Varför har inte den svenska regeringen fördömt kuppförsöket i Ecuador? Detta trots att både USA, EU, FN, Kanada, Colombia m. fl. har uttryckt sitt fulla stöd till Correas demokratiska regering, och fördömt kuppförsöket.
Varför är kuppförsök mot socialistiska folkvalda presidenter inte något som upprör den svenska regeringen?
I Latinamerika har vänsterregeringar som Lula Da Silva i Brasilien, Christina Fernandez de Kirchner, Hugo Chavez, Tabaré Vasquez Rosa/José Mujica m.fl. äntligen lyckats bromsa nyliberalismens ohindrade framfart och har dessutom lyckats med att någorlunda komma överens med varandra och organisera sig. Man kan skönja en ljus framtid för Latinamerika efter decennier av amerikansk exploatering och utländskt stöd för odemokratiska regimer vilka gjort allt för att förbättra tillvaron för de redan välbärgade samt underlätta utnyttjandet av de fattiga länderna.
Ecuador, Venezuela och Bolivia skulle behöva hela omvärldens fulla stöd för att förhindra att statskupper genomförs då regeringarna i dessa länder spelar ett mycket högt spel genom att sätta sig upp emot mycket starka ekonomiska intressen. De tre länderna som jag här nämner är mycket fattiga och har alla precis som många andra länder i Latinamerika, starka traditioner av statskupper som avlöst varandra. Länderna har också långa traditioner av förtryck mot båda fattiga och framförallt ursprungsbefolkningar.
Amazonas regnskogar som växer i alla dessa länder är ett av vår jords allra viktigaste resurser och verktyg i kampen mot växthuseffekten och skogarna behöver politisk stabilitet och handfasta regeringar som vågar stå upp mot den ekonomiska makten för att få stå kvar och för att de skall få möjlighet att växa snarare än minska vilket de gör i nuläget. Det krävs starka presidenter och regeringar för att förhindra den pågående skövlingen.
Att Correa, Chavez och Morales dessutom lyckats med att minska den extrema fattigdomen borde ge dem högt anseende och beröm från Europeiska och Amerikanska regeringar, men detta har hittills lyst med sin frånvaro.
Som Miljöpartist kan man uttrycka en viss oro över att reformerna i främst Ecuador och Venezuela är helt beroende av oljepengar, och därför beroende av oljepriset. Dels därför att olja är ett opium som förstör mer än gör gott, och dels därför att oljeprisets upp- och nedgångar resulterar i politiska problem och tillbakadragna löften som upprör på det sätt som nu skett i Ecuador.
Det positiva är dock att exempelvis Venezuela investerar stora delar av dessa oljepengar i förnyelsebar energi, exempelvis ökade energiutvinningen från vattenkraft med 12 % mellan 2000 och 2005, solenergiutvinningen är dessutom snabbt växande i hela Latinamerika (Kuba är ett av de mest långsiktigt hållbara länderna i världen idag) och ett flertal företag investerar i både vindkraft och geotermisk energi på flera håll i Latinamerika.
Jag undrar varför det är så intressant att kriga och kämpa "för solidaritetens skull" i Afghanistan, men det är tydligen totalt ointressant att bara med ord fördöma odemokratiska handlingar i Latinamerika, eller att strängeligen fördöma Israels ageranden i Palestina.
Varför skickar vi inte svenska soldater till Västbanken och Gaza? Varför slåss vi inte för det palestinsk-arabiska folkets rättigheter, om nu internationell solidaritet är anledningen till att vi befinner oss på vissa platser i världen med svensk trupp?
Det luktar illa då Sveriges utrikesminister (ni vet han som sitter i styrelsen för Lundin Oil, ett bolag som anklagas för att ha varit inblandade i folkmord) talar om internationell solidaritet!
Läs gärna:
De la reguera
Natasa Mirosavic
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar