Utplantering av varg

Så har då EU-kommissionen beslutat om att inleda en rättsprocess mot den svenska regeringen angående licensjakten på varg.
Detta var ett väntat och välkommet besked och det är minst sagt troligt att det i slutändan kommer bli en fällande dom. Vad en sådan fällande dom egentligen leder till är svårare att sia om dock.

Samtidigt som detta beslut fattades av EU-kommissionen kom Andreas Carlgren med nästa besked om den svenska vargstammens framtid. Carlgren höll pressträff där det informerades om utplacering av genetiskt friska vargar, vilken skall inledas redan i april.
Även detta är självklart ett välkommet besked, men man ställer sig djupt frågande till den inkonsekvens som Carlgren står för. I Härjedalen sköts tidigare i veckan en varghane från helikopter. Detta skedde utanför licensjakten och betecknades som skyddsjakt, trots att vargen ifråga inte hade rört några tamdjur överhuvudtaget. Dessutom fanns ett önskemål från länsstyrelsen i Jämtland om att få omplacera vargen istället för att skjuta den. Detta önskemål fick emellertid avslag från Naturvårdsverket med motiveringen att det inte fanns någon förberedd plats för utplacering vilket är fullkomligt oerhört. Man har nämligen bestämt vilka län som kan ta emot varg. Det vore därför rimligt att placera ut vargen i skogen i något av dessa län och sedan låta naturen lösa resten. Vargen kan vandra över stora avstånd och de löser revirfrågan sinsemellan alldeles utmärkt utan mänsklig inblandning! Istället för att göra på detta vis lät man alltså jägare från helikopter skjuta vargen som tillhörde den finsk-ryska stammen och därför var ovärderlig ur genetiskt hänseende.

Nu skall man i alla fall se till att utplantering av varg sker i ett antal län i Mellansverige vilket är bra. Jag är dock lite orolig när jag ser vilka vargar det är man har tänkt sig att placera ut. Man pratar nämligen om valpar från djurparksvargar. Jag vet inte hur unga valpar det är som man har tänkt sig att placera ut, men rovdjur präglade på snälla och givmilda människor kan potentiellt vara farligt att placera ut i skogen då deras naturliga rädsla för människor oftast är mindre än hos viltfödda djur. Vi har exemplet med Gysingevargen vilken stod för de senaste dokumenterade attackerna mot människor utförda av varg. Gysingevargen var uppvuxen i fångenskap och hade aldrig lärt sig att jaga och var dessutom inte rädd för människor vilket ledde till ett sjukt beteende. Jag är orolig för hur man tänker sig att de valpar man placerar ut skall klara sig i det vilda. Hur garanterar man att de tas upp i en flock? Om de är för unga för att jaga är detta nämligen nödvändigt. Om de är tillräckligt stora för att jaga är risken mycket omfattande att de inte har helt naturliga beteenden, eller utvecklar märkliga beteenden i naturen. Det vore fullkomligt förödande för vargstammen och för alla som vill vargen väl om dessa valpar blir "problemungdomar" ute i skogen. Varför leder man inte fler vargar ner genom renbetsområdet istället? Jag tycker gott att samerna får fortsätta med sin hobbyverksamhet, men de kan inte vara så tongivande då det gäller den svenska rovdjursstammen. Man måste låta naturen få ha sin gång. Om det innebär att ett antal renar stryker med så får det vara så. Man kan inte begära att naturen skall tömmas på alla hot mot renarna. Jag skulle gärna se att man försökte få en vildrensstam att etablera sig i Södra norrland. Vildren hör nämligen hemma här och skulle innebära ett naturligt byte för vargen i dessa områden.

Vargen är otroligt viktig i den svenska faunan då vi har ett enormt överskott på vilt såsom älg, rådjur och vildsvin. Mänskliga jägare som är ute för att skjuta dessa djur jagar troféer och skjuter oftast av praktexemplar medan vargen tar de sjuka, svaga och gamla individerna i första hand. Att jägare och varg skulle konkurrera om samma bytesdjur är därmed föga sannolikt, även om jägarna själva inbillar sig detta. Dessutom försöker jägarna få det att låta så då detta ska leda oss att tro att jägarna också skjuter av sjuka och svaga indiver dvs. att älgjakten bedrivs i viltvårdssyfte och inte i nöjessyfte, vilket självklart inte är sant.

I DN publicerades igår en artikel om Minnesotas vargstam vilken uppgår till ca 3000 djur på en yta av halva Sverige. Trots detta tillåts ännu ingen licensjakt i delstaten. Man ställer sig då frågande till varför ett par hundra djur i Sverige leder till sådan enorm panik och rädsla. Jag har inte hört om ett enda fall där människor skulle ha attackerats av varg i Minnesota trots vargtätheten som är ca 30 gånger större än i Sverige med lite enkel matematik.
Myndigheterna i Minnesota har med hjälp av forskare konstaterat - precis som många forskare i Sverige har försökt övertyga myndigheterna om - att det krävs en stor vargstam för att trygga en stabil återväxt och kommit fram till att minst 1600 djur är rimligt. I Sverige pratar forskare och rovdjurskunniga om något 1000-tal, antagligen då det finns en rädsla för att bli angripen om man skulle ta till en högre siffra men ett rimligt antal vore nog snarare det dubbla egentligen. Många Värmländska, Närkinska, Västmanländska och Dalska jägare ser en sådan vargstam som ett stort hot och de som inte vill utrota vargen helt pratar istället om max något hundratal individer. Vad de baserar sina siffror på är skrivet i stjärnorna, men min gissning är på okunskap, dumhet, rädsla, sagor och avundsjuka/rädsla för konkurrens.

Man måste inse att vargen är ett naturligt inslag i den svenska faunan. Ett inslag som skall få spela sin naturliga roll i det ekologiska systemet utan mänsklig inblandning. För att vargen skall kunna göra detta måste den få vara ifred och växa sig stark och livskraftig. En högljudd grupp arga jägare och deras hobby- och nöjesslakt av djur med hjälp av skjutvapen och upptränade vargättlingar kan inte tas hänsyn till. Naturen finns inte till för mänsklig rekreation och nöje utan ÄR bara. Vi måste anpassa oss efter naturen, vi kan inte inbilla oss att det går att göra det omvända!


Intressant