Maud Olofssons flykt från verkligheten

Maud Olofsson, den person som leder "Arrogansens gröna röst" flyr från verkligheten och förstår sig inte på samhällsutveckling. Hennes överenskommelser med de övriga allianspartierna och hennes argument i debatten med Maria Wetterstrand i gårdagens Agenda i SVT tyder just på detta.
Centerpartiet har bortsett från det faktum att grön teknik hela tiden utvecklas och är en växande sektor. Centerpartiet har köpt sina konservativa kamraters syn på dagens samhälle som konstant och att vi måste ta beslut för den närmsta 10-årsperioden här och nu som inte skall ges någon möjlighet att omprövas.

Maud har rätt i att en del satsningar har gjorts under den senaste 4-årsperioden på flera områden som har varit tydliga steg i rätt riktning. Satsningarna på utbyggnad av vindkraften är ett exempel. Problemet är bara att man agerat direkt kontraproduktivt när det gäller konstgödselanvändning, dispenser till mackar att "slippa" tillhandahålla alternativa drivmedel, vargjakten och kemikalieanvändning. Att utsläppen av växthusgaser har minskat är självklart eftersom människor har blivit betydligt mer medvetna, många väljer cykel före bil, fler väljer ekologiska varor. Dvs. individerna i samhället har tagit ett betydligt mycket större ansvar än någonsin vilket självklart fått effekter. Det vore mycket märkligt om inte Arrogans-regeringen hade lyckats minska utsläppen i och med den teknikutveckling som har skett. De satsningar som har gjorts har varit fullkomligt nödvändiga och hade varit mycket innovativa och progressiva om de hade gjorts för 10 år sedan, men de har inte varit särdeles progressiva och innovativa 2006-2010.

I en situation då människor är mer villiga och medgörliga än någonsin då det gäller miljötänk så väljer regeringen att stanna upp i satsningar på Grön teknik, på infrastruktursatsningar för ett mer hållbart sätt att resa, satsningar på alternativa drivmedel. Att Sverige eventuellt lyckas sänka sina växthusgasutsläpp med 27 % fram till 2020 innebär inte att det slutgiltiga målet är uppnått! Det innebär att man har lyckats bra hittills med miljöarbetet, men det innebär inte att man kan slappna av och sluta! Vi måste då göra ännu mer, göra ännu större förändringar och satsningar. Man måste göra ännu mer för ett hållbart samhälle även internationellt. Regeringen vill visserligen göra satsningar på fattiga länders utveckling men att genom detta undvika Sveriges ansvar är inte acceptabelt!

Att prata antal ton i utsläppsminskning går inte att göra eftersom tekniken hela tiden utvecklas. Det går inte att säga exakt vilken effekt en insats som man gör nu får om 10 år eftersom effekten är helt beroende av hur tekniken utvecklas och på vilket sätt samhället i övrigt utvecklas.

Centerpartiet har ett problem, de är nämligen ett parti med gröna ambitioner, men sitter i en koalition med 3 andra partier som inte har några större miljöambitioner alls. Dessutom har Centerns ambitioner enbart koncentrerats till just klimatkrisen och koldioxidutsläpp vilket gjort att de har glömt bort alla andra miljöområden, såsom naturvård, rovdjurspolitik, biologisk mångfald, kemikalieanvändning och långsiktigt hållbar utveckling. Den hållbara utvecklingen innehåller helt enkelt fler frågor än enbart växthusgasutsläpp. Det är dessutom som jag sagt tidigare, en ren lögn att hävda att Sverige har som mål att sänka växthusgasutsläppen med 40 % eftersom målet i praktiken endast är 27 % vilket INTE är uppseendeväckande höga siffror globalt sett.

Att överföra alla inrikes transporter från väg till järnväg ger betydligt större effekter på utsläppssidan än vad Maud Olofssons siffror talar om. Att få fler tankstationer som tillhandahåller alternativa bränslen ger betydligt större effekter än de som Olofsson talar om.
Maud Olofsson tar inte upp ens en tiondel av de satsningar som de RödGröna är överens om, och tar dessutom inte upp ens en 100-del av de satsningar som Miljöpartiet själva vill genomföra.
Det är härligt att miljödebatten kommer upp på tapeten, och det kommer kosta röster för Centern om det fortsätter vara en kamp mellan Wetterstrand och Olofsson.

Intressant