Jag fann en ganska intressant artikel av Seumas Milne i den brittiska tidningen the Guardian angående Sgt. Mario Teran, mannen som beordrades att avrätta Ernesto "Che" Guevara. Han har nyligen genomgått en operation för att rädda sin syn. Operationen utfördes av kubanska läkare, i Bolivia (landet där Guevara avrättades), läkarna betalades av Venezuela. Dvs. de tre ledare som är inblandade i detta samarbete är Raúl Castro (Fidel Castros bror, och nuvarande president på Kuba), Evo Morales (Bolivias socialistiska president som hyllat Che Guevara vid ett flertal tillfällen) och slutligen Hugo Chávez (Venezuelas socialistiska president som också han vid ett flertal tillfällen hyllat både Che Guevara och Fidel Castro och deras frihetskamp i Latinamerika).
Det sjukvårdssamarbete som ligger bakom den ovannämnda operationen är ett kontinentomspännande projekt med ett stort antal latinamerikanska presidenter inblandade, däribland "Lula" i Brasilien, Rafael Correa i Ecuador, Michelle Bachelet i Chile och Fernando Lugo i Paraguay. Initiativtagare är de tre "despoterna" Morales, Chávez och Castro. Vi ska här komma ihåg att Morales har ett enormt folkstöd i Bolivia, han bekämpar fattigdom och har lyckats mycket väl med detta, han har gjort omfattande landreformer och har lyft landets ekonomi avsevärt genom sitt nationaliserande av den inhemska oljan och andra naturresurser. Chávez har fortfarande stöd av omkring 60 % av den venezuelanska befolkningen och är en på det stora hela populär president som vill fortsätta Ches kamp för ett socialistiskt och rättvist Latinamerika han har halverat fattigdomen i landet och dessutom fått ner analfabetismen oerhört mycket, tyvärr har han inte lyckats lika väl i sin kamp emot kriminaliteten, men det borde bli bättre och bättre ju mindre fattigdom som finns. Castro är väl något svårare att försvara då Kuba trots allt inte är en demokrati i ordets rätta bemärkelse, men Kuba har trots embargon och blockader lyckats med att skapa ett av världens bästa utbildningssystem, man har lyckats att inte gå i konkurs som nation och man har numera ett antal samarbetspartners vilket gör att ekonomin är på väg åt rätt håll, man har dessutom börjat möta flera krav vad gäller ett visst insläpp av marknadskrafter under kontrollerade former.
Många av de länder, som en gång i tiden kämpade emot den Latinamerikanska socialismen och de gerillarörelser som kämpade för att störta de militärdiktaturer som styrde i de allra flesta länder på kontinenten, vänder nu blicken mot de socialistiska staterna för att se hur man styr ekonomi ifrån regeringshåll på bästa sätt. Marknadsekonomin har under de senaste månaderna återigen visat sin sårbarhet.
Nyliberalismen är på väg att begravas för gott, i så väl Latinamerika som i resten av världen. Privatiseringsivern har avstannat och vår egen regering borde dra lärdom av detta och sluta sikta in sig på att sälja ut fler statliga företag. Vi behöver statliga företag och företagen behöver staten. Det har vi ju sett ett flertal bevis på under den pågående ekonomiska krisen. Problemen som funnits i statliga företag handlar naturligtvis inte om att de är statliga utan om att de har skötts av dåliga styrelser och idéer.
Vi måste låta nyliberalismens misslyckande få somna in och tillhöra Ronald Reagan, Margaret Thatcher, Augusto Pinochet, IMF och Milton Friedman, denna ideologi kan lägga sig i graven bredvis Stalinism, Nazism och Maoism. Vi behöver återigen hitta en rimlig balans mellan marknads- och planekonomi i hela världen. Använd dessa latinamerikanska stater som förebilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar