Dunplockning

Jag har inte sett kvällens Kalla Fakta på TV4 och kommer aldrig i mitt liv att se hela programmet heller för det skulle göra alldeles för ont i mitt hjärta att se ett sådant djurplågeri som jag har förstått att det handlar om. Det är för mig fullkomligt obegripligt att man bara för att man utnyttjar djur på olika sätt måste plåga dessa i samband med utnyttjandet!

Det är med starka känslor av avsky, avsmak, ilska och hat som jag hör om dylika händelser. Det finns en sådan fruktansvärd moral (eller antimoral) i vår kapitalistiska värld att det är helt makalöst. Det är också bedrövligt att folk inte förstår att det är sådant här som händer i en värld där pengarna styr. Kan man få ut 4 gånger så mycket dun från en gås genom att plocka den levande så gör man det. Jag anser inte att bovarna enbart är de ungerska dunplockarna utan bovarna är vi konsumenter och försäljare här i de rika länderna i ännu högre grad. Vi bestämmer att det är för dyrt med vissa saker, vi bestämmer att nej, det här vill jag inte betala; jag vill ha det billigare.
Detta i sin tur pressar ner priser som återförsäljare är villiga att betala leverantörer och ju fler mellanhänder, desto mindre till producenterna. Men när detta uppdagas så blir det ramaskri. Jag är inte ett dugg förvånad över varken dunplockningen eller människors reaktion för det är svårt som konsument och enskild person att sätta sig in i varenda vara man köper. Det är bara så synd att det ska till de här obestridliga bevisen innan folk reagerar, man funderar inte över varför den här jackan med någon form av pälskrage är billigare än en annan eller varför den ena fotbollen är billigare än den andra då de uppenbarligen håller samma kvalitet. Man är bara glad åt att man hittade ett fynd.

-Åh, ett billigt duntäcke med äkta gåsdun! Det är ju ett kap.
Men tanken borde kanske då slå en:
-Varför kostar det här duntäcket med äkta gåsdun 199 medan det där kostar 799? Hmm, fyra gånger så mycket pengar för det där. Det måste ju finnas någon rimlig förklaring till detta.

Tyvärr är nästan alla funtade som så att man gärna väljer billigast möjliga vara och jag är inget undantag. Som enskild konsument försöker man få vardagen att gå ihop. Det måste till hårdare kontroller från myndigheterna och hårdare straff för dylika förseelser, men framförallt måste vi människor vänja oss vid att saker är dyrare. Vi måste vänja oss vid att ett täcke inte är en förbrukningsvara utan lagningsbart om det går sönder, samma sak med det mesta. Allting är nästan lagningsbart och återvinningsbart om man bara har lite fantasi, men det finns inte mycket utrymme i samhället för skrotnissar som samlar på sig och lagar och återvinner för en sådan person ses som ett original som man inte vill ha något med att göra. Det borde banne mig vara tvärt om! Det borde vara hyperförbrukare som Paris Hilton och liknande som skulle frysas ut och ses med oblida ögon.

Det handlar om en hel ekonomisk struktur som skapar det djurplågeri som förekommer vid dunproduktion. Konsumenter måste vara medvetna om att saker kostar för lite i allmänhet. Vi kan inte fortsätta betala underpriser för varor och tjänster. Saker i butiker måste vara tydligare ursprungsmärkta för att underlätta för konsumenter. Dessa ursprungsmärkningar måste också gå att följa upp och helst skulle varje butik ha en lista över alla sina underleverantörer att lämna ut så att människor också kan kolla upp lite extra på egen hand. Jag förstår inte att det inte bara finns KRAV-märkta varor i dagens butiker. Vad är problemet? Hur svårt kan det vara att ha KRAV:s regler som lagar? Det är ju allt annat än orimliga krav som ställs i detta regelverk!

Tack för mig.