När ska vi ställa om?!

När man läser om oljetankern som nu ligger och läcker ut olja utanför Australiens kust så undrar man NÄR, NÄR, NÄR ska vi ställa om?! När ska vi sluta pumpa upp, frakta runt och förbruka olja? Det är ju inte direkt första gången som oljetankers har gått på grund eller stött på andra problem som fått dem att släppa ut råolja rakt ut i haven. Torrey Canyon var den första supertankern att förlisa vilket skedde 1967, sen följde en hel rad med fartyg såsom Amoco Cadiz, Prestige och den värsta av dem alla Exxon Valdez.

De konsekvenser som följde Exxon Valdez-katastrofen borde ha räckt för att man genast skulle avbryta all oljeborrning, prospektering och framförallt transport av olja för all framtid!
250 000 sjöfåglar, 2800 havsuttrar, 22-25 späckhuggare (ev. fler då man är osäker på vilka flockar som använde området som jaktmarker), 300 sälar av olika slag och 250 vithövdade havsörnar var de direkta dödsoffren till följd av olyckan, hur många fiskar som dog är omöjligt att beräkna då man dels inte vet vilka stim som rörde sig i området just då och heller inte vet hur mycket fisk som fanns i området innan. Klart är dock att det rör sig om 10 000-tals fiskar av många olika arter och minst lika troligt är väl att lägga på minst en nolla på detta antal.
Dessutom försattes indianstammen Chugach i konkurs 1991 eftersom deras uppehälle inte kunde tjänas längre pga. utsläppen och den massdöd som dessa ledde till bland djur och natur. Saneringsarbetet som gjordes var rigoröst men trots detta tror man att 10 000-tals liter råolja fortfarande finns ytligt beläget i Alaskas sand och jord.

I fallet med det aktuella kinesiska fartyget utanför Australien handlar det främst om riskerna för Australiens marina fauna och Stora barriärrevet - världens största korallrevsformation. Detta forna paradis som tyvärr dör i allt snabbare takt är hem åt en mängd fisk-, skaldjurs-, däggdjurs-, fågel- och molluskarter. Exempel på djur som kommer hit för fortplantning eller avyngling är knölvalar, tumlare, vikvalar, ett flertal arter av havssköldpaddor, det oerhört sällsynta sirendjuret Dugong som idag är utrotat på de allra flesta ställen, en mängd av stilla havet och indiska oceanens ryggradsfiskar och broskfiskar som inleder sitt liv på revet vilket därför gör revet viktigt inte bara för den absoluta närmiljön utan för stora delar av östra Indiska oceanen och västra Stilla havets ekologi.

Barriärrevet är oerhört känsligt och utsatt för en skadlig människopåverkan på många olika sätt. Det är dock inte den enda platsen på vår jord som utsätts för risker i samband med råoljetransporter. Vårt eget innanhav Östersjön ligger risigt till enligt bl. a. Greenpeace antalet oljetransporter utanför Sveriges kuster har ökat under de senaste åren (även om enkelskroviga fartyg minskat i antal vilket ändå inte är någon lösning på problematiken), Alaska har redan råkat ut för miljökatastrofer och fortsätter vara en ekologiskt känslig plats utsatt för stora miljömässiga risker, Engelska kanalen och därmed både den franska och engelska sidan vilka råkat ut för katastrofer i form av tidigare nämnda Torrey Canyon och Amoco Cadiz.

Min önskedröm är att jag innan jag faller av denna jord ska ha upplevt ett fullständigt stopp för all oljeindustri med syfte att framställa bränsleprodukter och förhoppningsvis övrig industri med fossil olja som råvara. Jag håller tummarna och ber allmänhet att påverka på alla sätt de kan!

Ibland kan jag verka uppgiven kanske, men det är svårt att bli något annat när politikerna i de sk. demokratierna i västvärlden så oerhört sällan vågar sätta ner sina fötter, aldrig riktigt vågar vara delaktiga i riktiga förändringar, aldrig vågar stöta sig med storkapitalet, aldrig vågar ha riktiga visioner och aldrig vågar följa sina ideologier.

Intressant