lördag 3 april 2010

fredshatarna i mellanöstern

Så har de slagit till igen. Skurkstaten nummer ett i mellanöstern, de som vill utradera sina grannar från kartan och som vägrar erkänna grannarnas av FN erkända statsbildning.

Israel har med stridsflyg och attackhelikoptrar beskjutit minst 7 olika mål på Gazaremsan. Urskijlningslöst har 4 raketer avfyrats i utkanterna av staden Khan Yunis och då träffat husvagnar. Husvagnar som antagligen är bostäder numera sedan operation Gjutet bly i december och januari 2008-2009. En luftvärnsrobot träffade en ostfabrik (!) och i denna attack skadades tre arabisk-palestinska barn (3, 4 och 11 år gamla). Var de två sista raketerna slog ner har jag inte funnit några uppgifter på.

Vad var då detta svar på enligt Israel? Denna attack som förstörde bostäder, fabriker, skadade barn etc? Jo en kortdistansraket som inte orsakade någon skada överhuvudtaget. Pro-israeliska bloggare skriver om att det under mars månad sköts in inte mindre än 35 raketer på Israeliskt territorium ifrån Gaza. Då skulle jag bara vilja veta en sak; hur många skadade och döda Israel kan räkna till i dessa desperationsattacker?

Jag hävdar inte att militanta grupper på Gazaremsan är helt utan skuld, men man måste återigen tala om proportioner och vem som har det största ansvaret att visa god vilja och sin önskan om fred. Det är knappast motståndsgrupper på Gaza. Jag undrar också om det är rimligt att anfalla med tungt militärartilleri som "försvar" mot fattiga och desperata raketattacker som uppenbarligen just bara är handlingar i desperation utan mål att skada eller döda.

Jag är tyvärr numera fullt övertygad om att dagens Israeliska regering inte vill ha någon fred överhuvudtaget. De är helt enkelt ute efter att sätta palestinierna på plats då det finns partier i regeringen som inte ens erkänner Palestinas rätt till en statsbildning. Då en palestinsk organisation som är folket på Gazas demokratiskt valda företrädare har det inskrivet i sina stadgar att de vägrar erkänna staten Israel så är de terrorister, men tydligen gäller inte samma regler för Israels politiska organisationer och partier.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det finns ett antal lösningar som är så rysligt enkla på denna problematik. Nummer ett är att slå näven i bordet och uppfostra både Israels regering, Hamas och Al-Fatah. Det får vara slut på tramset helt enkelt. Detta är något som både EU, FN, USA och Ryssland måste ställa sig bakom. Sen måste kanske tyvärr börja fundera på att överge tanken om en tvåstatslösning och börja skissa på alternativ till denna i form av en enstatslösning, internationellt övertagande t. ex. Enda chansen att en tvåstatslösning skall vara möjlig är ju nämligen att Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser, att Jerusalem genast upphör att kallas Israels huvudstad och att Israels ALLA regerings- och parlamentspartier erkänner palestiniernas rätt att upprätta en egen stat på Västbanken och Gazaremsan.

Att kräva ett definitivt stopp för alla attacker utförda av palestinier är ju självklart ett löjligt krav. Hur ska man kunna kräva av en myndighet (Hamas) som fått sin infrastruktur totalt krossad och sönderslagen under operation "Gjutet bly" att ha kontroll över precis varenda militant gruppering eller knäppgök på Gazaremsan? Det är ju dessutom Israel som kontrollerar gränserna och inte Hamas. Det är ett orimligt krav helt enkelt, även om jag självklart också är av uppfattningen att dessa raketattacker måste upphöra då de dessutom faktiskt inte uppnår någonting.

Jag är dock högst tveksam till att Sverige om vi hade militanta grupper som ville Norge illa skulle kunna ge ett definitivt löfte om att stoppa dessa från att skjuta in raketer över grannlandet.

Intressant

12 kommentarer:

  1. Jag är lite förbryllad över varför så många kräver återgång till 1967 års gränser. Om nu de gränserna var så bra - varför utbröt kriget 1967 då?

    (Anonym för att inte förlora jobbet. Man får akta sej för att inte vara Israel-fientlig nuförtiden)

    SvaraRadera
  2. Det handlar väl inte så mycket om att de gränserna är optimala, det handlar mer om att de gränserna är de som Israel enligt 1948 års beslut i FN skall hållas inom. De palestinska områdena hade ju redan innan detta varit ockuperade av arabstater (Västbanken av Jordanien, Gaza av Egypten). Idag har ju dock både Egypten och Jordanien avsagts sig allt anspråk på dessa områden, för att möjliggöra bildandet av en palestinsk stat. Israel har dock aldrig tillåtit detta att ske. Dessutom fortsätter som sagt staten att hävda sin rätt att kalla Jerusalem sin huvudstad. Detta trots att Israel olagligen annekterat de östra delarna av staden. FNs förslag som lades 1947 var att staden skulle utgöra internationell zon och att en folkomröstning efter 10 år skulle avgöra stadens öde.
    Varför detta förslag på 10 år kom förstår jag inte. Staden borde utgöra internationell zon på obestämd tid! I vilket fall som helst är det INTE Israels huvudstad och framförallt tillhör inte den östra delen Israel! Tilläggas bör också att varenda bosättning byggd på Västbanken och Gazaremsan strider emot den 4:e Genévekonventionen! Inte sjutton förlorar man jobbet på att vara kritisk?! Att vara fientlig mot Israel verkar synnerligen onödigt, det är verkligen inte jag. Däremot är jag fientligt inställd mot den politik som drivits under en stor del av statens historia av dess regeringar.

    SvaraRadera
  3. Razz, ditt inlägg är totalt okunnigt, och ditt svar i kommentaren ovan visar hur lite du kan.

    "det handlar mer om att de gränserna är de som Israel enligt 1948 års beslut i FN skall hållas inom"

    Nej. Det är vapenstilleståndslinjerna som gällde efter arabvärldens invasion av Israel 1948. Jordanien anföll Israel igen 1967 och upphävde vapenstilleståndslinjerna.

    För övrigt står det i vapenstilleståndsavtalet att linjerna INTE var permanenta gränser, utan endast militära provisoriska linjer i väntan på fredsförhandlingar om permanenta gränser. Arabländerna vägrade att erkänna Israel och därmed förhandla om fred med landet.

    Ditt påstående i kommentaren (inkl. det felaktiga påståendet att delningsplanen gjordes 1948) är alltså komplett okunnigt.

    Delningsplanen, som var en icke-bindande FN-rekommendation, kom 1947. Judarna accepterade den medan araberna förkastade den och startade krig. Planen existerar inte längre sedan dess.


    "en kortdistansraket som inte orsakade någon skada överhuvudtaget"

    Eftersom du hatar Israel och israeler så låtsas du att Israel endast får försvara siig när palestinierna mördat någon. Tills dess ska alltså civilbefolkningen varje timme springa ner i skyddsrum, eller huka för inkommande palestinska missiler.

    Endast någon med förinställt hat mot israeler kan ha en sådan verklighetsfrånvänd inställning. Det du sysslar med är diskriminering. Du själv skulle förstås aldrig accepteras att dagligen beskjutas av fanatiska islamister utan att försvara dig och slå tillbaka mot terroristerna.

    SvaraRadera
  4. Tillägg: det är också ganska avslöjande att du med "fredshatarna" inte syftar på de palestinska terroristerna som anfaller Israel, och inte på de palestinier som vägrar att erkänna Israel och förhandla om fred.

    Nej, med "fredshatare" menar du israeler som försvarar sig mot de palestinska anfallen (!).

    Det avslöjar ganska mycket av vad som motiverar din fientliga inställning till Israel.

    SvaraRadera
  5. Ha ha ha ha ha! Jag bara skrattar Mats! Jordanien anföll Israel 1967, är du allvarlig? Det är ju knappast sanningen va'? Hur försvarar du alla brott mot FN-konventioner som Israel ständigt begår?

    Jag har som sagt inte någon fientlig inställning till Israel överhuvudtaget! Sluta med sådant trams. Om en sådan kommentar kommer till så ryker den väck bara så du vet det! Enda anledningen till att jag publicerade var att jag var tvungen att kommentera skiten lite granna. Du har visserligen rätt om gränserna och där får jag skämmas lite...eller mycket. Min huvudpoäng är dock densamma. Och jag förstår inte var du får det ifrån att jag är fientligt inställd till Israel, kan du berätta?

    SvaraRadera
  6. Exakt vem som sköt första skottet 1967 blev väl aldrig helt klarlagt men att det var den arabiska sidan som ville ha kriget är det ingen som helst tvekan om. Vilket är den grundläggande frågan. Om man inte kunde respektera gränserna 1967 - varför skulle man då göra det nu om man återgick till dem?

    //Anonym igen

    SvaraRadera
  7. "Jordanien anföll Israel 1967, är du allvarlig?"

    Har du överhuvudtaget läst en enda rad om sexdagarskriget? et finns överhuvudtaget ingen dispyt om att det var Jordanien som oprovocerat öppnade krig mot Israel på östfronten:

    At the end of May 1967, Jordanian forces were given to the command of an Egyptian general, Abdul Munim Riad.[95] On the same day, Nasser proclaimed: "The armies of Egypt, Jordan and Syria are poised on the borders of Israel ... to face the challenge, while standing behind us are the armies of Iraq, Algeria, Kuwait, Sudan and the whole Arab nation. This act will astound the world. Today they will know that the Arabs are arranged for battle, the critical hour has arrived. We have reached the stage of serious action and not of more declarations."[96] Israel called upon Jordan numerous times to refrain from hostilities. According to Mutawi, Hussein was caught on the horns of a galling dilemma: allow Jordan to be dragged into war and face the brunt of the Israeli response, or remain neutral and risk full-scale insurrection among his own people. Army Commander-in-Chief General Sharif Zaid Ben Shaker warned in a press conference that "If Jordan does not join the war a civil war will erupt in Jordan".

    [...] However, on the morning of 5 June, Jordan began shelling targets in west Jerusalem, Netanya, and the outskirts of Tel Aviv.[22] The Royal Jordanian Air Force attacked Israeli airfields. Despite this, both air and artillery attacks caused little damage, and Israel sent a message promising not to initiate any action against Jordan if it stayed out of the war. Hussein replied that it was too late, "the die was cast".[145]

    SvaraRadera
  8. "Du har visserligen rätt om gränserna och där får jag skämmas lite...eller mycket."

    Frågan är om du begripit vidden av ditt missförstånd.

    FN:s idag bindande resolution 242 kräver förhandlingar som ska ge Israel säkra gränser, i förhållande till de oförsvarbara vapensilleståndslinjerna som fanns innan Jordanien (och Syrien) upphävde dem genom sitt anfall mot Israel 1967. Det innebär att Israel har rätt till delar av Västbanken, eftersom landet annars endast är ca 1,8 mil brett på sitt smalaste ställe.

    Palestinierna vägrar att fredsförhandla eller erkänna den judiska staten, och Hamas-palestinierna vill utplåna Israel helt, samt bedriver terror mot israeliska civila med insmugglade iranska vapen.

    SvaraRadera
  9. Har du läst en enda rad om 6-dagarskriget, har du fullkomligt missat det faktum att det råder i det närmaste konsensus om att kriget startades av Israel. Jag vet inte vilken värld du lever i och jag förstår inte varför du försöker övertyga en person (mig) som redan har fred som största förhoppning.

    SvaraRadera
  10. @ Mats: Jag tror inte du riktigt är medveten om din översittarmentalitet som bara blir pinsam när du är så uppenbart enögd och blind för vad som egentligen är fakta och kraftigt vinklad information. Du rättar mig på ett par punkter med all rätta, men samtidigt som du gör det så sprider du en mängd förvridna lögner, överdrifter, rena påhitt och historiska "tolkningar". När du t. ex. hävdar att palestinierna vägrar fredsförhandla är det en kraftig förvrängning av verkligheten och det hoppas jag att du känner till.

    Att det inte kan ske några förhandlingar för tillfället beror på många saker, men Israels vägran att upphöra med sin bosättningspolitik är en mycket viktig anledning. Det bryter som sagt dessutom mot den 4:e Genévekonventionen. Jag kommer inte ta upp några tramsiga kommentarer om Hamas som är en motståndsrörelse som visserligen inte håller sig inom rimlighetens gränser särdeles ofta men som ändå är nödvändiga för tillfället för att hålla Israel i schack. Det är tragiskt att Hamas på några få år uppnått mer för den palestinska självständigheten än vad de sk. moderata palestinierna gjort på decennier. Israel borde bli lite bättre på att verkligen förhandla med de moderata och fredsivrande palestinierna om det ska gå att få fram en rimlig lösning. Jag vet inte om du vet det, men palestinierna i form av Al-Fatah har för länge länge längesedan erkänt staten Israel. Däremot är det så att alla regeringspartier i dagens Israel inte har erkänt Palestiniernas rätt att forma en egen självständig stat. Om du ska ha någon legitimitet i ditt angripande av mina fakta-fel, så måste du också försöka hålla dig bort grova lögner själv tycker jag.

    Vem som startade 6-dagarskriget råder det mycket delade meningar om som sagt, men de allra flesta håller trots allt Israel skyldiga i första hand för just detta krig. I de flesta andra fall däremot är det inte Israel som inlett krigandet och det har jag inga problem med att erkänna eftersom jag inte står på någon särskild sida i denna konflikt. I nuläget står jag på palestiniernas därför att det är de som utsätts för ett systematiskt förtryck och en apartheidpolitik som vida överstiger den som bedrevs i Sydafrika. Skulle maktbalansen vara annorlunda hade jag inte haft några problem att stödja Israel om dess folk var utsatt för samma behandling. Det finns inte en sida att stödja i denna konflikt, det finns inte en sida som har rätt och en som har fel. Det finns däremot en sida som har betydligt mycket större makt och möjligheter. Det finns en sida som har råd och utrymme att visa god vilja. Som mycket väl skulle kunna upphöra med sina bosättningar och nybyggen på ockuperad och annekterad mark. Jag tror att du vet detta lika väl som jag, och det finns inte några som helst försvar för dessa handlingar. Att de fortsätter att bedrivas visar klart och tydligt på att nuvarande regering inte är intresserade av någon fred eftersom de bygger hela sin makt på hat mellan de båda folken, och på en fortsatt konflikt.

    SvaraRadera
  11. Känner du till Abba Ebban? Så här sa han till NY Times den 19/6 1967

    Less than two weeks after he addressed the Security Council, Eban gave a more accurate account of Israel’s contempt for international law:
    “If the General Assembly were to vote by 121 votes to 1 in favor of ‘Israel’ returning to the armistice lines [pre June 1967 borders] ‘Israel’ would refuse to comply with the decision.” (New York Times, June 19, 1967.)

    Ebans åsikter är inte en enskild knäppskalles 1967 utan åsikter som fortfarande är utbredda.

    "[6-dagars]Kriget inleddes då Israel den 5 juni 1967 anföll Egypten med hänvisning till den blockad som upprättats i bland annat Tiransundet, den egyptiska truppförflyttningen till gränsen och den egyptiska uppmaningen till de andra arabstaterna att angripa Israel." Detta är från Wikipedia som visserligen inte alltid är den mest vetenskapliga web-sajten. Det brukar dock allt som oftast vara relativt tydligt då informationen på denna sajt är okontrollerbar eller helt utan adekvata källor. Jag har aldrig hävdat att 6-dagarskriget startades helt oprovocerat eller att det inte finns ett visst mått av förståelse för Israels handlingar. I mina ögon är det dock relativt klarlagt att Israel var de som sköt första skottet så att säga. Under hela historien har förhandlingsläget varit dåligt, och viljan att förhandla har varit dålig från båda sidor. Jag anser dock att det alltid är den starkaste parten som måste våga ta första steget och vara villig att göra eftergifter i första hand och framförallt i denna situation där palestinierna under så lång tid har tvingats betala så fruktansvärt dyrt.

    SvaraRadera
  12. Vill bara räkna upp några "terrorister" som historien valt att i efterhand kalla helt andra saker: Che Guevara (medlem i en mängd paramilitära grupper och motståndsrörelser i hela latinamerika), Nelson Mandela (ANC), Ariel Sharon (Haganah) Claus Schenk von Stauffenberg (20/7-attentatet), Yassir Arafat (PLO), Spartacus (ledare för ett slavuppror mot Rom), Mahatma Gandhi (Sathyagraha), Jomo Kenyatta (KAU), Yoweri Museveni (flera olika Ugandiska motståndsrörelser), Robert Mugabe (Zanu PF). Detta är några exempel bara på personer som har varit terrorister, blivit erkända som motståndsmän, och i vissa fall återgått till att i omvärldens ögon vara onda. Historien och fakta är sällan svarta eller vita helt enkelt, tack för mig... :)

    SvaraRadera