Patetiska statschefer och ängsliga västvärlden

Revolten sprider sig som en löpeld genom Nordafrika och i arabvärlden. Det som började med att Tunisiern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv har nu ombildats till den kanske största demokratirörelsen sedan den europeiska arbetarrörelsens kamp i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, eller åtminstone sedan Östblocket föll i Europa. Diktator efter diktator skakar nu av skräck då risken finns att de förlorar sin makt (t. o. m långt borta i Kina har regeringen stängt ner Youtube i skräck över att folks demokratidrömmar skall väckas). Folket visar återigen att det är de som styr och att ledarna enbart är representanter. Folket visar nu att det alltid är möjligt att med samlade krafter sätta P för förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Låt oss hoppas att detta leder till fred och frihet och att det sprider sig till alla andra länder i regionen!

I Jemen har presidenten sedan 30 år tillbaka Ali Abdullah Saleh tillkännagivit att han inte vågar ställa upp för omval (jag tror att han kommer tvingas bort tidigare än så dock). Mubarak i Egypten försökte igår samma sak, men folket låter sig inte luras av dessa dimridåer som ledarna lägger ut för att ge sig själva manöverutrymme. I Jordanien har kung Abdullah II sparkat regeringen och tillsatt en ny premiärminister. Det är bara det att han inte lyssnat alls på demonstranternas och folkets vilja och den nya premiärministern är precis lika impopulär som den förre. I Sudan har röster höjts och uppmaningar till protester börjat spridas. I Syrien har regimen vidtagit åtgärder för att stoppa informationsflödet så att människor inte skall inspireras av grannländerna.
Snaran dras därmed åt också runt den andra stora elefanten i området nämligen Saudiarabien.

Hittills har protesterna och demonstrationerna i Saudiarabien varit av fredlig natur och relativt lugna, men jag tror bara att det är en tidsfråga innan världens absolut mest hårdföra och stängda monarkiska diktatur är ett minne blott. Saudiarabien får nämligen Nordkorea att framstå som ett paradis i människorättsligt hänseende. Skillnaden är att Saudiarabien i likhet med Egypten under lång tid ansetts vara en viktig bundsförvant till USA och EU (däribland Sverige) samt att Saudiarabien sitter på världens största oljetillgångar. Landet styrs strikt enligt den muslimska sektläran wahabism och kvinnors rättigheter är långt mer begränsade än de någonsin har varit i exempelvis Iran som sedan länge, av USA, målats ut som det stora hotet.

Återigen kan man inte annat än uttrycka glädje över det som sker och de enorma steg som nu tas mot en naturlig demokratisering (istället för av USA och NATO påtvingad sådan) av denna del av världen. Vi måste nu ge vårt stöd i alla de former vi kan! Vår egen regering, EU, USA och alla andra demokratiska länder borde ha varit mycket tydligare redan från första början i sitt stöd för folket och i sin kritik mot Mubarak. Det är fruktansvärt att se hur man ser politik och framförallt ekonomi före människor och deras rättigheter. Först efter en veckas protester tog Carl Bildt någorlunda tydligt ställning för fria val, men ändå med viss reservation, han var nämligen snarare emot folket i deras krav på Mubaraks avgång! Det är oerhört obehagligt att se detta maktspel som riskerar att gå ut över människorna som sätter sina liv och sin hälsa på spel i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter och jag skäms å det grövsta över att ha en så feg regering!
Alla demokratiska rörelser världen över måste nu ge sitt stöd till partierna och organisationerna i de aktuella länderna, alla medel måste ges för att partier skall kunna bildas, och organiseras samt att partiprogram skall skrivas i de länder där partier tidigare inte har haft möjlighet att existera.
Det är viktigt av många anledningar och det minskar också riskerna för att vi får ett gäng nya Iran.
Vi skall dock komma ihåg att de allra flesta bedömare ser det som högst osannolikt att Egypten exempelvis skulle tas över av islamistiska krafter och bli en islamisk stat. Det viktigaste i nuläget är emellertid inte att motverka en sådan utveckling då denna inte ens verkar sannolik utan först och främst att ge stöd och support så att fria och demokratiska val kan hållas. Om då folket väljer att ge sitt stöd till islamiska organisationer såsom Muslimska brödraskapet så är det folkets vilja och ingenting som västvärlden har någon rätt att tycka bu eller bä om, Vi har ingen rätt att anse att några andra röstar "fel" bara för att de inte ser på världen exakt som vi i den kalla nord gör. Vi får inte göra om Gaza-misstaget!
Brödraskapet har för övrigt hittills överhuvudtaget inte visat någon vilja att sno åt sig makten utan enbart stöttat Mohammed El Baradei som oppositionsledare. Det bör också tilläggas att Brödraskapet inte traditionellt sett heller har varit inriktade på en islamisk stat utan snarare stött en demokratisk utveckling. Brödraskapet har snarare varit inriktad på social och religiös verksamhet och vad jag har förstått så tyder ingenting på att någon annan utveckling är nära förestående även om det finns militanta element inom rörelsen.

Jag stiger ur sängen på morgnarna med glädje och längtar efter att läsa nyheterna om framstegen i Nordafrika och på Arabiska halvön! Jag hoppas att man får fortsätta med det ett tag till!

Läs Gärna:
Bodil Ceballos



Intressant