantag).
Beslutet går (precis som Vänsterpartiet framhöll i kammardebatten) stick i stäv med den RödGröna överenskommelsen före valet, beslutet står i total motsats till Miljöpartiets pacifistiska grund och beslutet går också totalt emot den erfarenhet vi har efter nästan 9 års närvaro i Afghanistan.
Vi vet att den militära närvaron inte lett till ökad säkerhet, vi vet att den inte lett till en ökad demokratisering, vi vet att opiumproduktioner har ökat lavinartat, vi vet att talibanerna växer sig allt starkare i områden där de inte hade något stöd alls tidigare.

I utskottets betänkande, vilket ligger till grund för beslutet, talar man sig varm för en utökning av styrkorna - inte bara med ambulans- och sjukvårdspersonal - utan också med utökning i form av drönare dvs. obemannade flygfarkoster som kan användas för både spaning och eldgivning.
Det talas visserligen också i svamlande former om överförande av befäl till Afghanska myndigheter, men det finns inga egentliga datum då detta skall påbörjas.

Man fastslår Kabulkonferensens målsättning om att arbetet med överlämning önskas vara avslutat 2014, men man fastslår också att detta inte är troligt utan att den svenska militära insatsen troligen kommer sträcka sig betydligt längre än så. Det talas också om en fortsatt närvaro av trupp för att utbilda och stärka säkerheten i landet, dvs. ungefär det vi gör idag. Jag kan tyvärr inte sluta upp bakom mitt eget parti i denna fråga och måste ifrågasätta Mp:s deltagande i förhandlingarna med de borgerliga partierna och Sossarna i denna fråga. Vår partilinje ligger alltför långt ifrån det beslut som fattats och det är också ett klart brott mot det beslut som fattades på kongressen om att vårt militära deltagande i Afghanistan skall vara avslutat senast 2014.

Jag skulle också vilja veta vad man menar med följande mening:

"

Utskottet noterar att ökade civila resurser av olika slag kan behöva tillföras."


 Utskottet Noterar att det Kan behöva tillföras... hmm... jag tycker att det är ganska självklart att det kommer att behöva tillföras civila resurser då en övergång SKALL bli av, men kostnaderna kommer naturligtvis inte öka eftersom vi vet att det är betydligt billigare med civila insatser än militära.

Ytterligare en mening som jag inte begriper hur Miljöpartiet kan ställa sig bakom är följande:

"

insatsen får använda alla nödvändiga medel för att fullgöra sina uppgifter, inklusive användning av våld som går utöver självförsvar."


Enligt utskottet är detta vad FN-resolutionen 1386 fastslår. Jag har inte tagit mig igenom hela denna resolution men jag tycker att det är mycket märkligt att FN, som skall vara en fredsorganisation med en målsättning om total nedrustning, resonerar på detta sätt. Än mer märkligt är det att Miljöpartiet de Gröna, som är ett parti med målet om total nedrustning inskrivit i partiprogrammet, ställer sig bakom dessa formuleringar.
Visst kan man tycka att det är bra att vara med och påverka, och i många fall kan det vara mer fruktbart än att sitta bredvid och sura. Ibland måste man dock vara principfast och stå fast vid sin övertygelse. Jag ger all heder åt Vänsterpartiet för att de gjorde detta och valde att hoppa av förhandlingarna om Afghanistan. Enligt mig så borde Miljöpartiet ha gjort detsamma. Vänsterpartiet stod fast vid den RödGröna överenskommelsen och inte ens partiets egen linje medan både sossarna och Miljöpartiet valde att svika denna överenskommelse. Jag finner detta skamligt.

Det vi nu står inför är följande. Ytterligare ett år med identisk uppgift för styrkorna i Afghanistan. Ingenting i beslutet antyder något påbörjande av överlämning eller tillbakadragande av trupp. 2011 fortsätter alltså på exakt samma sätt som 2010 gjorde med samma mängd militär, samma uppgifter för dessa, samma inblandning i krigföring under NATO-flagg.

Detta sker samtidigt som myndigheterna i Kabul under president Karzai blir alltmer korrupta, samtidigt som opiumproduktionen blomstrar och skördar 100 000-tals liv världen över.

Jag förstår inte meningen med kriget och jag förstår inte varför Sverige skall delta. Inte heller förstår jag varför det är värt att lägga ca 2 miljarder kronor på något som man skulle kunna åstadkomma mycket mera effektivt utan militär för mindre än halva kostnaden!

Intressant

Årskrönika

Årskrönikan över 2010 kommer här och den är en blandad läsning.

2010 var året då vi skulle byta regering, och byta politik. 2010 var året då 2009 års klimatmöte i Köpenhamns juridiskt bindande avtal skulle bli reell politik. Det var bara det att 2010 blev året då vi inte bytte regering, då vi inte bytte politik och då det inte fanns något Köpenhamnsavtal att göra politik av eftersom USA, Kina samt Sverige som EU:s ordförandeland sabbat alltihop!

Året började bra med skyhöga siffror för Miljöpartiet och det såg ut som att det skulle bli en promenadseger för de RödGröna i höstens riksdagsval. Visst var besvikelsen fortfarande stor i början av året efter att Köpenhamnsmötet så totalt kollapsat och avslutats utan att några som helst framsteg gjorts. Miljö och klimat var dock fortfarande viktiga frågor för väljarna trots att man låg och guppade i svallvågorna efter finanskrisen.

Jag hade stora förhoppningar på det RödGröna samarbetet och jag hoppades verkligen att Mona Sahlin skulle växa in i rollen som statsministerkandidat efter att ha gjort ett mycket tveksamt intryck i årets första debatter med den sittande Statsministern. Det stod dock redan tidigt klart att det inte fanns några egentliga alternativ. Vi hade att välja mellan två ultrakapitalistiska statsministerkandidater som båda älskar konsumtion och på fullaste allvar tror att ekonomisk tillväxt är något som gagnar alla.

Sjukförsäkringsreformerna som alliansregeringen genomfört gav fortfarande stora rubriker i början av året vilket bidrog till låga siffror för allianspartierna, men framförallt lyckades medierna alltmer skylla allting på försäkringskassan och tjänstemännen istället för att lägga hela skulden på regeringens fruktansvärda människosyn vilken var och är orsaken till alla de tragiska människoöden som vi läst och hört om under hela året.

Även då det uppstod en mängd problem med tågtrafiken under inledningen av förra året så var det SJ, Banverket och diverse trafikbolag som fick bära skulden. Regeringen satt mest och ojade sig och tyckte att tågen skulle gå i tid - precis på samma sätt som de gör nu. Detta trots att det är deras yttersta ansvar att ge trafikbolagen möjlighet att kunna sköta sitt uppdrag. Alliansregeringen har hela tiden varit fullkomligt lysande i konsten att glida undan och slippa ta ansvar för svårigheter och problem orsakade av beslut som fattats i Rosenbad och i kammaren. Reinfeldt, Björling, Olofsson, Torstensson, Carlgren, Billström - listan kan göras hur lång som helst av ministrar som knappt ens hamnat i blåsväder över grodor som sagts, beslut som fattats och beslut som inte fattats.

Året fortsatte med allt större problem för länder som Grekland, Spanien, Portugal, Italien, Irland och Storbritannien som alla drabbats hårt av den ekonomiska krisen och som i många fall levt högt över sina tillgångar. Genom att bland annat inte hjälpa dessa länder med en krona lyckades Sverige prångla sig ur den ekonomiska krisen med ganska skapliga statsfinanser som dock grundlagts långt långt tidigare, vi skall också komma ihåg att Sverige klarat sig ok just pga. att så många länder har försökt rädda sina inhemska jobb genom statliga bidrag till näringar.
Trots att det finns en mängd bevis för att det gynnsamma ekonomiska läget för Sverige inte alls är Anders Borgs förtjänst började förtroendesiffrorna för Borg/reinfeldt skjuta i höjden och det politiska samtalet i Sverige handlade ett tag nästan bara om hur förträffligt alliansregeringen skött den ekonomiska krisen.
Sveriges regering lät istället för att hjälpa till, arbetslösheten skjuta i höjden och framförallt då ungdomsarbetslösheten. Detta trots att man tidigare totalt massakrerat den svenska arbetslöshetsförsäkringen vilket lett till att oerhört många unga människor stod utan ersättning när massarbetslösheten slog till. De var istället hänvisade till socialbidrag eller försörjningsstöd som det så fint heter nuförtiden.

I Grekland visade det sig förresten att sänkta skatter inte var lösningen på alla problem, man var tvungen att höja en mängd skatter för att stärka statsfinanserna och dessutom var det de offentliganställda som fick ta skiten efter storkapitalets spekulerande. Grekland förde visserligen på många områden en fullkomligt ohållbar politik och det borde ha gjorts något åt detta tidigare, men en stor anledning till kaoset är också anslutningen till Eurosamarbetet.

I Sverige slaktades ett stort antal fullt friska vargar i början på året också. Detta skedde för att som miljöminister Carlgren sa: "Öka acceptansen i vargtäta områden". Direkt efter vargjakten kom de första nya rapporterna om tjuvskjutna vargar. Det här med en ökad acceptans var naturligtvis bara påhitt för att det inte skulle bli alltför uppenbart att Carlgren lagt sig platt för jägarlobbyns påtryckningar.

Året 2010 skulle också inledande förhandlingar mellan Israel och Palestina så småningom leda till bildandet av en Palestinsk stat, men det sket sig som vanligt pga. den israeliska regeringens ovilja att kompromissa. Barack Obamas (det skall sägas att jag inte i särdeles mycket ställer mig bakom skribenten som jag länkar till här) förhoppningar om en fruktbar fredsprocess grusades redan efter några veckor då den israeliska regeringen hävde byggstoppet i de folkrättsvidriga bosättningarna på ockuperad palestinsk mark. Tydligt är att den israeliska regeringen inte vill ha någon fred utan lever på att stridigheterna fortsätter och att osämjan fortsätter råda.

Apropå Obama så lyckades han ju med konststycket att få igenom en sjukvårdsreform i USA. En sjukvårdsreform som dessvärre var mycket urvattnad men dock en sjukvårdsreform som faktiskt kan ge ett litet litet skydd för de som inte tjänar storkovan.
Dessutom har Obama fastslagit att ett tillbakadragande av amerikansk militär trupp från Afghanistan skall inledas sommaren 2011 vilket är ett mycket positivt steg i rätt riktning.

Ju längre året led, desto sämre siffror visade opinionsmätningarna för de RödGröna. Under sommaren blev det tidigare försprånget till ett underläge som sedan bara växte inför valet. Mona Sahlin ansågs inte vara duglig som statsminister, svenska folket inbillade sig att de skulle få betala mer i fastighetsskatt trots att de allra flesta skulle få sänkt avgift, alla trodde plötsligt att de var tillräckligt förmögna för att tvingas betala förmögenhetsskatt och alla trodde plötsligt att de skulle ruineras av att bensinskatten höjdes (något som skulle resultera i en 50-lapps högre månadskostnad för en normalbilist). Alliansen lyckades fullständigt styra valrörelsen dit de ville och medierna följde jublande efter minsta lurblås från statsminister Tengil reinfeldt.
Valdagen kom och den slutade i mycket blandade känslor för en miljöpartist. Visst var det kul att vi uppnådde vårt högsta valresultat någonsin (även om opinionsmätningarna visade på mycket högre resultat), att vi numera är med och styr i 98 av landets kommuner (det kan bli 99 beroende på vad som händer i Örebro) samt att vi är med och styr i nästan alla landsting, men det var samtidigt tungt att vi förlorade slaget om regeringsmakten och att vi för första gången någonsin fick ett tydligt rasistiskt parti in i vår lagstiftande församling.

Vi fick i år också uppleva ytterligare en relativt misslyckad klimatkonferens, denna gång i Cancún i Mexico. Denna tog ett litet steg framåt i jämförelse med Köpenhamn, men fortfarande kom inget juridiskt bindande avtal ut. Inte heller löstes frågan om USAs och Kinas ansvar för de globala utsläppen. De klåpare till ledare och politiker som sitter med vid dessa klimatmöten borde skämmas och jag antar samt hoppas att deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn (om det någonsin kommer några sådana) kommer att hata och förakta dem för att de struntade i den chans de hade att staka ut en ny färdriktning för världen. Det är räddhågsna gubbar och tanter som inte vågar sticka ut hakan, som inte vågar tänka tanken att kapitalismen, konsumtionen och överförbrukningen av jordens resurser faktiskt får negativa konsekvenser.

2010 var också året då Wikileaks slog igenom med dunder och brak. Många av de dokument som publicerats hittills har ju varit av ganska banal karaktär men en hel del viktigt har också kommit fram såsom underrättelsetjänsters arbete över nationsgränser utom de nationella parlamentens vetskap. Jag tycker att det är bra att det kommer utmanare som står upp för demokratin. Allt för många män(niskor) sitter och jäser på sina maktpositioner och tror sig vara onåbara. Det här visar hur små de egentligen är, och hur lätta deras ballonger spricker. Wikileaks var en av de mest positiva överraskningarna under 2010, och ett av de viktigaste demokratiska framstegen det gångna året.

Sammanfattningen av året 2010 är dessvärre inte så positiv -
2010 var året då hoppet om en lösning på den palestinsk-israeliska konflikten återigen krossades.
2010 var året då vi för första gången i modern tid valde om en borgerlig regering (1976-82 var det flera olika regeringar som avgick och ombildades).
2010 var året då ett klimatavtal återigen sköts på framtiden.
2010 var året då man för första gången i modern tid fick nöjesmörda varg i svenska skogar.
2010 var året då tre svenska soldater dog i Afghanistan och flera andra skadades, i ett meningslöst krig där Sverige de facto strider under NATO-flagg. NATO - en organisation som vi enligt lag inte får var förbundna med, men som vi i praktiken idag är en del av!
2010 var året då över 5 % av det svenska folket röstade på ett rasistiskt parti med rötter i nynazismen i riksdagsvalet, och då detta parti trängde sig in i de allra flesta kommunfullmäktige runt om i landet. Dessutom kom ett riktigt nazistparti in i KF i Grästorps kommun i Västergötland.
2010 var året då jag sörjde över att Sverige inte deltog i fotbolls-VM.
2010 var dock året då Miljöpartiet de Gröna blev Sveriges tredje största parti och fortsätter att växa både på medlemssidan och på väljarsidan.

Det är mycket negativt i det ovanstående, men just därför ser jag fram emot 2011 för det kan inte gärna bli sämre än 2010!

Några av mina största förhoppningar för 2011:
Att USAs och Kinas representanter inser att de har chansen att bli tokhistoriska och därmed bidrar till att ett juridiskt bindande avtal skrivs under vid klimatkonferensen i Sydafrika.
Att Mp fortsätter att locka väljare och att miljöfrågorna blir allt viktigare för gemene man samt att dessa frågor också fortsätter vara viktiga över hela mandatperioden och inte försvinner när det väl blir valår...
Att Israel hamnar i regeringskris och tvingas till nyval där de mindre konservativa partierna lyckas bilda regering och lyckas få fram ett avtal med Palestinska myndigheten, och att detta avtal innehåller total utrymning av alla illegala bosättningar samt att man genast river den mur som man byggt på ockuperad mark.
Att Sverige påbörjar sitt tillbakadragande av trupper från Afghanistan (vilket ej kommer ske efter riksdagsbeslutet den 15/12).
Att en revolution genomförs i Iran som avsätter det teokratiska galna styret som nu suttit i 31 förbannade år.
Att det sker ett totalt stopp för avverkning av tropisk regnskog över hela världen.

Mina faktiska förväntningar bryr jag mig inte om att ta upp här utan jag avslutar med förhoppningarna :)

Intressant

söndagen den 2:e januari 2011

Tjockisskatt?!

Helt i linje med alliansens syn på skatter så lanserade Stefan Hanna, centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala, på juldagen idén om en extra skatt för överviktiga att betala.
Alliansens anhängare verkar se skatter som en typ av böter, något man använder för att avskräcka och bestraffa folk - inte något som hjälper till att jämna ut klyftor i samhället och finansiera den offentliga välfärden.

Jag kan visserligen tycka att tanken att man bör hjälpa till att finansiera de kostnader man bidrar till genom sina livsstilsval inte är fullkomligt helidiotisk. Punktskatter på tobak och alkohol fungerar ju exempelvis på detta sätt men det handlar om skatter på varor - inte på människor - i detta fall.

Överviktsrelaterade sjukdomar såsom exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar är visserligen en av de största kostnaderna för sjukvården, men nu råkar det ju vara så att alla överviktiga inte är det beroende på att de valt att vara det eller att de äter enorma mängder fet och ohälsosam mat. Många människor lider av sjukdomar som t. ex. kan ge rubbningar i ämnesomsättningen, många har psykiska besvär där överdrivet ätande är en tröst och ångestdämpare etc. Det är sällan så att man som överviktig njuter av sin situation och vill väga mer eller bära omkring på en bredare last. Jag kan tänka mig att vara positivt inställd till att lägga högre avgifter på hälsovådlig mat exempelvis, men att beskatta personer pga. deras vikt och storlek är ju ett fullkomligt oerhört förslag! Detta är inte något som kan eller skall lösas genom att man skuldbelägger enskilda personer! Man måste förstå att samhället blir inte bättre varken på kort eller lång sikt av att skuldbelägga individer.

Jag skulle tro att Stefan Hanna blir gruppledare i riksdagen för Centerpartiet i nästa mandatperiod för det är ju dit det brukar leda för alliansanhängare som gör plumpa och korkade uttalanden i media...

Läs gärna:
Lotta Olsson
Alltid Rött, Alltid Rätt
Mina Moderata karameller
Margareta Franson
Alliansfritt





Intressant