Glasögonorm

En man blev igår kväll biten av en glasögonorm i Umeå. Vi har hört det förut och det kommer att starta återigen, det kommer tjatas om förbud mot att hålla giftormar och Jonas Wahlström kommer sitta och tycka till om det hela etc. etc. Vad jag inte förstår är varför inte? Jag finner själv ingen större fascination i giftormar, men det finns många som finner fascination i olika ormarter som i vissa fall råkar vara giftiga. 

Det handlar sällan om själva giftet utan snarare om habitat, föda, utseende osv. att ormarna råkar vara giftiga är oftast ett minus som man står ut med som ormägare. Jag har själv en god vän som tidigare höll sig med ett 40-tal skallerormar av olika slag och som blev biten för 1 1/2 år sedan ungefär och det var stora rubriker i kvällspress, lokaltidningar och TV om det hela. Jag satt dock med en helt annan kunskap än medierna om händelseförloppet och min väns kunskaper om ormarna och hans noggrannhet när det gällde säkerhet. De allra flesta (för att inte säga alla med något enstaka undantag) giftormsägare är väldigt ansvarsfulla människor, det är människor som är noga med säkerhet och som är noga med vilka de säljer sina ormar till. De är måna om vilket rykte giftormar har. Olyckor sker dock, det är en riskabel hobby det går inte att sticka under stolen med, men det finns fler riskabla hobbys som orsakar långt fler och större skador som inte genomgår samma granskning. Jag kan ge ett antal exempel här: Motorcykelåkning, Isracing, Speedway, Boxning, Karate, Fotboll osv osv. 

Om man räknar antalet giftormar i Sverige och det antal gånger som de matas, eller flyttas ur buren för rengöring eller transport och jämför det med antal bett så har man nog ett ganska högt odds på att man blir biten. Dessutom resulterar sällan bett i dödsfall och i många fall är det dessutom torrbett där inget gift avsöndras, däremot kan bett som innehåller gift absolut ge bestående men i form av vävnadsdöd eller nervskador. Men bestående men kan ju garanterat flera av de hobbys som jag nämnde tidigare också ge. 

Till saken hör också att det är en oerhörd skillnad på giftorm och giftorm. Det finns mer och det finns mindre giftiga ormar, det finns också mer eller mindre aggressiva ormar och det finns mer eller mindre nervösa ormar det finns dessutom bakgifttandade och framgifttandade ormar. Indisk kobra, ofta kallad glasögonorm som stod för bettet i Umeå är en nervös och stressig orm som ibland råkar hugga den hand som föder den, den är inte direkt superb för att hålla som terrariedjur kanske då den är en stor, svårförflyttad, oerhört nervös och mycket giftig. Jag kan dock nästan garantera att personen som äger ormen, om det nu var han som blev biten eller ej, är en människa som är van vid giftormar och säkerligen har stor kunskap om dessa annars hade han/hon aldrig varit ägare till en sådan orm. Visst kan man ha synpunkter på terrariehobbyn som sådan och giftormsägare specifikt men man måste få ha sin hobby tycker jag, så länge det inte är så att det skadar djuren på något sätt, och få terrarier misslyckas med att stimulera en orm tillräckligt. Människor runt omkring behöver inte bry sig nämnvärt då man som giftormsägare ALLTID har lås på burarna.