I en artikel i DN angrips landstingens och kommunernas kultursatsningar å det grövsta av den före detta MUF-ordföranden Thomas Idergard, numera välfärdsansvarig på tankesmedjan Timbro samt statsvetaren Svend Dahl. Till att börja med borde det bifogats en tydlig förklaring om vad Timbro är och vad organisationen står för så att gemene man kan se på debattartikeln med "rätt" glasögon.
Timbro är en sk. tankesmedja som företräder det privata näringslivet (främst stora företag och näringsidkare) och förmögna människor i första hand. Organisationen startades bland annat av Svenska Arbetsgivarföreningen.
De står längre till höger än alla riksdagspartier och kan ses som en högerextrem organisation. Dock inte högerextrem i form av att de står för rasistiska och fascistoida åsikter, men högerextrema när det gäller skattefrågor, välfärdsfrågor och oerhört konservativa då det gäller exempelvis miljöfrågor. Timbro vill privatisera precis allt, de vill att alla ska klara sig själva och att människor mer eller mindre får skylla sig själva om de är fattiga, vare sig detta beror på att man fötts in i fattigdom eller drabbats av denna på annat sätt. De vill fullkomligt nedmontera den svenska välfärden och anser att allting som kan ses som allmännytta är av ondo om det kommer i konflikt med storföretagens och rika människors intressen.
Med detta sagt och förklarat (vilket DN borde ha stått för) så kan vi då titta på debattartikeln om landstingets kultursatsningar.
Idergard och Svend Dahl låtsas vurma för vård och omsorg. Skribenterna hävdar också att det inte alls spelar någon roll vad som ingår i denna vård och omsorg. De har den otroligt konservativa och okunniga synen på sjukvård att denna enbart kan bestå av rent fysiska medicinska insatser. Man har inte alls förstått att kultur just inom vården faktiskt kan ge friskare människor. Sjukhusclowner är ett exempel som har varit ett oerhört uppskattat inslag inom barnsjukvården och inte bara spritt glädje utan också avlastat den medicinska personalen på många sätt. Inom psykiatrin är inte heller medicinska insatser de enda fungerande utan även kommunikativ behandling med hjälp av kultur kan vara nog så effektiv.
Nu är det inte specifikt kultur inom vårdsektorn som de båda alliansförespråkarna angriper utan kultursatsningar i stort så jag ska inte snöa in på sjukhusclowner och musikterapi.
Kultur är ett oerhört viktigt inslag för att främja den allmänna folkhälsan. Att bli 100 år gammal utan att uppleva glädje är knappast att föredra framför att bara bli 70 men leva dessa 70 år med inslag av glädje, kreativitet, musik, konst, teater, dans och fantasi.
Kulturen är inte alltid självförsörjande precis som inte heller sjukvård eller skola är självförsörjande. Men allt detta har ett egenvärde och är viktiga för vårt samhällsbygge. Kultur har ett egenvärde och utgör en av de faktorer som gör oss till människor.
Det kanske stämmer att man skulle kunna få 1.800 sjuksköterskor men jag förstår inte vad det har med saken att göra.
Det finns andra frågor som ligger på landstingens bord som man då kan hävda stoppar anställningen av de här 1.800 sjuksköterskorna. Vi skulle kunna ta bort all administration när det gäller naturområden som kräver skydd, vi skulle kunna strunta i att ha kollektivtrafik etc. Det vore naturligtvis höjden av dumhet att föreslå något av ovanstående, men det är minst lika dumt att anse att alla kultursatsningar skall ersättas av 1.800 sjuksköterskor.
De 4 miljarder som Idergard och Dahl är så upprörda över kan ställas mot de 100 miljarder i skattesänkningar som alliansen har stått för under den senaste mandatperioden. Hur många sjuksköterskor hade dessa pengar räckt till?!
Jag håller däremot med skribenterna om att det absolut kunde finnas en större insyn i landstingens budgetering och exakt vad de enskilda anslagen går till men att detta skulle leda till mindre kultur förstår jag inte.
Landstingen har ett begränsat antal frågor som man har hand om där sjukvård är en och kultur är en annan, dessa skall inte behöva ställas i konflikt med varandra på detta sätt.
Sjukvården slukar enormt mycket mer pengar av förklarliga skäl och skall så fortsätta göra, det lilla kulturområdet skall definitivt inte behöva gå i kamp med den gigantiska sjukvårdsapparaten för att få behålla sina tynande och minimala anslag.
Artikelförfattarna basunerar ut en massa belopp och försöker lura läsarna att det handlar om jättebelopp, men de är i sammanhanget faktiskt småpotatis. 3,1 miljoner till "Film i Värmland" är extremt lite pengar med tanke på vad sjukvården kostar. Visst skulle man kunna anställa 3-4 sjuksköterskor i hela Värmlands län för dessa pengar men de gör garanterat mer nytta i nuläget.
Länsmusiken har nedmonterats fullständigt de senaste 20 åren och de som arbetar inom denna verksamhet lever i en mycket otrygg värld där man aldrig vet vad som ska ske nästa mandatperiod eller till och med nästa halvår. Jag förstår inte denna kamp emot kultursektorn överlag! Musiker och skådespelare betalar högst a-kasseavgifter av alla, de har också svårast av alla att få ut sin a-kasseersättning. Som kulturarbetare tillhör man en liten klick som inte företräds av särdeles många människor, man lever allt som oftast i en relativt otrygg värld och har sällan längre anställningar. Det är få människor som är insatta i kulturarbetares vardag, som förstår sig på det liv kulturarbetare lever. Thomas Idergard är ivrig påhejare av RUT-avdraget som han hävdar har skapat en hel drös jobb till människor som annars skulle jobba svart eller helt stå utanför arbetsmarknaden. Han hävdar också att det har underlättat en mängd människors vardag.
Kultursverige anställer minst lika många människor, kulturen skänker glädje till oändligt många fler människor än vad RUT-avdraget gör, kulturen behövs eftersom den berikar människors vardag och helg. Den skänker glädje, den skänker mening och den har ett egenvärde som är oerhört högt!
Jag blir bara ledsen när jag ser och hör Thomas Idergards utspel och åsikter och undrar vart vi är på väg när dylika åsikter tillåts hamna i debattartiklar i våra största tidningar.
Låt oss hoppas att människor med de värderingar som Svend Dahl och Thomas Idergard står för aldrig någonsin hamnar på någon beslutsfattande position i vårt samhälle!
Läs gärna:
Axess
Kjell Stjernholm
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar