Jag undrar hur det kommer sig att inrikespolitiska händelser engagerar människor något så oerhört, och då allra helst med kriminell karaktär. Exempel på sådana händelser är händelserna i Bjästa, eller dödsmisshandeln i Landskrona nu senast. Detta är tragiska händelser utan tvekan och de skall inte förringas på något sätt, heller inte glömmas bort och negligeras.
Däremot så undrar jag hur det kommer sig att utrikespolitiska frågor, biståndsfrågor, mänskliga rättigheter, den globala uppvärmningen, hotet mot världshaven, Diktaturer och folkmord, helt går människor förbi. Frågor som de jag räknar upp verkar inte röra "herr och fru Svensson" i ryggen. Att 200 människor, levande människor av kött och blod precis som du och jag slaktas med machetes i Nigeria, att oljetankers spiller olja lite här och där som inkontinenta pensionärer, att Thailand står inför ett eventuellt hotande inbördeskrig och om inte annat en djup regeringskris (trots detta åker svenskar med glädje dit och njuter av sol och bad), att tigern är på väg att försvinna från naturen i likhet med en mängd andra vackra, spännande och nödvändiga djur- och växtarter verkar vi skita fullständigt i - bara tvättmedlet inte kostar mer än vad det gjorde förra veckan (men det gör i och för sig inte så mycket för man har ju kupong som man klippt ur den lokala dagsavisan).
Visst är det naturligt att det lokala engagerar i första hand, men jag önskar att det bara fanns ett litet öga som åtminstone sneglade utanför den egna tomten. Som brydde sig lite granna om resten av världen, som åtminstone hade ett hum om vem som är president i Pakistan, eller Venezuela. Jag önskar också att det fanns en lite rimligare skala på vad man anser vara viktiga frågor i inrikespolitiken. Det är så mycket som handlar om ren privatekonomi, och få människor verkar reflektera över och fundera över om det inte finns något alternativ till dagens samhällsmodell och det ekonomiska system som vi lever som hårt fjättrade slavar i.
intressant
Huvudet på spiken, måste jag säga. Du har en viktig poäng i det du skriver, Rasmus. Jag önskar att jag hade ett svar på frågan. Själv har jag alltid förundrats över hur översvämningskatastrofer i Bangladesh, där tusentals människor omkommer, på sin höjd blir en kort notis på Text-TV medan det blir nattsvarta krigsrubriker om Lagan svämmar över 30 centimeter till följd av vårfloden och blötlägger familjen Svenssons villa i Ljungby. Det är nog som ordstävet bjuder: "Var och en är sig själv närmast". Vi lever i en värld full av egoister. Ordet solidaritet är avskaffat sedan länge.
SvaraRaderaSå låt oss återinföra detta!! Det är var mans och kvinnas uppgift att utföra solidariska handlingar, att ta hänsyn till andra människor då man handlar och att inte enbart tänka på sig själv och den absolut närmsta familjen i alla tänkbara situationer. Naturligtvis har man alltid en prioriteringsordning där den egna familjen ligger och ska ligga högt eller högst, men man får för den skull aldrig glömma bort att det finns andra, och att dessutom finns andra som har det sämre och värre än en själv.
SvaraRadera