lördagen den 24:e september 2011

Centern lyfter av fikonlööfet och blir Högern

Så har då Centerstämman valt Annie Lööf till ordförande. Det är med en viss sorg som jag konstaterar att Centerpartiet numera ser ut att vara en förlorad framtida samarbetspartner.
Valet är dock positivt ur en aspekt; det är nämligen första gången i svensk politiks historia som en kvinnlig partiledare väljs som efterträdare till en kvinnlig partiledare (nu kanske någon säger: "men Miljöpartiet då?", men vi har aldrig haft någon partiledare och vi måste dessutom välja ett kvinnligt och ett manligt språkrör). Det positiva upphör dock i och med detta. Med Annie Lööf tar nämligen Centern ett sådant enormt språng åt höger att de gamla centerväljarna kommer bryta varenda ben om de försöker hoppa efter.

Annie Lööf vill sälja ut ännu mer av av välfärden, hon tycker att det är bra att man genom bemanningsföretag kan undkomma LAS och andra arbetsrättsliga villkor, hon vill ha hårdare straff, har ändrat sig angående FRA-lagen, är svagt positiv till utbyggnad av kärnkraften etc.
Annie Lööf visade sig vara mer Moderat än Centerpartist då hon besvarade frågorna i Valpejlen inför förra årets riksdagsval. Det är ganska märkligt att man ett år efter dessa svar står som partiledare för ett helt annat parti än det parti vars åsikter man faktiskt företräder. Jag har också svårt att förstå varför folkrörelsen Centerpartiet, det gamla Bondeförbundet, nu väljer en så oerhört tydlig nyliberal till ledare. En ledare skall väl ena partiet, inte så tydligt tillhöra yttersta ytterkanten - i det här fallet åt höger? Jag har svårt att se att Annie Lööf, även om hon lockar några nya väljare, skall kunna behålla de traditionella väljarna. Vad hände med folkrörelsepartiet? Vad hände med landsbygdspartiet? Vad skall Fälldin säga? Vad säger Olof Johansson? Stureplanshögern äger nu partiet helt och hållet, och jag tror att landsbygdsbefolkningen helt kan sluta räkna med Centerpartiet som dess förkämpar. Det finns dock lyckligtvis andra partier som kan slåss för att hela Sverige skall kunna leva. Och alla gamla Centerpartister är varmt välkomna till Miljöpartiet!

Lars Ohly skrev en bra debattartikel angående partiledarbytet på Aftonbladet debatt igår - Läs den!

Intressant

torsdagen den 22:e september 2011

erkänn Palestina!

Idag har riksdagsledamöterna Peter Rådberg (mp), Torbjörn Björlund (v), Peter Hultqvist (s) och Monica Green (s) gått ut med en debattartikel i vilken de kräver att Sverige erkänner Palestina som egen stat.

Det är fullkomligt oerhört att det 63 år efter bildandet av staten Israel fortfarande inte finns en palestinsk stat på de områden som redan då erkändes som tillhörande det palestinska folket (de 30 % av landområdet som de då tilldelades trots att de utgjorde en övervägande majoritet av befolkningen i området). Det är galet att omvärlden i 44 år har accepterat Israels ockupation av de palestinska områdena trots att det finns en FN-resolution som kräver Israels tillbakadragande och stopp för bosättningarna på palestinskt territorium (det palestinska territoriet enligt 1967 års gränser är betydligt mindre än det som upprättades från början vilket är en kraftig eftergift bara det). Det är inte klokt att omvärlden stillasittande accepterat annekteringen av Jerusalem och utropandet av Jerusalem som Israels odelade huvudstad - detta trots att det är ett tydligt brott. Visserligen har inga andra stater, inte ens USA sin ambassad i Jerusalem utan i Tel Aviv, men man har åtminstone under de senaste 30 åren knappt hört ett ord om stadsstölden. Man har dessutom accepterat att Israel har utvecklats till en kärnvapennation, och frågan är vilka som har brutit mot ickespridningsavtalet (svaret är ju naturligtvis ett land som brukar skrivas med tre bokstäver...).

Jag tillhör ju de som helst av allt skulle se en enstatslösning på Israel/Palestinakonflikten - En sekulär stat öppen för både araber och Israeler, kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer, zoroastrier etc. men då detta verkar otroligt avlägset och till och med kanske fullkomligt uteslutet så är en tvåstatslösning enda möjliga vägen att gå.

Under 28 år har nu Israels regeringar och PLO/Al Fatah försökt komma överens, en kompromiss som alla kan acceptera, utan att lyckas. De senaste åren har dock förhandlingarna lyst med sin frånvaro och så fort de startats så har Israel släppt lös bosättarna igen och förhandlingarna har rämnat. Israel har hela tiden spänt musklerna så fort palestinierna ställt några som helst obekväma krav. De israeliska myndigheterna har hela tiden vägrat kompromissa, vilket på sätt och vis är förståeligt. Israel är den starkare makten både ekonomiskt och militärt. De har backats upp av USA i alla lägen och det verkar som att Israels existens hela tiden också varit viktigare än Palestinas för EU och övriga europeiska nationer. Allt detta sammantaget gör ju att Israels regering inte ser någon anledning att backa från sina krav och möta de svaga på halva vägen.
Detta medeltida sätt att resonera hör inte hemma 2011 anser jag.
Ansvaret ligger enligt mig istället på den starkare parten att för rättvisans skull visa god vilja och släppa igenom en del av de palestinska kraven.

Den enklaste lösningen angående Jerusalem är att det återgår till att bli internationellt territorium. En stad som inte tillhör varken Palestina eller Israel. En stad som är öppen för alla de religioner som anser att staden är helig. Så länge Israel hävdar sin rätt till staden och så länge Palestinierna hävdar sin rätt till staden så kommer alla fredsavtal misslyckas tror jag.

Strunt samma. Jag skall inte nedteckna fredsavtalet mellan Israel och Palestina här och nu, men däremot kan jag som svensk medborgare kräva att regeringen agerar i frågan. Det är dags nu att erkänna Palestina som egen fri stat. Det är dags att de palestinska araberna får röra sig fritt inom sina egna gränser. Det är dags att göra det NU. Det skulle vara ett fantastiskt steg mot en varaktig fred om Israel förstod att omvärlden faktiskt stödjer och erkänner Palestina som stat.

Nu när till och med den nya ytterhögern i svensk politik vill erkänna Palestina (om än, bara snart...) så måste väl ändå regeringen som helhet och UD i synnerhet kunna göra detsamma!

Intressant

få slut på spekulationerna!

Jag är stolt Miljöpartist. Ekologismen och de gröna idéerna ger svar som varken höger- eller vänsterideologierna har givit mig tidigare. För mig är ideologin viktig, men jag är också på det klara med att Miljöpartiet inte är Sveriges största parti, vilket gör kompromisser nödvändiga om man vill få igenom åtminstone lite av sin politik.

Den senaste veckans rabalder och spaltmeter i media om den migrationspolitiska uppgörelsen och det så kallade flirtandet mellan Miljöpartiet och regeringen äcklar mig ärligt talat. Det är okunnigt och det är riktigt dålig journalistik. Miljöpartiet har aldrig utgivit sig för att vara ett socialistiskt parti och har inga som helst förpliktelser att alltid bara samarbeta med Vänstern och Sossarna. Inte heller är Miljöpartiet ett borgerligt parti och är inte intresserade av att bli en del av borgerligheten. Den svenska blockpolitiken är skapad av journalister och en del politiker som inte kan få in i sina skallar att politiken kan ha andra dimensioner än höger-vänster, än blått-rött än klass mot klass, eller kamp mot/med fackföreningsrörelsen. Vi står för de andra dimensionerna. Vi är Gröna, vi är vänster och höger, upp och ner, framåt och bakåt, mitten av mitten och samtidigt inget av det. Journalister måste lära sig detta. Vi är det tredje alternativet, vi är inte en del av varken det ena gråa, eller det andra gråa blocket.

De som framförallt har lett tramset i sociala medier är Vänsterpartister, men de har ackompanjerats av sossar också. Vänsterpartister som under ett halvt sekel gett stöd till Socialdemokratiska regeringar vilka förslag dessa regeringar än har kommit med. Detta stöd har givits utan att ett enda uns inflytande givits tillbaka som tack. Vänsterpartister skall inte kritisera någon annan för att lägga sig platt och sälja ut sin själ. Vänsterpartiet har aldrig använt sina möjligheter och inte drivit igenom en enda sak under sin 90-åriga historia, men när nu Miljöpartiet gör det för att försöka få igenom lite grön politik så verkar magen vända sig ut och in på varenda Vänsterpartist och Socialdemokrat i landet. Jag tycker att det är synd då jag ser Vänsterpartiet som Mp:s viktigaste allierade i en mängd frågor och jag trodde att (V) såg det på samma sätt.

Jag skall villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med den migrationspolitiska överenskommelsen, det kan jag lova att inte heller Maria Ferm är (och för all del inte de mindre borgerliga partierna heller). Det man dock kan vara nöjd med är de nya saker som vi lyckades få igenom. De somaliska familjernas möjlighet till återförening och papperslösas rätt till skolgång. Det här är otroligt viktiga besked för massor av människor. Naturligtvis skulle man önska att vi fått igenom stopp för tvångsavvisningarna och definitivt löfte om sjukvård för papperslösa, men det blir istället nästa steg att kämpa för.

Vi i Mp vill ha förändring, vi vill ta varje möjlighet som vi kan att genomdriva den nödvändiga samhällsomställningen. Att skapa det nya Sverige som kan gå i bräschen för omställningen globalt. Är det så att regeringen ger oss den möjligheten på ett antal områden, ja då är vi beredda att prata om saken. Är det så att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ger oss möjligheten så är vi beredda att prata med dem. Är det så att vi blir största parti i nästa val, ja då är vi beredda att driva igenom ännu mer grön politik. Det är inte makten som är intressant utan det politiska innehållet, vad som sägs och görs. Vi Miljöpartister är varken höger, eller vänster, vi är varken röda eller blå. Vi är GRÖNA och ingenting annat.
Jag tycker nu att nog har sagts om den ovannämnda överenskommelsen. Låt oss bara hålla tummarna för att Maria Ferm tillsammans med främst Kd och C lyckas övertyga Billström om att mänskliga rättigheter är viktigare än kostnadsberäkningar.

Jag tycker också att det är synd att Vänsterpartiet så hårt attackerar det parti som står dem närmast i utrikespolitiska, migrationspolitiska och fördelningspolitiska frågor. Jag antar att det är för att vinna vänsterväljare från oss då Vänsterpartiet uppenbarligen tycker att det är viktigare att vi är små än att de själva blir tillräckligt stora för att vinna inflytande över politiken. Om de verkligen ville växa så borde de väl vinna Socialdemokratiska väljare som tror på socialismen fortfarande. Om man skall växa så är det de stora partierna som man måste "sno" väljare ifrån, inte de andra småpartierna.

Nog sagt om detta nu.
Det finns dock något som jag tycker är viktigt och det är att Gustav Fridolin och Åsa Romson som partiets språkrör gick ut och talade om för media och allmänheten att det inte blir någonting med att sitta i någon moderatledd regering som ett femte alliansparti. Punkt slut!
Det krävs tydlighet i denna fråga. Jag som miljöpartist vet ju mycket väl att vi inte kommer göra detta, och inte är intresserade av att sitta i en regering som för en sådan människo-, djur- och miljöfientlig politik som den som förs av den sittande administrationen.
Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering och ställa oss bakom "arbetslinjen". Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering och gå med på att bygga ny kärnkraft. Aldrig någonsin skulle vi sitta i en regering som beviljar licensjakt på varg. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som stoppat avvecklingen av Sveriges pälsfarmer. Aldrig någonsin skulle vi sätta oss i en regering som nästan fördubblat den svenska vapenexporten.

Dessutom går det inte att sitta i en regering där inte något av de andra partierna vaknat ur tillväxtvurmsdvalan. Så länge partierna tror att evig ekonomisk tillväxt är möjlig så är det omöjligt att fullt ut förhandla, och att försöka föra riktig grön politik.

Ja, som sagt. Min uppmaning till Gustav och Åsa är att gå ut och ända de spekulationer som florerar i media. Tala om för väljare, för borgare, för socialister, för alla mittemellan och för media att Miljöpartiet inte kommer sitta i en högerregering punkt slut!

Intressant

tisdagen den 20:e september 2011

Förstår inte Vänsterstormen

Först och främst vill jag säga att Mp som parti är fast beslutna om att ett byte av regering är nödvändigt. De överenskommelser som gjorts med regeringen har ingenting att göra med att Mp vill bli en del av en alliansregering. Det är helt uteslutet! 
Ett byte av regering behöver dock inte betyda en ren röd/grön regering. Det kan betyda en regering med Mp, V, Fp, C och Kd till exempel eller någon helt annan konstellation. Vi skall inte ens behöva försvara, och framförallt inte behöva förklara för Vänsterpartister som inte riktigt har koll på vad grön politik är och som inte kan förstå något annat än höger-vänsterskalan. Det viktigaste för vänstern och de borgerliga att förstå är att Mp INTE är ett stödparti att räkna med. Vi är inte intresserade av att som Vänsterpartiet sitta i närmare ett halvt sekel och rösta igenom sosse-budget efter sosse-budget, sosse-förslag efter sosse-förslag, sosse-motion efter sosse-motion och inte ens få ett tack tillbaka, inte heller är vi intresserade av att som de mindre borgerliga partierna bli överkörda av ett hungrigt maktparti som moderaterna, eller för den del sossarna. De som borde skämmas är ju Vänsterpartiet som trots stora möjligheter aldrig någonsin har använt sin politiska makt till att faktiskt göra något bättre för vare sig svenska arbetare, fattiga, skolungdomar, invandrare eller miljön. Skämmes på er att anklaga andra när vi faktiskt försöker påverka borgerligheten åt det som vi anser är rätt håll.


Intressant

söndagen den 18:e september 2011

Eko-kris? Ja - logisk

Hur har en del mage att prata om den nuvarande ekonomiska krisen som vårt största politiska problem att lösa?!


Jag undrar också hur man kan tycka att det är vettigt att i kvällstidningarna rapportera om båtar som man kan köpa om man har en miljard (!) "på fickan".
Det pratas marknad hitan och marknad ditan. Det är tydligen marknaden som lever och är på riktigt medan vi människor och naturen runt omkring oss bara är på låtsas... eller?


Jag vet inte om politiker, näringslivstoppar och andra med makt är medvetna om att det finns allvarliga och riktigt hotfulla miljöproblem som bara växer, ett klimathot som inte krymper, utbredd fattigdom, svält, törst och ett gäng krig varav ett par som vårt eget land är inblandat i (bland annat den första väpnade konflikten som vi deltagit i som krigförande part på nästan 200 år, näml. Afghanistan). Att prata om ekonomiska kriser som det stora hotet i detta läge visar ärligt talat på en rejäl brist på förmåga till insikt. Pengar är något som vi har skapat, det är inte något som faktiskt har ett värde i sig. Det är bara papper och metallbitar (numera är det dessutom mest siffror på datorer och servrar). Marknaden i sig har inte heller den något värde, det är inte något nödvändigt för vare sig människan som ekologisk varelse eller för naturen runt omkring oss. Tänk om det är så att de som pratar om ekonomiska kriser inser detta...

Tänk om det nu råkar vara så att det inte är brist på insikt, vad är det då?


Jo, enligt mig så tyder det på en kallblodighet och cynism som är riktigt obehaglig, man är ett cyniskt ekonomimonster.


Marknaden är enligt ett cyniskt ekonomimonster intressantare än naturen för marknaden ger enskilda individer mer direkt avkastning och snabbare lön för den eventuella möda som man lagt ner, det gör marknaden till ett perfekt sätt att manipulera medborgare med. Marknadsekonomin blir är för det cyniska ekonomimonstret inte bara ett medel, den blir ett mål och så nära en religion man kan komma utan gudsinblandningar.


Om vi inte aktar oss så går hela Sverige snart in i en Cynisk EkonomiMonstersekt med Anders Borg som pastor och fredrik reinfeldt som kantor.


För dessa två C.E.M är inte klimatet viktigt i jämförelse med marknaden vi har ju "överinvesterat i järnvägen" t. ex., det gör inget att svenska vapen både i svenska och utländska händer (lägg märke till Boforschefen i denna länk, han är extremt lik Ture Björkman från Skrotnisse och hans vänner :) ) används till att döda människor, förstöra hem och miljöer för vi tjänar ju pengar på det, det är ju till och med ett brott att verka för avrustning, Sjuka, fattiga, gamla och funktionshindrade är inte heller viktigare än marknaden och ekonomin. Det är detta som är "att ta ansvar för Sverige" tydligen. Detta inlägg skulle inte bli ett påhopp på moderaterna egentligen, men det går inte att låta bli att återkoppla till svensk politik och framförallt då det parti som faktiskt har ansvaret i första hand för styrandet av Sverige för tillfället.


Avslutningsvis så hoppas jag att människor kommer till insikt, hellre förr än senare, - men åtminstone så fort som möjligt - om att det finns viktigare, större och mer betydelsefulla frågor än fantasifoster såsom ekonomiska kriser!
Och jag hoppas också att medborgarna öppnar ögonen för de uppenbara PR-kampanjer som moderaterna driver. Ordet ansvar är deras senaste grej tydligen. 26 gånger upprepade statsministern ordet då regeringsförklaringen lästes upp häromdagen. Ordet återkommer också hela tiden på moderata bloggar och i moderata medier. Frågan är om det kommer gå som det gjorde med ordet "utanförskap" som de tidigare använde i alla lägen. De förlorade all relevans och slutade användas även av moderaterna, men de vann ett val på det. Nu skall de väl vinna nästa val på ordet ansvar innan de kan göra det ordet meningslöst också.


Intressant