Tänk om Israeldebatten kunde skötas ordentligt

Varför är man rasist eller antisemit då man kritiserar Israel? Det är något som jag aldrig har lyckats förstå och jag önskar att någon lugnt och sansat kunde förklara detta för mig.

Jag kan lova att om Israel hade haft en regering som stödde alla FNs resolutioner och konventioner om mänskliga och barnens rättigheter och följde dessa och inte utövade våld mot de fattiga palestinierna så skulle kritiken i princip tvärtystna. Att Israel inrikes är en demokrati och att det i landet råder både yttrandefrihet och föreningsfrihet är inget som jag tror någon av de inom vänstern och gröna rörelser som ibland kallas för antisemiter säger emot.

Jag känner inte någon som kritiserar staten Israel på etniska grunder och jag vet heller inte någon inom den Gröna rörelsen eller inom Vänsterorganisationer som inte anser att fred, lugn och försoning i mellanöstern vore underbart och det man vill ha.

Det handlar inte om någon form av judehat, och inte heller kritik av judar varken som folkgrupp eller deras religion då vi kritiserar Israels handlande utrikespolitiskt. 

Det handlar enbart om politiken som statens styrande partier för gentemot sin grannstater och framförallt när det gäller områden som inte tillåts bilda en suverän stat (läs Palestina). 

Jag var själv en gång aktiv medlem i Ungdom mot Rasism och var medlem av den lokala arbetsgruppen i denna organisation då jag var 14-15 år. 

Jag har alltid kämpat mot främlingsfientlighet av alla de slag, alltid varit en aktiv antirasist, aktiv i diskussioner, debatter och alltid försvarat mänskliga rättigheter och stått upp för alla människor okränkbara lika värde vare sig det har varit politiskt korrekt i den miljö jag befunnit mig i eller ej. Jag har demonstrerat emot hat, slitit ner rasistiska affischer och klistermärken, hamnat i bråk med och blivit slagen av nazister då jag verbalt försvarat vänner av utländsk härkomst eller med en annan hudfärg än vit. Jag hatar främlingsfientlighet, rasism, diskriminering, kränkningar pga. etnicitet eller härkomst och orättvisor över allt annat, jag hatar okunskap och ignorans och jag hatar enfald. Detta hat, och dessa värderingar var den allra starkaste anledningen till att jag började intressera mig för politik och den största anledningen till att jag först valde att söka mig runt bland olika vänsterorganisationer och slutligen fastnade för de icke blockbundna Miljöpartiet de Gröna då deras värderingar stämde väl överens med mina egna.

Att då bli beskylld för att vara rasist eller antisemit enbart därför att man kritiserar en militärt mycket väl utrustad nations våld mot och kränkningar av en närmast försvarslös fattig befolkning som under årtionden levt i förtryck, rädsla och flykt från sina hem sedan generationer är oerhört kränkande, orättvist, obildat och får mig att fullkomligt explodera av raseri.

Det är heller inte särdeles produktivt och det gör att begreppen rasism och antisemitism fullkomligt urholkas. Vad har man kvar att ta till för att namnge de som verkligen står för ljuskygga åsikter och fascistoida värderingar?

Rasism bygger på att man ogillar eller till och med hatar och räds människor pga. etnicitet, ursprung, religion eller andra egenskaper som skiljer sig från ens egna. Ingenting av detta ligger till grund för min kritik av staten Israel. 

Antisemitism är ett hat mot människor tillhörande den semitiska folkstammen dvs. såväl judar som araber, men har kommit att bli likställt med hat mot judar enbart och används idag i stort sett enbart med den betydelsen. 

Jag känner inget som helst agg emot judar som folkgrupp eller religionsutövare, jag har inga åsikter om judendomen som skiljer sig ifrån de jag har om religion i övrigt.

Jag har absolut inte något emot att umgås och leva sida vid sida med judiska människor eller andra människor av annan härkomst eller politisk och religiös uppfattning som skiljer sig från min, och skulle heller inte ha något emot överhuvudtaget utan snarare uppmuntra att mina framtida barn väljer lekkamrater från ovan nämnda grupper då kunskap och kännedom om andra människor och kulturer enbart leder till större förståelse. Jag står inte bakom Ilmar Reepalus korkade uttalanden fram och tillbaka när det gäller det våld mot judar som ökat lavinartat i Malmö, och jag anser hans uttalanden just vara korkade, varken antisemitiska eller rasistiska då jag är tämligen övertygad om att Reepalu inte kunnat hålla sig kvar som Malmös mest mäktiga i 16 år om han står för dylika värderingar. Att han däremot hållit sig urbota dåligt informerad är uppenbart.

Den eviga beskyllningen om antisemitism måste få ett slut och de enögda måste lära sig att se problem från två håll för att förstå helheten. Den debattartikel som Jonathan Leman och Charlotte Wiberg idag har författat i Aftonbladet har många poänger men jag anser också att de delvis saknar just det som de själva förespråkar, nämligen förmågan att se saker från flera perspektiv.

Om man vill se fred i mellanöstern måste man läsa objektiva historiebeskrivningar, man måste jämföra med andra någorlunda liknande situationer, man måste förstå varför grupperingar som Hamas och Hizbollah förstärkt sitt folkliga stöd, och man måste inse att skillnaderna mellan terrorism och legitimt motstånd är något som snarare skapas av historieböckerna i efterhand än av oss här och nu. Nelson Mandela sågs som terrorist och ANC var länge terrorstämplade av världssamfundet, PKK ses som en terrororganisation av de allra flesta men kan lika gärna ses som en befrielseorganisation om 100 år och Kurderna får sitt eget land. De fransmän som stod upp mot överklassen, adeln och de kungliga och stormade Bastiljen 1789 sågs knappast som befriare av de som hamnade med huvudet i Giljotinen. Jag säger inte att jag jämställer Hamas eller Hizbollah med tidigare nämnda grupper, men jag jämför och historien har alltid en förmåga att utvisa vilka som är snälla och vilka som är dumma. Det finns inte alltid i samtiden ett enda korrekt svar på vem som är vem.

Flera av de politiska partierna i Israel bygger på rädslan för den palestinska staten och terrorn utförd av palestinska grupperingar och på rädsla för politisk Islam. Den sistnämnda rädslan är något som även jag kan ansluta mig till men min åsikt bygger på fakta, iakttagelser, erfarenheter, samtal och förståelse inte på generaliseringar, okunskap, rasism, stolthet, religion eller någon annan märklig obildad orsak. Det faktum att de ovan nämnda politiska partierna är beroende av rädslan och hatet gör att det är en ren omöjlighet för dem att arbeta för fred då detta skulle döda deras partier och därmed förpassa dem bort från maktens korridorer.

Jag är inte sen att understryka att jag INTE stödjer väpnat motstånd från någon någonstans på vår jord. 

Jag är övertygad pacifist och förespråkar antivåldslösningar i alla lägen då Mahatma Gandhi är en mindre husgud för mig, men ingen ska inbilla mig att Israel skulle lägga ner vapnen om palestinierna utförde fredliga demonstrationer och obeväpnad civil olydnad. I detta ljus är det kanske inte så konstigt att grupper som Hamas eller Hizbollah har växt sig starkare då PLO-anslutna grupper i folkets ögon blivit alltför undfallande gentemot främst USA. Palestinierna har aldrig sett att fredliga förhandlingar eller demonstrationer har lett någonstans och gjort nytta då Israel konsekvent har vägrat att göra några som helst eftergifter i förhandling efter förhandling.

Det finns självklart mer att skriva i denna fråga om bosättningar, Gaza, gränskontroller etc. men jag väljer att stoppa här innan jag har författat en hel bok.

Slutligen vill jag också säga att jag i likhet med Leman och Wiberg självklart förespråkar blocköverskridande demokratiskt motstånd mot all form av rasism, vare sig det är antisemitism, islamofobi, homofobi etc. Jag föraktar alla typer av våldshandlingar å det grövsta och anser att de inte hör hemma i ett demokratiskt och öppet samhälle och jag hoppas verkligen att Ilmar Reepalu har förstått problematiken i Malmö och tar krafttag för att komma till rätta med den utbredda antisemitismen i staden, precis som jag förväntar mig att man i alla delar av Sverige ser till att kväva varje form av växande av rasistiska och odemokratiska värderingar och grupperingar. Sverige skall vara ett land för alla där alla ska kunna bo, arbeta och leva i fred och trygghet oavsett vilket land man kommer från, vilken religion man har, vilken sexuell läggning man har eller vilken hudfärg man är född med. Att Vänstern i Sverige (jag räknar med att de Gröna numera räknas dit av högerpartistiska företrädare och känner mig därför träffad) skulle ha "Svikit om antisemitismen" är inte sant och det känns mest som ytterligare ett försök att döda kritiken mot staten Israels utrikespolitiska agerande.

//En övertygad ANTIRASIST!!!!

Andra som bloggat om ämnet från olika håll:
Jonathan Leman
Charlotte Wiberg
Röda Malmö
Homo Politicus


Intressant