Tunisien var först, Egypten följer nu i samma fotspår.
Den arabiska revolutionen pågår och är en folklig resning som kan leda till en demokratisering av den del av världen som hittills varit nästan totalt "förskonad" från demokrati. Det som sker visar att militära interventioner i syfte att demokratisera tidigare diktaturer inte har någon egentlig mening annat än att snabbt säkerställa ekonomiska vinster.
Den arabiska revolutionen visar att de militära inblandningarna i Irak och Afghanistan hade helt andra bakomliggande orsaker än att ge folket en bättre plattform för att införa demokratier.
Jag tror att folket förr eller senare hade rest sig ur förtrycket även i dessa nationer ty människor vägrar finna sig i förtryck - vägrar finna sig i att enbart ledas i strama koppel och vägrar att låta sig kuvas av despoter. Interventionerna i Irak och Afghanistan skedde eftersom man från främst amerikanskt håll var oroade över att regimerna i dessa nationer var allt annat än vänligt sinnade gentemot västvärlden och USA och därför att det fanns enorma ekonomiska intressen i dessa länder.
Självklart gråter varken jag eller några andra som var emot dessa militära insatser några tårar över att Saddam Hussein eller Talibanregimen inte längre innehar makten i Irak respektive Afghanistan, men man måste ställa sig frågan om demokratisering verkligen var och är det främsta målet med krigen.
I många år har hårdföra regeringar förtryckt människor, nekat människor yttrandefrihet och låtit sociala klyftor växa i Tunisien, Egypten, Saudiarabien och flera andra länder i mellanöstern. Dessa länders regimer har emellertid varit viktiga samarbetspartners för makten i Washington D.C. och har därför tillåtits göra livet surt för nationernas invånare. Nu har folket fått nog och det som i de allra flesta fall har lett till omvärldens hurrarop, nämligen folkliga resningar mot diktatorer bemöts nu med rädsla och oro från USA och många andra västländer.
Istället för att ge folk stöd i deras kamp mot despoterna kallar man hem sina medborgare och avvaktar vad som skall ske. Risken finns att militären i Egypten lyckas kväsa upproret eller kanske utnyttjar det för att själva ta makten. Risken finns också att vi kommer få se fängelsestraff, tortyr och kanske till och med avrättningar av aktivisterna som satt så mycket på spel med målet att äntligen få lite mer social rättvisa och demokrati. Chansen finns dock att armén (vars soldater ofta kommer från fattiga förhållanden) väljer att ställa sig bakom folket och därmed hjälper dem att avsätta Mubarak.
Det är djupt beklagligt och direkt obehagligt att se länder som talar sig varma för demokrati och yttrandefrihet så tydligt bli passiva när risken finns att det folkliga upproret leder till en mindre USA-vänlig men fullt demokratiskt vald regering.
Jag hoppas att denna revolution lyckas även i Egypten, jag hoppas också att den leder till en folklig resning i Libyen, Marocko och Saudiarabien m.fl stater i Nordafrika och Mellanöstern. Mänskliga rättigheter och demokrati måste stå över "stabilitet" och "viktiga allierade". Jag hoppas också att man slutligen från EU, FN och USAs håll väljer att ge folket det stöd de behöver för att uppnå sitt mål, nämligen att genom fria val få välja sina egna företrädare. Det är nämligen av största vikt att stötta de sanna demokratiska krafterna i dessa länder som vill få till stånd fria val så att man inte lämnar fältet fritt för andra antidemokratiska makter att ta över vilket skedde i exempelvis Iran 1979.
Låt oss hoppas att diktaturerna snart är ett minne blott - vare sig det är i Iran, Nordkorea, Zimbabwe, Kuba, Myanmar eller Libyen.
Jag hoppas också att folk får upp ögonen för dessa "snälla" diktaturer som finns världen över och som fungerar som samarbetspartners för främst USA och därför inte ses som något problem. Människor behöver bli medvetna om att allt inte är frid och fröjd bara för att ett land har stora fina turisthotell och goda relationer med EU och USA.
Låt oss också hoppas att USA, och övriga allierade till det stora landet i väster, inser att vägen till demokrati går genom folklig resning utan våld, protester som skapar en ohållbar situation för landets ledare - inte genom bombningar. Våld föder enbart mer våld.
Läs gärna:
Åsa Linderborgs artikel i AB
Dick Bengtsson (vi är inte överens om mycket, men åtminstone på en punkt är vi uppenbarligen det :) )
Jonas Sjöstedt
Rawia Morra (på Jinges blogg)
Annarkia
Rasmus Lenefors
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar