torsdag 9 september 2010

Maria Wetterstrand rules!!!

Finns det någon i Sverige som kan låta bli att rösta på Miljöpartiet efter kvällens utfrågning av Maria Wetterstrand i SVT?!

Är det någon partiledare som kan mäta sig med vårt kvinnliga språkrör?!

Svaret på dessa två frågor bör vara ett rungande NEJ!

Maria var i stort sett felfri, som vanligt. Hon svarade klart och tydligt på alla frågor och visade tydligt att Miljöpartiet är en röst för framtiden. Den enda frågan som var svårare att svara på var om ett eventuellt regeringssamarbete med alliansen. Den frågan behöver ju inte besvaras av Miljöpartiet eftersom Arrogansens partiledare redan har besvarat detta. De har sagt att de väljer en minoritetsregering förutsatt att alliansen blir största block. Att erbjuda Miljöpartiet en stödjande roll är ju knappast seriöst, och framförallt inte då Mp kommer att bli tredje, eller eventuellt fjärde största parti i Sverige efter valet. Att ett parti med 8-10 % av rösterna skulle agera stödparti är knappast troligt. Alliansen vill ta stöd av SD i första hand och det är något som borde tas upp i större utsträckning!

När det gäller kärnkraften hade jag kanske velat se ett ännu tydligare avståndstagande där Maria klart och tydligt talade om var Mp står i denna fråga, även om hon gjorde ett försök. Nu höll hon i första hand fast vid den RödGröna överenskommelsen. Att Mp är direkt emot kärnkraften är fakta, men å andra sidan så är även vi medvetna om att vi inte kan avveckla helt förrän vi har alternativen som ersätter den klara. I grunden är den RödGröna överenskommelsen i linje med Mp:s syn på saken, men det borde gjorts tydligare att Mp kommer göra allt för att skynda på och sätta press på branscherna att utveckla i högsta möjliga takt. Det viktigaste var att hon fick fram att det är oansvarigt att skapa avfall nu som kommer utgöra ett problem i 100 000 år, bara för att uppfylla vårt kortsiktiga elbehov just nu!

Dagens snyggaste replik var den vältajmade släggan rakt i skallen på Maud Olofsson, "Hon ser tecken i allt möjligt". Jag jublade lika högt i TV-fåtöljen som då Zlatan gjorde 1-0 på San Marino i tisdags!

Jag håller med Maria om att Henrik Dorsin var lite väl snäll mot henne i sin nidvisa som enbart riktade in sig på Peter E, kanske döljer det sig en liten Miljöpartis i Dorsin... :)

Det var mycket bra att Wetterstrand fick in det faktum att Mp inte alls för en landsbygdsfientlig politik utan tvärtom! 8 av 10 människor får de facto det bättre med en RödGrön politik, och regeringen har ökat klyftorna mellan stad och landsbygd med i snitt över 7000 kronor!

Wetterstrand bör få toppbetyg efter denna utfrågning av alla, för den som ger något annat betyg förstår sig helt enkelt inte på politik.
Att ge ett lågt betyg vore ungefär som alla idioter som i åratal var Zlatan-hatare och hävdade att Zlatan inte alls var någon större fotbollsspelare, men som i slutändan ändå fått förstå att han nog trots allt är den bästa fotbollsspelare Sverige någonsin har haft.

Till och med Lena Mellin som annars bara älskar alliansföreträdare vågar ge 4 plus till Wetterstrand, vilket visar på hur bra hon faktiskt var, i praktiken är detta ett toppbetyg! Mellin pratar om att Wetterstrand borde pressats hårdare om bensinpriset, men jag tyckte att Maria besvarade ganska klart och tydligt att man måste kompromissa, och att en liten höjning är bättre än ingen höjning alls. Det skapar resurser även om de kanske kan tyckas vara för små. Det utgör trots allt en start för den gröna omställningen, även om den kommer gå något långsammare än vad Mp i grunden vill.
Jag håller för första gången med Mellin om att Wetterstrand definitivt vann några väljare ikväll, något annat vore fullkomligt obegripligt!

Bäva månde Arrogansen efter denna afton!

Nu skall vi upp till minst 10 %, vilket verkar mycket troligt med tanke på att trenden är på väg att vända!

Slutligen: I Miljöpartiets värld delar man inte in människor i klasser och grupper efter utbildning, inkomst och bostad! Det får andra partier stå för...

Läs Gärna:
Hållplats Hådén (om att leva som man lär)


Intressant

onsdag 8 september 2010

Nisha Besara sänker spökseende Olofsson

Olofssons snack om ändrade turordningsregler med hänvisningar till Danmark håller inte alls! Nisha Besara från Dagens Arena gav en tydlig och pricksäker replik på detta i SVTs morgonsoffa idag.
I Danmark använder man sig nämligen av Flexicurity - ett system som förutsätter höga ersättningsnivåer i arbetslöshets-försäkringar och bidragssystem, men som också ger större frihet för arbetsgivare och arbets-tagare. Att jämföra Flexicurity med det svenska systemet med sina fullkomligt urholkade a-kassesystem är oerhört obegåvat!
Att förändra turordningsreglerna och samtidigt ha kvar de urholkade ersättningssystemen vore att kasta människor ut i en fruktansvärd otrygghet med risk för fattigdom och social misär som följd och dessutom att ge arbetsgivarna total makt över människor vilket skulle leda till generella lönedumpningar och vi skulle behöva börja om från början igen med klassrevolutioner och proletariatsnack.

Över då till Centerledarens stora utspel: "Aldrig att jag sätter mig i en regering med en kommunist!".
Maud borde veta vad kommunism egentligen är, och hon borde veta vad som står i Vänsterpartiets partiprogram. Detta är hon dock uppenbart ovetande om.
Det är nu 20 år sedan k:et försvann ur Vänsterpartiets namn, men trots detta skall partiet fortfarande stå till svars för sin historia. Detta trots att Moderaterna sitter på en mängd skelett i garderoben och Centern likaså. Homo Politicus skriver mycket intressant om just Centerns egna historia. Att Centern hade samröre med nazistiska organisationer och partier samt var rysligt entusiastiska när det gällde rasbiologi spelar tydligen inte heller någon roll. Att Kina är en mycket hårdför diktatur är inte heller det något problem eftersom de har accepterat ett kapitalistiskt system. Det är kapitalism och inte demokrati som verkar vara det viktiga att slåss för enligt högern.

Nu tycker jag dock inte att historia är det viktigaste i detta valet, men jag vill påpeka att man kanske skall sopa framför egen dörr innan man klagar på andras lort. Dessutom har Vänsterpartiet gjort upp med sin historia, vilket INTE allianspartierna med mörkt förflutet har gjort.

Om jag i övrigt skall analysera Olofssons insats i utfrågningen skulle jag ge henne stundtals godkänt, men mestadels underkänt. Hon vill verka kunnig och påläst genom att rabbla siffror, men lyckas inte ens få rätt på dem. Hon glömmer ord eftersom hon försöker låta mer förståndig och klok än hon egentligen är och försöker använda svårare ord än hon klarar av.
Hon skall ha creds för att hon skrattade så hjärtligt åt Dorsins nidvisa. Det verkade faktiskt som att hon uppsiktigt sagt tyckte att det var roligt. Det är lite pinsamt dock att hon inte blev förnärmad över uttrycket Reinfeldts bitch. Hon var ju dock mycket väl förberedd på det och hade antagligen fått höra från strateger hur hon skulle reagera på det (videon med låten låg ute på nätet åtminstone ett dygn i förväg).

När det gäller kärnkraften kan väl ändå ingen köpa Olofssons snick-snack, eller?
Människan har ju inte förstått vad hon har sagt ja till, inte heller har hon förstått vad samarbetspartierna har för planer, och inte heller har hon förstått vad kärnkraften handlar om då hon bara pratar om att vara rädd för Tjernobylolyckor. Hon pratar ingenting om brytningen av Uran, inte heller pratar hon om slutförvaringen eller andra problem som kärnkraften medför. Visst får man kompromissa, men någonstans måste väl ändå gränsen gå, eller? Att så totalt avvika från en hjärtefråga förstår jag inte. Ett samarbete fungerar inte utan ömsesidig respekt och det har inte Centerns allianskamrater visat i detta fall. Maud är dock så mån om allianssamarbetet och att hålla borta sossarna från makten att hon antagligen skulle gå med på att förbjuda jordbruk, hugga av sin högra arm och höja alla arbetsgivaravgifter om de övriga allianspartierna ville detta. Ingenting är heligt för Olofsson!
Centern är ett bluffparti som enbart är intresserade av att få vara med - vad de är med i, spelar tydligen ingen större roll. Alliansens så kallat "gröna röst" är minst sagt svag och menlös - SNFs analys av regeringens miljöpolitik talar sitt tydliga språk!
Att Centern inte heller lyckats göra någonting på småföretagarområdet för att förenkla regelnätet eller förbättra de ekonomiska villkoren visar på de övriga kamraternas ointresse.
Olofsson klantade sig rejält då hon stängde dörren om de RödGröna. Låt oss hoppas att det kostar för Centern i längden!

En parantes är att Lena Mellin som vanligt ger goda betyg till en alliansföreträdare... vad ska man säga om professionalismen hos dagens journalister? Sanningen är att det finns mer nyanserade bloggare ju!

Allra sist vill jag tacka Thomas Bodström för ett mycket bra tal på Stortorget här i Örebro idag (även om nu Thomas aldrig kommer läsa detta så vill jag ändå tacka... haha)!

Läs Gärna:
Peter Andersson
Kalmardamen
Lasses Blogg

Intressant

måndag 6 september 2010

Bra skoldebatt, men snälla Mellin...

Lena Mellin snackar goja som vanligt. Efter en oväntat bra debatt i Utbildningsradions Skolfront pratar Mellin om att alla partiledare skötte sig bra utom Lars Ohly.
Jag tycker att Ohly skötte sig betydligt bättre än i utfrågningen igår och snarare var en av de som var allra bäst i dagens debatt. Ohly passar nämligen in i debattforumet bättre än i intervjuforumet. Jag tycker att Elaine Bergqvist lyckas med en bättre analys till och med av det politiska innehållet, trots att det inte är hennes uppgift att tycka till om detta, än Lena Mellin som inte verkar klara av att hålla sig saklig och objektiv i sina analyser vilket borde förpassa henne bort från sin anställning i demokratins namn.

Det allra viktigaste i dagens debatt tycker jag dock var det tydliga faktum att de RödGröna på skolområdet är avsevärt mer överens än vad alliansen är samt att Mona Sahlin var den som uttryckte en önskan om blocköverskridande överenskommelser på skolområdet vilket inte alliansföreträdarna alls nappade på. Mona framstod som en tydlig ledare i denna debatt, och dessutom en mycket sympatisk person vilket är oerhört viktigt för det RödGröna regeringsalternativet. Alla de RödGröna ledarna/språkröret gjorde inte bra utan exeptionellt bra ifrån sig både som partiföreträdare och som koalitionsföreträdare. I mina ögon var det framförallt på koalitionsplanet inte riktigt samma situation på allianssidan. Björklund framstod som ledare, Hägglund som schysst kille, Maud som engagerad men okunnig och reinfeldt som ointresserad, men ingen av dem lyckades få alliansen att framstå som en enad front när det gäller skolan.

Maria Wetterstrand fick framstå som plugghästen i gänget vilket gör henne än mer trovärdig i sin kritik mot betyg som kunskapsmätare och övertron på betyg som motivationskälla för elever.

Den RödGröna koalitionen sopade som sagt i mina ögon banan med alliansen som koalition, men jag tycker att både Jan Björklund och Göran Hägglund åtminstone var kunniga och engagerade. Maud Olofsson och fredrik reinfeldt gjorde däremot bort sig fullkomligt och förlorade med all sannolikhet ett ganska märkbart antal väljare på - i Mauds fall - kunskapsbrister och - i reinfeldts fall - brist på intresse och engagemang. Skolpolitiken är inte statsministerns gebit och han var uppenbart obekväm i att diskutera enbart skolfrågor utan att få dra in skattepolitik och arbetslinjen i debatten. Här uppenbarade sig en rad brister i "de nya moderaternas" politik. De har nämligen inte någon skolpolitik överhuvudtaget. De vet inte riktigt varför de tycker som de gör eller ens var de står.

Det blev också tydligt hur mycket moderaterna och Mauderaterna (C) grundar sin låtsasskolpolitik på ideologi snarare än forskning och kunskap på ett fyrkantigt sätt som inte ens Vänsterpartiet skulle få för sig att göra. De andra 5 riksdagspartierna ser nämligen till barnens bästa. Björklund och Hägglund har hela tiden barnen i fokus med alla sina förslag, vare sig jag samtycker med dem eller ej, medan de nyliberala partierna (M) och (C) inte alls verkar vara intresserade av barnen då de diskuterar skolan. Moderatledaren reinfeldt verkade mer intresserad av att angripa Lars Ohly än att diskutera skolan, och detta genom att hävda att Ohly inte vet vad han tycker eftersom han i likhet med både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kompromissat och till viss del fått avvika från sin grunduppfattning. Jag märkte ett stort antal "Göran Persson"-antydningar från reinfeldts sida också då han pratade om Jag, Mitt, Min istället för att prata om Vi. Vi har helt enkelt fått en reinkarnation av Persson på statsministerposten och frågan är om det verkligen är vad väljarna ville ha då de bytte regering enbart för att de var trötta på Persson.

Efter kvällens debatt finns det två saker att konstatera; De RödGröna har en betydligt utförligare och enhetligare politik på skolområdet baserad på forskning och kunskap, samt att de RödGröna är betydligt mer öppna för blocköverskridande överenskommelser för att uppnå kontinuitet i skolverksamheten vilket jag egentligen tror att flera av de mindre allianspartierna egentligen också är. Här är Moderaterna den stora bromsklossen som förhindrar möjligheten för skolan att bli en plats för lärande med möjlighet till långsiktig planering. Moderaterna ser nämligen skolan som ett ideologiskt stridsfält som vilket annat som helst. Vi ska också komma ihåg att, precis som Maria Wetterstrand sa, 3 av de 4 läroplanerna som utformats sedan 1969 har utformats under borgerliga regeringar. Så fort en borgerlig regering tillträder så vill de se en ny läroplan som de själva skall bestämma över då de uppenbarligen konstaterat att den senaste borgerliga läroplanen inte alls fungerade. Läroplanerna borde rimligtvis utformas blocköverskridande för att få en skola som inte förändras titt som tätt med nya kunskapsmål, betygsystem, kriterier och betygsskalor, värdegrundsförändringar etc.

Jag uppskattar i alla fall att skolan fick en hel timmes egen debatt även om vissa ämnen fick för lite fokus såsom segregationen inom skolan vilket är ett av de allra största problemen att handskas med. Jag skulle hemskt gärna se att denna typ av debatter hölls också inom andra stora och viktiga områden vilka bör planeras lånsiktigt och skulle behöva blocköverskridande överenskommelser såsom miljö- och klimatpolitiken.

Läs gärna:
Begrundat och Plitat
Katarina Nyberg Finn
Roger Jönsson

Intressant

Maud Olofssons flykt från verkligheten

Maud Olofsson, den person som leder "Arrogansens gröna röst" flyr från verkligheten och förstår sig inte på samhällsutveckling. Hennes överenskommelser med de övriga allianspartierna och hennes argument i debatten med Maria Wetterstrand i gårdagens Agenda i SVT tyder just på detta.
Centerpartiet har bortsett från det faktum att grön teknik hela tiden utvecklas och är en växande sektor. Centerpartiet har köpt sina konservativa kamraters syn på dagens samhälle som konstant och att vi måste ta beslut för den närmsta 10-årsperioden här och nu som inte skall ges någon möjlighet att omprövas.

Maud har rätt i att en del satsningar har gjorts under den senaste 4-årsperioden på flera områden som har varit tydliga steg i rätt riktning. Satsningarna på utbyggnad av vindkraften är ett exempel. Problemet är bara att man agerat direkt kontraproduktivt när det gäller konstgödselanvändning, dispenser till mackar att "slippa" tillhandahålla alternativa drivmedel, vargjakten och kemikalieanvändning. Att utsläppen av växthusgaser har minskat är självklart eftersom människor har blivit betydligt mer medvetna, många väljer cykel före bil, fler väljer ekologiska varor. Dvs. individerna i samhället har tagit ett betydligt mycket större ansvar än någonsin vilket självklart fått effekter. Det vore mycket märkligt om inte Arrogans-regeringen hade lyckats minska utsläppen i och med den teknikutveckling som har skett. De satsningar som har gjorts har varit fullkomligt nödvändiga och hade varit mycket innovativa och progressiva om de hade gjorts för 10 år sedan, men de har inte varit särdeles progressiva och innovativa 2006-2010.

I en situation då människor är mer villiga och medgörliga än någonsin då det gäller miljötänk så väljer regeringen att stanna upp i satsningar på Grön teknik, på infrastruktursatsningar för ett mer hållbart sätt att resa, satsningar på alternativa drivmedel. Att Sverige eventuellt lyckas sänka sina växthusgasutsläpp med 27 % fram till 2020 innebär inte att det slutgiltiga målet är uppnått! Det innebär att man har lyckats bra hittills med miljöarbetet, men det innebär inte att man kan slappna av och sluta! Vi måste då göra ännu mer, göra ännu större förändringar och satsningar. Man måste göra ännu mer för ett hållbart samhälle även internationellt. Regeringen vill visserligen göra satsningar på fattiga länders utveckling men att genom detta undvika Sveriges ansvar är inte acceptabelt!

Att prata antal ton i utsläppsminskning går inte att göra eftersom tekniken hela tiden utvecklas. Det går inte att säga exakt vilken effekt en insats som man gör nu får om 10 år eftersom effekten är helt beroende av hur tekniken utvecklas och på vilket sätt samhället i övrigt utvecklas.

Centerpartiet har ett problem, de är nämligen ett parti med gröna ambitioner, men sitter i en koalition med 3 andra partier som inte har några större miljöambitioner alls. Dessutom har Centerns ambitioner enbart koncentrerats till just klimatkrisen och koldioxidutsläpp vilket gjort att de har glömt bort alla andra miljöområden, såsom naturvård, rovdjurspolitik, biologisk mångfald, kemikalieanvändning och långsiktigt hållbar utveckling. Den hållbara utvecklingen innehåller helt enkelt fler frågor än enbart växthusgasutsläpp. Det är dessutom som jag sagt tidigare, en ren lögn att hävda att Sverige har som mål att sänka växthusgasutsläppen med 40 % eftersom målet i praktiken endast är 27 % vilket INTE är uppseendeväckande höga siffror globalt sett.

Att överföra alla inrikes transporter från väg till järnväg ger betydligt större effekter på utsläppssidan än vad Maud Olofssons siffror talar om. Att få fler tankstationer som tillhandahåller alternativa bränslen ger betydligt större effekter än de som Olofsson talar om.
Maud Olofsson tar inte upp ens en tiondel av de satsningar som de RödGröna är överens om, och tar dessutom inte upp ens en 100-del av de satsningar som Miljöpartiet själva vill genomföra.
Det är härligt att miljödebatten kommer upp på tapeten, och det kommer kosta röster för Centern om det fortsätter vara en kamp mellan Wetterstrand och Olofsson.

Intressant

Oenighet inom alliansen?

Jag tycker att Lars Ohly klarade sig bra i partiledarutfrågningen i SVT igår afton (även om han nog inte vann några större mängder väljare från höger), men är det inte lite märkligt att Lars Ohly hela tiden fick frågor om de RödGrönas oenighet i enstaka detaljfrågor?

Visst finns det ett antal områden där de RödGröna inte är överens och kanske inte ens kommer att bli det, men sådana områden finns och har funnits hela mandatperioden även inom Alliansen.
NATO-frågan är en, energipolitiken en annan (där Centerpartiet gjorde enorma eftergifter då man accepterade utbyggnad av kärnkraften), LAS ytterligare en. I allt detta har de borgerliga partiledarna klarat sig helt och hållet från tuffa frågor och jag tycker att det är mycket konstigt att enbart  Lars Ohly skall stå som ansvarig för all världens oenighet.

Vi vet att Kd antagligen inte är nöjda med att koldioxidskatten höjdes under mandatperioden, att sjukförsäkringen ser ut som den gör eller att homoäktenskap tillåts. Fp är inte nöjda med att vi inte har infört Euron, att vi inte har gått med i NATO, att värnskatten inte är borttagen. Centern är inte nöjda med utbyggnad av kärnkraften, att inga ändringar genomförs i LAS, att arbetsgivaravgifterna för småföretagare inte sänks och att papperskrånglet för desamma inte upphör. Moderaterna är knappast missnöjda på något område utom möjligtvis att de inte lyckats göra Sverige till ett skatteparadis och infört en obligatorisk A-kassa.

Ni ser, det finns en mängd frågor där alliansen inte alls är överens.

Det finns dock en sak som förenar alliansen och det är samma sak som förenar de RödGröna - nämligen, människosynen.
Här finns den stora skillnaden mellan blocken.
I en RödGrön värld vill människan ta ansvar för sig själv och de sina, vill göra rätt för sig och skall kunna få hjälp när nöd uppstår. I Arrogansens värld skall människan tvingas att ta ansvar för sig själv och de sina, tvingas göra rätt för sig (eftersom viljan då antagligen inte finns) och skall göra rätt för sig även när nöd uppstår, vare sig man är sjuk eller på annat sätt oförmögen att dra något tyngre lass.


Det är trots allt inte de allra viktigaste frågorna i världen som de RödGröna är oeniga om, inte heller är det omöjligt att komma överens trots meningsskiljaktigheter. Skolfrågan och betygen är sådana områden där de RödGröna kommit överens trots stora åsiktsskillnader (även om man både som Vänsterpartist och Miljöpartist kanske är mindre nöjd med överenskommelserna).


Ohly blev utfrågad av en soldat som nyligen tjänstgjort i Mazar-e Sharif om varför man vill dra hem trupperna innan Afghanistan kan ta hand om säkerheten själva. Det var en sällsynt illa ställd fråga, eftersom svaret på den är att de RödGröna inte alls vill det.
Trupptillbakadragandet handlar just om ett successivt överlämnande till de afghanska myndigheterna som skall ske fram till och med 2014 och precis som Ohly säger så har Sverige hand om ett av de lugnare områdena i landet och det är därför rimligt att man börjar tillbakadragandet tidigare där än i landets södra delar och Kabulområdet. Första halvåret 2013 är ett rimligt antagande, men det är klart och tydligt att detta är en målsättning och inte ett definitivt slutdatum om inte situationen tillåter det.

När det gäller utländska militärbaser och kärnvapenbestyckade baser runtom i världen gav Ohly ett mycket självklart svar, nämligen att USA själva har erkänt att de som världens största och mäktigaste krigsmakt och den nation med flest kärnvapen utomlands måste gå före och ta sitt ansvar som ledande nation.

Peter Wolodarski som vanligtvis hur högervriden han än är, brukar vara förhållandevis nyanserad skriver en krönika om Ohlys utfrågning igår och om Vänsterpartiet i stort. Han hävdar att deras utrikespolitik är byggd på antiamerikanism, och till viss del stämmer kanske det, men framförallt bygger denna utrikespolitik på en faktisk sanning. Nämligen att USA använder sig av andra länder för att fylla igen egna ekonomiska hål. Problemet för USA är bara att denna modell inte har fungerat särdeles bra på senare år utan snarare skapat större ekonomiska hål än vad som har fyllts igen. De amerikanska ledarna attackerar inte länder enbart av ekonomiska skäl, men de uppmuntras till att attackera länder ivrigt påhejade av många pengaintressenter som står i bakgrunden. Är man så naiv att man inte förstår hur det amerikanska systemet och politiken i världens enda supermakt fungerar så bör man inte skriva krönikor i stora rikstäckande dagstidningar.

Det sämsta Ohly gjorde var att han tog tillbaka lite för många citat istället för att säga, att han tycker si och partiet tycker så, dvs att han inte alltid får med sig partiet och är beredd att ompröva sina tankar. Det tycker i alla fall jag vore ett bättre svar.
Ett av de absolut bästa svaren Ohly bjöd på var när det gällde 6-timmarsdagen

Varför är de RödGröna oense i vissa frågor? Jo därför att det tas hänsyn till alla partier och alla åsikter på demokratiskt manér istället för att som Moderaterna köra över de mindre partierna väljer sossarna att lyssna på sina samarbetspartners. Dagens Arenas ledare idag tar upp just detta och skriver lite om det "vänsterspöke" som Allianspartierna försöker skrämma folket med.

Läs Gärna:
AnnSofieWågström (Om att alliansen alltid är överens)
Alliansfritt Sverige (Om kärnkraftssveket)

Intressant

söndag 5 september 2010

Hear Hear! Nu kommer valrörelsen igång!

DN belyser idag det faktum att miljöfrågorna lyser med sin frånvaro i valrörelsen. Miljöfrågorna som tillhör väljarnas topp5 på listan över viktigaste frågor. Miljöfrågorna som kanske är de allra viktigaste framtidsfrågor vi har att hantera! Miljöfrågorna som hamnat fullständigt i skymundan. Det har också visat sig ge ett vikande väljarstöd för mitt eget parti som i någon opinionsmätning i våras var uppe på hela 14 %! Det är fortfarande inte för sent att lyfta upp miljödebatten och det är fortfarande inte för sent att prata miljöpolitik i utfrågningarna. Vi måste nå ut till väljare på både höger och vänsterflanken och få dem att inse hur viktiga Miljöpartiet de Gröna faktiskt är för att utvecklingen skall gå framåt och mot ett mer hållbart samhälle. Vi får inte stagnera, får inte bli nöjda med det vi hittills har uppnått och vi får inte låtsas att något mål är uppnått förrän vi inte långsiktigt påverkar eller till och med förstör naturen omkring oss!

Folkpartiet visar upp sig som det mest kärnkraftsvänliga partiet i riksdagen och skriver klart och tydligt att vi inte "kan" förlita oss på enbart förnyelsebar energi. Redan där borde varningsklockor ringa hos läsaren. Vaddå kan inte?! Om vi inte kan det (vilket vi i själva verket kan) så är det andra saker som vi måste förändra, inte energiproduktionen utan vår livsstil. Vi kan inte leva på ett sätt som inte är långsiktigt hållbart eller som kräver lösningar som inte är långsiktigt hållbara.

Är det verkligen kärnkraften som skall lösa arbetslöshetsproblematiken? Är det verkligen kärnkraften som skall bidra till samhällsutvecklingen? Ska vi fortsätta basera en världs energiförsörjning på samma teknik som givit oss massförstörelsevapen?
Välkommen till kalla krigets dagar, den tid som Jan Björklund fortfarande befinner sig i. Vi måste hjälpa Janne därifrån! Vi måste hjälpa Janne att komma till insikt om att han är inlåst i en oerhört begränsad tankevärld. Janne har nog inte allt för många gånger varit inne på bloggen Miljöinnovation.

När var väljarstödet som störst för de RödGröna? Jo i vintras då klimatkonferensen i Köpenhamn och Sjukförsäkringsdebatten var som hetast. Sedan har sossarna av gammal vana och dumhet fastnat i frågorna om jobb och skatter, frågor som förra valet visade var paradfrågorna för alliansen. Jag vet inte hur vi skall kunna vända på det här nu, men det måste gå. Monas alla valstrateger måste hålla käften de sista veckorna och inse att de inte har gjort sitt jobb. Mona måste tro på sig själv, sin egen politik och det RödGröna samarbetet. Mona måste inrikta sig på att vinna över röster till Mp de sista veckorna för väljarna kommer inte att komma tillbaka till sossarna i någon högre utsträckning. För att vi skall kunna byta regering måste Mp sno åtminstone 3-4 %-enheter från de borgerliga och sossarna kan nog sno åt sig någon av bara farten då. Vänsterpartiet står starka som det ser ut just nu och kommer utan problem klara riksdagsspärren.

Mp är partiet som kan bli de RödGrönas räddning och måste lyftas fram! Mer miljö i debatten!!!

Läs Gärna:
Peter Andersson
Mats Engström
Westerstrand
Grön och "Born Global"
Intressant

Vad hände egentligen?

24/1
14/3
30/4
10/4
10/6
4/9
5/9

Detta är bara några exempel. Varför har väljaropinionen svängt så?! Jag kan inte se några som helst politiska skäl till detta. Jag kan inte se några andra skäl heller för den delen. Siffrorna har förändrats trots moderat röstfusk, trots sjukförsäkringsdebaclet, trots arbetslösheten, trots statsfinanser med ett enormt underskott, trots det alltjämt överhängande klimathotet, trots cynism och brist på empatisk förmåga.

Jag kan inte förstå denna svängning och undrar om det inte är så att frågeställningarna har gjorts om från opinionsinstituten, om regeringen inte börjat fingra i saker som en regering skall låta bli. För jag kan inte för mitt liv se något annat skäl!
Är människor så här lättlurade?! Och är opinionen så lätt att vända? Alliansen tvärvände opinionen på två veckor i somras utan att anstränga sig, så varför skulle inte vi RödGröna kunna göra detsamma? Det går att lösa detta, valdagen är inte här ännu och det hela är inte avgjort.
Nu skall jag skriva det uttryck som Aftonbladets fotbolls-"expert" Robert Laul hatar nämligen: "It ain't over til the fat lady sings"...

Läs gärna:
Human Labrat


Intressant

En fråga som förtjänar ett svar!

Alliansen har sagt att om de inte når egen majoritet i riksdagen så skall de vända sig till Mp i första hand för att få till stånd en majoritetsregering. Jag undrar då - innebär detta ministerposter till Mp?
Miljöpartiet de Gröna ser ju nämligen ut att bli tredje största parti i riksdagen enligt de allra flesta opinionsundersökningar och därmed borde rimligtvis ministerposter ingå i en eventuell uppgörelse.

Nu hoppas jag vid gud att alliansen inte blir största block, och hoppas vid gud att Mp om alliansen skulle bli det inte säger ja till att stödja en alliansregering, men det finns alltid ett Om som kräver ett svar tycker jag. Det vore dock dödsstöten för Mp om de gick med på ett samarbete eftersom de då skulle förlora minst halva medlemsskaran och lika många väljare.

Jag hoppas och tror fortfarande på att det kan bli en RödGrön regering efter valet, eftersom jag tror och hoppas att svenska folket fortfarande har någon form av empatisk förmåga kvar, samt tror och hoppas att det finns någon form av intelligentia som ser igenom det retoriska falskspel som "de nya moderaterna" står för.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - det är inte tu tal om att väldigt många friska och arbetande människor har fått det bättre rent ekonomiskt med alliansen vid makten, men nästan lika många människor har fått det betydligt sämre och lever en otryggare tillvaro i ett betydligt större och allvarligare utanförskap än tidigare.
Alliansen för en politik som hör hemma på 1900-talet, en politik som inte äger viljan, eller förmågan att anpassa sig till de nya problem som mänskligheten står inför.

Klimathotet och miljöproblemen är betydligt värre än någon ekonomisk kris i världen. Klimathotet och miljöproblemen kommer enbart att bidra till fler ekonomiska kriser, sociala problem och massflykt. Vi ser redan nu att de första klimatflyktingarna börjar röra på sig, inuiter och indianfolk som varit bosatta i arktiska miljöer under 10 000-tals år tvingas bort från sina boplatser och samhällen.
Att då diskutera "ordning i de offentliga finanserna" känns knappast rimligt, eller tidsenligt.

Intressant