torsdag 25 mars 2010

Har världen blivit fullständigt galen eller bara Bjästa?! (Uppdaterad version)

Ibland kan man bli heligt förbannad, och ibland kan man dessutom bli så explosivt ilsken att man oroar sig för omgivningens välbefinnande... ungefär i tillstånd nummer två befinner jag mig ikväll efter att ha tittat på kvällens "Uppdrag Granskning" där ett reportage om "Oskar" och "Linnea", och den Örnsköldsviksnära orten Bjästa varifrån de båda ungdomarna kommer, visades.

"Oskar" skall enligt uppgifter och dessutom en tingsrätts- OCH en hovrättsdom vara skyldig till våldtäkt av "Linnea", det förekommer tillräcklig bevisning för att de båda rättsliga instanserna alltså skall anse pojken vara skyldig utom allt rimligt tvivel.


Därmed borde saken vara avklarad, utredd och färdig. Pojken kunde få sitt straff, ta detta och genomgå de behandlingsprogram som finns för unga sexualbrottslingar för att man ska kunna minimera riskerna för återfall...
Det tråkiga är bara att historien fortsätter och blir alltmer absurd och galen ju mer man sätter sig in i fallet och samhällsklimatet runt omkring.

Det visar sig nämligen att trots "Oskars" inspelade erkännande från ett polisförhör (en snudd på identisk beskrivning med "Linneas" av vad som skedde mellan honom och "Linnea" på en skoltoalett), och trots all bevisning vilken låg till grund för den fällande domen, så vägrar "Oskars" vänner, familj och bekanta inse att han är skyldig. De uppmuntrar istället "Oskar", kompisar strejkar i skolan för att han skall få upprättelse, föräldrar och bekanta skriver, tycker och agerar mot flickan som enligt dem enbart är ett "luder som vill ha pengar och uppmärksamhet".

Inte nog med detta. En våldtäkt där en 14-årig flicka (dvs. ett barn) var offer visar sig nämligen inte vara tillräckligt för "Oskar"; På kvällen efter att ha gått ut 9:e klass (Han tillåts av den lokala prästen att närvara vid sin klass avslutningsceremoni och dessutom vara hela ceremonins huvudperson trots att han vid tillfället var ålagd med besöksförbud mot "Linnea") våldtar han därför återigen. Den här gången handlar det om ett fullbordat påtvingat samlag med en 17-årig flicka, i SVT-reportaget kallad "Jennifer". Hon är bekant med "Oskar" sedan tidigare och inte vän med "Linnea".
Hon har till och med varit en av de som stöttat "Oskar" och som ansett att "Linnea" är en lögnare och en hora. "Jennifer" hade innan hon själv föll offer för "Oskar", bidragit med glåpord och kränkningar riktade mot "Oskars" första offer.

"Oskar" döms även för den andra våldtäkten i samma två instanser som tidigare nämnts och för andra gången vägrar Högsta Domstolen ens att ta upp saken till prövning då det inte finns några rimliga själ till att ifrågasätta Tingsrätten och Hovrättens beslut.
Nu borde väl ändå människor i "Oskars" omgivning förstå att hans människosyn och kvinnosyn är allt annat än normal, och att han behöver hjälp och att än mer hjälp och stöd måste ges till de unga flickor som fallit offer för hans sjuka begär och att förlåtyttringarna borde hagla... men icke sa Nicke. Det gör minsann inte Bjästaborna! Istället inkluderas offer nummer två i hatkampanjerna och det skrivs lika "begåvade" saker om denna stackars unga tjej som det tidigare hade gjorts om "Linnea".

"Oskars" mamma och storebror har drivit en Facebookgrupp kallad "Fria ...X..." och driver fortfarande en blogg med samma namn i vilka hetska förtalskampanjer mot "Linnea" och "Jennifer" har drivits (bloggen stängdes efter en vecka, efter att storebrodern namngivit de båda våldtäktsoffren men återintroducerades på annan domän), där syftet är att få "Oskar" att framstå som en syndfri, intelligent, trevlig och begåvad ung man. En ung man som är omtänksam och snäll och dessutom en ung man som alla kvinnor vill ha och som därför "inte behöver våldta", och där "Oskars" offer framställs som uppmärksamhetstörstande rovdjur som bara vill den stackars fina "Oskar" illa och som hittar på och vänder och vrider på historier.

"Linnea" anklagas för att ha berättat olika versioner av hur våldtäkten gick till beroende på vem hon talat med. Det märkliga i det hela är bara att ingen verkar veta till vem som har mottagit de "olika" versionerna.
I hela rättssaken har nämligen "Linnea" varit konsekvent och aldrig avvikit ifrån sin originalstory av hur det hela gick till - exakt samma story som även "Oskar" alltså återgav i sitt erkännande i det tredje polisförhöret, och som han sedan drog tillbaka (troligen efter påtryckningar ifrån omgivningen).

Så här står i Ångermanlands tingsrätts dom:


Målsäganden, flickan A, har framstått som mycket trovärdig då hon hörts. Hennes 
berättelse har varit konsekvent, sammanhängande och detaljerad och har inte burit 
drag av några överdrifter. Hon har lämnat sin berättelse på ett behärskat sätt, men 
har ändå givit uttryck för den känsla av kränkning och obehag som den påstådda 
gärningen vållat henne. Hennes berättelse framstår därför som självupplevd. Det har 
heller inte framkommit någon omständighet som tyder på att målsäganden haft skäl 
att falskeligen tillvita den tilltalade ett brott av mycket allvarlig beskaffenhet


Jag vet inte om man ska säga att det är komiskt, eller tragiskt, både ock eller inget av det att detta domslut fanns att plocka hem ifrån "Oskars" bror och mammas blogg... Jag vet inte riktigt hur de har tänkt sig att det ska hjälpa "Oskar" att man lägger upp denna typ av handlingar där. Det är väl antagligen lika genomtänkt som det faktum att Uppdrag Granskning började reportaget efter tipset om att en "15-årig pojke skulle vara oskyldigt dömd för två våldtäkter". Någon form av kortslutning kanske... Sen undrar jag lite över en sak till, nämligen över något som "flashade" förbi under SVT-reportaget; jag vet inte om det var så att man i programmet visade en verklig lista över de personer som var medlemmar i stödgruppen för "Oskar", men jag såg integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabunis namn i den Facebook-lista som visades upp. Det kan väl inte rimligtvis vara så att ministern har varit medlem i denna grupp, eller? Låt oss hoppas att så ej var fallet i alla fall, för om det skulle visa sig vara på det viset så får det naturligtvis vara nog med klantigheter och Sabuni måste ta sitt pick och pack och lämna Rosenbad åt någon annan, var det inte den riktiga listan så tycker jag nog att det var lite onödigt av reportrarna att slänga in en lista över medlemmar på måfå ifrån vilken grupp som helst.

Detta var en parantes och nu återvänder vi till det som inlägget skall handla om:

För det första så undrar jag hur människor tänker om de tror att våldtäkt handlar om något sexuellt i ordets rätta bemärkelse, om man tror att våldtäkt är något som bara desperata fula människor gör för att de inte får något annat så är man nog rejält ute och cyklar...
De som tror så är troligen samma knäppgökar som tror att det bara är "fula" och desperata män som köper sex.
DET ÄR DET INTE I VARKEN DET FÖRSTA ELLER DET ANDRA FALLET!!!

Katarina Wennstam berättade efter reportaget, och har skrivit om det förut, att hon under alla år som hon skrivit om sexualbrott - allt som oftast stöter på män som inte alls ser ut eller beter sig som "den riktiga våldtäktsmannen" gör. Det är också så att sexualbrottslingar är de som löper störst risk att upprepa sina brott och oftast blir brotten värre och värre.

Sexualbrott handlar om makt, det handlar om machoism, det handlar om att demonstrera att man är herre på täppan och Alfahanne - demonstrera sin egen överlägsenhet för kvinnor och män.
Den snygga, populära killen är trots att det inte går ihop med människors fördomsfulla bild, inte sällan förövare just i egenskap av innehavare av Alfahanne-titeln, vilket kanske gör det ännu viktigare för inblandade och omgivning att våga sluta upp på offrets sida som kanske inte alltid är lika populär, snygg eller trevlig och att låta rättvisan vara viktigare än personliga relationer.

Vidare undrar jag hur ett helt samhälle kan gå in i en sådan masspsykos där alla vuxna verkar ha glömt bort att de befinner sig i verkligheten, där man glömt bort allt som rör människovärde, respekt för andra och hänsynstagande.
Jag förstår inte hur vuxenvärlden i Bjästa fullständigt kunde glömma bort att ett ansvar fanns och finns då det gäller uppfostrandet av "Oskar", "Linnea", "Jennifer" och dessa barn och ungdomars vänner, ovänner, bekanta och obekanta. Hur kan man som vuxen människa skriva så horribla och kränkande ord som förekommit på Facebook och på bloggar, riktade mot dessa barn som inte hunnit fylla 18 år ännu, och som av tre olika domstolsinstanser bevisligen är offer?

Självklart måste människor kunna och tillåtas fortsätta att älska och ge "Oskar" det stöd som han behöver, han är trots allt bara 16 år och kan inte ses som en "förtappad själ" redan - men som mamma måste man ju också naturligtvis kraftfullt ta avstånd ifrån de handlingar ens son har begått, inte bara en gång utan minst två!
Jag vågar dessutom också gissa att de två fallen som lett till fullt utförda brott och rättsliga domar, inte är de enda vari "Oskars" snedvridna kvinnosyn demonstrerats på ett eller annat sätt antingen i ord eller handling.
Pojken har ju dessvärre fått en fullkomligt bedrövlig uppfostran och vuxit upp i en omgivning och miljö där man, då man tillhör det manliga könet, tydligen kan ta sig vilka friheter som helst och där ett dylikt beteende inte föraktas och förkastas utan till och med uppmuntras till. Mamman är stolt över den Alfahanne som hon avlat fram i sann djurisk anda...

Nej nu tenderar jag att bli lite för privat och dra in för mycket personliga åsikter och värderingar i det hela så nu får jag nog nöja mig med ord skrivna om saken för idag...

Det är sinnessjukt och garanterat har jag inte skrivit mitt sista ord om saken.

Läs också:
Helena Sandklef
Catta

Intressant


4 kommentarer:

  1. Tack för att du klär mina känslor i ord ... är för upprörd

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag är helt novis på sånt här med att läsa bloggar och sånt men efter gårdagens Uppdrag granskning blev jag så himla upprörd att jag bara var tvungen att ta vägen nånstans och gick ut på nätet och ramlade över din sida. Väldigt välformulerat och bra. Jag håller med om allt du skriver. Det känns helt galet att detta är 2010. Måtte tjejerna få upprättelse. Jag känner mig så vansinnigt besviken på prästen, rektorn, fritidledaren m fl där samtliga öppnar med att "det är synd om killen". Det skulle möjligen kunna komma i en bisats efter en stund men naturligt vore väl ändå att öppna med att det det är synd om tjejerna. Och vadå inte ta parti och vara neutrala?! Vad är det för kvalificerat skitsnack??? Snacka om att svika!
    Karin

    SvaraRadera
  3. Sant att det är ett stort svek som samhället och de vuxna i Bjästa har begått. Jag är dock orolig för den utveckling som skett efter Uppdrag Gransknings avslöjanden. Att pojkens familj mordhotas och att så många människor låtsas att de själva är "utan synd" och har rätt att döma människor hur som helst. Domstolen dömer, människor som inte har med saken att göra kan självklart ha åsikter och har naturligtvis rätt att förakta det som hänt i Bjästa, men att inbilla sig att det är någon speciell typ av människor som bor i Bjästa är synnerligen korkat enligt mig! Hur kan man inbilla sig att man är en bättre typ av människa då man begår brott som att mordhota pojkens familj? Pojken har fått sitt straff utdömt och sitter nu av det och får också behandling. Att familjen har en tro på honom och att mamman har en kärlek till sin son är positivt. Att hon sedan inte har uppfostrat honom på bästa möjliga sätt kanske är ett annat problem. Jag tycker att historien inte handlar så mycket om familjen och pojken som begått våldtäkterna utan det handlar om de misstag som samhället i sig begått och de instanser som ska kunna utgöra ett stöd för offret såsom skolan, vuxna, kyrkan etc.
    Att rikta in sig på familjen är inte produktivt, och inte heller gemene mans ansvar eller ens rättighet.

    SvaraRadera
  4. cecilia nordlund6 april 2010 kl. 21:30

    Sjukt bra skrivet! Tack! :)

    SvaraRadera