Ohly har både rätt och fel

Lars Ohlys bitska debattartikel i vilken han kritiserar främst Socialdemokraternas, men även Miljöpartiets eftervalsdebatter har en mängd poänger och träffar mitt i prick på många punkter. Jag anser dock att han har fel när det gäller att Miljöpartiet internt skulle hävda att valförlusten beror på alltför lite högersväng. Jag har inte hört något sådant prat överhuvudtaget nämligen. Jag befinner mig visserligen inte i partitoppen, men jag har snarare hört tongångar som går åt det motsatta hållet. Nämligen att Miljöpartiet trubbades av i och med samarbetet och att vi var alltför icke-radikala. Socialdemokraterna var bromsklossen i det RödGröna samarbetet och har under de senaste 30-35 åren varit ett splittrat parti med högerrävar som Kjell-Olof Feldt och Björn Rosengren samtidigt som de haft vänsterlirare som Sten Andersson och Olof Palme.

Ohly har helt rätt i att det RödGröna samarbetet, trots dess brister, var enda möjligheten till att utgöra ett reellt hot mot alliansen i slaget om regeringsmakten. Problemet var just precis som Ohly säger att de RödGröna inte i slutändan utgjorde något alternativ. De stod för en light-variant av alliansens politik och detta beror inte på varken Mp, eller V utan på Socialdemokraterna. Valförlusten berodde på sossarnas oförmåga att välja rätt frågor och deras oförmåga att visa var de står. Jag kan hålla med Ohly om att Mp förlorade en hel del väljare på att fokus inte lades på miljöpolitik - frågan är dock om det verkligen var Mp:s fel eller om det var medias... Jag tror inte heller att Ohly är riktigt rätt ute då han bara skyller ifrån sig på sina RödGröna "partners" för ärligt talat lyckades inte han själv på något särdeles lyckat sätt förmedla varför vinstutbetalingar i skola och omsorg är ett samhällsproblem (vilket jag absolut anser att det är).

Vi skall också komma ihåg att det på allianssidan finns tre partier som borde ha exakt samma diskussioner som de RödGröna partierna har, men media glömmer alldeles bort det faktum att det fanns hela 5 förlorare i höstens riksdagsval. V och S gick visserligen bakåt, men det gjorde också Kd, C och Fp. Var finns krisdebatten om de tre utdöende borgarpartierna? Har någon hört något om Centerpartiets kris? C var nämligen det riksdagspartiet som förutom S gick bakåt mest jämfört med förra riksdagsvalet. Vi har ett backande parti med en impopulär partiledare och utan profil som sitter med i regeringen, och detta står inte en rad om i media.
Inte heller verkar det så värst intressant att man skall skjuta ytterligare 20 troligtvis ganska friska vargar i vinter. Media väljer istället att tokfokusera på Sossarnas, Vänsterns och Miljöpartiets eftervalsdebatter samt på misslyckade självmordsbombare (vilket naturligtvis är intressant och självklart skall finnas med i nyhetsrapporteringen jag önskar bara lite rimligare proportioner).

Jag tror inte oppositionen skall hålla på att kasta skit på varandra egentligen även om jag inte kan låta bli att kasta lite skit på sossarna över deras arrogans och oförmåga till självkritik, och oförmåga till att förstå att deras problem inte alls är valet av samarbetspartners, utan att deras problem är vandringen mot mitten eller till och med åt högersidan.

Intressant