Jag är inte folkpartist, inte någon Björklundsförespråkare, men vare sig man är det eller inte så finns det endast ett betyg som kan sättas på den ärligt talat ganska tafatta politiker som utfrågades av Anna Hedenmo och Mats Knutsson igår. Detta betyg är underkänt.
Redan på första frågan om barngruppsstorlekarna på fritidshemmen körde karln fast och sedan gick det mestadels utför. Han glimmade stundtals till med humor och i vissa fall även sunda åsikter, men på det stora hela var det faktiskt direkt pinsamt hur han snurrade till det.
Han fick dessvärre aldrig någon konkret fråga om varför han undviker att ta hänsyn till aktuell pedagogisk forskning då han formar sin skolpolitik, vilket jag tycker var dåligt av programledarna. Denna fråga hade nämligen varit intressant att höra honom besvara. Överhuvudtaget tycker jag att programledarna är dåligt pålästa när det kommer till vissa frågor som i mina ögon är oerhört viktiga. Skolpolitiken är definitivt ett sådant område och miljöpolitiken ett annat.
Vi hörde inga specifika frågor angående slutförvaringen av utbränt kärnbränsle, inga frågor angående vad Björklund stöder sig på då han hävdar att förnyelsebara energikällor aldrig kan uppbringa el i den omfattning som vi behöver i Sverige. Inga raka frågor om var vi ska bryta Uran och i vilken utsträckning. Inte heller några frågor om det inte är så att Björklund är alltför fast i en tankevärld där industrisamhället är det enda rätta och rimliga. Björklund hävdar bara att experter får lösa problemen som uppstår, han är politiker och bara ansvarig för att skapa problem tydligen.
När det gäller försvarspolitiken så förstår jag honom och vad han menar, men håller inte med i sak. Om Ryssland någonsin mot förmodan skulle få för sig att anfalla Sverige i framtiden så undrar jag vad Björklund har tänkt sig att svara med. Hur många stridsvagnar, JAS-plan eller soldater vi än har så kommer vi vara kraftigt underlägsna i alla fall. Jag tror inte att det svenska försvaret behöver koncentreras alls på att försvara Sveriges gränser för det klarar vi ändå inte av att göra om en övermäktig fiende får för sig att attackera oss av någon outgrundlig anledning. Vad finns det i Sverige som skulle göra Sverige aktuellt och intressant att attackera och ockupera? Vi har ingen nämnvärd kust västerut och jag tror knappast att Östersjön är så strategiskt viktig idag att man är beredd att attackera Sverige för att kontrollera hela innanhavet. Björklund kanske skulle hävda att jag är naiv, men i så fall väljer jag att fortsätta vara detta. Björklunds slirande om sin entusiasm inför Irak-kriget och de direkta lögner som han gav på detta område bör också tas i beaktande.
Jag hoppas verkligen aldrig att Björklunds åsikter får fäste i den svenska utrikespolitiken! Vi behöver mer fred och nedrustning inte mer krig och upprustning!
Var fanns frågorna om betygshetsen? Hållplats Hådén skriver om hur dåligt svenska ungdomar mår. Att ungdomar går runt med ständig huvudvärk och magont i Sverige beror, tror jag, på det samhälle vi har byggt upp, där prestation och krav är något som alltid är eftersträvansvärt och positivt. Jag gillar det fria valet och människans rätt till självbestämmande, men om människor ges alltför stora valmöjligheter samtidigt som kraven på prestation är så högt uppskruvade så blir människan både ambivalent och snurrig, fylld med ångest och osäkerhet. Vissa människor klarar av detta samhällsklimat galant och trivs till och med i det, men väldigt många dukar också under. Är detta verkligen acceptabelt?
Jag undrar också med en far som är synskadad och en farfar som inte ser något alls om dessa är omöjliga att kommunicera med, jag har nämligen aldrig märkt att så skulle vara fallet.
De ser inte mitt ansikte, inte mitt minspel vilket enligt Jan Björklunds tydligen gör att det är omöjligt att ha ett utbyte med dem. De skulle också enligt Björklund vara obildbara om de var skolbarn. Min far är yrkesverksam lärare trots att det är fullständigt omöjligt i Björklunds värld!
Dessutom undrar jag hur det är ställt i Afghanistan, ni vet landet som svenska soldater, enligt Björklund, befinner sig för att försvara flickors rätt att gå i skolan. Många flickor i Afghanistan bär nämligen Burka, och många lärare likaså. Hur sjutton lyckas de då lösa undervisningen?! Konstigt va'?
Jag är ingen ivrig påhejare av Burka eller Niqab då dessa klädnader enligt mig är tydliga exempel på förtryck, men det är för det första inte något som förekommer i den utsträckningen att det kan anses vara ett problem och jag tycker att det måste vara upp till skola, lärare och elever att avgöra om det fungerar eller inte i de enstaka fall som kan tänkas uppstå. Skolministern har annat att göra än att tycka i dessa perifera frågor!
Skattefrågorna är för mig totalt ointressanta men har tyvärr tagit upp en stor del av valdebatten, och även Björklund blev naturligtvis utfrågad om dessa.
Här blev Fp-ledaren rejält svarslös på varför man skulle sänka skatten för höginkomsttagare och rika genom att höja taket för när man börjar betala statlig skatt. Myten om att alla högutbildade skulle flytta utomlands annars drogs upp. Det är bara det att dessa drar utomlands pga. en mängd anledningar. Vi har till exempel inte något CERN i Sverige, det ligger i Schweiz. Att Ingvar Kamprad har dragit utomlands pga. skattetrycket anser jag enbart visar på Kamprads egoism och inte felet med skatter. Självklart skall man inte hamna i "Pomperipossa"-situationen som Astrid Lindgren hamnade i på 1970-talet, men det är inte särdeles mycket begärt att man då man växt upp och tagit del av den svenska välfärdsmodellen är beredd att ge tillbaka lite då man börjar tjäna pengar! Man borde snarare ta människor i örat och förklara varför vi betalar skatt istället för att ge dem rätt i att de flyttar utomlands. Inte heller kommer vare sig Kamprad eller några idrottsstjärnor flytta hem till Sverige bara för jobbskatteavdraget, de kommer enbart flytta hit om vi tar bort alla skatter och verkligen gör Sverige till ett "skatteparadis". Om så sker vill definitivt inte jag bo här. Girighet och egoism bör föraktas och ifrågasättas, inte uppmuntras.
Slutligen vill jag bara säga att jag är "högutbildad" efter 5 1/2 år på högskolan. Min ingångslön ligger på strax över 20 000 i månaden vilket är en ganska normal inkomst idag som många outbildade faktiskt överstiger inom industri- och lagerbranscherna. Jag har höga studieskulder och kommer ha oerhört svårt att betala tillbaka alla lån inom de 25 år som jag har på mig. Ändå vill Björklund att studiemedlet i ännu högre grad skall bestå av lån. Björklund verkar inte förstå att alla med långa utbildningar inte blir läkare och kan avsluta sina karriärer som överläkare med 100 000 i månaden. Det är inte så att man automatiskt blir höginkomsttagare av att utbilda sig, det gör inte mitt och andras jobb mindre värt eller ens umbärligt i dagens samhälle. Studiemedlet borde snarare bestå av en större bidragsdel och en mindre lånedel enligt mig eftersom utbildning är en investering. Vi som utbildat oss betalar skatt då vi är färdigutbildade och bidrar till samhället på mångahanda sätt och betalar därigenom tillbaka stora delar av det bidrag vi försörjt oss på under studietiden. Jag skulle hellre betala mer i skatt då jag arbetar än att betala tillbaka ännu högre studielån inom en begränsad tidsperiod!
Slutligen skulle jag vilja be Björklund att spara ner på några ord:
"Nja"
"Säg så här"
Om han säger det ena eller andra en gång till så får jag nog någon form av utbrott och rycker av mig en nagel eller något...
Läs gärna:
Peter Andersson
Alliansfritt Sverige (från 28/5)
Mats Engström
Stefan Wikén
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar