Jan Björklunds senaste utspel om att tvinga föräldrar att följa med sina barn till skolan känns inte så lite obegåvat. Skolministern verkar fullkomligt blind för bakgrund och orsaker till problem. Tidigare i veckan var det skolket och nu stöket. Är det verkligen så att Björklund inte förstår att familjen ibland kan vara en starkt bidragande orsak till att en elev beter sig på ett visst sätt? Visst finns det säkert fall där föräldrarna skulle kunna ha en lugnande effekt på elever. I de flesta fall tror jag dock att föräldrarna snarare skulle sitta och bedöma lärarens insats snarare än koncentrera sig på sina barn. Är det inte billigare i så fall att anställa fler lärare, få mindre grupper i skolan och komma tillrätta med de sociala problem som bråkiga elever ofta lever i och med? Många föräldrar lämnar dessvärre gladeligen över allt uppfostrande på barnomsorg och skola, att det då skulle vara bättre att få dylika föräldrar in i klassrummet är synnerligen naivt och okunnigt. En bättre samverkan mellan skola och familj är absolut önskvärt och vore mycket positivt, men detta förutsätter dels att statusen på läraryrket höjs för att föräldrar skall tro på lärares professionalitet och inte underminerar lärares yrkeskunnande och dels att ALLA föräldrarna är villiga att vara en deltagande part i fostrandet av barn och ungdomar. Om man som förälder behöver tvingas in i klassrummet hyser jag relativt små förhoppningar om att denna förälder skulle vara en positiv kraft. Är man en engagerad förälder och läraren anser att det skulle vara en fördel om föräldern följde med på lektionerna så tror jag att det hela kan lösas i samförstånd mellan en professionell yrkesutövare och en ansvarsfull förälder. Att detta kan ge ersättning av förlorad arbetsförtjänst ser jag som positivt, men tvånget är oerhört felriktad och kan ALDRIG få positiva effekter, var så säker.
Jan Björklund slänger ur sig svammel till höger och vänster och borde nog förankra lite fler av sina förslag i forskning. På pedagogik- och utbildningsområdet finns en mängd litteratur som han skulle kunna och som han borde sätta sig in i.
När det gäller skolfrågor och utbildning borde inte ideologi och partitillhörighet spela roll! Detta är en fråga som borde stå över blockpolitik och som borde baseras på de mest objektiva forskningsrön som finns att tillgå. Skolan är alldeles för viktig för att vi ska låta åsikter och ideologier sätta ramarna för verksamheten!
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar