Under 1990-talets krisår drogs benen undan på flera kommunala musikskolor genom att resurserna försvann i en rasande takt, så mycket som 25 % av pengarna försvann vilket ledde till nedläggningar, färre lärare och på flera håll öppnades alternativ i privat regi då dessa till ett högre pris åtminstone kunde ge den undervisning som efterfrågades. Trots de många år av högkonjunktur som följde så återfördes inga resurser till musik- och kulturskolorna och nu skall man återigen dra in på ungdomars möjligheter att utöva kreativt skapande.
Enligt en enkätundersökning som SMOK (Sveriges Musik- och Kulturskoleråd) utfört kommer 55 % av landets kommuner spara in på musik- och kulturskolor under kommande år trots regeringens uttalade mål att "särskilt uppmärksamma barn och ungas rätt till kultur".
Ytterligare resurser försvinner alltså ifrån en verksamhet som redan tidigare stadigt fått försämrade villkor under en dryg 10 årsperiod, där undervisning som tidigare bedrevs enskilt i 30-40 minuter numera sker i bästa fall enskilt i 20 minuter, eller i grupp 30 minuter. Redan idag kostar det i snitt 1000 kronor per termin att gå i Stockholmskommunernas kulturskolor vilket gör att många barn från familjer med något lägre inkomster helt enkelt inte har råd att gå. Dvs. inte nog med all annan problematik, kulturskolan blir också en klassfråga.
I ett starkt spelmansfäste som Nordanstig i norra Hälsingland har den kommunala musikskolan lagts ner. Här drivs numera något som kallas Nordanstigs Musikverkstad, ett samarbete mellan ett antal lokala föreningar något studieförbund och kommunen. Det hålls inte enskilda lektioner utan grupplektioner vilket är fullkomligt värdelöst när det gäller instrumentalundervisning (jag talar här utifrån egen kunskap som utbildad lärare i träblåsinstrument samt musikteori).
Nordanstigs kommun har gjort sig kända även i andra sammanhang... Jag undrar vad denna kommunledning och många andra kommunledningar håller på med egenligen. Det första som kommuner alltid väljer att spara på är kultur samt barn- och ungdomsverksamhet, trots att detta innebär sanslösa samhällskostnader i längden då ungdomar som inte har något att göra driver runt med skadegörelse, ungdomsfylla, våldsbrott etc. som följd.
I regeringens utredning av Sveriges kulturliv (SOU 2009:16) tas inte ens kultur- och musikskolan överhuvudtaget upp. Lärarförbundet skrev i sitt betänkande av kulturutredningen angående detta:
"Det är märkligt då den tidigare barnkulturutredningen
Tänk framåt, men gör nu (SOU 2006:45) konstaterade att musik- och kulturskolan har
stor betydelse för barn och unga och för utvecklingen av kommunens kulturliv.
Musik- och kulturskolan erbjuder fördjupad utbildning för de elever som önskar det,
oavsett bakgrund. Den lust och nyfikenhet som grundskolans undervisning väcker för
de konstnärliga ämnena ska musik- och kulturskolan fånga upp och erbjuda de intres-
serade eleverna fördjupad utbildning. På så sätt värnar man även mångfald, integration
och jämställdhet. Musik- och kulturskolan har avgörande betydelse för att ge barn och
ungdomar möjligheter att utveckla kunskaper och färdigheter inom det estetiska och
konstnärliga området, men också för Sverige som kulturnation. "
Man ska inte ens behöva hänvisa till Sveriges musikexport, eller musikindustrin för att argumentera för kultur- och musikskolornas bevarande i kommunal alternativt statlig regi. Inte heller skall man behöva argumentera för musikämnet i skolan genom att hänvisa till att man förbättrar resultaten i andra ämnen med hjälp av musiken. Kultur är en viktig del av människan som varelse, något som vi är beroende av för välmående och möjligheten att utveckla våra kreativa sinnen är en mänsklig rättighet. Kultur- och musikskolor skall bevaras och förbättras för att de har ett egenvärde och för att de är en av de absolut viktigaste källorna till glädje för många barn och ungdomar. Något jag däremot skulle vilja se är statistik över exempelvis kriminalitet bland de som gått i nämnda skolform.
Något som kultur- och musikskolor däremot måste bli bättre på är att nå ut till invandrare som är gravt underrepresenterade i verksamheten framförallt i städer. Ett lysande exempel på ett projekt med framtidstänk är "Blås i Varberga" i invandrartäta Varberga i Örebro kommun.
I kultur- och den kommunala musikskolan har vi ett fantastiskt verktyg i integrationsarbetet.
Slutligen vill jag säga att det finns glädjande undantag från regeln.
Slutligen vill jag säga att det finns glädjande undantag från regeln.
Jag har inte skaffat mig någon riktig åsikt än angående vem som bör vara huvudman för kultur- och musikskolorna, staten eller kommunen. Många propagerar nämligen för ett förstatligande och att man skall utforma läroplaner för även den frivilliga kulturundervisningen. Jag förhåller mig än så länge neutral i denna debatt, men återkommer garanterat :)
Läs också gärna:
Tango för enbenta
Mats Berglunds blogg angående en kommuns sparbeting
Anders Djerf
Läs också gärna:
Tango för enbenta
Mats Berglunds blogg angående en kommuns sparbeting
Anders Djerf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar