Cheney/Bush/Blair hjärta Mubarak = Sant

Det är skönt att se vilka som ställer sig bakom diktatorn Hosni Mubarak. Dick Cheney och Tony Blair - två personer som är ansvariga för Irakkriget, två personer som gjort allt som stått i deras makt för att säkra oljetillgångar och anglosaxiskt världsherravälde. När Mubarak får offentligt stöd av dessa mörka krafter så vet jag att jag står på den rätta sidan (inte för att jag tvekade tidigare i och för sig, men ändå). Att kalla en diktator som har så mycket blod och skit på händerna för en god kraft och en vän är minst sagt osmakligt. Det visar också på en djup okunskap om både historia och nutid. Det är oerhört skrämmande att personer med denna brist på kunskap har innehaft och fortfarande innehar några av världens absolut mäktigaste poster och uppdrag.

Vidare är det mycket skönt att se islamologen Jan Hjärpes klarsynta analys av Muslimska Brödraskapet. Denna kanske kan få åtminstone några fler att inse den minimala om ens existerande risken för islamiskt styre med sharialagar i Egypten. Revolten i Egypten handlar INTE om religion, inte ens för de som är religiösa (hatar rubriksättningen på den ovan länkade artikeln). Man önskar att världens ledare kunde ta till sig kunniga människors utlåtanden och inte bara resonerade utifrån instinktiva rädslor för det som är främmande, dvs. utifrån främlingsfientlighet, rasism och islamofobi. Alla dessa charmigheter besitter nämligen den största delen av världsetablissemanget och Sverige är inget undantag. Sverigedemokraternas retorik sätter sig i det undermedvetna hos reinfeldt och Bildt och sipprar ut lite i taget i deras förda politik. EU och USAs nuvarande passivitet är ett resultat av starka islamofobiska strömningar. Man är så rädd för en islamisering av Egypten att man struntar i folket, deras frihet och deras rättigheter. Jag råder alla att gå in på Muslimska Brödraskapets hemsida och läsa på om denna organisation. Det räcker att ta en snabbtitt på deras hemsida för att inse att vi inte pratar om militant islamism. De tar själva avstånd från våld, från Al-Qaeda och dylika organisationer. Det får lov att vara ett slut på detta skitsnack om islamiskt styre, nu måste vi stötta demokratirörelsen så att människorna i Egypten kan få sin fred och frihet någon gång, för våra protester och vårt stöd förändrar massor! Att "bitterfittan" Herman Lindqvist säger motsatsen bekräftar snarare detta än motsäger det. Jag vet inte hur Herman lyckas komma fram till sin slutsats, men den är i mina ögon faktiskt ganska naiv och okunnig. "Några tusen" modiga människor kallar han de hundratusentals, kanske över miljonen, demonstranter och demokratiaktivister som visat sitt missnöje med regimen den senaste veckan. Det går inte att stoppa den sten som nu är i rullning genom våld, hot och förtryck utan att fullkomligt isolera sig från omvärlden. Gör Egypten det, så är det godnatt. Jag tror inte alls på Hermans pessimistiska syn på saken. Det är en omöjlighet att en ny despot tillsätts och det blir alltmer omöjligt för EU, FN, USA och NATO att stötta diktaturer och mörka regimer världen över, ju mer som kommer till gemene mans kännedom om Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Syrien, Jemen, Jordanien, Pakistan, Thailand, Burma/Myanmar etc.

Slutligen så blir jag minst sagt irriterad över tidningarnas "måste-artiklar" där man försöker krysta fram möjliga scenarion "efter Mubarak", där "experter" försöker gissa sig till hur Egypten kommer se ut då diktatorn är borta. Ingen kan veta hur det hela skall sluta och allting är rätt meningslösa spekulationer. Jag skulle önska att media slutade måla upp skräckscenarion av olika slag som det egentligen inte finns särdeles mycket fog för att måla upp.


Intressant