Riksdagsdebatten

Årets första partiledardebatt i riksdagen är nyss avslutad och det är inget snack om vilken sida som vann vare sig man är borgerlig, socialist eller grön i sina åsikter. Regeringen hade inget eller mycket begränsade svar att ge på punkt efter punkt.

När det gäller mellanösternkonflikten blev svaret att det finns förhoppningar om ett eldupphör, inte ett ljud om att man måste sätta in sanktioner emot Israel, avbryta militära och ekonomiska samarbeten och fördöma det övervåld som nu utspelar sig. Inte heller ett ljud om riktiga samtal med båda sidor av konflikten. Det är för svagt tycker jag och det är ett riktigt bra exempel på uselt ledarskap. Lars Ohly försökte gång på gång utkräva svar ifrån alla de borgerliga partiledarna, men svaren uteblev. Det talas om en systematisk och daglig beskjutning av Israeliska civila. Men för guds skull titta på dödssiffrorna för de båda sidorna och knip igen! Sedan år 2000 så har nu över 5500 palestinier (osäkra siffror, det kan vara så många som 6000) dött av Israeliska bomber, raketer, missiler och automatgevär och ännu fler av svält, dålig hygien och usla levnadsförhållanden till följd av ockupationen, blockader och sanktioner. Hur många Israeler har dött? Jag har tyvärr inte hittat någon helt korrekt siffra men den som verkar förekomma mest är ca 1000 personer och då ska vi komma ihåg att de allra flesta av dessa var i början av den andra intifadan som inleddes år 2000.
De senaste åren har ett ytterst litet fåtal Israeliska medborgare dött till följd av palestinska raketer och bomber (I år är siffran 17 om jag inte missminner mig). Jag vet att man inte ska jämföra och det är inte så att jag tycker att ett öga för ett öga och en tand för en tand ska gälla men är inte propotionerna orimliga, precis som jag och många andra med mig har sagt förut? Naturligtvis är det inte fel att säga att ett eld upphör är ett måste, men det krävs fler och större initiativ än att bara säga det för att få till stånd ett sådant. Vi kan inte alltid lita på att det internationella samfundet ska bestämma först om vad vi ska göra, ibland måste vi kanske ta egna initiativ och våga stå själva och föregå med gott exempel. Vi har haft ledare tidigare i historien som vågat, men vi har en förbaskat feg regering nu och en förbaskat feg statsminister som inte vågar göra någonting på egen hand.

När det gäller det utanförskap som regeringen hade som sitt stora mål då de tillträdde att få ett slut på, så lyckas de inte heller där ge något svar på vad de ska göra åt att jobben nu försvinner inom både privat och offentlig sektor, de lyckas inte heller ge svar på hur man ska motverka att den stigande arbetslösheten kommer att slå hårdast emot ungdomar och utlandsfödda och människor med "främmande" namn. Det finns ingen plan för att motverka de stora problem som nu uppstår som en konsekvens av den sänkta arbetslöshetsersättningen och de sänkta sjukpenningsnivåerna. Regeringen reinfeldt har skjutit sig själva i foten och står handfallna inför den ekonomiska kris som idag jämförs med 30-talets depression. Det är konstigt att de själva klarar av att, trots dessa uppenbara problem och brister som deras politik har, stå enade och hålla varandra bakom ryggen. Det ska de ha cred för. Inga interna stridigheter verkar finnas. Men det är också något som skrämmer mig. Att ingen part i alliansen känner att det här håller på att gå åt fanders, att ingen står upp emot den politik som förs och inser att den inte funkar i lågkonjunktur. Den är byggd för högkonjunktur och fortsatt hög tillväxt.

Vidare måste även miljöpolitiken kommenteras. Peter Eriksson frågade i sitt anförande vad regeringen reinfeldt kommer att göra då EU:s ledartröja dras på den första juli i år, då det gäller klimat- och miljöpolitik. Vi har en stundande klimatkonferens i Köpenhamn som MÅSTE bli historisk där hela världen måste försöka fatta beslut om en total ombyggnad av samhället. Inget svar gavs på detta överhuvudtaget. Istället går Jan Björklund upp i talarstolen och försöker besvara det hela genom att snirkla in sig i något konstigt resonemang om att fordonsindustrins problem är högre skatter på bilar och lastbilar och att det är MP:s fel att det har gått som det har gjort för Volvo lastvagnar.
Peter Eriksson besvarade detta på ett lysande sätt genom att säga att Björklunds inlägg var "ovanligt svamligt och okunnigt" vilket egentligen hade räckt. Bilindustrins problem är INTE höjda bil- och bensinskatter utan oförmågan att anpassa sig till framtiden. Hade man redan tidigare ställt om produktionen mot miljövänliga och bränslesnåla fordon så hade inte dessa skatter drabbat industrin genom en kraftig nedgång i konsumtionen.
Som Peter Eriksson sa så behövs både morötter och eld i baken för att uppmuntra företagen till förändringar som gynnar miljön. Det går inte att låta bli att inse att den ekonomiska krisen är vår stora chans att ställa om till ett hållbart samhälle och också bli världsledande i denna utveckling. Lyckas vi så kommer vi bli ett föregångarland som kommer att få efterföljare.,