Lisa Abramowicz har i sin debattartikel på Newsmill helt rätt i vissa påståenden. Hon har rätt i att kritik av Israels regering och dess politik inte är att likställa med antisemitism. Hon har också rätt i att det snart utslitna begreppet antisemitist (det är högst beklagligt att behöva säga att ordett är på väg att slitas ut, men då det används för ofta är det på väg att förlora sin mening!) används i helt fel lägen och på helt fel sätt. Hon har också rätt i att media tenderar att rapportera om mer närliggande konflikter såsom Israel-Palestina på ett sätt som förringar dödsfall och brott mot allt vad mänskliga rättigheter och folkrätt heter i mer avlägsna delar av vårt jordklot.
Att försöka försvara Gaza-attackerna 2008-2009 genom att säga "men de Tamilska Tigrarna på Sri Lanka gjorde ju..." är dock helt fel väg att gå och kan aldrig radera Israels brott. Det spelar i sammanhanget Israel-Gaza inte någon roll vad de Tamilska tigrarna begick för bestialiska brott vid samma tidpunkt, även om dessa självklart också var fruktansvärda och bör fördömas.
Att däremot säga att Israel skulle bedömas efter någon annan måttstock än övriga länder är direkt felaktigt. Israels regeringar har begått brott mot folkrätten, mot mänskliga rättigheter och mot den palestinsk-arabiska befolkningen sedan staten bildades och endast i ett fåtal fall har jag sett exempel på att kritiken, mot vad dessa regeringar hittat på, varit överdriven eller baserad endast på att det är just judar som begått övergreppen. Och jag skulle aldrig få för mig att ställa mig bakom sådan kritik!
De som kritiserar Israels politik får aldrig hamna i ett läge där man talar om judar som en grupp som begår felaktigheter och bestialiska brott mot folkrätten, man får naturligtvis heller aldrig hamna i ett läge där man från pro-israelisk sida likställer palestinier med några tokiga och tämligen dåligt utrustade raketskjutare.
Att det ofta pratas om Israel-lobbyn och att det skulle vara synonymt med judar, eller Israel-vänner är också direkt felaktigt. Då man talar om Israel-lobbyn menar man de människor som okritiskt tar Israel i försvar vad än landets ofta tokiga regeringar hittar på och vem som än är ansvarig för regeringsmakten. Dvs. de som anser att Israel av historiska och religiösa skäl har rätt till att i princip utföra vilka handlingar som helst, och som lyckas försvara dessa handlingar med att "de andra gjorde ju..." även om "de andra" inte har träffat varken egendom eller människor med sina tafatta attackförsök. Det är de som anser att det är rätt att Israel fängslar barn, unga individer som om de var Israeler aldrig någonsin skulle sättas bakom lås och bom.
Israel-lobbyn är de som förvränger fakta och överdriver det "raket-regn" som södra Israel utsätts för från Gaza. Det är de som ser positivt på de illegala bosättningarna på Västbanken och Gaza, de som hävdar att Israel har rätt till hela det gamla Palestinska mandatet och dessutom har rätt till hela Jerusalem. De som inte fördömer det faktum att man nu godkänt ytterligare 1600 Israeliska lägenheter i Östra Jerusalem och de som stödjer ett godkännande av de 112 nya bosättningarna på palestinsk mark. Israel-lobbyn är de som tycker att Israel ska vägra fredsförhandla och kompromissa sig fram till en lösning, utan att en fred ska uppnås enbart på Israels villkor, utan att hänsyn tas till andra folkgrupper och nationer.
Det finns inte någon sansad människa som säger att judar generellt står bakom ovanstående. Det är dessutom verkligen inte bara judiska personer som tillhör Israel-lobbyn. Jag skulle snarare säga att det är fler ickejudiska personer åtminstone i Sverige. Israelvänner dvs. de som stödjer en tvåstatslösning där både Israel och Palestina tillåts existera på fredliga, demokratiska och rättvisa villkor är verkligen inte tillhörande Israel-lobbyn! För i så fall tillhör även jag denna åtminstone vissa dagar. Vissa dagar är jag däremot mer tveksam till en tvåstatslösning och tror på EN sekulariserad stat där religion och historia erkänns, men inte blandas i regeringsmakten och där både judiska och palestinsk-arabiska medborgare får plats och där palestinierna får tillbaka sina stulna landområden. Detta pendlar, och jag kan nog aldrig riktigt 100 %-igt bestämma mig.
Något som också är helt tokigt i Abramowicz artikel är då hon jämför Israel-Palestinakonflikten med ett flertal andra krig där det handlar om krig mellan tämligen jämbördiga motståndare, vilka ofta utkämpar territoriella konflikter pga. brist på föda, eller rent vatten. Och tyvärr ibland ekonomiska skäl. Dessa konflikter är självklart hemska och fruktansvärda. Det är dock inte lika lätt att ta ställning i de afrikanska konflikter som Abramowicz nämner, där båda parter är fattiga, hungriga och under århundraden ustatts för förtryck av vita kolonisatörer och andra svarta grupper.
Abramowicz hävdar att Israels krigande kritiseras hårdare och bedöms hårdare än USAs krigföring i Irak. Detta stämmer knappast. De protester som hölls världen över då USA gick in i Irak var betydligt kraftfullare än de som Israel utsatts för och ledde till enorma demonstrationståg världen över.
Visst måste Israel få försvara sig, och framförallt få ett stopp mot de klantiga och ineffektiva raketattackerna, men frågan om anfall är bästa försvar i detta fall. Att ett stopp skulle framtvingas militärt håller jag inte för så värst sannolikt. Det experimentet är prövat nu. Nu måste Israel snart ge upp denna vedergällningstaktik och börja ordentliga, och ärligt menade försoningssamtal.
Israel behöver inte förstöra en redan bedrövlig infrastruktur och fullständigt meja ner majoriteten av alla hus i denna oerhört fattiga del av världen, vad tror de sig vinna på detta? Jo så länge man håller de palestinska araberna arga, upprörda eller till och med hatiska så kan man som politisk makthavare i Israel fortsätta spinna vidare på människors rädsla och det höjer partiets siffror att inta en "pang-pang-inställning" gentemot Palestina.
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar