Det blev ett erkännande ifrån riksdagens sida!
Jag och många med mig befarade att moderaternas lobbyism och övertalningsförsök skulle verka. Det gjorde det också, men två folkpartister i form av Gulan Avci och Agneta Berliner, en Kristdemokrat nämligen Annelie Enochson och den politiska vilden Göran Thingwall visade tillräckligt med integritet och styrka för att gå emot partilinjer och påtryckningar och röstade för resolutionen som fastslår att Sveriges riksdag numera erkänner den sk. "Tvångsdeportationen" av armenier, syrianer/assyrier, kaldéer och pontiska greker som ett folkmord i enlighet med 1948 års folkmordskonvention.
Jag säger skämmes till alla de folkpartistiska och kristdemokratiska ledamöter som röstade mot ett erkännande. Alla dessa som bara för några få dagar sedan skulle rösta för, och nu röstade mot efter Moderaternas påtryckningar. Hur kan man låta Carl Bildt stå som oemotsagd expert på ett område, där i princip alla icke-turkiska forskare och historiker har rakt motsatt uppfattning mot utrikesministern? Och hur kan man undergräva demokratin på detta sätt? Det är oförsvarligt och otroligt fegt. Det är inte värdigt en politiker vare sig man kallar sig professionell politiker eller ej så måste man åtminstone uppträda professionellt i sitt uppdrag och en politikers hela uppgift är väl att stå upp för det man tror på och stå för sina åsikter i alla lägen.
Nu behöver detta inte längre debatteras utan nu kan armenierna, assyrierna, syrianerna, kaldéerna och de pontiska grekerna i Sverige som är ättlingar till alla de som fördrevs, mördades och torterades under de sista åren av det Osmanska riket, äntligen gräva ner en stridsyxa och vara trygga med att de är bosatta i ett land som står bakom dem och erkänner historiska fakta, ett land där folkrätt och mänskliga rättigheter är något viktigt.
Beslutet handlar överhuvudtaget inte om att straffa Turkiet som nation och det handlar inte heller om att hålla dagens turkar eller dagens Turkiet ansvarigt för vad som skedde i en orolig tid i landets historia. Det handlar enbart om upprättelse och att det som skett i historien skall kallas vid sitt rätta namn och det är först då man tagit itu med historiska oförrätter som man kan gå vidare. Detta är något som även Turkiet som nation borde inse.
Carl Bildt pratar om att det är felaktigt av den svenska Riksdagen att politisera historien, men det är ju just det man valt att inte göra, och just det som Bildt vill. Istället för att erkänna handlingar som det folkmord det enligt oberoende forskare är, så vill Bildt leva i förnekelse av politiska och dessutom personliga skäl.
Det talas om avbrott i försoningsprocessen och det är beklagligt om så sker. Att erkännandet för stunden innebär ett avbrott i försoningsprocessen innebär däremot inte att det i längden utgör ett hot mot densamma utan snarare tvärtom. Ju fler länder som erkänner folkmordet, desto större blir påtryckningarna på Turkiet att göra detsamma och detta kan endast få positiva effekter i en försoningsprocess mellan Turkiet och berörda människor och nationer. Att just Sverige erkänner folkmordet skapar ett extra tryck på den turkiska regeringen då Sverige är det enda EU-land där samtliga parlamentspartier stödjer ett turkiskt EU-medlemskap. Den turkiska demokratirörelen har alltid förespråkat att nationen gör upp med sin historia i syfte att nå försoning med grupper som utsatts och fortfarande utsätts för övergepp i Turkiet.
Turkiet kallade idag hem sin ambassadör, vilket var väntat, precis som den turkiska ambassadören i USA kallades hem som konsekvens av att det amerikanska utrikesutskottet godkänt en liknande resolution som den svenska där man erkänner folkmordet. Sverige är ett av många länder som ansluter sig till samma linje och det är också en linje som Europaparlamentet fastslog redan 1987 och som FNs kommitté för mänskliga rättigheter röstade igenom 1985. Hemkallandet av ambassadören är mest ett skådespel som snart kommer vara över och försoningsprocessen kan återupptas igen inom ett par månader, det vågar jag nästan lova.
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar