Jag är ingen påhejare av dagens regering som nog de flesta som läser min blogg har förstått. De kommer med det ena tokiga förslaget efter det andra, och har ägnat 4 år åt att fullkomligt rasera det sociala skyddsnät som varit närmst unikt för Sverige och något man kunnat känna stolthet över.
Trots det kan jag inte helt ställa mig negativ till utredningen om en lagstiftning om civilkurage (något som KD egentligen varit det enda parti som drivit, men som de andra allianspartierna valt att kompromissa om). Det känns märkligt att jag, som är så långt ifrån Kristdemokrat som man överhuvudtaget kan bli i nästan alla frågor, kan ge visst medhåll till något som kommer ifrån detta parti. Hmm, jag hoppas jag inte håller på att bli lila eller blå... bäst att gå ut i badrummet och titta efter...
Skönt jag har klarat mig. Fortfarande genomgrön med vissa lätt röda tendenser :)
Det kan tyckas felaktigt att göra rädda människor kriminella, och jag förstår heller inte riktigt hur lagen skall kunna hållas efter.
Skall någon som ser ett brott begås både rapportera brottet och efter bästa förmåga förhindra och dessutom ta foto på alla som går förbi utan att ingripa? Det skulle skapa en jävla oreda. Jag kan dock inte låta bli att vara lite positiv till lagförslaget.
Jag tycker att människor i allmänhet är lite för fega och tänker lite för mycket på sig själva, och att man borde kunna göra mer i många fall än vad människor idag är beredda att göra. Man skall dock komma ihåg att våldet på gatorna i många fall blir allt råare (Det finns samhällsforskare som ifrågasätter detta men jag har inga referenser i nuläget tyvärr), i vilket fall som helst så upplever de allra flesta att våldet har blivit råare och vanligare, vilket gör att man drar sig från att ingripa i vissa situationer vilket är fullkomligt förståeligt.
Jag har själv aldrig hamnat i en situationen där ett våldsbrott utförts framför ögonen på mig utan att polis redan funnits på platsen eller någon annan redan har ingripit på ett eller annat vis, och kan inte säga att jag med säkerhet skulle vara modigare än någon annan.
Det borde ju dock vara så att om precis alla har en skyldighet att ingripa på ett eller annat sätt, antingen i form av att ringa polis och ordningsmakt, eller rent handgripligt ge sig in och stoppa en pågående misshandel, rånförsök eller annat våldsbrott, så blir det onekligen svårt för omgivningen att låta bli att hjälpa till när väl någon har tagit första initiativet till att stoppa det pågående brottet.
Om det blir ett lagförslag av utredningen så hoppas jag Innerligt att lagen kommer att utformas så att även ett samtal till polis eller annan ordningsmakt räknas som att man "ingriper efter egen förmåga", för det kan väl aldrig krävas att man ska ingripa med risk för sin egen hälsa eller till och med sitt liv.
Det har bloggats en del tidigare om detta både för och emot och för en allmän attitydförändring även utan lagstiftning. Det har också skrivits artiklar om människor som ingriper ibland dumdristigt men också hjältemodigt...
Det är en svår fråga att säga ja eller nej till tycker jag, men jag tror faktiskt att ett lagstadgande kan ge upphov till en attitydförändring och därmed ett något tryggare och mindre kallt samhälle om lagen är tillräckligt intelligent och väl utformad. Om detta lagförslag skall bli verklighet måste dock rättssäkerheten för tredje part förbättras och lagen om nödvärn utvecklas. Det innebär med dagens lagar alltför stor risk för tredje part att anmälas, åtalas och fällas för misshandel trots att man enbart visat civilkurage.
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar