Jag trodde inte att Libyen skulle bli nästa land skall jag erkänna. Förhoppningar fanns naturligtvis, men de var små.
Nu ser det dock ut som att just Libyens diktator Muammar Gadaffi, som suttit i över 40 år vid makten, blir nästa arbetslösa fd. makthavare från Nordafrika.
Det är givetvis glädjande, men det är samtidigt så fruktansvärt att mängder av människoliv spills då den desperata galningen Gadaffi och hans son Saif el Islam krampaktigt försöker stanna vid makten. Omvärldens fördömanden borde hagla, men ärligt talat har jag inte hört särdeles hårda ord från EU, FN eller USA och framförallt så har ledare, exempelvis Berlusconi i Italien, helt och hållet låtit bli att kommentera människoslakten.
Jag tycker naturligtvis inte att någon nation kan eller ska tåga in med buller och bång och blanda sig i länders nationella angelägenheter, men FN borde rimligtvis kunna sända fredsbevarande trupp för att sätta stopp för slakten av civila demonstranter och för att hjälpa till med att stävja den laglöshet som riskerar breda ut sig i landet. Carl Bildt säger sig på sin blogg vara extremt oroad över utvecklingen och precis som hos flera andra västerländska makthavare beror oron på en enda sak - PENGAR, PENGAR, PENGAR OCH ÅTER PENGAR! Bildt ser sig tvungen att avsluta sitt blogginlägg med att övergreppen givetvis är hemska, men det är trots allt det minst viktiga enligt Utrikesministern. Det viktigaste är "stabilitet" i regionen. Stabilitet i det här fallet är detsamma som diktatur, förtryck, polisstat och despotism. Konstigt är också att de som tidigare räknats som fiender, såsom Gadaffi, är nu av ekonomiska skäl vänner - och de som tidigare sågs som vänner såsom Usama Bin Laden, är nu fiender. USA och de gamla kolonialmakterna har visserligen genom historien visat sällsynt dåligt omdöme i vilka krafter som de valt att stötta i olika länder då regimskiften har varit på väg. Nu är det upp till bevis - skall man välja att stötta demokratin, eller skall man återigen ge sitt stöd åt "stabiliteten"?
Det finns som tur är människor som däremot vågar ta ställning för folket och friheten i form av demonstranter, bloggare, ambassadanställda, soldater m. fl. Det demokratiaktivisterna vill är att omvärlden ser dem, att omvärlden erkänner dem och stöttar deras kamp för rättvisa och frihet! Carl Bildts analys som han slängde ur sig efter Mubaraks fall om att det hade fått motsatt effekt om västvärldens ledare hade stöttat upproret är direkt felaktig! Efter så många års studier och erfarenhet som Carl Bildt har, så borde karln ha lärt sig någonting, men kunskapsnivån verkar inte ha ökat. Det enda utrikesminister Bildt verkar ha fått mer av sedan strejkbrytartiden är pengar och arrogans...
Jag hoppas och tror - precis som jag tidigare skrivit - att revolten kommer sprida sig österut. Demokrati kommer att segra, och detta kommer ske med folkets vilja!
Lite komiskt är förresten att AB försöker sammanlänka det som händer i Libyen med våldsdåd i Bagdad, Irak och i Kunduz, Afghanistan - dvs. platser som ligger nästan lika långt bort ifrån Libyen som Sverige gör och som har mycket lite, om ens något att göra med Libyen, vare sig geografiskt eller politiskt - Jisses vilka klåpare till nyhetsjournalister som arbetar på en av våra mest lästa tidningar!
Läs gärna:
Johan Westerholm
Röda Berget
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar