söndag 8 augusti 2010

Var blev ni av ljuva drömmar...?

Vad har hänt med den svenska valmans/kvinnekåren? Solidaritet, omtanke om andra, oro för framtida generationer, oro över miljöförstöring både lokalt och globalt, öppenhet, demokrati, social rättvisa, fri sjukvård för alla, en gemensam skolgång som är likvärdig vare sig man bor i stad eller på landsbygd - vare sig man är fattig eller rik. Allt detta var saker som präglade 1900-talets politik, som de allra flesta gick omkring och funderade på ibland och som engagerade människor ända fram till 1970-talets slut. Allting förefaller vara fullständigt bortblåst i dagens samhälle och ersatt av en enda fråga, nämligen den egna plånbokens storlek.

Hur blev det så här? Hur kom de nyliberala tendenserna in och tog över Sverige, hur kom det sig att även vi anammade Ronald Reagan och Margaret Thatchers fattigdomsföraktande och solidaritetsföraktande politik? Nuvarande regering har inte varit ensamma i denna övergång. Den startade redan under 1980-talet med dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt, fortsatte under Bildt-regeringen, Sosseregeringen under 90-talet och blev allt värre under Göran Persson-åren. Det har tvingats in i människors hjärnor att detta är den enda möjliga vägen - att detta är den enda verklighet som existerar och kan existera.
Alltihop är dock en våt kapitalistisk fantasi utan förankring i den ekologiska verkligheten. Hetsen efter ekonomisk tillväxt och den minskade statliga inblandningen innebär oerhörda påfrestningar på människors psykiska hälsa och den natur vi lever i.

Vi måste vända blad nu! Vi måste öppna ögonen för de orättvisor som vuxit under de senaste 30 åren. De sociala och ekonomiska klyftorna har ökat, inte bara i Sverige utan i hela världen. Skillnaderna mellan rika och fattiga länder har vuxit och kapitalismen efter Milton Friedmans teorier klarar inte av, eller har inte ens några intentioner, att lösa dessa problem.
Vi måste öppna ögonen för att vi är beroende av naturen och inte tvärtom. Vi måste stoppa den sk. högervågen som sköljt över världen de senaste 30 åren om vi vill se en framtid för jorden, för oss själva och för framtida generationer.

Det är oerhört märkligt att så många människor verkar tro att det nuvarande samhället och dess uppbyggnad är det absolut ultimata och enda sättet att leva. Det pratas om att kommunismen inte fungerar i praktiken, vilket kan vara möjligt, men inte heller kapitalismen fungerar i praktiken. Alla system har sina brister naturligtvis och alla har sina fördelar. Vi ska dock komma ihåg att vår nuvarande levnadsstandard inte beror på kapitalismen utan på en blandning av plan- och marknadsekonomi, en neutralitet och alliansfrihet i krig och på solidaritet och jämställdhetssträvan. Vi har uppnått en mycket hög materiell standard;
låt oss nu hjälpa andra till ett bättre liv, hjälpa naturen att återhämta sig, skapa en rättvisare och rimligare värld att leva i för ALLA och inte för enskilda personer!

Intressant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar