Gürcan Özaksel har i Newsmill utnämt sig till talesman för precis alla turkar, turksvenskar, turkisktalande och turkättlingar bosatta i Sverige. Han hävdar dessutom att den svenska riksdagens beslut, om att erkänna brotten begångna 1915-1923 ungefär mot kristna minoriteter främst armenier i dåvarande Osmanska riket som det folkmord det var, innebär att man anklagar alla svensk-turkar och turk-ättlingar för att vara mördare. Dessutom hävdar han att det är hans sak att tala om för alla turkisktalande i Sverige att de inte ska rösta på de RödGröna någonsin igen. Vad är det egentligen för tokigheter?! Sker detta verkligen i demokratin Sverige?!
Att Sverige de facto exempelvis var inblandad i omfattande slavhandel under kolonialtiden gör knappast mig eller någon annan nutida svensk till slavhandlare, eller slavägare. Att den svenska regeringen handlade undfallande gentemot den tyska nazistregeringen under 1930-talets slut och 1940-talets början är inte heller något som jag idag är ansvarig för.
Hur är det då möjligt att bli så förnärmad över något som borde vara så självklart, och som stödjer sig på all oberoende forskning som finns på området?
Att Turkiet som stat reagerar som de gör var förväntat och detta skådespel kommer troligen att ebba ut, men att försöka starta något slags folkuppror i Sverige bland svenskar med turkisk härkomst är både dumt, löjligt, onödigt och oansvarigt av någon som dessutom har tillgång till att uttala sig i medier.
Att själv utnämna sig till talesman för alla turkisktalande i Sverige tyder på ett visst storhetsvansinne enligt mig, ty självklart finns det en mängd sansade och kloka turkisktalande, turksvenskar och turk-ättlingar som välkomnar beslutet och förstår att det inte är ett angrepp på varken dem själva eller på Turkiet som nation.
Gulan Avci är turkisk kurd, och tillhör alltså en av de folkgrupper som var delaktiga i folkmordet men Avci erkänner det självklart ändå och vågade dessutom i riksdagen gå emot de UD-styrande moderaterna och utrikesminister Carl Bildt och röstade för ett erkännande för rättvisans och den objektiva historiens skull. Detta för att hon förstår att ett erkännande inte svartmålar henne som person och inte heller kurderna som folkgrupp, eller turkarna som folkgrupp.
Det handlar, precis som jag och alla andra som stödjer erkännandet har sagt förut, inte om att utmåla turkar som mördare eller att anklaga Turkiet för någonting, nationen fanns ju inte ens till att börja med då brotten begicks.
Det handlar om upprättelse för de etniska grupper som känt sig orättvist behandlade av historiaskrivningen och att visa att man som politiker måste stödja den aktuella oberoende forskarvärlden i vilken det råder total konsensus om vad "Tvångsdeportationen" skall kallas i historiaböckerna. Det handlar inte om att riksdagen gör en folkrättslig bedömning utan enbart uppdaterar sin syn på historien enligt gängse uppfattning i forskarvärlden.
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar