Omöjligt att bli rik..?

Idag kan man läsa en artikel i E24 där 2 nationalekonomer och vd:n för Skattebetalarnas förening hävdar att man inte kan arbeta sig till rikedom i Sverige. De skriver att inkomstskillnaderna i Sverige är små, minst i världen till och med eller möjligtvis näst minst beroende på hur man räknar, vilket förvisso kan vara sant om man tittar på den arbetande medelklassens löner.

Här är skillnaderna små vilket borde uttryckas med glad stämma, och positiva lovord. En stor, utbredd och frisk medelklass är grunden för ett välmående samhälle med relativt låg kriminalitet.

Det kommer dock inte några glada utrop om detta i artikeln, utan istället klagas det över att boendekostnader är högre i attraktiva områden, men då glömmer man ju först och främst att tillägga att även löner vanligtvis är högre i attraktiva områden och i storstadsområdena generellt.

Det hävdas att välavlönade familjer ofta har fler barn, vilket jag är högst tveksam till att det finns belägg för och fler barn innebär inte heller särskilt mycket högre omkostnader då flerbarnstillägget skall fylla ut för detta.

Artikelförfattarna hävdar att skatteutjämningspolitiken medfört att ingen kan bli rik på vanligt lönearbete och att skillnaderna i levnadsstandard mellan människor med i stort sett liknande löner beror på tillgång, eller brist på ärvd förmögenhet.

Nu är det bara det att de tre artikelskribenternas definition på att vara rik är att ha råd med både Thailandsresor, röda sportbilar, fint hus, lyxiga inredningsprylar och dessutom ha en förmögenhet över i rena kontanter och värdepapper

.

De verkar anse att någon som tjänar runt 40 000 kronor i månaden inte skulle vara rik, och att denne omöjligen kan göra sig en förmögenhet genom vanligt arbete.

Detta är kvalificerat skitsnack, och framförallt sedan fastighets- och förmögenhetsskatten togs bort. Ett par som tjänar 2 x 40 000 kr i månaden skulle utan problem kunna lägga undan 10 000 av dessa varje månad och på några år skaffa sig en ansenlig förmögenhet.

Jag förstår inte hur dessa nationalekonomer har räknat. Jag förstår inte deras syn på vad rikedom är. Att inte anse att medelklassen i Sverige är förmögen är mycket märkligt. I vissa länder skulle man vara rikast i byn om man hade en dator, eller en bil.

Jag undrar om det är något eftersträvansvärt dessutom. Ska man kunna skaffa sig en förmögenhet på vanligt arbete? Är det viktigt? Är det därför man arbetar?

Visst vill man kunna unna sig något någon gång, men är målet alltid att bli rik?

Skribenterna hävdar slutligen att åtgärden och "lösningen" på "problemet" (som inte behöver en lösning då det inte är ett problem) är att kraftigt sänka skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet.

Det är naturligtvis inte som en objektiv artikel ifrån forskare (i en kvasivetenskap visserligen men ändå). Det är en politisk artikel skriven av tre inbitna moderater varav två råkar ha studerat nationalekonomi, jag tycker att det är fult att försöka låtsas som att detta är någon slags vetenskaplig sanning de har kommit fram till. Det är falskt och ett lågt sätt att lura väljarna. Jag kräver inte att personerna måste vara objektiva bara för att de är forskare, även sådan måste ha rätt till en åsikt, men då man väljer att skriva under en debattartikel som just forskare eller Fil.Dr då bör man inte komma med halvsanningar för att gynna egna intressen enligt mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Förmögenhet, Nationalekonomi, Politik, Rikedom