Det har de senaste dagarna argumenterats flitigt för ökad militär truppnärvaro i Afghanistan, och lika flitigt argumenterats emot detsamma. Jag är själv klart emot en ökad militär närvaro, men vad som borde kunna göra skillnad är förstärkningar i EUPOL-insatserna. EUPOL är en organisation med uppdrag från EU att utbilda tjänstemän och tjänstekvinnor som skall tjänstgöra inom det afghanska rättsväsendet. Från patrullerande poliser till domare, från åklagare till fångvaktare.
Det finns dock en mängd problem kopplade till EUPOLs arbete vilka redogörs för av Anders Kjellström här.
Dels finns problemet med att närmare 70 % av deras adepter är analfabeter. Hur får man ut information under en två månader lång polisutbildning till analfabeter?
Ytterligare ett problem är att poliserna idag betalas ca 100 US $ i månaden av den afghanska staten, medan drogkartellerna kan betala ut det dubbla i lön.
Vilka är det troligast att man som polis i ett av världens fattigaste länder väljer att jobba för då?
De pengar vi idag lägger på militär personel, på stridsutrustning etc. borde vi kanske lägga på ekonomiskt bistånd i form av öronmärkta pengar till löner för afghanska poliser och åklagare. Vi måste ta upp den ekonomiska kampen med opiumodlarna är jag rädd.
Om västvärlden verkligen ville ta upp kampen emot Opiumodlarna förmodar jag att man skulle kunna ta hem fighten förhållandevis enkelt.
Jag tror att man kan räkna med att de anställda inom det afghanska rättsväsendet skulle välja att jobba för den legala verksamheten bara lönen var åtminstone densamma som för den illegala verksamheten.
Det är här i det afghanska samhället som pengar, bistånd och insatser kan göra skillnad i form av projekt såsom EUPOL, eller i form av brunnsborrningar, skolor, sjukvård, psykiatri.
Ute på slagfält vinns inga krig, ute på slagfält skapas ingen fred, ute på slagfält förändras ingenting överhuvudtaget mer än för de människor som överlever eller dör i den aktuella striden.
Sedan ISAF inledde operationer i Afghanistan har motståndet tilltagit och freden blivit alltmer frånvarande så varför ens fundera på eller diskutera utökad militär truppstorlek i Afghanistan? Det är helt enkelt klart och tydligt att det inte är det som landet behöver. Därom råder intet tvivel, om man hävdar någonting annat skulle jag vilja säga att man blundar för sanningen. Varför en del verkar tro att en militär lösning är möjlig är för mig en gåta, då det inte finns några som helst belägg för att det skulle bidra till mer säkerhet, färre strider och en mer utbredd fred i landet.
Utbildningen som bedrivs av EUPOL måste bli mer professionaliserad dessutom. Man måste få ner lärare till Afghanistan som kan delta i utbildningarna, dvs. inte enbart poliser som utbildar i polisiärt arbete, utan människor som är vana vid att hantera analfabetism. All heder åt polisutbildarna, men några skollärare är de inte och ska inte heller behöva vara.
Man kan inte fortsätta att lägga tid på att snabbutbilda analfabeter till att bli poliser, utbildningen måste få ta tillräckligt med tid.
Man kan inte släppa ut tjänstemän på fältet som inte ens kan läsa och skriva, och som sedan på sin 100 $-månadslön skall låta bli att ta emot mutor och samtidigt slåss för mänskliga rättigheter som de själva knappt har hört talas om.
Antikorruptions-arbetet måste utvecklas avsevärt. Det måste utgöra en mycket viktig del av utbildningen. De blivande poliserna, åklagarna, advokaterna, fångvaktarna, tulltjänstemännen måste förstå vilket ansvar de har, och vilken skillnad de faktiskt kan göra, viljan att göra rätt för sig finns ju uppenbarligen eftersom människor trots farorna trots allt söker sig till rättsväsendet och vill arbeta för detsamma.
Det tog 6 år från de inledande militära insatserna i Afghanistan innan man hade lyckats få igång projektet EUPOL Afghanistan, det är inte rimligt! Det måste bli lättare att få loss pengar till projektet, det måste dessutom bli möjligt enligt mig för enskilda stater inom EUPOL-projektet att ta egna initiativ, och inte vara tvungna att invänta att 27 medlemsländer skall kompromissa sig fram till något tandlöst beslut.
Fortsättning följer garanterat....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar