Alliansens företrädare skriver idag i en debattartikel att man är öppna för att sända mer militär till Afghanistan! Att öka den svenska insatsen ser jag inte negativt på, men att öka det militära bidraget är fullkomligt befängt! Vi har de senaste åren enbart sett tecken på att den militära insatsen bidrar till instabilitet och osäkerhet. Sveriges roll har historiskt sett varit att bidra med fredsbevarande styrkor i oroshärdar, men detta har frångåtts i Afghanistan där vi har blivit en stridande part i ett krig utan mål och mening.
När det gäller de amerikanska kärnvapenbaserna utanför landets gränser är de RödGröna överens med USAs president Obama om att dessa bör avvecklas på sikt och att kärnvapen överhuvudtaget inte bör vara verktyg i utrikespolitik.
Att inte fortsätta kriga i Afghanistan utan öka de civila insatserna ÄR att visa solidaritet med afghanerna, det ÄR att visa solidaritet med omvärlden och det ÄR att visa att Sverige verkligen vill vara med och hjälpa. Kanske behövs militär fortfarande på vissa håll i landet ytterligare en tid framöver men INTE som stridande part utan framförallt för att utbilda afghanska soldater, men att utöka det militära deltagandet är att visa allt annat än solidaritet med afghaner, med omvärlden och att visa en vilja att uppnå fred.
Det är korrekt att de RödGröna än så länge saknar en gemensam linje när det gäller just den militära insatsen i Afghanistan, däremot är de/vi RödGröna överens om att civila insatser är det allra viktigaste i landet och att fokus bör ligga på sådana. Alliansens företrädare försöker göra detta till en stor sak, men vi ska komma ihåg att det finns en mängd frågor där även alliansen inte är eller har varit överens. Bensinskatter inför förra valet, utförsäljningar, LAS osv.
Vi har två politiska block, men dessa består av olika partier som har olika hjärtefrågor och olika åsikter. Vi skall vara glada att vi har en sådan mångfald av partier i den svenska politiken eftersom detta är positivt för demokratin. Inom vissa områden kan blocken lätt komma överens, och i vissa frågor till och med över blockgränserna, men inom vissa områden tar det tid och är svårare. Svenska militära insatser är en sådan fråga. På den borgerliga sidan finns ett parti (Fp) som ser ett medlemskap i NATO som ett måste och ett parti (M) som på sikt ser ett medlemskap som en nödvändighet och två partier (C) och (Kd) som inte alls vill vara med.
Det jag inte kan förstå är på vilket sätt vi är i Afghanistan för "vår egen säkerhets skull". Tror alliansens företrädare att Afghanistan kanske kommer anfalla Sverige om vi drar tillbaka soldaterna?
2009 års försvarsbeslut innebär att man drar ner byxorna och urinerar på FN-flaggan, det innebär att man totalt struntar i FNs mål om total nedrustning.
En mening i debattartikeln håller jag med om : "Det är bara genom att samverka med andra som Sverige kan nå sina utrikespolitiska mål. Vår utrikespolitik ska bygga på engagemang och solidaritet – med människor i andra länder och länder som delar våra demokratiska värderingar". Självklart skall vi samverka med andra, men detta behöver inte nödvändigtvis innebära att vi skjuter och bombar tillsammans. Självklart måste vi också sätta gränser för samarbetet med andra nationer. Om någon av våra allierade fick för sig att börja bomba med kärnvapen, skall vi fortsätta att stödja detta enligt alliansen?
Alliansen står dessutom inte vid sitt ord eftersom de under den gångna mandatperioden har gjort affärer och samverkat med både Libyen och Myanmar.
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar