torsdag 23 december 2010

Tillväxt och Kielos

Katrine Kielos skriver idag i Aftonbladet en artikel om sossarnas eftervalsdebatt och tillväxten. Då man läser den så slås man över hur långt ifrån varandra ett grönt och ett rött parti faktiskt står.
Kielos ord och argument är precis de som gjort att jag valde Miljöpartiet de Gröna och inte Socialdemokraterna de Gråa eller andra liknande partier. Kielos och jag (liksom många miljöpartister) står varandra nära i sociala frågor och jämlikhetsfrågor - men när vi kommer till ekonomi och miljö så har inte Kielos, enligt mig, riktigt kommit till insikt ännu - utan har en hel del kvar att fundera över.

Kielos tänker nämligen på ekonomisk tillväxt som en samhällsekonomisk vinst. Pengar som kan ge bättre välfärd - skola, sjukvård, omsorg och sociala skyddsnät. Det är bara det att man då har glömt bort att det blir en summa också av alla de tal man lägger ihop, och då det gäller resurser på planeten Tellus så kommer summan till slut att bli noll - anledningen till detta är att tillväxt inte alls är plus på kontot utan minus.
Hur då undrar kanske den frågvise då.
Jo, den ekonomiska tillväxten bygger först och främst på olja, på metaller, på produktion av apparater och saker som sedan skall konsumeras och kastas för att man skall kunna konsumera nytt och nytt och nytt och nytt. Det är också så att allt fler människor i allt fler länder ger sig in i detta mönster av slit och släng, köp och kasta.
Problemet är bara att allting bygger på uttag från jordens resurskonto. Man tar alltså från jordens ändliga resurser och ger inte tillräckligt tillbaka. Om man tar två tuggor av en portion potatismos, men spottar ut en halv, så kommer man förr eller senare att ha ätit upp allt moset.

Detta är ett perspektiv som man måste få in i skallen på alla de ekonomer och politiker som inte har förstått hur det hela fungerar ännu! Vi måste sluta utgå från att jordens resurser är oändliga!
Joakim Pihlstrand-Trulp skriver också mycket klokt om tillväxt och den snudd på religiösa fanatism man möts av ibland från tillväxtvurmare. Det fanns makthavare som en gång i tiden hävdade att jorden var platt och att jorden också var hela universums medelpunkt...
De som pratar sig varma för tillväxt idag kommer att göras till åtlöje av historiker i framtiden (om det nu blir någon framtid där människor har tid att ägna sig åt historia).

Låt oss bara hoppas att vi hinner vända på atlantångaren innan det är fullständigt totalt försent!

Intressant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar