Jag tror fortfarande på en RödGrön valseger trots de dystra siffrorna som har publicerats de senaste 2 månaderna. Det måste dock till en ryslig mobilisering, vi måste få soffliggarna att tro på oss. Vi måste få de tveksamma att bestämma sig. Vi måste få de oinsatta och ointresserade intresserade och insatta!
Jag tror dessvärre att en stor del av soffliggarna är de fattiga, de sjuka, de arbetslösa, de svaga, de gamla dvs. de som kanske ännu mer än andra vinner på en RödGrön politik och som säkerligen är mer benägna att rösta på något av de RödGröna partierna än på högern.
På något sätt måste man få denna grupp att rösta. Vi måste öka tron på att de faktiskt kommer få en betydligt drägligare tillvaro med en RödGrön politik. Aftonbladets publicerade siffror idag visar detta svart på vitt. Det syns också tydligt vilka det är som tjänar och vilka som förlorar på en RödGrön politik. Visst får de allra flesta en liten skattehöjning men denna är försvinnande liten för låginkomsttagare och framförallt gör den nya a-kasseavgiften att alla har råd att vara med i en a-kassa och facket. Vi måste också få människor att förstå att kombinationen SAP-V-MP är den starkaste laguppställning när det gäller jobbskapande som Sverige någonsin skådat. Tidigare har V och MP enbart fått rösta med Sossarna efter att de sistnämnda lagt ett färdigt förslag. Nu har V och Mp makt och inflytande att styra politiken mer åt sina håll. Vi kommer få in mer småföretagarvänlig politik och en starkare, modernare och mer progressiv miljöpolitik genom Mp, vi kommer få ett parti (V) som slåss för att tandvård inkluderas i sjukförsäkringen, att offentliganställda blir fler och att deras villkor förbättras, vill ha fri kollektivtrafik och som drivs av stora visioner + att vi kommer få det traditionsstarka SAP som är vana vid att regera, som kan turerna, som kanske är något mer pragmatiskt orienterade, som har erfarenhet och som har stort inflytande inom många organisationer och förbund.
Vad denna trio måste lyckas med är att få upp förståelsen hos människor att ökade inkomstklyftor leder till mer brottslighet, större utanförskap, mer segregering. Vi måste få människor att se sambandet mellan fetare plånböcker och nedskärningar i skolan och annan offentlig verksamhet och trygghetssystem. Konsekvenserna har mildrats genom utförsäljningar av statliga företag, men detta är inte hållbart i längden. Det är inte något som ger stabilitet i välfärden och på sikt borde det rimligen urholka statskassan, eller?
Jag är Miljöpartist, jag är Grön ut i fingerspetsarna, jag tror på entreprenörsskap, jag tror på småföretagande och anser att småföretagandet är det som måste bära Sverige i framtiden. Jag tror också på en viss valfrihet när det gäller vård, omsorg och skola.
Min positivism har dock som sagt sina begränsningar. Jag ser nämligen inte något egenvärde i att skolor skall drivas privat, eller att vårdinrättningar skall drivas privat utan att det ger en kvalitetsmässig vinst. Det viktiga är just valfriheten och kvaliteten, inte att någon kan hämta ut vinst ur verksamheten som trots allt finansierats med skattemedel. I vissa fall har kvalitet och tillgänglighet ökat när det gäller både vårdcentraler och skolor. I många (länken är från 2007 men siffrorna är i princip desamma som idag) fall inte alls. Konkurrensen mellan skolor gör också att många friskolor har tvingats lägga ned, inte på grund av bristande kvalitet utan på bristande marknadsföring och brist på tillräckligt attraktiva kurser, detta har ökat kravet på beredskap hos de kommunala gymnasieskolorna att ta hand om de elever som kommer från nedlagda skolor.
Konfessionella friskolor (kristna, muslimska, judiska exempelvis) är enligt mig ett otyg som inte hör hemma i det svenska skolväsendet. Skolan skall enligt FNs barnkonvention vara konfessionsfri, det är dock en svår balansgång för samtidigt skall absolut religionsfrihet råda och man skall få leva i och efter de kulturella regler man är van vid så länge dessa inte bryter mot lagen. Jag tycker dock att det är glasklart att religion tillhör fritid i första hand - Skolan handlar om lärande, utbildning och utveckling. Ifall religiösa samfund ska få driva skolor, varför inte föreningar eller politiska partier? Vill vi ha ett samhälle där barn går i "De nya moderaternas" högre läroverk på Öfvre Östermalm, eller Centerpartiets kappvändargymnasium och förskola?
Som vanligt kommer de här "valtalen" kompletteras efter hand... så jag tror inte inlägget är färdigt här, tyck dock gärna till ändå :)
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar