Trixande med siffror hör tyvärr ihop med den sittande regeringen. 100 000 fler arbetslösa blev i alliansens tolkning 100 000 färre arbetslösa. 40 %-ig minskning av växthusgasutsläpp blev i verkligheten 27. Och (Kd) vill inte ens vara med på detta etc.
Både (C) och (Fp) är glädjande nog villiga att minska Sveriges klimatpåverkan, och vill verka internationellt för ett klimatavtal, men att vilja är en sak. Att göra är något helt annat.
Självklart är det viktigt med stödåtgärder för utvecklingsländer och att bygga upp dessa länders infrastruktur utan att försätta dem i oljeberoende kan vara en av de viktigaste lösningarna på klimatproblemet. Detta eftersom det kan visa på möjligheterna för I-länderna, dvs. att det är möjligt att bygga samhällen som inte står och faller med olja. Detta gör dock inte att våra egna åtaganden och plikter är mindre viktiga, eller att vi kan sänka våra egna mål. Det är slött och oansvarigt att tillgodoräkna sig de insatser man gör i utvecklingsländer och därigenom anse sig kunna sänka de nationella målsättningarna på det vis som vår sittande högerregering vill göra!
Klimatet har förändrats på jorden i alla tider. Det har förekommit istider, perioder av närmast global tropisk hetta, men det som händer nu är inte naturliga fluktuationer. Det är ett resultat av industrisamhällets utbredning, det är ett resultat av oljeberoendet och det är ett resultat av människans gräshoppstendenser (att förgöra allt i vår väg för att sedan dra vidare). Det är inte försvarbart och det är vår tids stora ödesfråga. Kommer vi ens under hela vår egen livstid kunna njuta av härliga sommardagar i parker? Kommer kommande generationer kunna leva i ett välfärdssamhälle med mat och vatten till alla?
Tyvärr är nog svaret nej, och framförallt inte om vi inte gör drastiska förändringar just nu.
En av de absolut viktigaste åtgärder som FN, EU och nationella parlament måste ta tag i och som vi måste jobba för är ett stopp för befolkningsökningen (här gör visserligen Europa vad de kan, om än omedvetet jag håller självklart inte med islamofoben och rasisten Ulf Nilsson i sak gällande muslimer vill jag här klargöra...). Ingen vill se kinesisk enbarnspolitik införd globalt, men frågan som MÅSTE lösas är vad vi ska göra. Jorden klarar inte av att bära 6 miljarder människor, och framförallt inte 6 miljarder människor som lever gott. Detta är ödesfråga nummer ett dessvärre. Vare sig man gör minskningar av växthusgasutsläpp eller ej så kommer resurserna att ta slut inom relativt kort tid om vi inte får stopp på befolkningsökningen.
Vi valde en gång i tiden att sluta med vårt nomadiserade liv och slog oss ned på fasta boplatser, men vi gjorde detta i en tid då det fanns få människor på vår jord. Det var inga problem för jorden att tillhandahålla resurser som räckte till, men ju fler vi har blivit desto tuffare har jorden haft att klara sitt jobb. Vi har heller inte gjort vårt jobb utan enbart tagit och roffat åt oss utan att tänka på konsekvenserna. Vi har levt precis på samma sätt som då vi var nomader. Då kunde vi ta vad vi behövde och utnyttja alla resurser tills de var slut för att sedermera dra vidare till nästa plats och arbeta likadant där. Jorden fick under tiden återhämta sig på den första platsen som vi kunde återvända till när detta var gjort. Idag har inte jorden någon möjlighet att återhämta sig. Vi lever överallt! Vi lever på platser där jorden tar längre tid på sig att återhämta sig, vi lever på platser nästan helt utan resurser och vi kämpar alla för att leva precis likadant ändå. Vi har glömt bort att vi är ekologiska varelser anpassade till ett liv i naturen, inte regerande varelser som kan anpassa naturen efter oss. Vi har glömt bort att naturen inte anpassar sig. Det är varelserna i den som måste anpassa sig!
Den politiska arenan är platsen där anpassningen måste starta. På samma sätt som stamhövdingar en gång beslutade att sluta leva nomadliv, på samma sätt som politiken skapade demokratier, på samma sätt som industrisamhällets framväxt genom politiska kamper och beslut möjliggjordes så måste dagens politiker ta de stora kliven och visa modet att välja nya vägar.
Politiker måste våga stå emot marknadskrafter och ekonomiska intressen, annars är samhället (åtminstone i den mån vi känner till det) ett minne blott.
Pengar kan inte tillåtas styra arbetet för omställningen för dyrt kommer det att bli, det råder det ingen tvekan om. Utan det som måste styra är visioner och tro. Om dagens politiker inte vågar vidga sina vyer och tänka nytt och utanför ekonomiska ramar och budgetar så är en planeten Tellus hysande människor inte längre möjlig.
Ödesfråga nummer två är självklart att minska utsläppen av växthusgaser och därmed hitta andra sätt att upprätta välfärdsstater där människor mår bra. Vi ska komma ihåg att människor inte alls alltid mår bra i välfärdsstater utan ofta tvärtom. Jag tycker att vi borde funder på ett mer naturnära och primitivt vardagsliv. Sjukhus och andra vårdinrättningar, resmöjligheter och myndigheter kunde vara moderna, men resten av livet levde vi i harmoni med naturen. Det kanske kan tyckas utopiskt och jag utmålar kanske mig själv som en naiv drömmare. Jag anser dock att det är än mer naivt att tro att vi kan leva som vi gör i all evinnerlighet och att vi inte måste ta itu med oljeberoendet NU NU NU!
En röst på de RödGröna den 19/9 är inte något större steg mot en förändring av samhället. Det är dock en start och med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i regeringsställning kanske opinionsbildningen kan börja för att förbereda människor och få alla att förstå att vi måste börja ta ansvar för framtiden.
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar