Årskrönika

Årskrönikan över 2010 kommer här och den är en blandad läsning.

2010 var året då vi skulle byta regering, och byta politik. 2010 var året då 2009 års klimatmöte i Köpenhamns juridiskt bindande avtal skulle bli reell politik. Det var bara det att 2010 blev året då vi inte bytte regering, då vi inte bytte politik och då det inte fanns något Köpenhamnsavtal att göra politik av eftersom USA, Kina samt Sverige som EU:s ordförandeland sabbat alltihop!

Året började bra med skyhöga siffror för Miljöpartiet och det såg ut som att det skulle bli en promenadseger för de RödGröna i höstens riksdagsval. Visst var besvikelsen fortfarande stor i början av året efter att Köpenhamnsmötet så totalt kollapsat och avslutats utan att några som helst framsteg gjorts. Miljö och klimat var dock fortfarande viktiga frågor för väljarna trots att man låg och guppade i svallvågorna efter finanskrisen.

Jag hade stora förhoppningar på det RödGröna samarbetet och jag hoppades verkligen att Mona Sahlin skulle växa in i rollen som statsministerkandidat efter att ha gjort ett mycket tveksamt intryck i årets första debatter med den sittande Statsministern. Det stod dock redan tidigt klart att det inte fanns några egentliga alternativ. Vi hade att välja mellan två ultrakapitalistiska statsministerkandidater som båda älskar konsumtion och på fullaste allvar tror att ekonomisk tillväxt är något som gagnar alla.

Sjukförsäkringsreformerna som alliansregeringen genomfört gav fortfarande stora rubriker i början av året vilket bidrog till låga siffror för allianspartierna, men framförallt lyckades medierna alltmer skylla allting på försäkringskassan och tjänstemännen istället för att lägga hela skulden på regeringens fruktansvärda människosyn vilken var och är orsaken till alla de tragiska människoöden som vi läst och hört om under hela året.

Även då det uppstod en mängd problem med tågtrafiken under inledningen av förra året så var det SJ, Banverket och diverse trafikbolag som fick bära skulden. Regeringen satt mest och ojade sig och tyckte att tågen skulle gå i tid - precis på samma sätt som de gör nu. Detta trots att det är deras yttersta ansvar att ge trafikbolagen möjlighet att kunna sköta sitt uppdrag. Alliansregeringen har hela tiden varit fullkomligt lysande i konsten att glida undan och slippa ta ansvar för svårigheter och problem orsakade av beslut som fattats i Rosenbad och i kammaren. Reinfeldt, Björling, Olofsson, Torstensson, Carlgren, Billström - listan kan göras hur lång som helst av ministrar som knappt ens hamnat i blåsväder över grodor som sagts, beslut som fattats och beslut som inte fattats.

Året fortsatte med allt större problem för länder som Grekland, Spanien, Portugal, Italien, Irland och Storbritannien som alla drabbats hårt av den ekonomiska krisen och som i många fall levt högt över sina tillgångar. Genom att bland annat inte hjälpa dessa länder med en krona lyckades Sverige prångla sig ur den ekonomiska krisen med ganska skapliga statsfinanser som dock grundlagts långt långt tidigare, vi skall också komma ihåg att Sverige klarat sig ok just pga. att så många länder har försökt rädda sina inhemska jobb genom statliga bidrag till näringar.
Trots att det finns en mängd bevis för att det gynnsamma ekonomiska läget för Sverige inte alls är Anders Borgs förtjänst började förtroendesiffrorna för Borg/reinfeldt skjuta i höjden och det politiska samtalet i Sverige handlade ett tag nästan bara om hur förträffligt alliansregeringen skött den ekonomiska krisen.
Sveriges regering lät istället för att hjälpa till, arbetslösheten skjuta i höjden och framförallt då ungdomsarbetslösheten. Detta trots att man tidigare totalt massakrerat den svenska arbetslöshetsförsäkringen vilket lett till att oerhört många unga människor stod utan ersättning när massarbetslösheten slog till. De var istället hänvisade till socialbidrag eller försörjningsstöd som det så fint heter nuförtiden.

I Grekland visade det sig förresten att sänkta skatter inte var lösningen på alla problem, man var tvungen att höja en mängd skatter för att stärka statsfinanserna och dessutom var det de offentliganställda som fick ta skiten efter storkapitalets spekulerande. Grekland förde visserligen på många områden en fullkomligt ohållbar politik och det borde ha gjorts något åt detta tidigare, men en stor anledning till kaoset är också anslutningen till Eurosamarbetet.

I Sverige slaktades ett stort antal fullt friska vargar i början på året också. Detta skedde för att som miljöminister Carlgren sa: "Öka acceptansen i vargtäta områden". Direkt efter vargjakten kom de första nya rapporterna om tjuvskjutna vargar. Det här med en ökad acceptans var naturligtvis bara påhitt för att det inte skulle bli alltför uppenbart att Carlgren lagt sig platt för jägarlobbyns påtryckningar.

Året 2010 skulle också inledande förhandlingar mellan Israel och Palestina så småningom leda till bildandet av en Palestinsk stat, men det sket sig som vanligt pga. den israeliska regeringens ovilja att kompromissa. Barack Obamas (det skall sägas att jag inte i särdeles mycket ställer mig bakom skribenten som jag länkar till här) förhoppningar om en fruktbar fredsprocess grusades redan efter några veckor då den israeliska regeringen hävde byggstoppet i de folkrättsvidriga bosättningarna på ockuperad palestinsk mark. Tydligt är att den israeliska regeringen inte vill ha någon fred utan lever på att stridigheterna fortsätter och att osämjan fortsätter råda.

Apropå Obama så lyckades han ju med konststycket att få igenom en sjukvårdsreform i USA. En sjukvårdsreform som dessvärre var mycket urvattnad men dock en sjukvårdsreform som faktiskt kan ge ett litet litet skydd för de som inte tjänar storkovan.
Dessutom har Obama fastslagit att ett tillbakadragande av amerikansk militär trupp från Afghanistan skall inledas sommaren 2011 vilket är ett mycket positivt steg i rätt riktning.

Ju längre året led, desto sämre siffror visade opinionsmätningarna för de RödGröna. Under sommaren blev det tidigare försprånget till ett underläge som sedan bara växte inför valet. Mona Sahlin ansågs inte vara duglig som statsminister, svenska folket inbillade sig att de skulle få betala mer i fastighetsskatt trots att de allra flesta skulle få sänkt avgift, alla trodde plötsligt att de var tillräckligt förmögna för att tvingas betala förmögenhetsskatt och alla trodde plötsligt att de skulle ruineras av att bensinskatten höjdes (något som skulle resultera i en 50-lapps högre månadskostnad för en normalbilist). Alliansen lyckades fullständigt styra valrörelsen dit de ville och medierna följde jublande efter minsta lurblås från statsminister Tengil reinfeldt.
Valdagen kom och den slutade i mycket blandade känslor för en miljöpartist. Visst var det kul att vi uppnådde vårt högsta valresultat någonsin (även om opinionsmätningarna visade på mycket högre resultat), att vi numera är med och styr i 98 av landets kommuner (det kan bli 99 beroende på vad som händer i Örebro) samt att vi är med och styr i nästan alla landsting, men det var samtidigt tungt att vi förlorade slaget om regeringsmakten och att vi för första gången någonsin fick ett tydligt rasistiskt parti in i vår lagstiftande församling.

Vi fick i år också uppleva ytterligare en relativt misslyckad klimatkonferens, denna gång i Cancún i Mexico. Denna tog ett litet steg framåt i jämförelse med Köpenhamn, men fortfarande kom inget juridiskt bindande avtal ut. Inte heller löstes frågan om USAs och Kinas ansvar för de globala utsläppen. De klåpare till ledare och politiker som sitter med vid dessa klimatmöten borde skämmas och jag antar samt hoppas att deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn (om det någonsin kommer några sådana) kommer att hata och förakta dem för att de struntade i den chans de hade att staka ut en ny färdriktning för världen. Det är räddhågsna gubbar och tanter som inte vågar sticka ut hakan, som inte vågar tänka tanken att kapitalismen, konsumtionen och överförbrukningen av jordens resurser faktiskt får negativa konsekvenser.

2010 var också året då Wikileaks slog igenom med dunder och brak. Många av de dokument som publicerats hittills har ju varit av ganska banal karaktär men en hel del viktigt har också kommit fram såsom underrättelsetjänsters arbete över nationsgränser utom de nationella parlamentens vetskap. Jag tycker att det är bra att det kommer utmanare som står upp för demokratin. Allt för många män(niskor) sitter och jäser på sina maktpositioner och tror sig vara onåbara. Det här visar hur små de egentligen är, och hur lätta deras ballonger spricker. Wikileaks var en av de mest positiva överraskningarna under 2010, och ett av de viktigaste demokratiska framstegen det gångna året.

Sammanfattningen av året 2010 är dessvärre inte så positiv -
2010 var året då hoppet om en lösning på den palestinsk-israeliska konflikten återigen krossades.
2010 var året då vi för första gången i modern tid valde om en borgerlig regering (1976-82 var det flera olika regeringar som avgick och ombildades).
2010 var året då ett klimatavtal återigen sköts på framtiden.
2010 var året då man för första gången i modern tid fick nöjesmörda varg i svenska skogar.
2010 var året då tre svenska soldater dog i Afghanistan och flera andra skadades, i ett meningslöst krig där Sverige de facto strider under NATO-flagg. NATO - en organisation som vi enligt lag inte får var förbundna med, men som vi i praktiken idag är en del av!
2010 var året då över 5 % av det svenska folket röstade på ett rasistiskt parti med rötter i nynazismen i riksdagsvalet, och då detta parti trängde sig in i de allra flesta kommunfullmäktige runt om i landet. Dessutom kom ett riktigt nazistparti in i KF i Grästorps kommun i Västergötland.
2010 var året då jag sörjde över att Sverige inte deltog i fotbolls-VM.
2010 var dock året då Miljöpartiet de Gröna blev Sveriges tredje största parti och fortsätter att växa både på medlemssidan och på väljarsidan.

Det är mycket negativt i det ovanstående, men just därför ser jag fram emot 2011 för det kan inte gärna bli sämre än 2010!

Några av mina största förhoppningar för 2011:
Att USAs och Kinas representanter inser att de har chansen att bli tokhistoriska och därmed bidrar till att ett juridiskt bindande avtal skrivs under vid klimatkonferensen i Sydafrika.
Att Mp fortsätter att locka väljare och att miljöfrågorna blir allt viktigare för gemene man samt att dessa frågor också fortsätter vara viktiga över hela mandatperioden och inte försvinner när det väl blir valår...
Att Israel hamnar i regeringskris och tvingas till nyval där de mindre konservativa partierna lyckas bilda regering och lyckas få fram ett avtal med Palestinska myndigheten, och att detta avtal innehåller total utrymning av alla illegala bosättningar samt att man genast river den mur som man byggt på ockuperad mark.
Att Sverige påbörjar sitt tillbakadragande av trupper från Afghanistan (vilket ej kommer ske efter riksdagsbeslutet den 15/12).
Att en revolution genomförs i Iran som avsätter det teokratiska galna styret som nu suttit i 31 förbannade år.
Att det sker ett totalt stopp för avverkning av tropisk regnskog över hela världen.

Mina faktiska förväntningar bryr jag mig inte om att ta upp här utan jag avslutar med förhoppningarna :)

Intressant