Påmindes idag om 17-åringen som i Trollhättan i höstas sparkade ihjäl en 48-årig man hemma i 17-åringens brors lägenhet och förfasas över vilket sinnessjukt samhälle vi lever i där sådant kan hända. Jag är i allmänhet inte förespråkare av hårda straff, men maximalt 4 år inom den slutna ungdomsvården känns inte rimligt. För det första är det naturligtvis psykiatrin som ska ta hand om denna unge man.
Dessutom funder jag över hur i hela fridens namn den här stackars pojken någonsin ska kunna bli normal. Han har uppenbarligen inte haft en normal uppväxt, har tydligt uppvisat psykopatiska tendenser då han efter misshandeln med 48-åringen liggande på golvet satte sig och lyssnade på musik på datorn. Hur den äldre brodern kunde låta det hela hålla på är också fullkomligt obegripligt. OK om de nu störde sig på den vilt främmande mannen som de av någon anledning bjudit hem, men då kunde de väl nöjt sig med att kasta ut honom, känns inte det något mera rimligt?!
Att använda så grovt våld att man sparkar ihjäl en man med hjälp av vanliga gympadojor utan att stanna upp och tänka efter vad fan man håller på med är ett fullkomligt sinnessjukt beteende och att denna man ska vandra fritt på gatorna om fyra år eller mindre skrämmer mig något oerhört.
Vare sig hans intention från början var att sparka ihjäl den äldre mannen eller ej, så måste han långt innan sista sparken utdelats, förstått att han var på väg att slå ihjäl 48-åringen.
För mig är separationen av fängelse och psykitrisk vård fullkomligt befängd! De enda som möjligtvis hör hemma i fängelse är desperationskriminella såsom familjefäder eller för all del mödrar som förskingrat pengar, eller människor som fuskat med arbetstillstånd, skattefifflat eller uppehållit sig illegalt i "vårt" land. Men våldsbrottslingar hör inte hemma i fängelse. Naturligtvis skall de frihetsberövas, dels för att skydda allmänheten men också för att de måste få känna att deras handlingar får konsekvenser, men det främsta målet med att de döms måste vara att få dem att bli funktionella samhällsmedborgare som inte utgör någon fara för varken sig själv eller omvärlden. De bör INTE behöva vistas ute i samhället förrän de har nått dit. Då vill jag tillägga att detta gäller även människor som begått våldsbrott under påverkan av droger eller alkohol. Är det så att man inte kan hantera alkohol bättre än så, så borde medicinering med antabus exempelvis vara rimligt. Jag är stark motståndare till det som av många kallas hårdare tag emot brottsligheten genom att förlänga straff etc. etc. Jag tror inte det spelar någon som helst roll om en inbrottstjuv eller en våldtäktsman sitter 1 år eller 17 år i fängelse. De befinner sig på exakt samma plats ofta som då de åkte fast, när de väl kommer ut och går direkt tillbaka till sitt vanliga liv som kriminella. Jag vill se en ordentlig revolution nästan mer än en reformering av den svenska fångvården.
Rättspsykiatri och fängelse på samma plats. Genom detta skulle man dessutom kunna spara pengar både ute i samhället (Genom en minskning av brotten) och inom fångvården (genom att fångvårdare och psyk-vårdare blir samma sak) tror jag.
Jag vill gärna ha mothugg om människor ser detta som en dum idé :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar