fredag 25 februari 2011

Militär insats....

Nu börjar USA och NATO och dessvärre inte FN prata om militära insatser i Libyen. Det är både bra och dåligt. Bra att man äntligen förstår att demonstranterna behöver skydd, dåligt är att det är USA och NATO som är beredda att traska in. Jag litar nämligen inte ett dyft på vare sig USA eller NATO. Jag är rädd att de inte bara kommer gå in och beskydda demonstranterna utan att en militär insats från USA och NATO kommer leda till fullskaligt krig. FN-styrkor skulle gå in med enbart fredsbevarande och beskyddande uppgifter. Jag är orolig också för vad det hela kommer innebära för dominoeffekten i Nordafrika och Mellanöstern som har påbörjats och förhoppningsvis fortsätter. Risken om USA går in är att man förknippar revolutionerna med USA och att de då kommer avstanna helt. USA är nämligen lika med djävulen för många i denna del av världen, vilket inte är ett dugg underligt utan snarare självklart.

Då jag har önskat skyddande insatser för demonstranterna har det enbart handlat om trupper under FN-flagg. Amerikansk inblandning är det absolut sista någon vill se! NATO och USA är exakt samma sak eftersom NATO i praktiken lyder under USA så det är inte ett dugg bättre!
Ingen människa vill se en upprepning av händelserna i Rwanda 1994 eller Halabja, Irak 1986. Naturligtvis är det korrekt att ingripa, men det måste vara en internationell insats i så fall - och denna insats måste enbart och endast inrikta sig på att agera mänskliga sköldar, men dock beväpnade sådana, för demonstranterna. De får absolut inte påverka kampen på ett eller annat sätt genom att påbörja skjutningar eller söka upp Khadaffi. Det är folkets revolution och ingen annans, det är deras uppgift att besluta vad som skall ske!
Jag hoppas som sagt att ett klokt beslut tas i FN och att USA och NATO håller sitt vapenskramlande utanför revolutionerna. FN har ansvaret för civilbefolkningen enligt de internationella regler och lagar som finns - INTE USA eller NATO!

Intressant

torsdag 24 februari 2011

Gör ingenting...

Jag vill bara påminna er som läser att det inte gör någonting om ni kommenterar det som jag skriver... :) jag vill ju väcka debatt och dessutom få mothugg!

Intressant

Välkommen till verkligheten!

I Thailand är det populärt att åka på turer med "ekoturism"-företag. En av de vanligaste aktiviteterna är att rida elefant. Detta kan tyckas kul och ofarligt och "det är ju så kul för barnen"...
Vad turisterna glömmer bort är då att man sitter på ryggen av ett djur som väger 3-5 000 kilo. Elefanten är trots sin storlek ett ganska känsligt djur som kan få vredesutbrott eller panik av relativt ringa anledningar. Att tro att en mahout (elefantförare) skall kunna återfå kontroll på nolltid över ett gigantiskt djur som handlar i affekt är otroligt naivt. Man skall helt enkelt som turist vara medveten om att det är en levande varelse med känslor och enorm styrka som man rider på.

Häromdagen råkade ett gäng turister i Phang Nga norr om Phuket ut för en incident under en elefant-trekking som dessvärre slutade med att en schweizisk kvinna blev ihjältrampad och ett antal andra skadades. Detta är inte elefanternas fel, det är inte heller mahouternas fel och det är inte heller turisternas. Det är helt enkelt en olycka som kan ske - risken för detta MÅSTE man vara medveten om! Om man åker på snorklingstur och man blir biten av en muräna, en sköldpadda eller en haj eller om man bränner sig på en manet så kan man inte heller beskylla företaget som anordnat turen. Inte heller kan man beskylla djuren då man helt på egen hand gett sig ut i djurens värld. Man har helt enkelt ett eget ansvar också och måste innan man ger sig ut i naturen vara tillräckligt påläst och förstå de risker man kan tänkas utsätta sig för.

Däremot finns det mer eller mindre oseriösa företag som erbjuder ridturer, elefantshower, dykresor etc. och självklart är de ett problem framförallt eftersom de oftast behandlar sina djur mycket dåligt. Jag kan inte svara på om incidenten som nyligen inträffade involverar ett dylikt företag, men egentligen spelar det ingen roll för man kan ALDRIG garantera någonting när man har att göra med djur vare sig djuren behandlas väl eller ej.

Jag blir otroligt provocerad då jag läser att både Mahouter och företag beskylls för incidenten och jag hoppas att detta enbart beror på att de bedrivit olaglig verksamhet så att man inte bara letar efter en syndabock då skulden inte ligger hos någon annan än möjligtvis ödet, om man nu tror på det.

Intressant

Bildt har fel!

Återigen visar Carl Bildt arrogans och vilken obehaglig "kalla kriget-syn" han har på världen! I en debattartikel i Aftonbladet skriver han om att retorik inte är ett effektivt vapen mot diktaturer. I detta har han förvisso helt rätt, men han tar upp något som däremot inte alls stämmer, enligt mig; Han pratar nämligen om att inga demokratier har utsatts för revolutioner.
Då undrar jag var vår utrikesminister befann sig den 11/9 1973. Salvador Allende valdes 1970 till president i Chile av folket men kuppades bort av Augusto Pinochet och militären 3 år senare. Man kan visserligen hävda att statskupp inte är detsamma som revolution, men i mina ögon är detta enbart ordklyveri. En revolution innebär att man totalt förändrar de ekonomiska förutsättningarna, styrelseskicket, samhällssystemet vilket var precis vad som skedde i Chile. Dessutom satte sig Pinochet efter kuppen på "tronen" och satt kvar i 17 år.

Carl Bildt rör sig i kretsar där var och en växte upp under det Kalla kriget, där allting handlade om att upprätthålla någon form av maktbalans mellan kommunism och kapitalism. Självklart är maktbalansen fortfarande viktig, men idag har nog de flesta insett att det bästa sättet att skapa en sådan är demokrati och att världen har förändrats sedan dess. Demokrati skapar utan tvekan nationell och internationell maktbalans. Carl Bildt umgås med italienska ministrar som tror sig känna till allt som sker i Libyen vilket islamologen Jan Hjärpe exempelvis mest skrattar åt. Carl Bildt umgås med ministrar som växte upp under Sovjetunionens förtryck i Östeuropa och som har allt annat än positiv inställning till sådant som kan stavas vänster eller uppfattas som vänster, vilket man visserligen kan förstå men som man ändå måste inse spelar in i deras bedömning. Carl Bildt har suttit i styrelsen för ett oljebolag (Lundin Petroleum) som anklagas för att ha varit inblandat i folkmord i Sudan och som dessutom opererat i Libyen. Carl Bildt har alltid vurmat för USA och sett upp till Ronald Reagan som med sin antikommunism och rädsla för socialism i mina ögon växte fram till en av 1900-talets värsta ledare, även om han självklart gjorde enstaka bra saker också.

Intressant

FN måste ingripa!!!!

Nu är det upp till bevis! Skall man stå och se på som i Rwanda eller Darfur eller skall man ingripa och stoppa en massaker? FNs säkerhets råd har kraftigt fördömt våldet mot demonstranterna i Tripoli och i övriga Libyen, och säkerhetsrådet uppmanade Khadaffi/Gadaffi (eller vad karln nu skall kallas...) att ta itu med de ansvariga. Ett mycket märkligt uttalande med tanke på att det är just diktatorn som är ansvarig för våldet och som flugit in legosoldater och avlönat dessa för att "ta itu" med aktivister på gatorna. Jag vet inte om det heller spelar någon roll att FN kraftigt fördömer våldet med tanke på att galningen i Libyen tidigare visat att han inte ser FN som någon form av auktoritet.

EU pratar om hur man skall hantera eventuella flyktingströmmar och knäppgöken Berlusconi ringer privatsamtal till diktatorn.

Vem sjutton försvarar folket på gatorna i Tripoli?!

Jag har inga särdeles bra lösningar på situationen, men något borde göras och om alla FN-länder (utöver Libyen då såklart) enades om att skicka ett antal personer till Libyen så skulle kanske folkets säkerhet kunna garanteras. Om tillräckligt många trupper tillhandahålls så kanske våld kan undvikas tror jag - för ingen utöver Muammar Khadaffi vill väl se mer blodspill, eller...?

Khadaffis "Gröna bok" är full av fina tankar och idéer, men också full av galna och grymma lagar i syfte att hindra demokratiska strömningar och skrämma folket från att göra uppror mot makten dvs. Khadaffi.
Khadaffi hade nog goda idéer och förhoppningar en gång i tiden och ville nog verkligen lyckas få folket med sig och upprätta en enad arabisk nation. Dessutom ville han att Afrikas länder skulle bli lyckosamma i sin relativt nyvunna självständighet (vissa länder blev ju t.o.m självständiga ännu senare). USAs ständiga rädsla över att förlora kontrollen och världsherraväldet i kombination med Khadaffis egen paranoia drev honom till dårskap och som så många gånger förr så allieras fiendens fiender med varandra. Ett stort knippe knäppgökar - som i många fall (om än inte alla) varit frihetskämpar och idealister men som har haft USA, imperialismen, kapitalismen, den sovjetiska kommunismen och/eller kolonialismen som gemensamma fiender och hatobjekt - har drivit varandra till ännu större dårskap och paranoia. Listan kan göras lång: Castro (som av USA tvingades alliera sig med Sovjet), Ortega, Chavez, Khadaffi är bara några exempel.

Jag vet inte om allting, eller ens någonting hade varit annorlunda om Ronald Reagan inte fullkomligt hade massakrerat relationerna med exempelvis Libyen (och de flesta andra länder i denna del av världen) och framförallt så hade kanske inte den inrikespolitiska situationen i Libyen varit annorlunda, men det är relativt meningslöst att tala om i nuläget.
Just nu är nämligen Khadaffi en trängd och panikslagen ledare i färd med att totalt förlora kontrollen över det land som han styrt med järnhand i över 40 år. Vad som än hänt i historien och vilka oförrätter som än har begåtts och av vem, så finns det endast en sak att koncentrera sig på just nu och det är att göra allt för att stoppa blodbadet i Tripoli och se till att Libyen får starta om sin nation, med fria val där folkets vilja leder fram till en ny ledare!

Jag vill inte säga att jag tycker synd om Khadaffi för det gör jag verkligen inte, men samtidigt förstår jag karlns ovilja att släppa sista halmstrået av makt och därmed ge upp det han kämpat för under hela sitt liv. Khadaffi har nämligen alltid varit en kuf som inte bara har försökt roffa åt sig pengar och rikedom utan en ledare som har haft en filosofi och som velat uppnå något och som har velat utmana västvärldens totala kontroll över rätt och fel, gott och ont samt hela det kapitalistiska systemet. Denna strävan har dock drivit Khadaffi till inrättande av en mängd vanvettiga lagar och också tvingat honom att upprätta en stenhård polisstat där inget oliktänkande getts utrymme.

Jag yrkar slutligen också på utrikesminister Carl Bildts omedelbara avgång eller avsked om han nu vägrar gå frivilligt! Vi måste ha en utrikesminister som kan ta ställning FÖR mänskliga rättigheter, FÖR demokrati och som inte oroar sig mer över eventuella flyktingströmmar än folkmord och förtryck! En utrikesminister som dessutom har ett reellt kunnande och inte fortfarande lever i Kalla krigets värld där allt som inte är Sovjet-Kommunism eller Fundamentalistisk Islamism är bra! Jag ville inte behöva skämmas så infernaliskt över en regering som inte ens kan ta ställning för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter!!!

Intressant

måndag 21 februari 2011

Lite oväntat faktiskt...

Jag trodde inte att Libyen skulle bli nästa land skall jag erkänna. Förhoppningar fanns naturligtvis, men de var små.
Nu ser det dock ut som att just Libyens diktator Muammar Gadaffi, som suttit i över 40 år vid makten, blir nästa arbetslösa fd. makthavare från Nordafrika.
Det är givetvis glädjande, men det är samtidigt så fruktansvärt att mängder av människoliv spills då den desperata galningen Gadaffi och hans son Saif el Islam krampaktigt försöker stanna vid makten. Omvärldens fördömanden borde hagla, men ärligt talat har jag inte hört särdeles hårda ord från EU, FN eller USA och framförallt så har ledare, exempelvis Berlusconi i Italien, helt och hållet låtit bli att kommentera människoslakten.

Jag tycker naturligtvis inte att någon nation kan eller ska tåga in med buller och bång och blanda sig i länders nationella angelägenheter, men FN borde rimligtvis kunna sända fredsbevarande trupp för att sätta stopp för slakten av civila demonstranter och för att hjälpa till med att stävja den laglöshet som riskerar breda ut sig i landet. Carl Bildt säger sig på sin blogg vara extremt oroad över utvecklingen och precis som hos flera andra västerländska makthavare beror oron på en enda sak - PENGAR, PENGAR, PENGAR OCH ÅTER PENGAR! Bildt ser sig tvungen att avsluta sitt blogginlägg med att övergreppen givetvis är hemska, men det är trots allt det minst viktiga enligt Utrikesministern. Det viktigaste är "stabilitet" i regionen. Stabilitet i det här fallet är detsamma som diktatur, förtryck, polisstat och despotism. Konstigt är också att de som tidigare räknats som fiender, såsom Gadaffi, är nu av ekonomiska skäl vänner - och de som tidigare sågs som vänner såsom Usama Bin Laden,  är nu fiender. USA och de gamla kolonialmakterna har visserligen genom historien visat sällsynt dåligt omdöme i vilka krafter som de valt att stötta i olika länder då regimskiften har varit på väg. Nu är det upp till bevis - skall man välja att stötta demokratin, eller skall man återigen ge sitt stöd åt "stabiliteten"?

Det finns som tur är människor som däremot vågar ta ställning för folket och friheten i form av demonstranter, bloggare, ambassadanställdasoldater m. fl. Det demokratiaktivisterna vill är att omvärlden ser dem, att omvärlden erkänner dem och stöttar deras kamp för rättvisa och frihet! Carl Bildts analys som han slängde ur sig efter Mubaraks fall om att det hade fått motsatt effekt om västvärldens ledare hade stöttat upproret är direkt felaktig! Efter så många års studier och erfarenhet som Carl Bildt har, så borde karln ha lärt sig någonting, men kunskapsnivån verkar inte ha ökat. Det enda utrikesminister Bildt verkar ha fått mer av sedan strejkbrytartiden är pengar och arrogans...

Jag hoppas och tror - precis som jag tidigare skrivit - att revolten kommer sprida sig österut. Demokrati kommer att segra, och detta kommer ske med folkets vilja!

Lite komiskt är förresten att AB försöker sammanlänka det som händer i Libyen med våldsdåd i Bagdad, Irak och i Kunduz, Afghanistan - dvs. platser som ligger nästan lika långt bort ifrån Libyen som Sverige gör och som har mycket lite, om ens något att göra med Libyen, vare sig geografiskt eller politiskt - Jisses vilka klåpare till nyhetsjournalister som arbetar på en av våra mest lästa tidningar!


Läs gärna:
Johan Westerholm
Röda Berget


http://intressant.se/intressant