Jag har under de senaste snart 4 månaderna befunnit mig i södra Thailand och har under denna tid observerat, tagit in information, funderat och slutligen börjat undra om inte ALLA människor är exakt de "mentalt handikappade" varelser som statsminister reinfeldt i sin bok "Det sovande folket" hävdar att enbart svenskarna är.
Anledningen till att jag undrar är dock inte densamma som statsministern i sin ungdom hävdade då jag inte särdeles ofta är överens med reinfeldt i någonting.
Nej, anledningen till mina funderingar bygger på det faktum att vi människor inte verkar förstå att vi är en del av naturen. Och att naturen är en del av oss. Vi är beroende av naturen, i långt högre grad än vad naturen är beroende av oss. Vi måste snart börja inse på riktigt att en återanpassning till naturen ÄR ETT MÅSTE!!!!! Detta betyder inte att vi måste leva bronsåldersliv enbart. Det behöver inte betyda en fullkomlig tillbakagång på alla områden, nej det handlar enbart om att vi måste inse VAD som är hållbart och vad som inte är det. Att hugga ner 1-2 % av den tropiska regnskogen varje år ÄR INTE HÅLLBART. Det måste ske ett stopp NU, helst för 20 år sedan men nu är bättre än sen.
Bara på vägen hem idag såg jag 3 nya platser där röjningsarbete pågick för att bygga upp nya byggnadskomplex, antingen i form av hotell, bostadshus, industrilokaler eller förvaringsutrymmen. 3 platser där tropisk regnskog växte tät för inte alltför många år sedan.
I den del av Thailand där jag befinner mig fanns enligt lokalbefolkningen tigrar för bara 15-20 år sedan, idag kan man vara glad om man får se en råtta. Däggdjuren är i stort sett totalt utrotade i denna landsdel. Reptiler finns fortfarande kvar dock. Främst i form av Bandvaraner (Varanus Salvatore) och geckoödlor. Enstaka monokelkobror, glansormar och bandad Krait finns också men blir även de färre och färre då människor har en tendens att tro att djur inte ska finnas där människor beslutar sig för att bo.
Sydöstra Asien har tillsammans med centrala Afrika och Amazonasbäckenet den artrikaste floran och faunan på vår jord, både flora och fauna minskar dock drastiskt från dag till dag då stora landområden avskogas och omvandlas till "människomark" och framförallt till turistområden. Det finns en stor kunskap om naturen i länderna längs regnskogsbältet så även i Thailand, men kunskapen om och kärleken till naturen spelar inte så stor roll när sedelbuntar fladdrar. Ett exempel på hur lite man bryr sig om naturen och dess varelser bara man får pengar som kompensation kan du läsa om här, eller här.
Istället för att rikta in turismen på att anpassa sig till naturen försöker man på många håll i världen (Thailand är ju knappast unikt) anpassa naturen till turismen. Finns det farliga djur, ja då plockas de bort, eller buras in.
Kobror (som egentligen inte utgör något reellt hot för människor så länge de lämnas i fred) dödas ofta så fort de upptäcks i turistområden. Dessutom händer det att fullkomligt harmlösa och ogiftiga ormar också dödas för att lugna ner skärrade, men tyvärr okunniga turister. Här finns inget system som man till exempel har i Australien med "ormfångare" som kan ta hand om ormar som hamnat i trångmål tyvärr. Ormar är dessutom frekventa utnyttjningsobjekt i horribla shower där de stressas, hetsas och plågas av människor som kallar sig professionella skötare.
Ibland händer det att naturen gör ett försök att påminna människan om dess existens. Haiti senast, Orkanen Katrina för några år sedan, Tsunamin här i Thailand etc. (jag menar INTE att detta är något slags hämnd från naturen så tro inte att jag pratar mumbojumbo hokus pokus nu är ni snälla) trots detta vägrar människan låtsas om att naturen finns och framförallt att vi utgör en del av den, och dessutom är beroende av densamma. Skygglapparna åker på och motorsågen sågar ner några träd till, eller häller ut en hink med batterier i närmsta vattendrag.
Det är tungt att älska naturen så mycket som jag gör, och se på när människan förstör i ren okunskap, eller i förhoppning om att pengar finns att tjäna.
Thailand är beroende av sina artrika korallrev exempelvis för turismen. De utgör en mycket viktig inkomstkälla och man säger sig vara rädda om ekosystemen.
Vad som inte tas med i kalkylen är ju dock den påfrestning som alla motorbåtar utgör. Om transporterna av snorklare och dykare skedde med hjälp av roddbåtar istället skulle man ha betydligt mycket friskare korallrev längs kusterna i hela Andamanska sjön. Då man befinner sig på de vanligaste snorkelplatserna är det inte svårt att förstå varför artrikedomen minskar då man ser alla motorbåtar som ligger för ankare vid varenda större eller mindre korallrev i princip.
Hej Razz,
SvaraRaderaJag vet inte syftet med din resa, men hur ser du på möjligheterna för dig att påverka lokalbefolkningen, både i vilka val du gör och genom diskussioner? Miljömedvetandet skiljer sig verkligen åt mellan olika länder, och man gör sig oftast jobbig om man tar upp såna frågor. Men ibland kan man föra in det på agendan på ett smidigt sätt. Går du omkring och känner att allt är hopplöst eller ser du möjligheter att påverka? Berätta!
Möjligheterna att påverkar lokalbefolkning finns alltid!
SvaraRaderaAtt få människor att tänka på ett sätt som de kanske inte har gjort förut försöker jag ständigt med.
Bara tanken om att det kan vara mer lönsamt att låta en skog stå, än att avverka den är ofta oerhört främmande. Tanken att en levande vild kungskobra kan vara något som får folk att komma hit snarare än fly härifrån verkar också ganska främmande.
Jag försöker alltid lyfta fram miljöbevarandet och hållbarheten då jag åker taxi, är på utflykter, då jag står i seven/elevenkön etc. Just i Thailand finns en oerhört hög språktröskel dock att ta sig över. Thailand har ju aldrig varit en koloni vilket man definitivt måste se som positivt såklart för landets egen skull, men det gör att språkkunskaperna i andra språk än Thail är rejält begränsade.
Ibland känner man en viss hopplöshet, men det sista som lämnar oss är ju som bekant hoppet :)