högermanifest och utfrågning

Igår var en hektisk valrörelsedag, dels kom alliansens gemensamma och miljöfientliga valmanifest och dels var det partiledarutfrågning av Mona Sahlin. Den som förhoppningsvis kommer bli vår nästa statsminister. Jag blev efter utfrågningen igår än mer bestämd på att detta är vad jag hoppas på. Mona skötte sig utomordentligt och fick ju faktiskt godkänt med råge av svenska folket vilket var lite oväntat med tanke på de siffror som basunerats ut de senaste månaderna om att Sahlin saknar folkets förtroende. Det var kanske så att människor äntligen börjar förstå att Mona är synnerligen professionell och minst lika statsmannamässig som Statsministern.
Lena Mellin, aftonbladets politiska skribent ger dock som vanligt knappt godkänt. Det är ganska märkligt att Aftonbladet med rötter i arbetarrörelsen håller sig med en politisk "expert" som har så tydligt högervridna åsikter. Hon skriver ständigt upp reinfeldt till skyarna, medan de RödGröna partiledarna får vara glada om de inte blir totalsågade vad det än handlar om. Detta trots att alliansens företrädare bevisligen glider betydligt mer på sanningen än de RödGröna. Som politisk expert bör man vara kunnigare avsevärt mer insatt än vad gnäll-Mellin verkar vara.
Det var inte mycket nyheter som uppkom för den som har lite koll, men vad som däremot var tydligt var hur säker, lugn och trygg Mona är och hur ärlig hon är i jämförelse med motståndarna på högersidan.

Den enda frågan som egentligen skapade lite problem var formuleringarna i den RödGröna utrikespolitiska överenskommelsen där USA kunde tolkas som utvalt som ett särskilt problem medan andra hot mot världsfreden betecknades som "övriga länder".
För mig är inte detta är något problem då USA trots allt är och har varit det överlägset största hotet mot världsfred sedan det kalla krigets slut. Det finns naturligtvis en mängd andra länder som enskilt är betydligt svårare att hantera, men inte med de resurser, den makt och de ambitioner som USA trots allt har. Det finns inga andra länder som spridit ut så mycket kärnvapenbaser och militärbaser över hela världen som USA. Jag tycker dock att Mona var tydlig med att det inte handlar om alla militärbaser som skall bort utan alla de kärnvapen som finns utplacerade. Detta är ingenting som skiljer sig från Obamas egen politik och det enda problemet är väl möjligtvis att en okunnig läsare av den RödGröna överenskommelsen kan tolka dokumentet som enbart riktat mot USA.

Vad som inte framkom igår men som kom idag är dock överenskommelsen om Afghanistan som visar både på ansvarstagande, förståelse, solidaritet och kunskap om hur det ser ut i Afghanistan. Det är omöjligt att genomföra ett tillbakadragande av trupperna imorgon men denna överenskommelse visar ett tydligt besked om ATT ett tillbakadragande är en nödvändighet. Dels för stabiliteten och säkerheten i Afghanistan, dels för att kunna frigöra resurser till civila insatser och ökat bistånd samt att kriget är omöjligt att vinna och därför fullkomligt onödigt.

Över då till alliansens miljöfientliga manifest. De små partierna blev som vanligt överkörda i flera av sina viktigaste frågor medan moderaterna fick igenom allt. Skattesänkningarna var visserligen inte enorma, men de finns där. Det är hela tiden skattesänkningar som är målet. Det är löjligt att tro att man ska kunna finansiera välfärden i längden då man inte kan sälja statliga bolag hur länge som helst snart finns nämligen inga kvar. LKAB verkar vara det enda som ska fortsätta finnas kvar i statlig ägo. Det är något oerhört att människor inte protesterar mer mot att alliansen säljer ut dessa företag som svenska folket äger utan folkomröstningar!
De som vinner på Arrogansens politik är höginkomsttagarna utan tvekan och Arrogansen vet om detta - De som förlorar mest är låginkomsttagarna, de fattiga, barnen, framtiden och miljön. I stort sett oförändrad blir tillvaron för medelinkomsttagare så länge de håller sig friska och behåller sitt jobb. Att Arrogansen inte vågar stå för detta och tala om som det är rakt ut är fruktansvärt oärligt enligt mig, samtidigt som man kanske kan tycka att människor borde kunna tänka ut detta själva.
Att ge studenter 500 kr mer i lån är inte någon satsning, det innebär ju bara mer pengar tillbaka till staten eftersom dessa skall betalas tillbaka med ränta, eller är det någon som tycker tvärtom?

Landsbygdsborna får inte det bättre av att man låter dem "slippa" köra med förnybara bränslen, de får inte det bättre för att man skjuter upp finansieringen av en energiomställning och de får inte det bättre för att man inte vill ge dem bättre kollektivtrafik. Vad är det för dumheter egentligen att man, istället för att investera och satsa på miljöteknik, mer biogasproduktion och fler tankställen, väljer att ge dispens till landsbygdsmackar så att de slipper installera tankstationer för alternativa bränslen?

Det är fullkomligt oerhört att man 2010 kan stå, som Maud Olofsson, och säga att regeringen inte behöver satsa mer på miljön och på någon klimatpolitik för det arbetet är redan färdigt. Det enda skarpa förslag som Alliansen har när det gäller miljön är att klimatinvesteringar i andra länder skall öka, detta är ju fullkomligt oerhört!!!! När det gäller miljöområdet i övrigt finns ett förslag om en utredning om kemikalier. I många fall kemikalier som vetenskapen under flera decennier har känt till kan ge en mängd negativa konsekvenser då de används. De övriga miljöambitionerna och de små löftena luktar mer av "härtill är jag nödd och tvungen". Det finns ingen vision, ingen framtidsanda och vilja att gå i bräschen! Skall Sverige verkligen tvingas halka efter på klimat- och miljöområdet? Sverige som alltid har varit en föregångare på området och som har stått på barrikaderna.
Har Näringsministern verkligen varit så frånvarande de senaste åren att hon totalt missat de alarm som kommit från forskare till höger och vänster, missat de klimatrelaterade naturkatastrofer som inträffat och missat det faktum att människor faktiskt är oroliga för framtiden både för egen, barnens och naturens skull. Det är högeligen oansvarigt och arrogant!
Att en halv miljon människor har tillkommit som inte innefattas av trygghetssystemen de senaste fyra åren är ytterligare något som "Arrogansen" inte ser som något problem trots tjatet om att häva "utanförskapet" för fyra år sedan. Utanförskapet har ökat lavinartat och för detta skall regeringen dömas hårt!
Idrotten i Sverige får ynka 500 miljoner kronor, och inte ett rött öre finns i riktade kultursatsningar. Att digitalisera biografer, eller att renovera operan är inte satsningar det handlar enbart om tvång för att operan inte skall rasa in i huvudet på folk och för att de svenska biograferna inte skall bli muséer. Inte heller ett enda öre är avsatta direkt för att underlätta integrationen. Det finns inte Ett Enda Skarpt förslag om detta i det gemensamma Valmanifestet vilket är högst anmärkningsvärt! Inte heller finns ett enda skarpt förslag när det gäller jämställdhet utan istället hävdas att "arbetet skall fortsätta".
Arrogansen hävdar i sitt manifest att de tror på människans inneboende vilja att ta ansvar men visar i handling på precis raka motsatsen med tanke på de a-kasse- och sjukförsäkringsregler som har införts. Visar på precis raka motsatsen när de visar sin misstro mot lärarkåren och sin misstro mot elever i skolan.

Alla dessa uteblivna satsningar och visioner beror på en ambition på att sänka skatterna med ytterligare 15 miljarder, varav 3 miljarder är direkt riktade till de med allra högst inkomst.

Den som vill får gärna berätta för mig varför man i en välfärdsstat med en solidariskt och gemensamt finansierad välfärd har som högsta prioritet att sänka skatter istället för att skapa överskott och därmed kunna betala av på utlandsskuld och dessutom satsa på det gemensamma? Varför har skattesänkningar ett egenvärde i den moderata världen?

Nu blev detta inlägg alldeles för långt så ingen orkar väl läsa hit antar jag...

Intressant