måndag 20 september 2010

Demokratin skulle ju vinna!

Det är en sorgens dag.

Visst, man kan väl glädjas åt att Mp gick framåt jämfört med förra riksdagsvalet, men vi gjorde trots allt ett sämre valresultat än alla opinionsmätningar visade på, vi förlorade slaget om regeringsmakten, och ett främlingsfientligt parti kom in i riksdagen. Det är bara förluster idag som man kan rada upp. Förlust för demokratin, förlust för hoppet, förlust för framtiden, förlust för miljön, förlust för Mona Sahlin, förlust för jämställdheten, förlust för jämlikheten, förlust för rättvisan, förlust för minskade samhällsklyftor, förlust
för Sverige som nation.

Sverige har anslutit sig till raden av rasistländer i Europa med små missnöjes- och främlingsfientliga partier som skapar parlamentariska kaos, vi har anslutit oss till Danmark, Holland, Belgien, Frankrike, Ungern, m. fl.
Låt oss bara hoppas att vi inte låter de andra partierna influeras på det sätt som skett i dessa länder.
I Danmark har Dansk Folkeparti fått sätta den politiska agendan fullständigt de senaste 5 åren utan att ens ha en ministerpost. I Frankrike ser vi nu behandlingen av romer som en förlängning av det inflytande som Jean-Marie Le Pen och hans Front National givits under hela 2000-talet. I Holland har de främlingsfientliga partierna rivit upp hela systemet och landet har stått utan en ordentlig regering sedan februari i år trots att nyval genomförts under sommaren. I Belgien har man inte heller någon stabil regering utan leds sedan i april av en interimsregering.

Det är också tydligt att de högerpopulistiska och främlingsfientliga partierna är samordnade över hela Europa. Dansk Folkeparti har tydligt samröre med Sverigedemokraterna t. ex. Och då man tittar på de olika partiprogrammen för alla dessa partier verkar det vara samma typ av retorik och samma grupper som angrips. Vi är helt enkelt långsamt på väg mot 1930-talets Europa igen, vilket är djupt djupt oroande!
Alla dessa obildade och ärligt talat ointelligenta människor som röstar på främlingsfientliga partier i ren rädsla eller protest förstår nog inte riktigt vad det är de är på väg att skapa, och frågan är om vi lyckas få stopp på utvecklingen innan det är för sent. Sverigedemokraterna är ju inte det enda partiet med främlingsfientlighet av olika slag på agendan. I Västgötska Grästorp har nämligen f.d. Nationalsocialistisk Front, som idag kallar sig Svenskarnas parti, vunnit mandat i Kommunfullmäktige!

De borgerliga partierna verkar inte ha förmåga att se sin skuld i framväxten av dessa politiska vindar trots att det är uppenbart att ekonomisk nedgång och oförmåga att hindra att en sådan bidrar till ökade sociala och ekonomiska klyftor skapar frustration, missnöje och främlingsfientlighet.
Det är naturligtvis inte bara de borgerligas fel, och inte heller är de ekonomiska bekymmer som världen befunnit sig i borgarnas fel. Det är däremot deras fel att konsekvenserna har blivit som de har blivit. Naturligtvis är inte detta varken reinfeldt, hägglund, borg, olofsson, erlandsson, björklund, carlgren eller någon annan borgerlig politikers vilja, men faktum kvarstår: Borgerlig politik leder till ökade skillnader mellan fattig och rik, mellan gammal och ung, mellan invandrare och "inföding" och ökade skillnader leder som sagt direkt till missnöje, rasism, misstänksamhet, avundsjuka, ilska, frustration.

Förstår de människor som röstat på SD vad de har gjort?
Jag tror tyvärr inte det.
Det är nämligen så här att vi de närmsta fyra åren kommer att ta stora kliv i riktning mot ett amerikanskt samhälle och i nuläget har vi dessutom ett rasistiskt parti med inflytande i det parlamentariska arbetet.
I USA är det illa ställt med välfärden, men att dessutom dras mot ett alltmer rasistiskt samhälle samtidigt som man har ett "själv är bäste dräng"-samhälle är oerhört skrämmande!
Vi skall dock komma ihåg att vi har sett något i Sverige som vi inte har sett i någon högre grad i andra länder; nämligen att precis alla de etablerade partierna så oerhört tydligt tar avstånd från och markerar mot rasisterna. Låt oss hoppas att detta håller i sig!

Problemet är att det i dagsläget är uteslutet och omöjligt för Mp att ge sig in i ett samarbete med alla fyra allianspartier. Framförallt eftersom man ingår i ett samarbete med V och S som skall stå sig över mandatperioden, men det kan ske förändringar då ingen vill att SD skall vinna makt. För att Mp skall kunna gå in i ett samarbete så finns det några rejäla justeringar som måste göras och några av dessa skall jag rada upp här:

Precis som K-G Bergström sade igår så är Vice Statsminister-posten självklart Mp:s i ett dylikt regeringssamarbete då Mp skulle vara näst största parti. Dessutom måste miljöminister, infrastrukturminister och förmodligen även näringsminister gå till Mp. Dvs. 3 av de 4 statsrådsposter som Centern har idag. Detta kommer inte kunna vara möjligt utan att Centern drar sig ur samarbetet.
Dessutom måste energipolitiken rivas upp och arbetas om, Mp kan inte sitta i en regering som vill bygga ut kärnkraften!
Sjukförsäkringsreglerna och A-kassesystemet måste också rivas upp och göras om. Miljöpolitiken måste även den göras om rejält och målsättningarna måste höjas rejält. Utan att allt detta går igenom är ett samarbete fullkomligt uteslutet och frågan är om allianspartierna kan tänka sig att göra sådana eftergifter och uppoffringar samt vara så prestigelösa.

Jag har rysligt svårt att se detta. Vi kommer (hoppas jag) fortsätta i opposition och jag tror att vi får se ett nyval inom de närmsta 1-2 åren.

Läs gärna:
Alliansfritt Sverige

Intressant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar