MPs kongress och framtida språkrör

I söndags eftermiddag var partiets kongress till ända.

Jag hade förhoppningar om att jag skulle få en nytändning av denna kongress; att den skulle ge mig nya krafter och ny vilja och hopp om framtiden, men tyvärr så blev kongressen alltför urvattnad för att kunna ge mig något av detta.
Självklart är det bra att partiet visar enad front och att inte de interna konflikterna är alltför många och stora under ett valår, men att det inte blivit mer konflikter runt de avkall och eftergifter som partistyrelsen gjort i miljöpolitiken är märkligt, fegt och visar på en alltför stor vilja inom partiet att nå maktens korridorer, kosta vad det kosta vill.
Miljöpartiet anno 2010 är dessvärre allt annat än ett våghalsigt och radikalt miljöparti. Det är ett pragmatiskt och lismande parti som allt mer anpassar sig efter de gamla partierna, och den gamla politiken.
Det är ledsamt tycker jag.
Att det inte skrivs in i valmanifestet att det är 30 timmars arbetsvecka som är önskvärt snarare än 35 är ynkligt och 35-timmarsveckan är bara ett onödigt stopp på vägen!
Att det inte skrivs in i valmanifestet en önskan om, och förslag på, mer lagar och förordningar som stenhårt angriper de som sysslar med miljöskadlig och miljöfarlig verksamhet är fegt och ynkligt! Att det inte skrivs in i valmanifestet att flygskatter skall vara skyhöga och snordyra och att tåg SKALL och MÅSTE vara det billigaste sättet att resa är obegripligt fegt!

Nu ska jag inte bara spy galla för det finns ljuspunkter - Kravet på amnesti för papperslösa är en sådan, men ljuspunkterna är för få för att jag ska vara nöjd.

Självklart går min röst till Miljöpartiet i höst trots allt, men jag tycker att partiet måste våga mer. MP börjar få en trogen väljarkår som lagt sin röst på partiet i de senaste 3-4 riksdagsvalen åtminstone och denna trogna väljarkår är trogna just för att de är, antingen före detta - eller nuvarande, skogsmullar och miljönissar tror jag.
Det är kanske inte bara människor som lever med, i och av naturen ute i skogen, men det är människor som vill att deras vardagsliv skall påverka miljön minimalt eller inte alls och som vill att nuvarande generationer skall kunna efterlämna ett levande och grönskande jordklot till framtida generationer.

Jag anser att miljöpartiet både på kongressen och i valmanifestet koncentrerar sig på tok för lite på den viktigaste profilfrågan partiet har - nämligen miljöpolitik!
Att det dessutom pratas om två framtida språkrör där ingen av de troligaste kandidaterna är tydligt profilerad i miljöfrågan är skrämmande! Gustav Fridolin är ett självklart val eftersom han är ung, engagerad, omtyckt, trots sin ringa ålder relativt erfaren och vågar dessutom sticka ut från mängden (och är en personlig favorit ska jag erkänna). Mikaela Valtersson däremot är det absolut sämsta val som miljöpartiet kan göra enligt mig. Jag har inget personligen emot fkn Valtersson, men hon befinner sig i fel parti enligt mig. Hon är såvitt jag vet och har sett inte särdeles engagerad i miljöfrågor, djurrättsfrågor och naturvårdsfrågor. Dessutom är hon alltför benägen att göra eftergift, efter eftergift och verkar mer intresserad av att arbeta som politiker än att verkligen förändra. Jag kanske har helt fel och om Mikaela råkar läsa detta och tycker att jag har totalt fel så får hon gärna säga emot ;)
Nej, jag skulle vilja se någon som tillhör det gamla gardet faktiskt som kvinnligt språkrör. Åsa Domeij är faktiskt (även om hon varit utanför rampljuset de senaste åren) mitt val. Jag vill inte att skogsmulle-stämpeln försvinner helt och hållet. Partiet är nämligen ett skogsmulle-parti! Det är å ena sidan ett modernt parti, och ett parti med en stor och bred kunskap - men det är också trots allt ett skogsmulle-parti!
Miljöpartiet är ett parti för oss som anser att naturen, djuren, ekologin är något vi vill bevara och vara rädda om. Jag tror inte alls på att tvätta bort skogsmulle-stämpeln för det lockar enbart in människor som befinner sig i visionsbristlandet i partiet. Miljöpartiet skall fortsätta vara en blåslampa i röven på etablissemanget, och på miljöbovar till detta duger tyvärr inte Valtersson är jag rädd.

Intressant