Lena Mellin snackar goja som vanligt. Efter en oväntat bra debatt i Utbildningsradions Skolfront pratar Mellin om att alla partiledare skötte sig bra utom Lars Ohly.
Jag tycker att Ohly skötte sig betydligt bättre än i utfrågningen igår och snarare var en av de som var allra bäst i dagens debatt. Ohly passar nämligen in i debattforumet bättre än i intervjuforumet. Jag tycker att Elaine Bergqvist lyckas med en bättre analys till och med av det politiska innehållet, trots att det inte är hennes uppgift att tycka till om detta, än Lena Mellin som inte verkar klara av att hålla sig saklig och objektiv i sina analyser vilket borde förpassa henne bort från sin anställning i demokratins namn.
Det allra viktigaste i dagens debatt tycker jag dock var det tydliga faktum att de RödGröna på skolområdet är avsevärt mer överens än vad alliansen är samt att Mona Sahlin var den som uttryckte en önskan om blocköverskridande överenskommelser på skolområdet vilket inte alliansföreträdarna alls nappade på. Mona framstod som en tydlig ledare i denna debatt, och dessutom en mycket sympatisk person vilket är oerhört viktigt för det RödGröna regeringsalternativet. Alla de RödGröna ledarna/språkröret gjorde inte bra utan exeptionellt bra ifrån sig både som partiföreträdare och som koalitionsföreträdare. I mina ögon var det framförallt på koalitionsplanet inte riktigt samma situation på allianssidan. Björklund framstod som ledare, Hägglund som schysst kille, Maud som engagerad men okunnig och reinfeldt som ointresserad, men ingen av dem lyckades få alliansen att framstå som en enad front när det gäller skolan.
Maria Wetterstrand fick framstå som plugghästen i gänget vilket gör henne än mer trovärdig i sin kritik mot betyg som kunskapsmätare och övertron på betyg som motivationskälla för elever.
Den RödGröna koalitionen sopade som sagt i mina ögon banan med alliansen som koalition, men jag tycker att både Jan Björklund och Göran Hägglund åtminstone var kunniga och engagerade. Maud Olofsson och fredrik reinfeldt gjorde däremot bort sig fullkomligt och förlorade med all sannolikhet ett ganska märkbart antal väljare på - i Mauds fall - kunskapsbrister och - i reinfeldts fall - brist på intresse och engagemang. Skolpolitiken är inte statsministerns gebit och han var uppenbart obekväm i att diskutera enbart skolfrågor utan att få dra in skattepolitik och arbetslinjen i debatten. Här uppenbarade sig en rad brister i "de nya moderaternas" politik. De har nämligen inte någon skolpolitik överhuvudtaget. De vet inte riktigt varför de tycker som de gör eller ens var de står.
Det blev också tydligt hur mycket moderaterna och Mauderaterna (C) grundar sin låtsasskolpolitik på ideologi snarare än forskning och kunskap på ett fyrkantigt sätt som inte ens Vänsterpartiet skulle få för sig att göra. De andra 5 riksdagspartierna ser nämligen till barnens bästa. Björklund och Hägglund har hela tiden barnen i fokus med alla sina förslag, vare sig jag samtycker med dem eller ej, medan de nyliberala partierna (M) och (C) inte alls verkar vara intresserade av barnen då de diskuterar skolan. Moderatledaren reinfeldt verkade mer intresserad av att angripa Lars Ohly än att diskutera skolan, och detta genom att hävda att Ohly inte vet vad han tycker eftersom han i likhet med både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kompromissat och till viss del fått avvika från sin grunduppfattning. Jag märkte ett stort antal "Göran Persson"-antydningar från reinfeldts sida också då han pratade om Jag, Mitt, Min istället för att prata om Vi. Vi har helt enkelt fått en reinkarnation av Persson på statsministerposten och frågan är om det verkligen är vad väljarna ville ha då de bytte regering enbart för att de var trötta på Persson.
Efter kvällens debatt finns det två saker att konstatera; De RödGröna har en betydligt utförligare och enhetligare politik på skolområdet baserad på forskning och kunskap, samt att de RödGröna är betydligt mer öppna för blocköverskridande överenskommelser för att uppnå kontinuitet i skolverksamheten vilket jag egentligen tror att flera av de mindre allianspartierna egentligen också är. Här är Moderaterna den stora bromsklossen som förhindrar möjligheten för skolan att bli en plats för lärande med möjlighet till långsiktig planering. Moderaterna ser nämligen skolan som ett ideologiskt stridsfält som vilket annat som helst. Vi ska också komma ihåg att, precis som Maria Wetterstrand sa, 3 av de 4 läroplanerna som utformats sedan 1969 har utformats under borgerliga regeringar. Så fort en borgerlig regering tillträder så vill de se en ny läroplan som de själva skall bestämma över då de uppenbarligen konstaterat att den senaste borgerliga läroplanen inte alls fungerade. Läroplanerna borde rimligtvis utformas blocköverskridande för att få en skola som inte förändras titt som tätt med nya kunskapsmål, betygsystem, kriterier och betygsskalor, värdegrundsförändringar etc.
Jag uppskattar i alla fall att skolan fick en hel timmes egen debatt även om vissa ämnen fick för lite fokus såsom segregationen inom skolan vilket är ett av de allra största problemen att handskas med. Jag skulle hemskt gärna se att denna typ av debatter hölls också inom andra stora och viktiga områden vilka bör planeras lånsiktigt och skulle behöva blocköverskridande överenskommelser såsom miljö- och klimatpolitiken.
Läs gärna:
Begrundat och Plitat
Katarina Nyberg Finn
Roger Jönsson
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar