klimatkonferensen i köpenhamn

Klimatkonferensen i Köpenhamn verkar tyvärr inte bli vad man hoppades att den skulle bli. Världens ledare är allt för fega. Alltför rädda för att inte bli omvalda pga. de obekväma beslut som kunde ha fattats, allt för rädda för diplomatiska svårigheter och kanske till och med konflikter. Men konflikterna måste tas! Diskussionerna måste föras!

Man kan inte acceptera att Kyotoprotokollet ska fortsätta gälla eller snarare inte gälla för utvecklingsländer. Det är ju där som alla de företag som sysslar med förnyelsebar energi och transport har chansen att sälja in sina idéer! Om utvecklingsländerna vågade ta steget och gå i bräschen så skulle de i framtiden kunna springa om dagens i-länder.

Jag hade hoppats att ledarna för världens länder skulle lyssna i alla fall med ena örat på de larmrapporter som kommer från forskare, kartografer, urbefolkningar som drabbas och natur- och djurrättsorganisationer. Men alla dövöron verkar ha slagits till. Politikerna och företagsledarna skiter uppenbarligen fullständigt i det faktum att det är deras barn och barnbarn som kommer få tampas med de problem som kommer att uppstå inom en inte alltför avlägsen framtid! Krig och konflikter för att sötvattenstillgångarna sinar, massflykt ifrån drabbade områden, skogar som dör och korallrev som dör, fiskar och landdjur får sina habitat förändrade i alltför rask takt för att de ska kunna evolvera i samma tempo vilket leder till massdöd bland djuren likaså.

Vi står på randen till jordens undergång (vad gäller mänskligheten åtminstone). Vi tror att vi klarar oss så bra utan naturen, men sanningen är att vi är fullkomligt beroende av naturen. Det är den som ger oss allt vi har. Luften vi andas, vattnet vi dricker, maten vi äter och allt vi använder för att rekreera oss på fritiden. Naturen däremot kommer att klara sig utmärkt utan oss och kommer enbart att få en pånyttfödelse. Nya skogar kommer växa upp, nya öknar kommer bildas och nya landmassor kommer att uppstå. För oss människor kommer dessa förändringar dock innebära trångboddhet, kamp, rädsla, panik, törst och svält och i slutändan kanske slutet.

Vi måste alla ta vårt ansvar, och jag är fast besluten om att ta ett betydligt större än jag hittills tagit inom en snar framtid. Men de som bestämmer över vårt samhälle, dvs. politiker, regenter och bolagsstyrelser måste ta ett ännu större ansva än civilister och våga fatta de avgörande besluten. Att ransonera ut flygresor, att ransonera ut fossila drivmedel till bilar och andra fordon, att ransonera ut varmvatten etc. etc. Det går inte att slita på naturen och spy ut den mängd avgaser och utsläpp som vi gör just nu och har gjort de senaste 60 åren!

Ett av de första beslut som måste tas är ett omedelbart stopp för utsläppsrätter till industriföretag och ett stopp för onödiga vägtransporter och flygtransporter som kan genomföras på järnväg.

Man måste tvinga flygindustrin att snabba på utvecklingen av Zeppelinare och Gravitationsplan om människor ska kunna fortsätta att resa och njuta av andra kulturer.

Vi måste få ett stopp på den överdrivna konsumtionen framförallt i västvärlden, engångsartiklar och liknande måste bli färre snabbt för att sedermera försvinna helt ifrån marknaden.

Det är inte säkert att människor i allmänhet kommer uppleva en så kraftig sänkning av levnadsstandard som många befarar om ransoneringarna bara sker med en jämn fördelning utan hänsyn till inkomst eller samhällsstatus.

Jag skulle vara oerhört stolt om jag fick bo i ett land och en värld som vågade fatta dessa beslut som skulle vara så hatade av många människor som är rädda om sin bekvämlighet. Jag är också rädd om min, men jag är van att leva efter mina tillgångar. Har jag inget så kan jag inte spendera något, och jag är övertygad om att alla människor kan lära sig att leva med färre prylar och mindre bekvämlighet, så länge man har tak över huvudet och slipper frysa, och så länge man har mat för dagen och dryck så man klarar sig.

Att USA och Kina nu verkar vägra att gå med på ett nytt utkast till klimatavtal innebär att förhandlingarna är totalt meningslösa och hela konferensen har varit förgäves. De två värsta länderna i världen då det gäller utsläpp av växthusgaser och de två största konsumenterna av fossila bränslen, måste vara med på tåget för att någonting ska kunna förändras! Dessa två länder står för nästan hälften av växthusgasutsläppen på jorden och måste självklart vara de länder som visar vägen för alla mindre länder!

Man blir allt mer modfälld som miljö- och djurvän då man inser att politikerna är för okunniga, fega och konservativa i sitt tänkande. Men jag vägrar ge upp hoppet helt. Det måste antagligen tyvärr till något oerhört drastiskt bara för att alla ska förstå vidden av problemen. Det räcker tydligen inte med att Maldiverna är på väg att försvinna.... :(

Jag vet bara inte vad som skulle kunna få igång en riktig förändring av livsstil och samhällsuppbyggnad, men lovar att återkomma då jag har svaret :)